Idag är det ett år sedan Evita steg av transporten ute på stallplanen, en början på ett nytt äventyr. Ett äventyr fyllt av fram och motgång, vinst och föröust. Kärlek och vänskap. Att jag skulle sitta här ett år efter utan den ponnyn i stallet trodde jag nog inte, men ibland blir det inte som det var tänkt från början. Vi hade inte ens letat efter en foderponny, men en sak ledde till en annan och tillslut så stod hon där i stallet.

Jag är verkligen glad över att jag fick lära känna den här ponnyn, hon är verkligen någon speciell som alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. Hon är kanske inte den mest välskolade dressyrponny som jag skulle valt, men vad gör det? Att rida dressyr på Evita har verkligen varit en utmaning för mig, då hon har både sin kropp och ovilja emot sig. En ovanligt lång rygg och bakben som skottar på likt som en travare och en vänster sida som hon bet tag i något otroligt, det kanske säger en del. En inställning att dressyr är ondödigt eftersom att det inte är någon fart i det. Men när hon släppte till, herre gud säger jag bara. Varje gång hon kom till arbete insåg hon dessutom hur skönt det var för kroppen.

I hoppningen har hon varit en klippa. Hon tog upp mitt självförtroende eftersom jag visste att hon gjorde allt för mig. Men den absolut största klippan var hon för Johanna. Hon tog verkligen Johanna fler nivåer uppåt. Evita lärde Johanna så otroligt mycket, de gick från att hoppa låga små hinder till att komma över hinder på 110cm. Det var Evita som fick Johanna att våga tävla och inse att det faktiskt var otroligt roligt. Johannas sätt att rida har utvecklats enormt på Evita och lik så hennes sits över hindren.

Vi är alla så otroligt tacksamma att vi fick chansen att låna den här fina prinsessan under de här månaderna. I efterhand känns det lite tråkigt att jag missade ca tre månader av den tiden (två månader för skada, dock pysslade jag massor med henne då och en månad pga osämja som jag egentligen inte borde tagit ut över Evita). Det finns mycket som jag ångrar att jag inte tog vara på medan vi hade den här fantastiska damen hemma, som att starta KM till exempel. Jag skulle struntat i att jag hade allt emot mig, för jag hade kunnat visa att jag hade viljan istället för det motsatta.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Varje gång jag ser ditt porträtt lyser en sol inom mig för att jag fick chansen att lära känna just dig. Att beskriva med ord hur mycket jag saknar dig, det går inte. 

Tack för allting som du gav oss, "vår" fina Tomacs Evita, alltid älskad och aldrig glömd.


30 december 2010 - 20 november 2011 ♥ Inlägg med en megabildbomb kommer senare idag!
Evita bor idag hos sina ägare, www.ylvafalkestrom.blogg.se.