Efter en vecka med vila/skritt trodde jag att det skulle bli spännande att rida, men där fick jag för det. Trots mörker, blåst och äckelunderlag (som Miro inte alls gillar) skötte han sig super! Han var mjuk och fin, inte alls spänd och tittig som jag trott att han skulle vara. I galoppen spände han till första varvet och sedan släppte det, jag blev verkligen förvånad. Fullt av energi fanns det i alla fall, haha. Det hade jag väntat mig, men utöver det hade jag förväntat mig en ponny som var spänd och överallt och ingenstans, men så var inte fallet. :)

Idag är det för övrigt 18 månader sedan jag fick sitta på denna underbara varelse för första gången, första gången jag såg min finaste. Jag älskar dig. ♥