Jag och Johanna gav oss idag ut lite spontant på en kortare ridtur. Johanna red Jumanji för första gången på nästan en vecka så det blev en lite lättare start helt enkelt.

Blev mest skritt och sedan lite trav på en åker, isgata på vägarna så där vågade vi bara skritta. Travade inte så mycket heller eftersom snön är ganska tung, men lite trav blev det i alla fall. Miro travade för kung och fosterland, jag hade allt svårt att hänga med till och från! Han kändes fin och fräsch, väldigt mjuk i kroppen.

Jag har ingenting att klaga på. Miro är så underbar och det var ett perfekt avslutande ridpass för 2012.

Finaste Miro.

Miros ridning blev inne i ridhuset med fokus på att få igenom lite extra böjning i den lägre formen. Nu har vi verkligen hittat allting på rakt spår samt på mindre krävande böjda spår, därför blev det idag att utmana lite till.

Började med att bara jogga igång på fyrkantsspåret, på långsidorna skulle han vara rakriktad och i hörnen följsam. När jag hittat en bra känsla gick jag över till att arbeta lite i galoppen, där lät jag honom bara rulla på under lättsits. Han kändes verkligen helfin och galopperade genom hela kroppen! Fattningarna gjordes från skritt, lekte mest fram dem och det skedde utan sura miner.

Gick sedan in och arbetade på en mindre volt, först i skritt och sedan i trav. Fokusen låg på att han skulle spåra och vara böjd i kroppen utan att någon del flöt iväg. Inte helt rätt men skam den som ger sig, slutade med att jag satte mig ner för att verkligen få in alla bitar helt i ramen. Flyttade sedan honom in och ut från den stora volten, följande skulle ske i ett bra flyt så om någonting föll isär gjorde vi om och rätt.

Avslutade sedan med att trava på fyrkantsspåret, där varierade jag mellan att ställa honom utåt och inåt. Han kändes väldigt rörlig och bra måste jag säga. Absolut travade jag honom rakställd, i detta gav jag honom eftergift till och från. Han följde med väldigt bra och smidigt.

Jag är väldigt nöjd med dagens arbete. Det kändes verkligen som att jag fick igenom det jag ville, även om det känns som jag skulle behöva lite träning snart igen. Jag fick i alla fall honom dit jag ville och ridkänslan var verkligen någonting att spara på, för det kändes verkligen bra.

Idag har jag ridit lite ridskolehäst, nämligen Harley. Alltid lika roligt att rida honom tycker jag, han har verkligen sin egna charm. Hästarna håller fortfarande på att sättas igång efter vaccination och lite vintervila och därför blev det ganska lugnt med fokus på en lite lägre form.

Vi började med att rida längs fyrkantsspråret i både skritt och trav, med fokus på att hitta rakriktningen och oss själva. I traven fick vi även göra lite övergångar till skritt på långsidorna. Jag fick jobba lite med vägen i hörnen då vi gärna hamnade lite långt in i dem samt att få lite extra tryck från bakbenen.

Efter en stund började vi jobba på volterna. Där fick jag verkligen jobba med att hitta rakriktningen eftersom Harley är lite sned, men ju mer vi hittade åt det raka håller desto bättre blev ridkänslan. Emellanåt blev det lite skrittpauser från traven, men fokusen låg fortfarande på rakriktning med målet att hitta en lägre form. Tillslut hittade vi ramen riktigt bra och det höll i sig även när vi kom ut på fyrkantsspåret igen. Harley var fin och jobbade på bra!

Jag är nöjd med ridpasset, nyttigt att få rida lite annan typ av häst. Vi hittade dit vi skulle, till den lägre formen och när vi väl kom dit blev ridkänslan mycket bra!

För två år sedan slog jag för första gången upp portarna för min nya blogg, nämligen den här. Under den här tiden har bloggen haft sina toppar och dalar, både när det kommer till uppdatering och statistik. Det har funnits tider där motivationen varit 110 procentig och bloggningen på topp likväl som allting stått stilla. Kommentarer och beröm har rullat in samtidigt som jag flertalet gånger slagit besöksrekod.

I bloggen finns näst intill hela min och Miros historia samlad, hela Evitas och hela Jumanjis. Hela min tid som aktiv tävlingsryttare finns dokumenterad, i med och motgång. Samtidigt finns det en blandad kompott med inlägg som handlar om allt från utrustning och tips till mina egna åsikter och erfarenheter. Ett antal olika designer har passerat, men rosa har i princip alltid varit den genomgående färgen.

I dagens läge har jag ingen aning om bloggen någonsin kommer växa upp till sitt "bästa skick" igen med uppdatering, statsetik eller kommentarer. Just nu är inte bloggen mitt prio-ett, men bloggen kommer alltid finnas här med dokumentation om tävling och träning. Vad framtiden har att utvisa får vi helt enkelt se.

Tack till alla er som följt mig under de här två åren! Jag hoppas ni vill följa mig även i framtiden!

Idag har vi jour, men efter lite byten blev det bara morgon+förmiddag som blev under vårt ansvar. Vi blev massor av folk dessutom vilket gjorde att allting flöt på väldigt snabbt och smidigt. Det blev därför långfika idag innan det var dags att fodra lunch.

Tog sedan mig tiden att punkta ner 2013 mål på papper inför dagens projektträff, som var dagens nästa "att göra". Målen behövdes dock inte på dagens träff men det är skönt att ha det gjort. Tårarna brände allt bakom ögonlocken när jag skrev, jag kan inte förstå att det här är målen för mitt sista ponnyår. Under projektträffen pratade vi om ridsportens ledstjärnor, diskuterade kring frågeställningar i mindre grupper och sammanfattade sedan i helgrupp.

Jag och Johanna stannade kvar till insläppet och var sedan snälla och hjälpte till där, vi behövde ändå vara kvar för att titta över Jumanjis tramp. Såret ser väldigt fint ut och inatt står han utan bandage med endast ett boots över för att undvika att han trampar upp det igen.

Imorgon är det dags för ytterligare en stalldag. Först och främst ska jag vara med på en aktivitet som egentligen är för skötarna, men jag och Johanna har turen att få vara med även vi. Sedan ska ponnyerna motioneras och allting annat ska fixas, ytterligare en stalldag helt enkelt.

Idag blev det pulsning för Miros del, jag red dessutom utan chaps. Inte helt optimalt enligt mig, men det händer några gånger per år trots det och jag blir alltid påmind om samma sak: använd chaps för annars flyger skänklarna hej vilt.

Vi började passet med att bara busrida lite, i både trav och galopp. Försöktre verkligen rida i den djupaste och minst upptrampade snön, samtidigt fick Miro vara ganska fri. Jobbade inte precis på att få med mig alla delar eller hitta den mest optimala ridkänslan, om man säger så.

När vi busat lite började jag rida lite mer seriöst, jobbade in alla delar i ramen och fokuserade på att hitta den lägre formen. Jobbade endast i trav men fick en bra känsla kan jag säga, trots att jag inte jobbade på så speciellt länge. Jag är nöjd med passet, lite lagom seriöst samtidigt som det var oseriöst liksom. Miro var i alla fall pigg, glad och samarbetsvillig!

Mamma fotade några bilder från passets första del!

Idag har jag fotat porträttbilder på ponnyerna tillsammans för ett litet projekt, ett projekt ni kommer få se slutresultatat av här framöver. Rosa blev dagens lilla tema och touch, rosa pannband på tränsen och flätad pannlugg med rosa rosett blev pricken över i:et.

Idag har vi varit på en liten shoppingvända hos Norells, fler bandage till Jumanjis sår behöde nämligen köpas in (så nu har vi bandage i regnbågens alla färger kan jag säga!).

Jag och Johanna passade även på att köpa ett par bruna Compositistigbyglar som vi länge spanat in, saken är den att vi inte är några större fan utav Sverige-flaggan. Problemet löste vi dock enkelt, flaggorna gick nämligen att skrapa bort med lite tålamod. Slutresultatet blev bra, endast några små ytliga repor som ingen kommer att lägga märke till ens. Nöjda och glada är vi, speciellt jag som äntligen får ett par Compsitistigbyglar på Miros hoppsadel. Lätt ett par av marknadens bästa stigbyglar.

En schabrakbeställning från Mias gjordes även, äntligen har jag slagit slag i saken efter sådär ett års fundering. Stilrent och enkelt, jag vet att slutresultatet kommer att bli bra.

Idag red jag ett dressyrpass i ridhuset, med dressyrsadel och allt. Dags att börja komma igång med all träning på riktigt nu känner jag nämligen!

Började med att bara trava och galoppera fram på fyrkantsspåret, i ett friskt tempo med handen lite framme. Miro kände väldigt pigg och fräsh, arbetade dessutom på bra tycker jag. När vi blivit lite varma i kroppen gjorde jag skrittövningen som jag fick i läxa av Göran, jag hoppade dock över själva bakdelsvändningen och gjorde istället en liten volt tillbaka där jag kände efter så att alla delar följde med. I övrigt kändes det bra i både öppnorna och slutorna. Övningen gjorde att Miro släppte loss tror jag allt, för efteråt fick jag en bättre känsla i skrittarbetet.

Tog sedan trav nedsittning, red på fyrkantsspåret i ett aktivt tempo med handen lite framme. Här jobbade jag vidare med samma sak som jag tränade på för Pernilla, men jag la även in en 10m volt i varje hörn för att få med lite mer böjning. Gjorde övningen åt båda hållen och tror allt att den gav resultat, för Miro frustade en hel del. Ridkänslan var lite berg- och dalbana, ibland helt rätt och sedan faller det isär en stund för att bli bra. En tröskel att komma över helt enkelt.

Sedan tog jag lite galoppjobb, på fyrkantsspåret med volter lite här och var av varierande storlek. Provade även att sätta ihop honom i några språng för att sedan lätta fram igen. Känslan i högervarvet var bra men i vänster hade vi lite svårt att få med högerbak när jag satte ihop honom, men de stunder vi fick till det kändes det bra. I arbetsgaloppen fick jag däremot en jättebra känsla i båda galopperna!

Avslutade sedan med att trava av honom på serpentinbågar, något som kändes bra. Gick sedan in på en volt där jag fick en bra känsla åt höger, men när jag bytte varv blev det lite pannkaka. Miro blev stressad av något och kunde inte riktigt släppa det, därför valde jag att ge mig när jag fick en någorlunda bra känsla i alla fall.

Jag är nöjd med ridpasset, dock har jag svårt att uppskatta alla positiva delar när avslutet inte blev det bästa. Men det är sånt som händer, jag får ta med mig det bra och lämna det negativa bakom mig. Övningen som jag gjorde i traven idag var riktigt bra tycker jag, så simpel men ändå så klockren för vad jag och Miro behöver nu. Den gav verkligen påskjutet bakifrån fram till handen där han verkligen suger tag i bettet.

Vi tog oss ett joggingpass i ridhuset även idag, med samma fokus som i söndags.

Miro kändes pigg och allert, det kändes även som att han fick med sig bakbenen mycket bättre redan från början idag. Travade först runt på ett fyrkantsspår och korrigade det som behövdes, men fokuserade framför allt på att han kom fram ordentligt till handen som låg lite i "framåtläge". Gick sedan in på en volt och tog galopparbetet där, tog allting genom sitsen i båda varven och lät tyglarna glappa lite samtidigt som jag la fram handen och Miro jobbade på så bra, var på plats och lyssnade superbra på sitsen!

Jag travade sedan lite till, först på volt och sedan avslutade jag på fyrkantsspåret. Ridpasset kändes väldigt bra och jag är nöjd med Miro, finns inte så mycket att klaga på förutom några små backningspotester.

Jumanji har lyckats trampa sig på högerbak, ganska så rejält på insidan med brodden. Han är väldigt öm kring såret men visar ingen hälta i övrigt, vilket givetvis känns väldigt bra. Vi har i alla fall tvättat rent det ordentligt och sedan får han sta med bandage över när han står inne i boxen för att undvika att det kommer in smuts, skönt att det är snö ute i alla fall eftersom han då kan gå utan någonting på då.

För att Jumanji skulle bli lite extra glad fick han därför en fläta i pannluggen med rosett längst ner, erkänn att han blev gudomligt söt!

Jag hoppas att ni alla där ute hade en trevlig julafton, det hade i alla fall jag även om den var lite smått långtråkig. Var hemma från stallet mellan tio och halv elva, då fixade jag kaninernas jultårta och sedan var det dags för duschen. Vid tvåtiden åt vi mat innan det var dags för Kalle Anka, eller sovstund som det brukar bli för mig.

Sedan blev det lite TV-tittande innan vi hade lite julklappsutdelning. Fick faktiskt en hel del paket, mest innehållande behövliga saker och sedan pengar. Ingenting hästrelaterat egentligen förutom en pannlampa och sedan har jag ju fått SIHS-biljetter i förskott samt GHS-biljetter + resa och boende så jag ska inte klaga. Jag är nöjd med det jag fick i vilket fall!

Vår söta lilla julgran!

Julaftonsmorgon i stallet, ja, det är tradition. Ärligt talat tar det inte alls emot att stiga upp klockan fem på morgonen, jag menar, det händer ju ungefär en gång om året. Det är dessutom otroligt mysigt att börja julaftonsmorgonen med att släppa ut hästarna i snön i mörkret för att sedan mocka, sopa, väga hö och slutligen fixa med hästarnas godis. Hästarna blir sedan så glada så när de kommer in i sina boxar och vi får äntligen äta frukost. Efter frukosten blir det alltid lite segt, men så snart man kommer igång igen så är hästarna snart ute och sedan dröjer det inte länge innan hela stallet är färdigt igen.

I år hände dessutom något spännande, radio Dalarna ringde nämligen upp för att ta del av vår tradition. För er som vill lyssna, går in HÄR och spola fram 19 minuter så hittar ni det där!

Har ni några speciella jultraditioner i era stall? Berätta!

Som alltid var kameran med, så här kommer bilder från godistillverkning samt på Miro och Jumanjis färdiga produkter.

Klockan är 05,00 och jag antar att de flesta av er där ute ligger hemma och sover. Inte jag däremot, morgon i stallet är en tradition!

Joggingpass i ridhuset blev det idag, tog faktiskt på mig ett par sporrar till och med (brukar sällan rida med det till vardags och i princip när jag rider i hoppsadeln).

Började med att rida på ett fyrkantsspår, redan från början la jag fram handen något och red sedan fram honom till "framåtläget". Han kändes pigg och allert men huvudet for upp lite till och från när bakbenen sa emot, men jag fortsatte bara att rida på framåt trots det.

I galoppjobbet började jag att rida lite på volten till en början, när jag kände att jag fått bra koll tog jag mig istället ut mot fyrkantsspåret. Gjorde överstrykningar och jobbade verkligen med att ta arbetet genom sitsen. Miro kändes fin och allert även här, han kändes dessutom mycket stadigare med huvudet och gjorde inga ryck till och från.

Fortsatte sedan travarbetet med lite bogen in på långsidorna i båda varven, det kändes som att det flöt på bra även om han behövde lite extra stöttning till och från. Gjorde även några skänkelvikningar på hörnlinjen undan båda skänklarna, som även de flöt på bra. Rörelserna gjordes med mycket framåttänk och han tog övningarna väldigt bra och jobbade rätt. Avslutade sedan det hela med att känna igenom traven på volt. Fick till en bra känsla i båda varven och därefter var jag så nöjd och glad så.

Jag är riktigt nöjd med ridpasset, det kändes verkligen som att jag fick igenom det som jag hade planerat. Efter galoppen slutade han att kasta till med huvudet eftersom bakbenen kom med mer och ju mer jag red, desto bättre blev det. Jag kunde verkligen känna hur ryggen höjdes och hur suget i handen förbättrades ytteligare. Kan verkligen inte klaga på lille ponnyskrutt, han var så duktig så. ♥

Idag har vi hämtat ut våra nya klubbtröjor från Ullmax. Jag är egentligen inget större fan utav underställströjor men nu har även jag en i garderoben. Enligt mitt tycke hade den gärna fått varit något mer figurnära, har trots allt den minsta möjliga storlek dessutom. Vi får väl se när den kommer till använding, den var väldig mysig att ha på sig i alla fall, då den är i fleecematrial.

Idag har det varit julklappshoppning på klubben, jag har för en gångs skull inte stått med kameran i högsta hugg under hela dagen. Istället har jag varit prisansvarig/prisutdelare, inget betyngande jobb om man säger så. Johanna och Jumanji var givetvis med, iklädda en röd outfit.

80cm (LD)
De gjorde en klockren runda där det verkligen såg ut som att allting bara flöt på som det skulle. Framåtläge på exakt alla hinder och inte en tendens till tvekan. Den klockrena rundan ledde till en första placering med 4,8 stilpoäng av 5,0 möjliga!

Ridhusbilderna är väl inget direkt att hurra över, men titta på det vackra ekipaget istället. :)

Här kommer ett urval av bilder från gårdagens tomtefotografering. Som sagt bjöds vi inte på bästa tänkbara väder, men bilderna har allt sin charm trots allt.

Idag på dagen fotade vi lite julbilder med hästarna, jag passade därför på att slänga ihop en lite mer julig design här på bloggen. För mig har det blivit som en liten tradition att föra in julstämningen även här på bloggen och i år är inget undantag, även om jag är ute i sista sekund.

Som ni märker har jag i stort sätt bytt ut bilden i headern, bytt de rosa detaljerna mot rött samt tagit bort rolloverknapparna i menyn. Tyvärr bjöd inte dagen på något strålande fotoväder, fallande snö och inget speciellt bra ljus. Man kan inte få allt här i världen, men jag har i alla fall fått min juldesign som kommer att få sitta uppe tills vidare.

Fler bilder från dagens tomtefotografering kommer att dyka upp, håll utkik!

Idag blev det pulsträning för Miro igen, dock under någon mer kontrollerade former än sist. Inget fullt ös utan mer ordentligt arbete.

Började med att skritta fram honom på parkeringen för hand en stund innan jag gick in i paddocken och satt upp, skrittade först en stund på långa tyglar och plockade sedan upp dem efter en stund. I traven började jag att arbeta där det inte var så uppridet, Miro tog verkligen i för kung och fosterland, hade energi så att det räckte och blev över. När jag jobbat honom där en stund åt båda varven arbetade jag istället lite på volten. Fångade upp de delar som försvann iväg samtidigt som handen fick vara lite framme för att jobba vidare på det som jag jobbade med för Pernilla. Galopperade sedan lite på volten åt båda hållen, gjord överstrykningar titt som tätt och gjorde arbetat genom sitsen. I vänstergaloppen fick jag en väldigt bra känsla, i högergaloppen däremot fick jag inte riktigt samma så han gärna ville springa iväg lite för mig.

Efter en liten skrittpaus fick han galoppera i djupsnön, riktigt jobbigt när man måste arbeta i det tyckte Miro. Han kändes i alla fall fin där, gjorde även lite avbrott och nya fattningar från skritt. Pratade med Pernilla om tisdagens skrittfattningar där han surade ur, hon tyckte därför att jag skulle göra enkla fattningar utan press nu ett tag i början. Jag lekte därför bara fram fattningarna och det fungerade utmärkt, inga sura miner alls!

Travade sedan lite på volten för att få igenom det sista. Här fick jag en bättre känsla i högervarvet istället, där kändes det verkligen som jag hittade rätt. I vänster var det helt okej, men inte lika bra som åt höger. Skrittade sedan av honom avsuttet på parkeringen.

Jag är nöjd med passet och Miro. Jag tror allt att han fick jobba ordentligt, nyttigt att pulsa lite då och då. Kan faktiskt inte klaga på så jättemycket även om superkänslan fanns där hela tiden.

Idag har ponnyerna blivit klippta för sista gången den här vintern! För Miro var det mest välbehövligt, har mått dåligt efter nästan varje ridpass för att det kliat så mycket i pälsen på honom när han blivit minsta lilla svettig. Jumanjis hade inte hunnit bli fullt lika lång eftersom han redan är klippt två gånger iår.

Som vanligt var de supersnälla båda två, de står bara där helt lugnt och snällt. De blev väldigt blanka i pälsen måste jag säga, om än lite grådassiga som klippta hästar är, men nu är de i alla fall redo för vinterns restrerande träningar!
Instagrambild är tyvärr allt jag har att bjuda på idag.

Det värsta som finns är att leva i ovissheten, ovissheten om hur mitt hästliv ser ut nästa år. Är det fortfarande Miro som står där uppe i boxen, är hans tom eller står det rentav en storhäst där? Ligger han ute på annons eller har planerna helt enkelt ändrats till något annat? Vem vet, kanske gör han någon annan tjej eller kille lika lycklig som han gjort (och gör) mig var eviga dag. Det är svårt att veta idag, men jag lovar att vart han än bor så har han det bra.

Miro betyder så otroligt mycket för mig, mer än jag någonsin kommer att kunna beskriva med ord. Han är så mycket mer än "bara en ponny", för mig är han en bästa vän. Han finns alltid där, lyssnar och stöttar, utan att ställa massor utav frågor. Det finns ingen bättre tröst än att titta djupt in i hans ögon eller bara andas i hans näsborre, för responsen som han ger är oslagbar. Jag vill inte ens tänka tanken på hur ett liv utan Miro skulle se ut, men på något sätt går mina tankar dit ändå. Tankar som jag inte ens vill ska finnas, en tid som jag aldrig vill ska bli verklighet.

Jag tar alltid vara på varje dag som kommer och det är något som jag kommer att fortsätta med. Varje minut med Miro är värdefull. Innan jag går hem på kvällarna måste jag gå förbi Miros box för att med den töntigaste bäbisrösten säga att han är bäst i världen, att jag älskar honom och godnatt, sov gott, vi ses imorgon. Flera gånger upprepas följande samtidigt som jag klappar på honom, blåser luft i hans näsborre och pussar på honom. Jag tror att han uppskattar den stunden nästan lika mycket, för precis som jag har väldigt svårt att slita mig därifrån gör han allt för att jag ska stanna kvar. Det är ett måste för mig att varje dag säga god natt till båda ponnyerna, man vet aldrig vad morgondagen väntar

Ta vara på det ni har, ta inget eller ingen förgivet.

Igår när jag fixade bilder till inlägget om NF-SM hittade jag lite bilder som jag fotade under söndagens hoppning. Jag har tidigare inte laddat upp dem här, så jag tänkte helt enkelt passa på nu.

Kom ihåg att ni inte får kopiera någon bild, även om den föreställer dig och din ponny. Är du intresserad av bilden så kontakta mig istället, via en kommentar eller mejl.

I lördags anordnade vi i US's en aktivitet där vi tillsammans hjälps åt att göra stallet julfint. I år var det vi i US och ett helt nytt gäng som kom och hjälpte till, roligt att det inte bara är "samma gamla vanliga" utan lite nytt blod eller vad man ska säga.

Det bands i vilket fall kransar av granris, som alltid. Jag hade såklart glömt att ta med arbetarvänliga vantar men lyckades knåpa ihop fem kransar, var av två stycken som gick till Miro och Jumanji. De andra kransarna delade jag ut till andra för dekoration. Nu är stallet stallet mysigt julpyntat och alla hästar har en krans med unik design, julkänsla på hög nivå. Miros krans fick i år en lite annorlunda touch, gick ifrån lindad glitter till något annat. Den går i vilket fall i rosa, vad annars? Johanna dekorerade Jumanjis krans, som får i blått och silver.

Idag passade jag på att ta lite detaljbilder på kransarna i stallet. Ponnyernas kransar känner ni enkelt igen, de pryds med varsin söt tomte! Här kommer det helt enkelt lite bilder på några utav kransarna. Tyvärr valde jag fel objektiv idag, men bilderna blev ändå helt okej.

Brukar ni julpynta i era stall?

Skulle någon fråga mig vilken tävling som är årets höjdpunkt skulle mitt svar vara: Svenska New Forestmästerskapen. Det är en sådan häftig känsla att vara med och delta, uppleva stämningen och veta att alla ponnyer på tävlingsplatsen är av en och samma ras. Det finns dessutom ett stort utbud av klasser, inom flera olika grenar.

Jag var med och deltog i mästerskapet för första gången förra sommaren. Efter den gången visste jag att det absolut skulle bli fler besök. I år var jag tillbaka för andra gången och det ska mycket till om jag ska missa NF-SM under nästa sommar, eftersom det är mitt sista ponnyår. Under de år jag har deltagit har mästerskapet hållits hos Vetlandaortens Ryttarförening, något som jag håller tummen för att sker även under 2013.

Tävlingshelgen börjar på torsdagskvällen, med en invigning. Även om det känns lite sådär småpinsamt att ta sig in på "arenan" iklädd tävlingskläder med alla andra deltagare, är det ändå någonting som hör till. Jag skulle inte till några pris vilja missa invigningsceremonin, det är en del av tävlingen på något sätt. Förra året hölls ceremonin på gräsbanan och då blev alla ryttare inkörda på motorcykel in på själva tävlingsbanan, i år däremot hölls ceremonin i stora ridhuset och då fick vi ryttare istället promenera in för fots. Ryttarna presenteras sedan distriktsvis och det brukar vara någon form utav uppvisning.

Som jag har längtat efter den här dagen! Det känns knappt som att jag haft fritid till att göra vad jag vill under hela hösten, har det inte varit skolarbete så har det varit stallet. Om inte annat måste tiden ägnas åt att sova. Skam den som ger sig säger jag bara, jag lever ju fortfarande! Nu tänker jag ta ett välförtjänt jullov i vilket fall (min plan är dock att skriva två samhällsuppgifter mot högre betyg under lovet, så ska faktiskt försöka få till det i alla fall).

Jag firade in jullovet med en stallkväll idag. Istället för att sitta hemma gick jag upp till stallet och satt där en stund, Johanna skulle prompt fixa allt stallarbete idag. Fixade sedan iordning Miro för en promenad och därefter hjälpte (läs tittade jag på) Johanna när hon skuttade lite med Jumanji. Laddat var det, första hoppningen efter vilan.

Avrundade sedan det hela med hopplektion, sedan vägdes kvällshöet upp innan jag avslutade det hela med en pratstund med Karin. En rätt så bra kväll måste jag säga, fördriva tid i stallet är inte svårt!

Bild från förra vintern, i år har vi betydligt större snövallar och mer snö kan jag säga!

Idag fick jag hoppa storhäst! Någonting som jag inte gjort sedan hösten 2010, det var en ganska så misslyckad hopplektion men dagens gick betydligt bättre.

Började med att rida fram i både trav och galopp, längs fyrkantsspåret och på stora volter. Matrix var lite avbackande först men jag fick ganska snart igång honom och kunde istället fokusera mer på böjningen i kroppen. Fick en helt okej känsla i båda gångarterna, det är otroligt ovant att rida storhäst och då speciellt när hästen i sig har lite gång i sig. Han var lite småspänd nere vid läktaren också, men jämfört med Miro är det i stort sätt ingenting.

Därefter började vi hoppa fram lite smått, först på ett litet travräcke. Första gången tyckte Matrix att hindret var för litet och klev bara över men nästa gång tryckte jag av honom lite extra och då hoppade han istället. Räcket lades sedan upp lite och vi fick komma en gång i galopp, det rullade på super! Hoppade även fram på en linje som inte kändes helt okej, vi kom lite konstigt in men det blev ganska bra ändå. Vi började sedan banan som bestod av ett räcke på långsidan, diagonal, linje på långsidan, diagonal med bruten linje mot ett räcke. Jag och Matrix skuttade över första vändan med lite lägre hinder utan problem, vid ett ställe hamnade jag något efter i språnget men inte mycket ändå. Det kändes som att vi hittade ett bra flyt och det kändes otroligt tryggt.

Till nästa vända blev det lite högre, högsta räcket på runt 70cm (ja, för mig är det ganska högt med tanke på ny häst och allt, hehe). Även den rundan flöt på bra! Avslutningsvis flyttades första räcker på långsidan till sista hindret, den här gången fick jag rida på lite mer framåt vilket fungerade riktigt bra det också. Bra flyt med en trygg känsla!

Travade sedan av, Matrix kändes väldigt energisk men vi hann inte riktigt hitta eftergiften helt. Med lite mer travarbete samt böjda spår tror jag dock garanterat att vi hittat dit.

Jag är jättenöjd med dagens lektion! Roligt att få testa lite nytt och större, visst har jag ridit Matrix några gånger innan men aldrig hoppat. Allting kändes otroligt tryggt och stabilt måste jag säga, trots att jag känner mig som en lite myra där uppe på ryggen. Jag vågade rida ordentligt utan att fega ur, tog mina beslut och slutförde dem. Absolut inte sista gången jag hoppar honom, kan jag säga.

Idag blev det promenad för Miro igen, som alltid efter träning. Han traskade glatt på med öronen framåt och tittade snett på några snöklumpar i diket påvägen tillbaka. Problemet med snöklumpar löste vi dock enklet, jag tog spöet och petade lite på dem så han vågade nosa, därefter traskade vi lungt på igen.

Avslutade sedan som alltid med lite stretching!

Idag var det dags för Göranträning igen, dagen till ära fick Miro bära rött pannband, röda lindor + boots samt inviga sitt nya tävlingsschabrak med röd detalj. Lite juliga måste man ju vara, förövrigt var det nog min mest vågade outfit under en Göranträning.

Till att börja med var det en hel del försenat, så Miro fick sig en ordentlig framskrittning vilket inte var speciellt negativt. Red sedan fram en stund självständigt, Miro var väldig pigg och framåt. Började sedan själva träningen med att titta på formen i skritt och trav, fick jobba lite för en bra igångsättning men i övrigt flöt det ganska fint. Fick sedan en övning instruerad, som jag ska arbeta med självständigt till nästa gång. Jag fick göra den i skritt nu till en början och den såg ut som följande: volt i hörnet, in på kvartslinjen i en sluta, övergång till öppna och sedan rida det en bit på kvartslinjen, bakdelsvändning, in i öppna igen och slutligen ut i en sluta igen. Fick rida den några gånger åt båda hållen, öppnorna och slutorna flyter helt okej medan bakdelsvändningarna fortfarande inte fungerar. Blev nog lite mycket press på Miro där nu efter vilan, när jag dessutom fick ta spöet i "fel" hand för att korrigera vänstersidan blev han mycket orolig. Efter lite små panikattacker (eller vad det ska kallas) lyckades vi i alla fall komma igenom en hyffsad vändning åt höger.

Vi gick sedan över till lite travarbete där vi jobbade med skänkelvikningar på både hörnlinjen och diagonalen. Miro var fortfarande lite uppstressad efter spö ncidenten men trycket som jag fick i honom var riktigt härligt, däremot blev han lite väl på till och från. Skänkelvikningarna flöt på bra i alla fall och formen kändes bra även den.

Galopparbetet, å herre gud säger jag bara. Fatta galopp från skritt har jag inte gjort nu sedan efter vilan och det fick jag smaka på idag. Miro tjurade ihop som sjutton, han var otrolig på och fortfarande lite uppstressad. Några bra fattningar fick vi till, men det gick även en hel del bakåt. Väl i galoppen vågade jag inte riktigt släppa fram honom ordentligt i handen eftersom han var galet stark och på, men han hade i vilket fall ett otroligt härligt tryck i sig.

Avslutade sedan med några slutor som flöt på bra innan jag fick lägga ner formen och trava av. Han kändes väldigt på men jag fick ändå en bra känsla.

Jag är nöjd med träningen, första gången som Miro verkligen surar för Göran tror jag dock. Idag kunde det ju inte klagas på att det var för segt i alla fall, haha! Miro blir lite småjobbig när han blir så på som han blev idag då han blir väldigt på i handen men å andra sidan får man ett härligt tryck i honom. Det är lite som en berg- och dalbana där man får ge och ta helt enkelt. Allting ska inte flyta på en träning heller, jag tränar ju för att bli bättre och visa vad som brister för att sedan kunna få rätt vägledning för att komma framåt. Fick i alla fall en del beröm om att det gått framåt, riktigt roligt med tanke på att sist jag red dressyr riktigt ordentligt var förra träningen för Göran. Det är så roligt att vara igång igen!

Träning igår betyder att det idag blev promenad för Miro. Blev en promenad på mellan 20-30 minuter där Miro skötte sig fint och slappnade av bra, förutom vid ett tillfälle där vi passerade en mycket otäck helt stillastående och icke igångslagen skoter. Nej, det är inte lätt att vara ponny alla gånger. På vägen tillbaka till stallet fick vi dessutom lite sällskap av Klara och Gerda en bit.

Miro frustade en del vilket alltid känns bra i mitt hjärta och när vi kom hem för lite stretching kändes han väldigt rörlig. Nu är det bara att ladda för morgondagens träning!

Idag tränade jag för Pernilla här hemma i Säter, väldigt välbehövligt såhär efter ett litet uppehåll måste jag säga. Blev en ganska simpel träning, men det trots det fick jag jobba en hel del kan jag säga!

Började med att rida fram lite individuellt, Miro var hur lugn som helst och kändes nästan lite småseg faktiskt. Jobbade ändå på ganska bra tycker jag, testade reaktionerna lite och jobbade på med de delar som slant iväg från ramen. När jag började själva träningen började vi med att rida lite längs fyrkantsspåret för att sedan övergå till lite voltarbete, jag hade påtalat att han gärna släpper högerbak något och mycket riktigt, precis som jag kännt släpper han ut ytter framben. Det är endast lite minimalt, men det är ändå något som gör att böjningen rubbas. Jag fick jobba på och korrigera det, både längs fyrkantsspåret och på volt. Vi minskade även volten och där blev det ännu tydligare när han släppte ut, men även när han kom på plats.

Red även lite bogen in längs långsidorna, lite jobbigt tyckte allt Miro men det blev bara bättre och bättre. Galopperade lite på volten också åt höger, fick göra överstrykningar med innerhanden och verkligen rida honom igenom sätet. Fick en mycket bättre känsla idag, kändes inte alls som att delarna flög åt alla håll på samma sätt.

Det sista vi gjorde var att lägga fram handen och bara rida på framåt, för att få ut bakbenen samt få ett ordentligt stöd och sug i handen. Herre gud vad jag fick rida, men betalningen kom efter många om och men.

Jag är nöjd med träningen! Miro blev mer framåt efter en stund men han är fortfarande otroligt bekväm av sig. Nu framöver blir fortsatt individuell träning på det vi jobbade med idag, känns så skönt att vara på gång igen!

Jag kan verkligen inte annat än att le åt Miro. Det första hon gjorde idag efter jag borstat honom var att lägga sig ner och rulla varje sida en sådär fyrtioelva gånger som alltid när han är blöt eller har fått nytt spån (idag var både delarna inblandade, dubbel anledning liksom). När han rullat klart reser han sig upp och tittar inser att jag sett det hela, då tittar han på mig med sina söta ögon fulla med bus som säger: "Ojdå, hoppsan! Det var inte meningen!".

Någonting annat sött (eller vad man ska kalla det?) som han brukar göra med nytt spån är att fiffla och blåsa med mulen i det, för att sedan slicka i det. Jag vet inte varför han gör så, det ser i alla fall både galet och sött ut på samma sätt. Han är allt lite egen den där ponnyn.

Idag var det ridhusdags igen. Miro skötte sig faktiskt väldigt bra med tanke på att det var isras, inget tönt eller någon spändhet på grund av det!

Började med skritt och travarbete, simpelt med fokus på den låga formen. Miro var pigg och glad men det kändes samtidigt som att han kom på plats redan från början. Travade på lite i båda varven och sedan var det dags för lite galopp. Miro visste så snart jag satte mig ner som förberedelse vad som var på gång, taggade i men kunde ändå fatta galopp relativt normalt. I galoppen var han självklart super pigg och på, men arbetade ändå på skapligt. Det flyger dock ut lite bogar och bakben omvartannat och det är inte helt lätt att korrigera alla gånger när han bli lite väl laddad.

Han frustade del i galoppen och jag tog även in honom på en lite mindra volt för att kunna rama in honom bättre, fungerade ganska bra men delarna flög fortfarande åt höger och vänster. Galet hur roligt det kan vara att få galoppera lite, sötponnyn. Avslutade sedan med lite mer travarbete innan vi gav oss. Jobbade med rakriktning och ställning/böjning i hörnen och red även lite diagonaler. Fick en ganska bra känsla i alla fall, men han springer ifrån mig så fort jag inte är uppmärksam. Energi finns, så det räcker och blir över.

Jag är helt okej nöjd med passet. Han blir lite väl på och ivrig vilket ibland kan bli lite svårt att korrigera, men vi jobbar på. Imorgon är det träning för Pernilla vilket jag verkligen ser fram emot, vi kan behöva en liten igångkörare så vi inte virrar bort oss totalt på Göranträningen i veckan. Ska bli så roligt att få komma igång med lite träning igen (även om det inte blir fullt ut såhär i början)!

Första mötet kanske var att ta i, jag hade trots allt träffat den lilla damen flertalet gånger innan. I vilket fall är det idag två år sedan som jag för första gången red Evita!

Evita under provridningen kan beskrivas som en överladdad och hinderglad lurv-ponny, som inte hoppat speciellt mycket den senaste tiden. Hon var väldigt pigg, glad, stark och framåt, inte alls en ponny som jag var van vid att rida. Det var dock något som gjorde att jag fastnade för henne, trots att hon var raka motsatsen mot hur jag vill att en ponny ska vara att rida, men jag kände mig så trygg. Hon hoppade i alla lägen och trots sitt pigga jag kändes allting så tryggt.

Jag är så glad att vi tog chansen att få låna den här underbara lilla prinsessan. Saknar henne så mycket!

Oj, vilken glad och överladdad ponny jag satt på idag! Tog oss ut i den snöfyllda paddocken för att ta årets första vintergalopp och första galoppen på nästan tre veckor, galen ponny var bara förnamnet.

Började med att skritta och trava fram honom på en volt, han var pigg och framåt men arbetade ändå på fint. När vi var lite igång red jag ut på ett fyrkantsspår i trav innan jag slutligen fattade galopp. Fullt ös medvetslös körde vi sen, vi busade på som tusan och jag lät Miro springa nästan så fort som benen bar. Han var så lycklig, öronen spetsade rakt framåt och jag verkligen kände hur han exploderade under mig. Helkul tyckte både han och jag, ögonen tårades av fartvinden och det tog ungefär ett varv från min första antydan till att det var dags att bryta av innan det gick igenom helt. Helt galet stark han kan bli, tur han lyssnar bra på rösthjälper i alla fall så det slipper bli för stor dragkamp. En del bakutsparkar och grisläten blev det också mellan varven kan jag säga.

Vi galopperade massor i båda varven, någon gång borde han ju bli trött tyckte jag. Vet dock inte riktigt om jag lyckades med det, det gick inte precis långsammare om man säger så. Tillslut fick han trava några varv bara för att lugna ner sig, på i stort sätt hellång tygel men han sökte sig ändå till handen ganska bra och sådär. Skrittade sedan av honom för hand på parkeringen.

Ridpasset kan helt enkelt beskrivas med två ord: bus och kravlöst. Både Miro och jag uppskattade det dock och jag tror att det var nyttigt för honom att få galoppera ur sig lite, för han frustade en hel del efteråt. Ingen som brukar se mig och Miro rida runt på banan kunde nog ana att det var vi som for runt där i 300km/h, hehe...!

Andra hästen för dagen blev Samritha, red nämligen i mammas grupp istället för en av hennes ridkompisar. Lite skillnad mot Helios, helt olika hästar då Samritha är ungefär 3x så mycket häst att rida. 

Vi började med att leta efter stöd, takt och energi i skritten, något som inte är helt lätt på Samritha. Hon travar gärna iväg istället, men vi jobbade på och det blev bättre och bättre. Började sedan travarbetet som bestod av en skrittövergång på var långsida och efter en stund lades även ett varv på C-volten till. I skrittövergångarna blev det mycket arbete med rakriktning men jag kämpade på, mycket förberedelse och jag fick verkligen fokusera på att vara "rakriktad" själv. I volten fick jag tvinga mig själv att verkligen titta mellan öronen för att inte titta för långt fram.

Näst övning var skänkelvikning, först i skritt och sedan även i trav. Ju mer jag hittade desto bättre blev det, som alltid helt enkelt. Kände även på Samritha att jag hittade ytterligare lite mer ridning i det nedsuttna arbetet. Den avslutande övningen var den samma som i början, fast i andra varvet och under nedsittning. Jag fick fortsätta med rakriktning på både mig och hästen, något som fungerade bra. Bitvis fick jag verkligen en bra känsla och den som var där emellan var inte katastrof heller.

Jag är nöjd med även Samritha, otroligt roligt att få rida storhäst. Hon var lite smågrinig på pojkarna bara men hon kunde även släppa det när jag sa till henne, så jag tycker att vi hittade varandra bra. Finns inte så mycket att klaga på!

Tyvärr har jag inga bilder på datorn för tillfället, dyker upp vid senare tillfälle!

Idag red jag igen min lektion som jag missade tidigare i höstas. Dressyr stod på schemat och jag hade turen att få rida Helios idag igen.

Helios var idag lite lugnare men ändå pigg och framåt som han brukar vara. Vi började med att trava fram, där jobbade med att få hästarna att ta stöd i bettet och hålla takten med bra energi. Följande gjorde vi både längs fyrkantsspåret och på volten, det absolut svåraste var att få "stabiliteten" tyckte jag. Jag har tappat så otroligt mycket bålstabilitet så att jag sjunker ihop, så jag fick verkligen tvinga mig själv att sitta upprätad. Helios blev även lite ostabil i huvudet. Vi galopperade även lite under lättsits och där var Helios så fin, mycket enklare att få honom att hålla huvudet still och han galopperade dessutom på väldigt fint. Samma känsla som gårdagens hoppas!

Sedan fortsatte vi med att öka och minska volten lite, nått som gjorde att jag verkligen kände att jag kunde rama in honom bättre. Jag kom in på en ganska liten volt och där fick jag verkligen en bra känsla. Emellan åt i framridningen skrittjobbade vi också, där hästarna skulle trampa på i bra bjudning och ta stöd i handen. Det var något jag och Helios lyckades ganska bra med.

Vi började sedan jobba nedsuttet, där tyckte jag att det var mycket enklare att arbeta eftersom det är lättare att sitta upp ordentligt. Hittade honom bra tycker jag och vi red även lite skänkelvikningar på kvartslinjen åt båda hållen vilket flöt på bättre och bättre för varje gång. Avslutade sedan med att trava av och där hitta känslan av stöd i bettet, bra takt och god energi. Samma sak i skritten innan de slutligen fick lång tygel.

Jag är nöjd med Helios, dessutom roligt att få rida honom för en annan instruktör. Jag tycker att jag fick en bra känsla och då framför allt i det nedsuttna arbetet då jag kände att jag själv hittade en bättre stabilitet. I övrigt är jag bara nöjd och glad, men jag måste verkligen hitta min egen stabilitet igen och sluta upp med tjuvsneglet åt höger (dock är det inte lika grovt som det varit i alla fall).

Bild från en hopplektion.

Idag stod det hoppning på schemat, känns som det var år och dagar sedan sist! Jag fick i alla fall rida Helios, vilket jag var otroligt glad över. Den perfekta hopponnyn för mig!

Han var otroligt pigg och glad, i framridningen fick jag jobba med massor av halvhalter då han gärna ville rinna iväg. Vi jobbade med stora volter längs fyrkantsspåret i trav och jag hittade en helt okej känsla formmässigt, inte helt stadigt men ändå okej. Travade även över en bomserie där han gärna körde ut vänsterbogen (red i höger varv) men efter lite korrigeringar blev det bra.

När vi kom till galoppjobbet red vi med varierad spårnglängd individuellt samt att vi skulle lägga lite volter. Helios var otroligt taggad men ändå väldigt reglerbar, kunde enkelt både länga och korta ihop honom samtidigt som han var kvar i formen. Jag fick verkligen en bra känsla i det arbetet, han kändes så fin!

Vi började sedan med att travhoppa ett räcke, men travbom innan. Fick hoppa det några gånger och det blev bara bättre och bättre, till en början med kändes det bra fram till hindret men efter bara for han iväg. Lösningen på problemet var dock bara så enkelt som att lätta fram i handen några språng och sedan ta tillbaka honom. Räcket låg faktiskt på en 70cm sista språnget!

Nästa övning var en serie med galoppbom, hinder, galoppbom, hinder, galoppbom. Första gången var det ganska lågt och det kändes lite hastigt eftersom Helios var så pigg och glad, sedan höjdes det upp för varje gång och ju högre det blev desto bättre blev min känsla. När det blev högre fick han liksom tänka till och även bromsas upp lite, vilket bidrog till att han blev lugnare. 80cm låg väl det högsta hindret på, det tar sig!

Travade sedan av och då kändes det som han blev lite hastig i takten, men formen kändes i övrigt väldigt fin. Jag är bara så nöjd med dagens pass! Helios var så pigg och glad men samtidigt kändes det som han lyssnade tillräckligt. Jag känner mig verkligen trygg på honom i hoppningen och när det kommer övningar som idag är det faktiskt kul även om hindren blir lite högre. Det finns ingenting negativt att säga nästan, haha.

Idag blev det ridhuset igen, den här gången var det i alla fall lite mindre läskigt enligt Miro. Han hörde inga ljud och hade dessutom sällskap där inne, så han var nog ganska nöjd.

Han kändes fin redan från början, den där känslan av att han verkligen jobbar på i sin låga form från start är underbar. Jag är glad att han kan hitta dit på en gång, trots ett uppehåll. Blev mycket voltarbete även idag, i skritt och trav, där jag mest kände efter och korrigerade det som behövdes till en början. Miro var väldigt pigg och glad vilket leder till att han blir lite för snabb i takten, men det är bara att jobba på med en miljon halvhalter.

Idag red jag även lite övergångar mellan trav och skritt, fick en väldigt bra känsla där han verkligen lyssnade och gjorde mjuka och fina övergångar åt båda hållen. Hela tiden avslappnad och bra på signalen, jobbade igenom övergången och allt sådant.

Jag är nöjd med passet, Miros inställning till arbete är så härlig och han gör allt jag ber honom om. Högerbak blir lite utanför till och från men det är förståeligt att det är "lite mer än vanligt" såhär i början, han hittar snart tillbaka skulle jag tro. Allt flyter helt enkelt på som det ska, han jobbar på bra och känns mjuk och fin i kroppen samt har ett fint sug i handen.

Idag red vi ute i den snöfyllda paddocken, så otroligt härligt! Förra vintern bjöds vi ju aldrig på någon riktig pulssnö, men just nu tycker jag att det är ganska perfekt faktiskt.

Både skrittade och travade idag, med fokus på en lägre form. Red mycket raka spår och volter för att känna att han var på plats och sedan jobbade jag utefter vad som behövdes. Fick en bra känsla i vilket fall, visst försöker han vara lite lat med högerbak men jobbar på bra trots det. Mysigt och helroligt var det i alla fall att få trava på min prins igen efter ett uppehåll.

Jag är nöjd med Miro, han hade ett väldigt framåtdriv och en positiv inställning. Han gör mig verkligen så glad den där ponnyn, nu längtar jag verkligen efter att få ta en snögalopp!

Idag var det dags för första passet uppsuttet efter Miros två veckor lång vintervila. Planen var att skritta ute på den uppskottade "transportparkeringen", men när jag insåg att lektionerna inte började förens vid sju idag tog jag mig in i ridhuset istället.

Jag började med att skritta honom en 10 minuter för hand, det första som hände var att han blev superspänd på grund av knak/droppande på läktaren. Spändheten höll i sig även när jag kom upp på ryggen och han var lite som en blandning mellan tickande bomb och fiolsträng. Han hoppade till för minsta lilla ljud och knäppte totalt av i nacken, ingen ridkänsla över huvudtaget helt enkelt. Jobbade honom på en volt där jag ställde och böjde honom massor, varierade skritten och gjorde allt för att få honom att koppla av. Ökade och minskade volten, red superstora vändningar på bakdelen (som en volt tillbaka i sluta, kan man säga) och försökte sysselsätta honom bara.

Tillslut började han slappna av, längde ut halsen och jag kände hur ryggen började komma upp. I det arbetet kändes han väldigt fin, där han ska vara helt enkelt. Kändes skönt att få avsluta med den känslan, visserligen lyssnade han fortfarande efter ljud och spände till men han kunde arbeta på utan att stressa upp sig trots det. Avslutade sedan med att skritta av honom för hand en stund innan vi lämnade ridhuset.

Med facit i hand skulle jag kanske ridit ute i alla fall, garanterar att han skulle varit avslappnad från början då. Lite töntig är han dock, vi var säker 30 m från ljudet och han hade öronproppar i öronen, lilla töntponnyn. Men men, som folk brukar säga: det är det där som krävs för en riktig bra tävlingsponny!

Ganska söt är han i alla fall, bild från dagen.

Vi tog oss en lite mysig mörkerpromenad på kvällskvisten, Miro tyckte idag att det var lämpligt att gå och spänna upp sig ordentligt men trots det kund ehan samtidigt slappna av på någon vänster. Han traskade glatt på med öronen riktade framåt, han är så söt. Vi var väl ute i en 20-30 minuter.

När vi kom hem stretchade jag hans bakben, som alltid. Imorgon taggar vi för första ridpasset, woohoo!

Frostig ponny!

Dagens stora sysselsättning blev att filma lite till ett skolprojekt. Jag gjorde därför Miro extra fin genom att knoppa, Miro blev som alltid lite extra taggad när manen flätades och rullades upp. Sedan fick han vita lindor på benen, BIS-täcket över ryggen och dessutom fick han inviga det vitfodrade tränset. Riktigt tjusig och elegant blev han!

Vi filmade en hel del när jag stod på backen och försökte få Miro att se mysig och gosig ut, men han tyckte det var bättre att verkligen spänna upp sig och se för jäklans snygg ut. Det är tur för honom att han är jäklans snygg i alla fall, jag förstår varför folk frågar om han är hingst...!

Lite gosiga scener fick vi till i alla fall, även om de är ganska korta. Satte även upp och skrittade barbacka(!) en stund inne på banan och Miro var så snäll så. Här har jag inte ridit barbacka på honom på över två år och när jag väl sitter upp, ja, då har han vilat i två veckor. Lite komiskt, men barbackaridning blir det allt inom kort igen!

Bjuder på en hög med printscreens, därav kvalitén. Givetvis kommer ni få se filmens slutresultat senare!

Idag har himlen fått ännu en ny invånare, nämligen vår lilla kanin Elvis. Han har under kvällen självständigt somnat in i sin låda, samma låda som han föddes i den 22 juli 2009. Jag har varit med sedan hans tredje levnadsdag (var på annat håll när han föddes), så jag har fått se hans utveckling från en liten råttliknande varelse, som senare tog sina första kravlande steg för att tillslut växa upp till en alldeles egen individ.

Det var egentligen inte planerat att Elvis skulle bo kvar här hos oss, men när det var dags för han och hans syskon att flytta iväg var det ingen som valde Elvis. Varför är dock svårt att förstå, för enlgit mig var han både den finaste och charmigaste. Jämfört med sina syskon hade han en mycket mörkare nyans och han slickade dessutom ständigt ens fingrar och var väldigt gosig. Vid fem månaders ålder upptäckte vi att Elvis hade tandproblem, han klarade inte självständigt av att slipa ner sina växande tänder eftersom han hade bettfel. Men med regelbunden tandklippning har han klarat av att äta och leva ett bra liv trots allt.

Elvis har genom sin livstid varit en väldigt livlig och positiv kanin. Han har gärna hoppat runt och skuttat över hinder, jagat katten och bara njutit av livet. Det känns väldigt konstigt att han faktiskt inte finns kvar här med oss längre, utan istället skuttar över ständigt gröna ängar någon annanstans.

Jag kommer alltid att minnas honom som den livliga kanin har var. Trots att jag inte ägnat honom någon större tid så känns det fortfarande ledsamt och jag kommer att sakna honom, för han har trots allt lämnat ett tomrum här efter sig. Lilla älskade vännen.

Sov gott min lilla älskade Elvis, en dag ses vi igen. ♥

Nittonde november tjugohundraelva, det var sista gången som jag fick uppleva känslan av att sitta på Evitas rygg. Evita gav, precis som alla andra, sin helt unika ridkänsla och för mig kommer hennes alltid att vara speciell. Det var sällan man fick känslan av att det bara var att "alla bitar föll på plats", oftast var det alltid någonting som inte föll helt på plats för en kräsen dressyrryttare som mig. Den där känslan av att "alla bitar föll på plats" fick jag endast uppleva några fåtalet gånger under dessa månader, något som var underbart, men å andra sidan älskade jag den riktiga Evita minst lika mycket om inte mer.

Jag vet inte hur många gånger vi diskuterade faktumet om att hon inte skulle sprätta iväg likt en travare i traven med huvudet i vädret eller att hon skulle galoppera lugnt och sansat. Det var diskussioner vi hade i princip varje ridpass, men det var bara så Evita var. Ena dagen var bättre än den andra och att veta vilket humör hon var på för dagen, det visste jag inte förens jag satt där på hennes rygg. Vissa dagar var det bara att släppa allt vad dressyr hette och låta henne busa och ha roligt. Andra dagar dansade hon fram som en riktig dressyrponny desto längre in i passet vi kom.

Det där sista passet kommer jag dock aldrig att glömma. En hel del skrittarbete som avslutades med en lite kort sund med trav. Under det där passet insåg jag hur otroligt mycket Evita utvecklats under tiden hos oss. Hon var på sitt bästa humör och jag kunde inte annat att le, samtidigt som sorgen trängde sig fram långt där inne. Tänk om vi haft henne kvar, hur hade hon varit då? Det vet jag inte svaret på, men jag skulle så gärna vilja veta.

Evita kommer alltid vara en ponny som ligger mig varmt om hjärtat och jag saknar henne var eviga dag. Jag älskade och älskar henne så obeskrivligt mycket. Hon kommer alltid vara speciell, Evita är alltid Evita.

Bilderna här nedan är från sista gången på hennes rygg. Jag vet att det är många, men jag kunde inte välja ut färre. Världens finaste Tomacs Evita. ♥

Idag har vi varit ute och promenerat igen, blev väl en på strax över 20 minuter. Miro var lika positiv och glad som alltid. Avrundade sedan det hela med stretching.

Idag fick jag återuppleva lite skötarnostalgi igen, tillbringade nämligen en och en halv timme i ridhuset med ledning som sysselsättning. Det saknades nämligen folk så jag ställde upp, lite småmysigt är det faktiskt nu när det inte är någonting som händer var och varannan vecka. Dagens ponny att leda blev Grey, han var snäll och gjorde det han skulle.

I övrigt har jag mockat åt båda ponnyerna och pussat lite på dem. Har även förberett lite för morgondagens händelser, mer om det tänker jag dock inte avslöja utan det får framtiden utvisa. Vi hade även kvällsfodringen så det blev en lång stallfredag, men det är bara mysigt faktiskt.

Vinterns stallfrisyr är helt klart en fläta åt sidan. Praktiskt på alla sätt och vis!

Miro har bara fått vilat nu i två dagar, promenadschemat har väll sett ut som ungefär "två dagar promenad och två dagars vila", något som faktiskt fungerar bra tycker jag. Idag har jag mockat åt båda ponnyerna och sedan pysslade jag lite med Miro efter det. Spåninrullad var vad han var, på något sätt måste man ju sysselsätta matta trots att det inte finns lera utomhus. Utöver det fick saxen trimma lite smådetaljer, men i övrigt ser han ut som en liten nallebjörn eftersom den klippta pälsen numera är nästan normallång.

Öppnade sedan boxluckan för att han skulle få kika ut lite, något som han verkligen tycker om. Han vill gärna ha uppmärksamhet däremot, annars blir han sur och sparkar lite med framhoven på boxdörren för att få uppmärksamhet. Det är galet hur charmig han är och mysig dessutom, vi stod och myste en bra stund idag innan jag drog mig hemåt.

Det är galet hur ringrostig jag kände mig på dagens lektion, var ju för tusan en vecka sedan sist! Jag hade i alla fall turen att får rida Helios, känns som det var väldigt länge sedan jag dressyrade med honom nu faktiskt. Temat även den här veckan var enkla byten.

Till en början gjorde vi lite skänkelvikningar i skritt, från hörnet och in mot medellinjen. För vänsterskänkeln ville han gärna bli lite förböjd men det blev bara bättre, för högerskänkeln var det högerbak som tog emot lite men även det blev bättre. Sedan började vi med travarbetet, runt fyrkantsspåret med en volt vid varje kortsida i valfri storlek. Började med stora volter och sedan minskades de successivt. Helios kändes ganska fin, ville inte riktigt suga tag ordentligt och ta tag i bettet så han blev lite "vinglig i huvudet" men vi jobbade på. Galoppen tog vi på volt senare, där vi minskade volten och lite sånt. Helios kändes fin och tog tag mycket bättre i bettet där.

När vi värmt upp började vi med övningen, som såg ut som förra veckan. Vi böt helt enkelt bara om volt med ett enkelt byta vid mitten. Det började med en liten stretig övergång till skritt, men så fort han kom in i skritten slappnade han av igen och gjorde en ny, bra fattning. Övergångarna mellan galopp-skritt blev sedan bara bättre och bättre, sista kändes helt klart bäst. Det svåra är att han är lite svår att få ihop ordentligt, han vill gärna bryta av till trav men med tillräckligt mycket stöttning fungerar det ändå.

Vi avslutade sedan med att trava av längs fyrkantsspåret bara, där kändes Helios väldigt fin. Längde ut tygeln för att få ner formen och han jobbade verkligen på jättebra genom hela kroppen samt att han sög tag ordentligt i bettet. Jag är nöjd med passet, alltid roligt att få rida på lille Helios. Lite ringrostig kände jag mig dock kan jag säga, lite hemskt faktiskt, haha!

Bild från en hopplektion för någon månad sedan!

Det är galet hur mycket folk det är inne på mässan, i år var jag dessutom bara där inne medan det var som smockfullt. Dumt planerat, men i år blev det så helt enkelt. Vi fick med oss en del från listan i alla fall + några andra saker, men jag är absolut nöjd med det som blev!

Inne på Charlies köpte jag två saker från listan. Ett rosa strasspannband till Jumanji, självklart måste han också ha ett pannband med rosa. Köpte även Cartagoskydd till Miro, har länge letat efter nya benskydd men aldrig riktigt kommit till skott. Har varit inne på så många varianter men tror det här valet är ett bra val, är väldigt nöjd med Cartagoskydden sedan innan.
Hos Strömbergs Gård köpte vi ett till innetäcke från Amigo, fast det här var av den nya modellen med 200g fodring. Miro får ärva Jumanjis nuvarande täcke (150g) och sedan får Jumanji ta det nya, kanske smartast att den helklippta hästen har det tjockaste täcket. Vi köpte även en avtagbar hals till täcket. Det här inköpet fick dock gå på mammas bekostnad.

I Lyckås Ridsports monter hittade jag ett vitfodrat träns, det såg kanske inte ut som mitt drömträns men det duger gott och väl. Jag skulle gärna vilja ha en rundsytt träns med en riktigt bred nosgrimma, men tyvärr har jag inte hittat något fint i en rimlig prisklass som samtidigt faller mig i smaken. Tycker det här tränset var fint med sina vita dekorsömmar och det fodrade nackstycket i alla fall, pannbandet ska givetvis bytas ut mot mitt senaste enradiga swarovskipannband.

Från Sjöhagen Wears monter fick faktiskt ett dressyrschabrak av modellen LYX följa med mig hem, så nu ska jag göra en grundlig jämförelse med Mias-schabraken. En tjej i montern pratade bara gott om det (kanske inte så konstigt när hon jobbade där men), jag tyckte dessutom att kvalitén kändes helt okej och liknade Mias lite faktiskt. Vi får se helt enkelt, väldigt snyggt var det i alla fall.

Johanna fick med sig en kasse ut, från Skara Hästsport. Hon sprang på ett sådant extrem läckert schabark från Lamicell som det verkligen stod "Johanna" på. Färgkombinationen och mönstret är bara så snyggt och jag tror garanterat att hon kommer bli ganska ensam om det.

Även idag tog vi oss en promenad i det mysiga snölandskapet, idag var det dock lite varmare ute i alla fall. Miro promenerade på snällt och bra, så vi bara njöt av livet helt enkelt. Blev en promenad på omkring 20 minuter även idag och när vi kom hem blev det stretching i sin vanliga ordning.

Det var så otroligt skönt att äntligen få pussa på mina fina prinsar efter några dagar på vift! Bara stå och pussa och mysa med dem är verkligen så otroligt mysigt, speciellt när de verkligen njuter precis lika mycket som jag själv. Det verkade inte som det hade gått någon nöd på dem heller under helgen heller, tur var väl det!

Passade även på att berätta för dem vad de har för nya och fina saker här hemma i kassarna, de blev säkerligen nöjda och glada. Imorgon tänkte jag försöka fixa en liten shoppinguppdatering, för nu ska jag dyka ner i lite skolarbete ...

Jag och Miro trotsade den -20 gradiga kylan och gav oss ut på en liten promenad, på packade med varma kläder för mig och ett täcke för Miros del. Det blev en 20 minuter lång promenad där Miro traskade på i ett bra tempo med öronen spetsade framåt, avspänt dessutom.

Riktigt mysigt var det trots kylan, frös faktiskt bara om kinderna där jag inte hade något täckande klädes plagg men i övrigt var det precis lagom. Det gäller bara att klä på sig smart. Väl hemma i stället stretchade vi lite, han var duktig som vanligt.

Här kommer ett litet urval från dagens bildskörd, har bara slumpat några av alla 500+ bilder och redigerat lite snabbt. Jag blev så otroligt tävlingssugen av att sitta och titta, det blir ju inte sämre precis av all bra ridning. 

Ridsportmässan är halva nöjet med att åka till Stockholm International Horse Show, det finns inget bättre än att gå runt bland alla montrar. I år är mässan dessutom flyttat, vilket jag bara ser positivt på. Det kommer visserligen kännas konstigt att inte gå runt inne i Annexet, men å andra sidan finns det förhoppningsvis ännu mer shopping.

Givetvis finns det en liten lista med saker som jag och Johanna ska kolla efter, det mesta på den är faktiskt saker som behövs. Förhoppningsvis kan vi få med oss det absolut nödvändigaste hem i alla fall, det underlättar en hel del.  Antagligen kommer även lite annat att följa med hem, så brukar det alltid vara. Jag har i alla fall gjort upp en budget, ville inte slänga ut allt för mycket pengar på onödiga saker!