Skrittade ut den vanliga vändan, med lite trav på Norddalsvägen. Det gick bra, dock träffade vi ett spöke! När vi kom upp på Norddalsvägen (det är inga gatulysen där) ser vi en skugga/konturer en bit bort på vägen, som tur var så var det bara en farbror med en hund. :) Sen när vi gick hem igen blev vi förföljda av snöras och knäppninar. Jag skojar inte, så fort vi kom in i byn sen fortsatte de så långt husen ligger längs vägen. Miro tyckte det var jätteäckligt och hoppade till flertalet gånger och var jättespänd. Tur skänkelvikningar finns, fin och avslappnad blev han då. :)

För att du är världens bästa .. ♥