Dagens tävling har kanske inte skett under de bästa förutsättningarna på min sida. Få timmars sömn och försöka hålla iordning på en helspänd ponny i kombination med att massor av tankar snurrar i huvudet fungerar inte alls bra. Men alla tankar och allt är löst nu och det känns skönt! Jag kan i alla fall inte låta bli att älska Miro i alla fall, oavsett hur det går är det alltid han som tröstar mest, det är precis som han ursäktar .. Men nu ska vi komma till själva tävlingen!

LC:1
Framridning: Gick ut på tok för tidigt så det blev väldigt mycket skritt, det positiva var att han verkligen hann slappna av till hundra procent. När Miro skrittar runt och frustar gång på gång, då vet man att han är helt avslappnad. Red lite samma som igår, först på honom ganska mycket så han fattade och sedan fånga upp och samla ihop. Han kändes super, mellan hjälperna och energi. I galoppen var han igenom hela kroppen och man kände det verkligen, bara på med sätet och han svarar! Så nöjd med honom där!

På banan: Behöver jag ens säga att han var spänd? Att han vägrade gå in på banan .. (Men fick hjälp av en funktionär) När vi väl var där inne gick jorden under för honom, ena långsidan och kortsidan vid dommaren var farlig. Försökte bara få honom att slappna av, vilket är lättare sagt än gjort. Började ju jäkligt bra i programmet också, det första han gör när vi vänt upp och ska ut på kortsidan igen är att bara vägra gå fram. Men bitvis kändes det ganska bra, han kunde slappna av lite och sådär. Men min ridning var inte bäst överallt, galoppen kändes skit inne på banan. Ingenting fungerade. Där är jag verkligen inte nöjd med min insatts! Slutade på 50,74%.

LB:0
Framridning: Jag bröt väl ihop och kom igen, typ. Pernilla tyckte jag skulle ta på mig ett par sporrar så jag kunde trycka till lite extra på banan om det skulle behövas. Så ibörjan vart jag nog lite mesig, vågade inte riktigt gå på honom och sådär, hade trots allt bara ridit honom med sporrar en gång och det var när vi precis köpt honom. Men det gick bra, förutom att jag kom åt honom lite för mycket med ytterskänkeln i en galoppfattning och då kickade han. Men han kändes fin, i både traven och galoppen.

På banan: Ny taktik, gå in på banan från andra hållet. Nu skulle han inte ens in i "slussen" mellan tävlingsbanan och framridningen. Men Pernilla kom och tog honom och då gick det. Fortsatte på den nya taktiken, skritta lugnt med lite kontakt vid långsidan som var lääskig, det fungerade bra! Travdelen kändes helt OK, visst, han var spänd men det var inte sådär överdrivet. Sen när vi skrittade ner mot dommaren hoppade en unge ner från staketet och då blev han såklart rädd och gjorde en vändning. Sen brast allt. Ingenting fungerade, jag klarade inte av att rida honom ordentligt och gav inte tydliga signaler som galoppen blev åt helvete. Travdelen blev lite bättre och sen gick det bara inte. Tårarna bara rann så jag valde att utgå. Det var nog rätt beslut, det hade ändå inte blivit bättre.

Med tanke på alla omstädningheter så ska jag kanske vara nöjd. Hade det inte varit så mycket annat i mitt huvud hade jag nog kunna hantera hans vändning bättre. Bara ridit på som vanligt, men det blev helt enkelt för mycket.

Bilder kommer!