Oj, vilken glad och överladdad ponny jag satt på idag! Tog oss ut i den snöfyllda paddocken för att ta årets första vintergalopp och första galoppen på nästan tre veckor, galen ponny var bara förnamnet.

Började med att skritta och trava fram honom på en volt, han var pigg och framåt men arbetade ändå på fint. När vi var lite igång red jag ut på ett fyrkantsspår i trav innan jag slutligen fattade galopp. Fullt ös medvetslös körde vi sen, vi busade på som tusan och jag lät Miro springa nästan så fort som benen bar. Han var så lycklig, öronen spetsade rakt framåt och jag verkligen kände hur han exploderade under mig. Helkul tyckte både han och jag, ögonen tårades av fartvinden och det tog ungefär ett varv från min första antydan till att det var dags att bryta av innan det gick igenom helt. Helt galet stark han kan bli, tur han lyssnar bra på rösthjälper i alla fall så det slipper bli för stor dragkamp. En del bakutsparkar och grisläten blev det också mellan varven kan jag säga.

Vi galopperade massor i båda varven, någon gång borde han ju bli trött tyckte jag. Vet dock inte riktigt om jag lyckades med det, det gick inte precis långsammare om man säger så. Tillslut fick han trava några varv bara för att lugna ner sig, på i stort sätt hellång tygel men han sökte sig ändå till handen ganska bra och sådär. Skrittade sedan av honom för hand på parkeringen.

Ridpasset kan helt enkelt beskrivas med två ord: bus och kravlöst. Både Miro och jag uppskattade det dock och jag tror att det var nyttigt för honom att få galoppera ur sig lite, för han frustade en hel del efteråt. Ingen som brukar se mig och Miro rida runt på banan kunde nog ana att det var vi som for runt där i 300km/h, hehe...!