Idag blev det pulsning för Miros del, jag red dessutom utan chaps. Inte helt optimalt enligt mig, men det händer några gånger per år trots det och jag blir alltid påmind om samma sak: använd chaps för annars flyger skänklarna hej vilt.

Vi började passet med att bara busrida lite, i både trav och galopp. Försöktre verkligen rida i den djupaste och minst upptrampade snön, samtidigt fick Miro vara ganska fri. Jobbade inte precis på att få med mig alla delar eller hitta den mest optimala ridkänslan, om man säger så.

När vi busat lite började jag rida lite mer seriöst, jobbade in alla delar i ramen och fokuserade på att hitta den lägre formen. Jobbade endast i trav men fick en bra känsla kan jag säga, trots att jag inte jobbade på så speciellt länge. Jag är nöjd med passet, lite lagom seriöst samtidigt som det var oseriöst liksom. Miro var i alla fall pigg, glad och samarbetsvillig!

Mamma fotade några bilder från passets första del!