... under mina första år på ridskolan var jag rädd för att rida på ridskolans snällaste ponnyer?

Det är faktiskt sant. Första året var det inga problem, när jag däremot kom" alt="" class ut för att rida på vardagen utan en ledare vid hästens sida fastade jag alltid för en sak. Tänk om det bara fanns de stora, läskiga hästarna kvar till mig. Jag var jätterädd för att få Svartis, Harley eller Ducato, de stora och "farliga" d-ponnyerna. Alla tre guda snälla, men det ville jag inte förstå på den tiden. Istället red jag hellre på de lite halvgalna men små ponnyerna. Tänk hur det kan vara, idag kan jag undra varför jag kände som jag gjorde. Var det d-ponnyerna som var läskigt stora eller trodde jag att de var "dumma", mycket bra fråga faktiskt.

Hade en ganska bra ridplan för herren, tyvärr blev det lite för sent för att utföra den idag. Ska ta den en annan dag istället, tror det är väldigt nyttigt för herr ponny!

Blev istället ett joggingpass, under lite tidspress. Det hela började bra med att vi knappt tog oss in på ridbanan, herre gud, det låg en elkabel rakt över där vi behövde passera och det var väldigt farligt tydligen. Elkabeln var dock inte det största problemet, det var nämligen så att den låg i ett plaströr och det var den största boven i dramat. Som tur var kom vi levande över. Tog sedan ett väldigt basic joggingpass i alla gångarter. Miro kändes väldigt fin faktiskt, jobbade på bra genom hela kroppen. Jag blir alltid så underbart glad i kroppen av att rida honom, speciellt sånna här dagar.

Idag har jag studiedag, men det betyder inte vara hemma och ta det lugnt för min del. Hela förmiddagen har jag ägnat åt att leta efter samt välja ut bilder till mitt portfolio som snart ska vara inlämnat. Efter ett x-antal timmar har jag fått fram ett x-antal bilder, tyvärr är den tråkigaste biten kvar: att få in allting i Dreamweaver. Den biten tar jag dock om någon timme.

Nu ska jag bege mig upp till stallet för att fixa åt mina fina ponnyprinsar, har dock ingen ridning på dagens schema. Ganska skönt faktiskt, det betyder att jag får mer tid till att ägna mig åt skolarbete. Ska även passa på att pussa lite på ponnyerna ute i hagen, Miro brukar gilla sällskap medan Jumanji däremot är lite mer tveksam. Finns nog flera anledningar, endera tror han att jag ska fånga honom eller så är det Miro som promt ska ha ensamrätt. ;)

Idag är det två år sedan jag träffade min älskade ponny för första gången. Tänk att det redan gått två år sedan jag för första gången fick se glimten i hans ögon, förälskas i pussfläcken på hans mule och sitta på hans rygg. Redan efter jag satt ner mina fötter på marken efter provridningen visste jag att det här var ponnyn för mig, det var Miro jag skulle ha, ingen annan.

Jag blev verkligen tokförälskad i den här ponnyn från första sekund. Varför just han var perfekt i mina ögon, det kan jag faktiskt inte idag svara på. I vilket fall stal den där feta New Forestvalacken mitt hjärta för att sedan vägra ge tillbaka det. Jag har älskar honom sedan den här dagen och om det är möjligt, älskar jag honom mer och mer för var dag som går.

Observera! När vi provred Miro var han inte igångsatt, utan endast riden ett fåtal gånger efter att ha stått på lösdrift en längre tid. Därav är han lite väl rund om magen.

Har du någon gång varit på en dressyrtävling där fasta starttider saknas? Det har jag varit flertalet gånger och det är inte någonting som jag är speciellt förtjust i kan jag säga. För mig är fasta starttider en självklarhet i dressyrsammanhang men tyvärr är det vissa klubbar som skippar den lilla detaljen.

Enligt min mening finns det bara fördelar med fasta starttider, jag kan inte finna en enda nackdel. Får du en startlista med en starttid är det enkelt att lägga upp sin tävlingsplanering, efter ett par tävlingar är det nämligen enkelt att veta hur lång tid allting tar innan start. När jag ska tävla lägger jag upp allt utifrån starttiden, från när jag behöver vara i stallet innan tills det är dags att börja rida fram. Visst är det enkelt att räkna ut själv, men jag känner mig inte trygg när jag räknat ut min starttid själv. Vissa domare räknar med sju minuter i en LB, medan andra räknar med åtta. Vissa klubbar vill ha in pauser för prisutdelningar, medan andra väljer att ta det efter avslutad klass. Allting blir en ovisshet.

Har jag en fast starttid på papper har jag nämligen rätt att starta vid den tiden, det är hela meningen med den fasta starttiden. För mig känns det så mycket tryggare att veta det, är det inte fasta starttider brukar det sluta med att jag hela tiden lägger till lite tid och vips så fick jag massor av "dödtid" innan min start.

Arrangörer med fasta starttider får alltid ett plus i kanten från min sida (dock vill jag att de ser till att de håller dem också ...), som tur är har faktiskt de flesta tävlingar jag varit ut haft fasta starttider och det ger jag en stor hiss!

Hade hoppning med tema bana även den här veckans lektion, idag fick jag rida Grey. Framridningen var väl helt okej, galoppen var nog bäst. Där kom han verkligen igång med bakbenen och galopperade på bra i övrigt också. Framhoppningen började vi med att inte riktigt vara överens med avståndet, han tog bort ett galoppsprång och hoppade mig ur sadeln. De resulterarde att jag började fegrida.

Vi fick sedan hoppa två olika banor, uppbyggda av linjer. Linje med sväng i början, diagonal samt brutna. Förutom att jag blev att fegrida lite till och från, genom att ta massor av förhållningar istället för att låta honom gå på lite, gick det faktiskt väldigt bra. Hindren låg på ungefär 50cm, alldeles lagomt om ni fårgar mig. Bortser vi från min fegridning är jag väldigt nöjd, för i övrigt var allting väldigt bra. Fick avsluta med att ta den ena brutna linjen, som jag förövrigt fegred mest i, några extra gånger för att våga låta honom ta för sig. Det slutade med att vi fick till det bra i alla fall!


Grey på en hoppträning förra våren.

Blev ett joggingpass för Miro idag, inte alls något långt eller komplicerat. Travade på i låg form och rullade sedan på lite i galopp. Alldeles lagomt för dagen, vi var ungefär lika nöjda båda två. :)


Den här bilden är bara lite för söt. ♥

Är nu äten och duschad efter en kväll i stallet. Har mockat, ridit lite på min fina, pratat med Pernilla samt tittat på Erikträning. Pratade igenom gårdagens ritt med Pernilla (hon var faktiskt där och såg den live) och vi hade lite delade åsikter angående det där att jag inte red, ska titta in filmen och se om jag ändrar min åsikt. Annar var vi väldigt överens i övrigt, hon kunde även intyga det där med långa tyglar + bakåtlutandet. Idag känns det mycket bättre än igår, har helt enkelt vänt min tanke och är nu peppad inför helgen istället. På fredag bokade jag in en liten träning för Pernilla dessutom, ska bli skönt att få lite extra coching samt snabbcheck inför helgens LA-debut.

Johanna och Jumanji tränade för Erik, något som jag tittade på med kameran i högsta hugg. Fick ett otroligt sug för fotografering, så varför inte ta tillfället i akt? Träningen för dem gick bra tycker jag, det blev några stopp men när Johanna la upp galoppen och red flög de över med god marginal! Bilder på de två kommer givetvis senare.


Johanna och Evita på en Erikträning förra våren.

Kändes helkonstigt att starta så sent som 12.00, men helt underbart att kunna sova en bra stund på morgonen trots att jag både behövde packa och knoppa innan avfärd. Miro blev inte alls så arg som han kan bli när han blir kvar inne själv, han kanske förstod att det var tävling på G helt enkelt.

LB:1
Framridning: Framridningen blev bara så bra. Redan från början var han med på precis vad jag ville och så flöt det på. Var mjuk och fin, bjöd på framåt och allting bara fungerade. Han kändes verkligen fin i alla tre gångarter och det enda som krånglade var en fattning åt höger då han surade ur lite grann. Red runt med ett leende på läpparna på min fina ponny, visst spände han till lite då och då, men det igronerade jag bara och red igenom.

På banan: Inne på banan blev jag på tok för passiv i min ridning, det blev mest att jag åkte med ochh stryde runt programmet. Miro spände till lite här och var, men han var faktiskt inte så seg som han blivit inne på banan nu på slutet. Bortsett från att jag glömde bort att rida ordentligt gick väl programmet ganska bra + att vi skutta innanför spåret i högerfattningen (dressyrstaketet attackerade, eller nått). Vad min kassa ridning berodde på vet jag inte, men tror att det finns fler bidragande effekter. Kanske var det för att framridningen gick bra och därför blev jag bekväm inne på banan, kanske var det värmen. Vad vet jag, men jag red då för sjutton inte och det är jag otroligt arg på mig själv för. Så här i efterhand tror jag dessutom att jag hade lite långa tyglar och av någon anledning har jag börjat luta migg tillbaka lite överdrivet mycket, antagligen någonting som hänger ihop.

Resultatet slutade på 57,93%, mycket 6:or, några 5:or, två 7:or och en 4:a. Nu laddar vi om till nästa helg och då jäklar ska jag rida som bara den!

Idag är det ingen vanlig dag, det är nämligen Evitas 20-årsdag! När man tittar på henne kan man inte direkt tro att hon blir så gammal, fortfarande pigg och galen. :)


Evitas 19-årsdag förra året.

Saknar dig världens bästa prinsessa. ♥

Idag har Johanna och Jumanji tävlat i Svärdsjö. Mer ingående om ritterna får ni läsa om på hennes blogg, men jag gör en liten kort sammanfattning här.

80cm (LD)
Slutade med två stycken stopp, som i sin vanliga ordning berodde på att Johanna inte orkade rida tillräckligt.

90cm (LC)
Uteslutning vid tredje hindret, på grund av tre stopp. De stoppade redan på första hindret då Johanna tog tillbaka lite för mycket, sedan kom hon inte igång i sin ridning igen och det blev ett stopp på tvåan och sist ett på trean.

Johanna var mest besviken på sig själv, eftersom hon vet att det beror på att hon inte riktigt vågar rida som hon borde. Nu är det ett litet uppehåll från hopptävlingar, så under den tiden ska de försöka hitta till rätt känsla där allt flyter. :) Bjuder på lite bilder, såklart hann jag inte riktigt fixa inställningarna inför LDn och i LCn fick jag inte en enda bra bild eftersom de aldrig hann komma till de bra fotohindren. Ni måste dock erkänna att outfiten är väldigt snygg, spöt vann jag faktiskt i Svärdsjö förra helgen!

Red ett litet lätt pass på banan inför morgondagen. Först kändes det lite sådär efter att ha ridit i alla tre gångarter, men tog sedan en liten pratpaus och efter det gick det kalas! Miro kändes väldigt fin och jobbade på som bara den! Just nu känns det väldigt bra inför morgondagens tävling!

Har du några speciella mål med dinna ponnysar? :)
För Miro har jag flera mål uppsatta, eftersom det är han som är min tävlingsponny. Vårt kortsiktiga mål tävlingsmässigt är att lämna LC-klasserna och istället komma ut i LA-klasserna. Utöver det jobbar vi ständigt med att hitta samma känsla inne på banan som jag kan ha på träning och framridning, alltså visa hans rätta sida. I dagens läge visar vi knappt upp hälften av vad vi egentligen kan inne på banan! Vårt långsiktiga mål är att starta LA:P1 innan vår tid tillsammans är över.

Jag och Jumanji har inga större tävlingsplaner, men som det ser ut nu ska vi styra runt en LC:1 på KM. Målet där är att han ska vara så avslappnad som möjligt och helt enkelt göra vårt bästa utifrån de förutsättningar som vi finns. Sen, vem vet, vi kanske hoppar någon lite klubbhoppning om vi kommer igång med skuttandet.

Vad hände med Evita?
Vi hade bara Evita på foder, därför lämnade vi tillbaka henne när vi köpte Jumanji. Anledningen till att vi valde att lämna tillbaka henne var för att Johanna skulle få en ponny att utvecklas med fram till den dagen hon fyllde 18, visst hade hon kunnat utvecklas med Evita men att köpa egen är alltid ett säkrare kort.

Evita har stått hos sin ägare sedan vi lämnade tillbaka henne. Har träffat henne ett par gånger när hon varit med till klubben, blir alltid lika glad när jag ser henne. Evita har varit ut på några tävlingar med annan ryttare under våren och antagligen ska hon snart betäckas med Dimmans Eros. På söndag fyller tanten dessutom 20 år!


Hur länge har du ridit?
Jag började rida på ridskola när jag var åtta år, har alltså ridit i runt nio år nu.

Hur lång är du?
Jag är mellan 166-167cm lång.

Hur länge har du haft Miro?
Jag har haft Miro i snart två år, den 14 juni 2010 besiktigade vi honom samt hämtade hem honom. Han blev då även min (och Johannas) på papper!

Och hur tror du att du kommer utväcklas som dressyrryttare?
En väldigt svår fråga att svara på faktiskt, allt beror på hur man vrider och vänder på det. Jag har en ponny med rätt förutsättningar, som skolar mig och min ridning något enormt. Miro har lärt mig otroligt mycket under de här två åren och jag vet att han har minst lika mycket till att ge mig. Jag har en bra tränare och föräldrar som stöttar, de ger mig det som jag behöver för att kunna utvecklas dit jag vill. Inom mig finns det en vilja, jag vill alltid bli bättre och komma ett steg längre vilket jag tror är otroligt viktigt. Jag tycker dock det är svårt att sätta någon benämning på hur jag kommer att utvecklas, men en sak är säker: jag ska bli så bra som jag bara kan!

Hur gammal är du?
Jag fyllde 17 år den 29 mars.

Vad heter dina ponnyer?
Det står i headern, men, den bruna heter Miro och fuxen heter Cristalls Jumanji.


Vad letar du efter hos en häst? Tänkte ridmässigt.
Miro har höjt mina krav otroligt mycket i den här frågan, kan jag börja med att säga. Jag vill ha en känslig häst, då menar jag känslig på många olika sätt. Känslig i munnen, för skänkeln och sitter jag t.ex. för vänster galopp när jag ska fatta höger, ja, då ska hästen fatta vänster galopp. Miro är precis så och det skolar en som ryttare något otroligt. Jag vill även ha en häst med arbetshuvud, den ska tycka att det är roligt att arbeta och vara positiv till arbete. Den får gärna ha lite attityd, den ska dock användas på ett positivt sätt. Jag är ganska feg av mig ser därför helst att hästen har sina fyra ben stadigt på jorden, hehe.

Vilken är din idol i hoppning och dressyr?
Jag har faktiskt aldrig haft några riktigt stora idoler, däremot blir jag inspirerad av flera olika personer inom båda disciplinerna. För att ge några exempel på ryttare som ger mig lite extra motivation får jag nog ta och säga Rolf-Göran Bengtsson, Patrik Kittel, Jan Brink och Edward Gal.

Vad är det svåraste och lättaste hos Jumanji och Miro?
Miros styrka är nog att han har väldigt lätt för att korta ihop och samla sig, när han är helt igenom och arbetar aktivt med bakbenen kan man verkligen plocka ihop honom hur mycket som helst. Därför blir det svåra åt andra hållet i stället, att få honom att länga ut sig ordentligt. Han går hellre uppåt än framåt och kortar ihop sig, men vi har jobbat väldigt mycket med det och det blir bara bättre och bättre.
Jumanji är väldigt rytmisk av sig, om man till exempel bollar med galoppen fram och tillbaka ändrar sig inte rytmen ett enda dugg. Det svåraste hos Jumanji just nu är att få honom att ta lika mycket stöd i båda tyglarna samt verkligen ta tag i bettet, men även det jobbar vi mycket med och det blir bara bättre och bättre.

Känns inte som om du rider Jumanji så ofta? Varför? Eller har jag helt missat något?
Du har helt rätt i den frågan, jag rider inte Jumanji lika ofta som jag rider Miro. Bakgrundstanken är att jag och Johanna ska turas om att rida hästarna lite, vilket har fungerad relativt bra i alla fall. Dock har den planen spräckts ganska mycket nu när tävlingssäsongen är i full gång, med tanke på träningar och trimningar inför det. Vi jobbar på det helt enkelt, för innerst inne vill både jag och Johanna rida på båda våra fina ponnyprinsa!


Lindar du med padd eller inte? Åsikter om det?
När jag lindar har jag alltid en padd under, oavsett vilken typ av linda jag har. Under en elastisk linda antar jag att orsaken är ganska självklar till varför jag har en padd, kanske inte lika självklar när jag lindar med fleece. Min åsikt är den att padden hjälper till att fördela trycket över hela benet. De paddar jag har under fleecelindor är dessutom tunna och smidiga, så det märks knappt att de finns där under lindan.

Är jag världens bästa syster?
Har jag så mycket annat att jämföra med, inte precis! Men trots att du kan vara otroligt jobbig och krävande, så är du absolut världens bästa! ♥ Frågan är då ställd av min lillasyster!

Kvällen har i sin vanliga ordning tillbringats i stallet, Miro har fått vila idag så det har varit ganska lugnt. Har mockat åt båda ponnyerna, betat Miro samt borstat och pussat på honom. I övrigt har det inte hänt så mycket mer spännande.

Väldigt skönt med helg måste jag säga, känns som det varit en lång vecka som dessutom kommer bli ännu längre. Har det inte varit nationellaprov i matte har det varit sena stallkvällar, bloggen har blivit lidande. Ikväll kommer i svaren på frågestunden ut i alla fall!

Här kommer ett urval av bilder på Johanna och Jumanji från hemmatävlingen. På bilderna har han tränset som Johanna köpte på Hööks (nämnde det i ett tidigare inlägg) och om jag får säga det själv så klär det honom väldigt bra.

Passa på att njuta av bilderna!

Flexade sista lektionen i skolan idag och tog bussen mot Aubiose istället, behövde nämligen göra lite nödvändig shopping. Svarta silikonsnoddar införskaffades eftersom det är tvärslut i förrådet, har bara vita snoddar i massor kvar. EN hjälmväska följde också med, min JW måste ju åka i ett tryggt och säkert förvar mellan olika platser!

Passade på att spatsera runt några vändor också i väntan på pappa, hittade än det ena än det andra. Bland annat supersöta ponnygrimmor, synd att det bara fanns i färger som passade Miro annars hade det nog blivit en varsin till våra ponnyprinsar. På tal om prinsar, hittade faktiskt en grimma som det stod "MY PRINCE" på!


Hjälmväskan, kostade 179:- så tyckte det var lite lagomt jämfört med en från JW!

Idag fick jag skritta lite på Jumanji, hur länge sedan som helst som jag ens satt på honom! Vi skrittade ut en vända tillsammans med Johanna och Miro, bort mot Näs och sedan in på den lilla skogsstigen. Båda ponnyerna skötte sig bra och fick tänka lite extra när vi red bland alla trädrötter, de är dock väldigt säkra på foten båda två.

Det blev i alla fall en mysig liten skrittpromenad i det härliga vädret!

Red en Pay and Ride idag på klubben, jag och Miro red vårt första program någonsin på LA-nivå. Det var gudars varmt ute, sommaren börjar verkligen komma, men vi överlevde trots det!

Lagtävlan för Ponnyallsvenskan (Lag 03)
Framridning: Valde att rida fram ute, trots värmen och det något tunga underlaget där nere. Framridningen var väldigt bra om jag får säga det själv, mesta dels hade han en bra bjudning, var lösgjord och fin samt gjorde det han skulle. Fick några tokryck, där han fick lite halvpanik. Ena gången vet jag inte vad det berodde på, andra gången fick han syn på Jumanji. Jag blev lite spännd och hetsig i min ridning, men vi lyckades trassla oss ur det med några djupa andetag.

På banan: Inne på banan tappade han bjudningen framåt, jag fick rida som en tok för att få honom dit jag ville. Han var lite småtittig här och där, herregud det låg ju bommar och stod hinder uppställda utanför dressyrstaketet sa Miro. ;) Allt började dessutom med att jag tappade stigbygeln i första mellantraven, men annars gick travprogrammet ganska felfritt. I ryggningen hade jag väldigt bråttom, Pernilla frågade efteråt om jag skulle med tåget eller så eftersom jag annars tar det väldigt lugnt. Men han ryggade i alla fall, helt okej dessutom! Galoppen gick bra även den, jag var dock väldigt trött där och det blev lite "flamsridning" kändes det som. Inga felfattningar i alla fall och båda serpentinerna satte vi galant. Vi tog oss igenom progarmmet med två 4:or, en 7:a och resten 5:or och 6:or, slutresultatet landade på 55,43%. I själva programmet hade vi 6/12 på alla koeff, utom en där vi hade 5/10 - otroligt nöjd med det!

Jag är så otroligt nöjd över min fina ponny. Nog för att det var segt och så där inne på banan, men mitt mål var att komma ihåg programmet och landa runt 50% och det klarade vi utan tvekan. I slutkommentaren står det att det är mer motor som saknas, för att få formen stadigare. Med motorn kommer även hans enormt härliga gångarter, det kommer bli grymt det här!


Framridningsbild

Imrogon avslutar jag frågestunden, så passa på att ställa de frågor ni har! Ni hittar den HÄR. :)

Hade planerat uteritt, men eftersom mitt sällskap försvann blev det lite jogging på novabettet istället. Det var så sjukt varmt + att jag hade ridit en häst innan, men det gick ganska bra i alla fall!

Jobbade på med det nya ridsättet, känns helmysko men ger bra resultat hittills. Han är väldigt mjuk och följsam i kroppen, jobbar på bra med formen och allt man kan begära i ett joggingpass. Någon hade dock lagt en sandhög utanför banan, den var lite småläskig!

Nu taggar vi inför morgondagens Pay and Ride!

Idag fick jag rida Svartis på dagens hopplektion, var ett tag sedan jag hoppade honom sist. I framridningen var han lite småseg, fick senare veta att han gått på gräs för första gången idag så inget konstig med det. Efter lite galopp blev det dock bättre!

Vi hoppade sedan en liten bana två gånger på 50cm, alldeles lagomt för mig och gamle farbrorn'. Båda gångerna var det lite dåligt med fart mot första hindret, men sedan blev det mer och mer fräs i honom desto längre in i banan vi kom. Kommer han över ett hinder får han en sådan kick utav självförtroende att han måste ladda ytterligare lite till, supersött! Det var faktiskt riktigt kul att få skutta lite med honom, han är bara för härlig. Efter avslutad bana lblir han lite sådär lagom busig och ruskar på huvudet.

Jag är väldigt nöjd! Vi fick ett bra flyt genom båda banorna och jag tror att vi peppade varandra med självförtroende. Dock gillar jag inte hans sadel, man hamnar i bakvikt i den. Stigbygelplattorna var dessutom sjukt hala, men men, det gick ju bra ändå!


Charmigt värre från 2008!

Jag och Miro var ut på en liten promenad i det soliga vädret, supermysigt! Miro skötte sig bra, bitvis var han dock lite väl spänd eftersom världen runt om honom var väldigt farlig. En liten vit ponny, stora hästar, saker som inte finns var några saker som var läskiga, men där emellan slappnade han han väldigt bra! Gick en lite längre vända, ut en bit på Norddalsvägen, där slappnade han av väldigt bra.

Idag har jag, pappa och farmor varit ute och tävlat på egen hand med Miro. Allt har gått jättebra, ponnyn har skött sig prima och levererat över mina förväntningar. Har tyvärr inte så mycket bilder, men allt finns på film i alla fall!

LC:1
Framridning: På framridningen kändes han väldigt fin, reglerbar och rörde sig bra igenom hela kroppen. Behövde endast rida med aktivt säte för att verkligen få ett sug i handen, allting kändes bra! Framridningen blev dock lite lång, så la in ganska mycket skritt.

I collectingring: Han spände givetvis till, att gå in i ett ridhus från alla "kompisar" är ju ingen höjdare alla gånger. För att få honom att fokusera igen la jag honom på en volt och red sedan skritt - travövergångar i massor. Det fungerade väldigt bra!

På banan: Det första han gjorde var att vända ut, men vi jobbade oss ner till C där vi la oss på en åttvolt för att kunna slappna av lite innan startsignal. Själva programmet gick ganska bra, jag gjorde väl några missar. Miro var lite tillbaka och spänd, men det börjar jag ju vänja mig vid. Vid två tillfällen fick han syn på människor uppe på läktaren, som givetvis var farliga, men vi lyckades trassla os ur även det. Vi fick några 5:or, men annars var det 6:or och några 7:or. Vi lyckades även skrapa ihop hela tre 8:or! Blandannat på uppridning och halt-hälsning, vilket kändes väldigt bra. Tänk om han kunde spänna av så hela programmet!

Vi slutade på 62,22% och det ledde oss även till en vinst. Andra raka vinsten i LC, härligt!





LB:1
Framridning: Vi tyckte vi hade räknat ut allt så bra, men när det skulle två in i collectingring blev det lite tajt om tid. La fokus på att få igenom galoppen ute där vi hade gott om yta att röra oss på. Fick en ganska bra känsla faktiskt, hade önskat lite mer stunst i galoppen dock.

I collectingring: Eftersom vi var två ekipage på liten yta fick jag göra det bästa av situationen, lyckades i alla fall rida lite samma sak som i föregående klass. Krävde lite mer av honom, försökte få honom att komma upp lite i formen och röra sig genom hela kroppen.

På banan: Började med den hederliga åttvolten vid domaren, väldigt spänd Miro. Fick faktiskt ett ganska bra flyt igenom programmet, det enda som krånglade lite var vänstergaloppen. Tappade bjudningen och var lite ostadig till och från. Kändes sådär bra och gissade på 55-57%, men blev glatt överaskad när vi landade på 60,69%! Hade några 5:or och en 4:a, men det vägdes upp av 7:orna och 8:an som vi fick på sista halten. Lyckades knipa en 7:a på mellantraven, riktig nöjd med det eftersom han brukar vara för spänd för att kunna prestera. Antar att det betyder att han kommit igenom ytterligare ett snäpp. Hamnade första utanför placering.

Jag är otroligt nöjd med dagen! Över 60% i båda klasserna, en vinst och en första utanför placering. Det går verkligen framåt för mig och Miro, snart kan vi förhoppningsvis prestera lika bra på banan som på träning. I de här klasserna skulle vi nog utan problem kunna rida med 7:or och 8:or programmet igenom.

Idag är det 6 månader sedan vi körde hem Evita till sig, tänk att det är så länge sedan hon var en del utav vår vardag. Samtidigt har vi under den tiden fått lärt känna en helt ny indvid, nämligen Jumanji. Tiden har gått så långsamt, men ändå så fort. Ur ett perspektiv har Jumanji alltid stått i stallet, Evita har inte funnits där. Ur ett annat däremot, undrar jag vem det är som har tagit Evitas box i stallet.

Två älskade ponnyer, för 6 månader sedan. ♥

Idag har Johanna och Jumanji gjort sina första starter på lokal nivå. Enligt mitt tycke gick det väldigt bra, man ser verkligen hur det går framåt och det är alltid roligt. Är ni intresserade av hennes åsikter om dagen, titta in på hennes blogg!

80cm (LD)
Johanna red verkligen bestämt banan igenom, lät honom inte tappa galoppen eller så. De fick ett väldigt bra flyt och det enda som var "något" var att han tittade lite på ett hinder, men Johanna tröck över honom och sedan var det bra. Det blev en CR!

90cm (LC)
Johanna red bestämt även i den här klassen, efter fyra hinder försvann dock galoppen lite. Jumanji tog  sin chans på femman och tittade lite eftersom galoppen inte var 100%, där av ett stopp. Blev samma sak på sexan. De båda hindren han stannade på var lite mer "tittiga", Jumanji tittar inte egentligen utan utnytjar mer situationen. Efter de två stoppen kom Johanna dock tillbaka till rätt ridning och hoppade sista linjen utan problem. Ett stort steg framåt att hon kan komma tillbaka till sin ridning efter det blivit lite slappt!

Bilder från dagen kommer antagligen under morgondagen. :)

Idag har vi haft lokal ponnyhoppning på klubben, dock blev det en väldigt kort dag med få starter. Förmiddagen spenderades helt enkelt där, som lite fotograf, hästskötare och funktionär. Miro var lite småupprörd eftersom han inte fick komma ut i hagen imorse, extra jobbigt blev det när Jumanji gick iväg för att tävla. Livet är orättvist enligt en viss ponny ibland, tur att han är väldigt söt!

När tävlingarna var slut fick Miro komma ut i alla fall, han gick uppblåst hela vägen ner eftersom hans anläggning inte var som den brukade. Väl i hagen tog han sig sina försenade morgonrullningar för att sedan leka hingst. Vid ett tillfälle stylade han ordentligt, en bakdelsvändning på endast bakbenen: de ni!


Tokponny förra året. Det värsta är dock inte med ...
Var sedan hem en vända för att äta. Hade med mig sadeln hem så smorde även den inför morgondagen, tränset fixade jag igår. Tog stövlarna i samma veva. Var upp till stallet ännu en gång för ridning och när jag ridit klart hjälpte jag Pernilla in med hästarna. Badning av ponny stod näst på schemat och därefter knoppning.

Nu står Miro ren och fin i stallet och laddar inför morgondagen. Jag sitter här hemma och gör det samma. Imorgon kör vi!

Idag red vi ett "känna-igenom-inför-tävling"-pass, helt enkelt fokus på att få en lösgjord ponny i en lägre form. Enda alternativet var att rida i ridhuset eftersom utebanorna är avstängda pga tävling, jag har nog inte ridit på Miro där inne sedan i påskas!

Miro skötte sig väldigt bra och kändes fin, det nya ridsättet ger bra resultat hittills. Han rör sig mycket lättare med rörligare bogar och det börjar skumma i munnen på en gång. I traven blev han lite ånglok en stund men lyssnade sedan bra, i galoppen jobbade han på som han skulle. Finns inte så mycket mer att säga, än att det var ett bra pass på en fin ponny.

Lamicell Master Pris: ca 1.000:-
Köptes våren 2011 eftersom jag ville ha en vardagshjälm att slita på, ångrar absolut inte mitt köp. Hjämen sitter bra på huvudet, är otroligt lätt och andas väldigt bra. Innerfodret är urtagbart och går att tvätta, vilket är väldigt smidigt. Utsidan av hjälmen är enkelt att tvätta av även den. Hjälmen är dessutom försedd med reflex, på ett snyggt sätt så att man inte ens tänker på det. Kan varmt rekomendera hjälmen, den är helt klart sina pengar. Vill du ha en skön och samtidigt snygg hjälm till ett bra pris, det här är svaret.


Gatehouse Hickstead Pris: ca 1.100:-
Hjälmen köptes vintern/våren 2010. Jag red fortfarande endas på ridskola och ville ha en sammetshjälm med beiga remmar, som var skön och inte allt för dyr. Den här hjälmen stämde in på alla de punkterna. Första året användes hjälmen till allt, från vardag till tävling. När Lamicellen köptes blev det en finhjälm. Hjälmen är ganska ovalt formad, därför bör man inte ha ett runt huvud för hjälmen. I övrigt är den väldigt snygg och den sitter bra på mitt huvud. Kan varmt rekomenderas till den som vill ha en snygg och skön dressyrhjälm till ett bra pris.


Charles Owen John Withiker Pris: ca 1.500:-
Hjälmen köptes i år och även den är en finhjälm. Det här är drömmarnas hjälm, en hjälm som jag velat ha i säkert 2-3 år. Hjälmen har allt: passformen, komforten, utséendet. Finns inte ord som beskrivet hur skön den här hjälmen är att ha på huvudet, den sitter som gutet. Tro inte att det är samma sak som en vanlig Charles Owen, jag provade båda på Aubiose och den här ÄR skönare enligt mitt tycke. Rekomenderarer hjälmen tusen gånger om, den är helt klart värd sina pengar!

Shoppa begagnat över Hästnet är både enkelt och smidigt, ibland kan man dessutom göra riktiga kap. Sidan har dock sina baksidor, att handla via en datorskärm kan gå jättebra samtidigt som det kan gå åt skogen. Vi har handlat en del via Hästnet, alltid varit noggranna och eftertänksamma med hur affären skötts. Trots detta lyckades vi blåsta.

Det var förra våren när vi letade sadel till Miro. Jag la ut en köpesannons, vi fick ett svar, affären sköttes över telefon och efter några dagar betalde vi in halva summan för att få en sadel hemskickad. Det kändes tryggt, vi kände en som köpt en sadel av samma kvinna (vilket säljaren själv erkänt vid första kontakt) som fått en sadel hemskickad. Någon sadel dök dock inte upp, vi fick ursäkter till varför sadeln inte kommit. Tillslut blev allt en soppa av lögner.

Pappa började söka runt på internet, hittade fullständiga personuppgifter och även andra saker som den här kvinnan gjort. Givetvis polisanmäldes allt och eftersom pappa kom med hjälpande uppgifter har det kommit ett samtal från polisen lite till och från. Jag har också fått "vittnat" över telefon eftersom jag hade första kontakten via mejl. Idag, lite mer än ett år senare, hittade mamma det HÄR. Allt stämmet in.

Pengarna kommer antagligen förbli ett minne blått, men vi lärde oss verkligen en läxa. Bedragarna är otroligt skickliga och vet vad de håller på med, så var försiktiga när du handlar över internet med privatpersoner. Vem det är som sitter där på andra sidan skärmen, vem det har du ingen aning om.

Var en pigg och glad Miro som vilat i två dagar, sedan blev det ju inte sämre för att vädret var helmysko (blåste storm och en blandning mellan regn och strålande sol omvartannat) och full rörelse runt omkring. Han skötte sig bra i alla fall, var lite småspänd och ville hålla koll men annars var han snäll. Red fram ganska länge i ett lugnt tempo, han fick jobba ganska fritt.

Började sedan med lite ordentligt arbete, en blandning mellan allt. Skänkelvikningar, 10m åttvolter, mellantraver, galoppjobb med 10m volter, diagonaler och serpentiner. Bitvis kändes det riktigt bra för att i nästa sekund sitta på ett ånglok som tog saker i egna händer, men så kan det vara ibland. Han vill så gärna göra rätt, ligga steget före och bara visa mig vägen. Men i det stora hela kändes det bra, otroligt roligt att få rida honom efter två dagars uppehåll! Han är den bästa.

Han har även lekt lite hingst idag. Eftersom vi har tävlingar imorgon hade de börjat ställa fram infångare som var riktigt farliga enligt honom. Blåser upp sig, spänner nacken och trippar förbi - men jävlar vad snygg han är alltså! Blir ju inte sämre av att vinterpälsen försvinner mer och mer för var dag som går.

Uppdaterade headern med en lite nyare och mer sommaraktig bild, kände att det behövdes någon förändring. Har en headerfotografering planerad, dock behöver jag en ledig dag för att kunna utföra den så tyvärr dröjer det nog ytterligare någon vecka eftersom tidsschemat är fullspäckat.

Nu känns det lite somrigare att komma in på bloggen i alla fall. Om du inte ser bilden, klicka f5 eller uppdatera sidan!

I natt kom vi hem efter en lång dag på Ullared. Jag har blivit lite fattigare än innan pengamässigt, men prylmässigt har jag blivit lite rikare. Det var en del saker som jag inte hittade där nere, som en vinterjacka, dunväs och tunna men långärmade tröjor, får helt enkelt leta vidare efter det. Annars fick jag med mig det jag tänkt + lite till.

Påvägen ner stannade vi till på Hööks i Örebro så nu har Jumanji fått ett nytt finträns. Har dock ingen bild på det ännu då det ligger isär plockat för smörjning, men ska ta bilder när han har det på sig så snart som möjligt. :) Under tiden kan ni ju fundera över vilket av alla Hööks träns det är!

Presenterar allt som köptes i hästväg genom bilder, lite enklare så. * = mamma betalade ** = Johannas köp.


FoxFire x3*, Sadeltvål*, Läderbalsam*, Mygg & fästingspray*, Flugspray x2*, Balsam


Ryktväska**, Svampar*, Putshanske*, Bensnören*


Dressyrskydd, Reflexboots x4par*, Boots**


Scabrak, benlindor


Tjocktröja, två pikér


Softshelljacka*, Keps

En gång i tiden såg jag mig själv som hopryttare, min dröm var att jag någon gång i framtiden skulle ha en egen ponny att träna och tävla med i hoppning. Tänk vad saker kan ändras, idag står jag här med en dressyrponny som dock är väldigt duktig på att hoppa, en hopponny och jag själv vågar jag på min höjd trava och möjligen galoppera över några bommar med dem. Jag är helt enkelt en typisk dressyrryttare.

Min hopprädsla är någonting som jag jobbat med i närmre tre år nu. Det började med att jag under sommaren 2008 blev osäker när jag var på ridläger och det blev inte bättre av att jag samma sommar tog de sista sprången med lille Blacky. Det fanns ingen trygghet i hoppningen längre, Blacky kände jag utan och innan och visste precis hur han fungerade. Med honom var hoppningen aldrig i ett problem. Min sista hopplektion innan Thailandsvistelsen (tre månader) åkte jag dessutom av Zanzibar, förtroendet för hoppning sjönk därmed ännu mer.


Jag och Blacky, KM -08. Vår sista hopptävling tillsammans ...
När jag kom hem igen ville jag inte hoppa, men jag genomförde i alla fall de hopplektioner som fanns kvar till sommaruppehållet på snälla och säkra hästar (Harley och Surprice). Trots min rädsla anmälde jag mig faktiskt på hopp- och dressyrkursen senare den sommaren, på ingen mindre än Zanzibar. Senare böt jag dock häst till Harley, för att få en säkrare häst i hoppningen.

Hoppkursen gick bra och jag genomförde alla hoppass med hjärtat i halsgropen, men jag och Harley hoppade faktiskt 70cm under lägrets sista dag. Det var stort för mig. Ridskoleterminen kom igång, jag deltog på hopplektionerna med de snälla hästarna. Mitt självförtroende blev större och större. Efter juluppehållet fick jag Zanzibar under den första hopplektionen, vilket jag inte var allt för glad åt. Jag älskade Zanzibar, men jag visste hur mycket stötning och hur osäker han var i hoppningen.

Var hopplektion fick jag hoppa Zanzibar, det var en skräckblandad förtjusning varje gång. Han stannade faktiskt sällan, utan de gånger det blev en nit var det mitt fel. Jag är imponerad över att han tog hand om mig så pass bra, speciellt med tanke på att jag tvärnitade honom öga mot öga med hinderstödet ibland när jag fegade ur totalt. Vi hoppade endast räcken, Susanne fick alltid lägga ner bakbommen på oxrarna. Hindren låg aldrig på högre än 50 cm, men mitt självförtroende växte för var hopplektion. Jag och Zanzibar klarade det tillsammans, vi tog oss igenom alla hopplektioner (utom den sista då jag hoppade Grey) den terminen utan ofrivilliga avsittningar. Vi deltog även på Påskhoppningen det året, visserligen bara i 30 cm klassen (hade det eller 50 cm och uppåt att välja på). Vi kom runt felfritt.

Mitt självförtroende var tillbaka i hoppningen, den där pirriga och nervösa känslan fanns fortfarande kvar i magen: men jag trodde på att jag kunde om jag bara ville. Jag fick blodad tand och hoppade lite med Miro under sommaren, första gången gick det bra trots att mitt kontrollbehov satte honom i skiten flertalet gånger. Andra gången slutade med att jag åkte i backen då han hoppade mig ur sadeln, därefter hoppade jag honom en lektion. Jag var livrädd hela lektionen eftersom jag var rädd att samma sak skulle hända igen, det var sista gången jag hoppade honom. Följande två lektioner hoppade jag Zanzibar, det gick bra tills vi hoppade 5½an och jag fegade ur mot andra hindret. Vi tog oss till sist över (utan ofrivilliga avsittningar), men mitt självförtroende försvann än en gång.


Jag och Zanzibar, på ridskoleavslutningen -10.
Efter det hoppade jag enbart Grey och Harley under en tid, hoppade även Gerda en gång. Hon hoppade mig ur sadeln så det sjöng om det, men kvar satt jag! En lektion den terminen minns jag dock såväl, det var den när jag och Grey hoppade en oxer på 80 cm tillsammans. Känslan av att segla över hindret med lätthet sitter fortfarande kvar i bakhuvudet. Det gav mig dessutom et skjuts upp på självförtroendeskalan.

Strax därefter det tillfället provred jag Evita på årets sista hopplektion, en halvgalen och hoppglad sådan som inte hoppat på ett tag. Trots att hon stod och taggade på bakbenen, var stark och på kändes det otroligt tryggt. Det var en stor anledning till att hon skulle få komma hem till oss, hon skulle bli min läromästare till att våga igen. På jullovet kom hon hem till oss, jag var med på någon markarbetsträning med henne. Efter juluppehållet hoppade jag henne på varje hopplektion, med framgångar för var tillfälle. Jag började känna mig säkrare och tryggare i hoppsituationen, Evita stöttade mig till fullt och hjälpte mig ur svårare situationer. Vi var verkligen på väg framåt! Sedan kom min skada mitt upp i allt ihop, ett ofrivilligt avbrott som än en gång drog ner självförtroendet.

Att börja hoppa efter skadan igen var inget större problem egentligen, visst fanns det lite osäkerhet fortfarande men jag visste innerst inne att Evita skulle ta hand om mig. Tyvärr kändes det som att vi tappat mycket av det flyt som vi haft innan. Jag kom inte till ordentlig ridning och vi hade lita oflyt i avsprångspunkterna, men det var fortfarande lika säkert.

Svackan blev dock större. I början av sommaren fick jag en kommentar på bloggen som knäckte mig totalt, men det är en helt annan historia. Jag slutade rida Evita efter det, det fanns ingen anledning till att rida när det fanns någon som inte uppskattade det jobb som gjordes.

Den planerade terminsavslutningen, med stilhoppning på Evita strök jag. Från början tänkte jag inte vara med alls eftersom jag hade noll motivation till ridning över huvud taget ett tag efter allting hände. Det slutade dock med att jag samma dag bestämde mig för att vara med på ridskolehäst, det slutade med att jag red Harley. En sak ledde till den andra, rätt som det var hade jag anmält mig till CR-klassen på KM samma helg. Jag och Harley hoppade en runda på 60cm, med ett nedslag som var mitt fel.


Jag och Harley, 60cm CR KM -11. Foto: Barbro Sjöholm
Under sommaren hade jag ett uppehåll från hoppningen, när ridskoleterminen sedan drog ingång höll jag mig till de trygga ponnyerna framför allt. Självförtroendet började växa igen, jag hoppade senare Svartis vid ett tillfälle och senare även Helios. Jag började självständigt hoppa lite med Evita igen och gudars så roligt det var, ponnyn taggade satan och jag styrde, reglerade tempot och följde sedan mest med. Tyvärr tog vår tid snart slut och på slutet var Evita inte riktigt på topp (var snorig och fick vaccin) vilket gjorde att vi inte hann med så många pass. Jag önskar att vi hade haft mer tid tillsammans där allt var solsken, för jag tror faktiskt att om vi haft henne kvar idag skulle jag utan tvekan velat starta en LD lokalt med henne till hösten.


Mitt och Evitas sista språng tillsammans, november -11.
Nog om vad som skulle kunnat ha hänt. Jag fortsatte att hoppa ridskolans ponnyer på lektion, utan problem. Vi står ungefär på samma post idag. Jag hoppar ridskoleponny och har faktiskt blivit säkrare i mig själv igen. Idag vågar jag mycket mer och jag har till och med hittat en ny liten hopponny, nämligen Helios. Även med honom är det lite skräckblandat förtjusning, men det är ändå tryggt eftersom han hoppar i alla lägen. I sommar är planen att jag ska börja småskutta lite med Jumanji, vi får se hur det blir med det. Han hoppar ju, dock lite för mycket för min smak. Vi börjar med bommar på marken, sedan bygger vi uppåt och ser vad det slutar.

Jag må ha haft många svackor under de senaste åren, men det känns otroligt bra så här i efterhand trots det. Mitt självförtroende har växt och jag tror att det växt lite extra mycket tack vare alla svackor som kommit. En sak som jag verkligen har lärt mig är att hoppning inte är så farligt egentligen, det är som dressyr fast med hinder i vägen. Rider jag ordentligt emellan hindren så löser sig det mesta efter vägen. Hoppar gör jag inte oftare än vad jag behöver och det tror jag inte kommer att ändras, dressyrryttare kommer jag att förbli.

En del nya läsare har tillkommit på bloggen, jag önskar er varmt välkomna och hoppas att ni stannar kvar! Det var väldigt länge sedan jag hade frågestund nu, därför tänkte jag passa på att köra en nu! Kom ihåg: "det finns inga dumma frågor, bara dumma svar" och "bättre att fråga och verka dum, än att låta bli och förbli dum".

Ställ en massa frågor nu, avslutar den när jag fått in en del frågor!

När det här inlägget publiceras yrar jag antagligen runt bland shoppinghyllor och shoppingställningar på Ullared. Hästavdelningen kommer, om inte har, besökts flertalet gånger utav mig. En del saker ska inhandlas, endel saker jag ska titta efter och se om det finns något intressant. Det finns även en sista kategorin, som är spontanshopping, alltså sådant som jag hittar som jag absolut vill ha eller behöver.

Här är en lista med saker som jag ska kolla efter, i hästväg, sedan får vi helt enkelt se vad som följer med hem!

Ni alla är med stor säkerlighet medveten om hur vita alla vita saker blir efter de varit i närheten av hästen. En mycket opraktiskt färg, men som å andra sidan i de flesta klär både häst och ryttare riktigt bra. Jag tänkte nu dela med mig av ett litet knep som jag använder mig av för att vita saker ska få förbli vita, givetvis fungerar det på andra färger också. Allt som behövs är i alla fall vatten och galltvål.



1. Fukta den lortiga ytan. Jag brukar använda mig av en vattensprayflaska eftersom det är enkelt att få det lagomt fuktigt med hjälp av den.

2. Gnugga med galltvål på den lortiga ytan tills smutsen börjar lösas upp, ibland kan det dock vara svårt att se.

3. Låt galltvålen få sjunka in och verka i några timmar.

4. Stoppa in i tvättmaskinen och tvätta som vanligt, låt galltvålen sitta kvar under tvätten.

5. Efter tvätten är det bara att torka och åskåda slutresultatet!

Sitter jag i bilen någonstans på vägen påväg ner till Ullared. Imorgon står det shopping på schemat och jag antar att flesta av er förstår vilken affär det är som ska besökas. Vi får väl se om vi kommer ner, med tanke på hur extremt mycket otur jag har haft idag så bådar det inte gott precis. Onsdag den 16 kommer från och med idag få vara min otursdag!

Jag har fixat en del tidsinställda inlägg, så uppdateringen kommer inte ligga nere. Ponnyerna kommer vara saknade under två dagar, men förhoppningsvis får vi med oss något fint hem till dem!

Raster i skolan ägnas åt tre saker: läsa bloggar, titta på hästannonser och titta på utrustning. Det händer ofta att jag drömmer mig bort i schabrakens, tränsens och den övriga utrustningens drömvärld. Priset på produkterna varierar, så väl märkerna. Jag är ensam hästägare i min klass, i stort sett den enda som har ett stort hästintresse i klassen och mina kompisar har ofta svårt att förstå hur jag kan kosta på hästarna sådana summor. För mig är det självklart att lägga pengar på hästsaker, men för dem är det inte en lika stor självklarhet.

Sättet som icke-hästmänniskor (även vissa hästmänniskor) ser på mitt utrustningsshoppande kan faktiskt jämföras med hur jag ser på att köpa vanliga kläder och dylikt. Jag är inte den som köper vardagskläder, smink eller smycken till mig själv. Det gör jag bara när det krisar, och det må svida i hjärtat när jag gör det. Jag ser den typen av shopping som "onödig", liksom andra ser min prylshopping som "onödig".

Det roliga är, att när det väl kommer till kritan är det jag som oftast har den bästa ekonomin. Jag har ett bra sparkapital på mitt konto, har alltid varit en sådan som sparar så många ören som det bara går. Ibland handlar jag ingenting på flera månader = mycket pengar kvar i kassan. När jag köper något köper jag det för att jag verkligen vill ha det, det är sällan jag impulsköper. Jag har oftat planerat i månader, räknat på min ekonomi för att jag inte ska känna mig för fattig.

Jag må ha ungefär 20 schabrak för mycket, jag behöver inte alls så många som jag faktiskt har. Jag vet att jag inte blir en bättre ryttare för att jag har fina saker. De som vill tycka att jag har onödiga saker kan gott tycka det, jag vet att om jag skulle titta in i deras klädgarderober, smink- och smyckesföråd och så vidare skulle jag säga det samma. Jag lägger hellre mina pengar på hästgrejor, andra lägger dem hellre på annat. Vi alla prioriterar och tycker olika, jag accepterar det.

Blev en vända ut tillsammans med Johanna och Jumanji idag, båda ponnyerna skötte sig bra! Blev en vända över reningsverksbron och sedan red vi "Evitavändan" som vi så fint kallar den, vi hoppade dock över den värsta klättringen eftersom de båda hade lite träningsvärk sedan gårdagen.

Blev en del trav och Miro kändes fin, speciellt när han kommit igång lite. Träningsvärk från igår hade han dock, det var lite stretigt och avigt ett tag men när han kommit igång jobbade han på väldigt bra. låg och rund i formen och travade på bra framåt. Väldigt nöjd med min fina kille!

Väl hemma skrittade vi över westernbron uppsuttet för första gången. Miro brydde sig inte ett dugg, vi stannade till och med uppe på den. Jag stretchade även bakbenen på honom, han stod bara och njöt!

Skänkelvikning och sluta stod på dagens lektionsplanering, jag fick rida Grey. Han var faktiskt ganska med och igång redan från starten, inte alls så shettisaktik i steget som han kan bli. Det var nästan tvärt om, jag fick rida massor av halvhalter för att han inte skulle springa ifrån mig. Vi red fram på volten i trav och även i galopp, han la sig lite väl mycket i handen i början men det blev bättre.

Sedan övergick vi med att rida skänkelvikning på en diagonal från hörnet för att sedan jobba oss fram på en diagonal. Här började hans trippighet komma fram vilket resulterade till att han gick iväg lite för mig. När jag var noggran med halvhalter blev det i alla fall bättre. Det här gjordes i skritt och efter ett tag övergick vi till att börja rida i skänkelvikning på diagonalen för att sedan ställa om och sitta om för att rida in i en sluta. Det blev bättre och bättre för varje gång för mig och Grey. Vi böt sedan varv för att göra samma sak, i det här varvet gick inte inte ifrån mig riktigt lika mycket. Det fanns dock fortfarande en del som jag hela tiden behövde tänka lite extra på, men det blev väldigt bra tillslut!

Mellan skänkelvikningarna/slutorna hann vi med att rida en långsida + volt i trav, Grey kändes väldigt fin faktiskt. Loss i kroppen och kom fram med näsan istället för att krulla ihop sig som han gärna gör. I avtravningen kändes han också väldigt fin, precis som i traven där emellan. Jag är väldigt nöjd med passet, känns som det var år och dagar sedan jag red lektion eftersom de inte blivit någon de två senaste veckorna. Under den tiden har jag i alla fall lyckats förbättra och börjat få bort mina små olater riktigt bra, för det berättade Susanne på slutet! Vissa saker är inte helt lösta, men snart så!


Alex och Grey på KM förra sommaren! :)

... provade aldrig att köpa en häst."




Ska försöka få ihop lite nya bilder liknande de ovan inom kort. Känner att det börjat bli dags för en lite somrigare header! :)

Idag var det dressyrträning för Pernilla i Hedenslund som stod på schemat, väldigt välbehövlig eftersom det var tre veckor sedan sist! Idag ändrade vi, än en gång, vårt ridsätt för att se vilken effekt det fick på Miro. Skillnaden är att den här gången, gjorde vi ingenting som vanligt.

Redan från början var Miro ganska rund och fin i formen, kändes bra på framridningen. Sedan började vi ändra totalt och gå emot allt som vi provat förut. Jag skulle bara släppa skänkeln och trycka ner hälarna, inte vara på honom alls med skänkeln. Sedan rida på ett mindre fyrkantsspår och bara fokusera på att rakrikta och få honom med i svängarna. Mycket svårare än vad det låter, eftersom skänkeln skulle vara blixt stilla och knappt nudda honom. Fick rida runt lite så och sedan började vi lägga till lite medellinjer med volter. När jag kommit på alla principer började vi få ett ganska bra gensvar, från en väldigt förvirrad Miro.

Tog en liten paus och Pernilla frågade mig vad som kändes annorlunda. Lättare var svaret, han rörde sig liksom med lätta steg, det är väldigt svårt att förklara. Hon höll med och vi började få fram precis det som vi letade efter. Fick sedan fortsätta efter en paus, började hitta tillbaka och sedan galopperade vi enligt samma principer som i traven. Fick vända up på meddelinjen och lite sådär, gick ganska bra bortsätt från att Miro bara försvann åt höger (i vänster galopp) till och från. Det slutade med att Pernilla satt upp och kände igenom honom i trav, just för att hon skulle få känna efter vad det var han gjorde. Miro blev nog ännu mer förvirrad, men fortsatte jobba på trots att han försökte slingra sig ifrån även henne.

Avslutningsvis gick jag sitta upp igen och rätt som det var släppte verkligen alla spärrar. Miro var dock trött, men "den där" känslan började verkligen komma. Han kändes väldigt fin, om än trött, men den känslan tar jag verkligen med mig!

Ridsättet vi använde idag hade en väldigt positiv inverkan på Miro, jag kan dock inte riktigt förklara det med ord, utan det sitter i mig hur jag ska rida. Vi får se hur det blir när vi går vidare, men förhoppningsvis ska vi nå det resultat vi vill ha. En dag ska domarna få se den potensial som gömmer sig i den mörkbruna ponnyns lilla kropp!

Tänkte passa på att berätta lite om stället där vi har ponnyerna uppstallade, vilket även är klubben som jag tävlar för. Fick en fråga om det någon gång i julas, men ja, ibland är jag lite seg på att ta tag i saker.


Säterbygdens Ridklubb (SbRK) har sin anläggning relativt centralt, men det ligger fortfarande lite "utanför" stan. Ridklubben har ett fint läge i närheten av Säterdalen och kyrkogården ligger mitt emot. Jag har har fem minuters gångväg till klubben, ett stort plus eftersom det är ganska skönt att ha så pass nära till stallet.

Anläggningen består av en byggnad där man finner två stall, duschspilta, höskulle, foderrum, ridhus samt ekonomidel. I ekonomidelen finner man omklädningsrum, toaletter, duschar, samlingsrum, kök och kiosk. Utvändigt finns det åtta hagar, varav en är en gräshage, restrerande är mer åt jordhagehållet. I närhet av anläggningen finns tre större beteshagar. På anläggningen finns även två ridbanor och ett domartorn med hinderbod.

Det stora stallet, eller ridskolestallet om man vill kalla det så, innehåller 14 boxar. Stallet renoverades sommaren 2006 från ett stall med spiltor + enstaka boxar till endast boxar. Boxarna är i varierande storlek, från mindre ponnyboxar till större storhästboxar. I dagsläget står finns det 13 skolhästar (sju ponnyer, sex storhästar) i stallet. Utöver boxar finns även förvaring/torkrum och spolspilta. Stallet är även anslutet till ridhuset.


Stora stallet. Längst ner till vänster finns spolspilta och rakt fram är ridhusets ingång.

Hur pluggar ni in ett dressyrprogram?

Nu var det faktiskt ganska länge sedan jag behövde plugga in ett dressyrprogram, eftersom jag bara ridit LC och LB sedan min start i tävlingskarriären. Båda LC-programmen samt LB:1 sitter som ingjutet i ryggmärgen, väck mig mitt i natten och jag lovar att jag kan dem som rinnande vatten. LB:0 kan jag nog också, efter lite fundering.

Nu börjar det dock bli dags att plugga in lite nya program, LA:1 och Lag 03. LA:1 behöver bara förfriskas i mitt minne lite, lärde mig det under DIV II i höstast eftersom jag tittade när de andra ryttarna red det. Lag 03 är däremot i stort sätt helt nytt för mig. Jag har ganska lätt för att lära mig program, vilket är till en stor fördel, så efter några repetioner brukar de sitta inne i huvdet.

Jag har en liten procedur som jag brukar följa för att lära mig program, som fungerar väldigt bra. Vid inlärning sägs det att man ska använda så många sinnen som möjligt, jag använder mig av fler i min inlärning. Jag brukar börja med att titta igenom programmet på SvRF för att se vad som ingår samt i vilken ordning rörelserna kommer i. Därefter går jag in på Stallbacken för att kunna få se en skiss över programmet. Oftast brukar jag skriva ut programmet i både punktform och skissform från de olika hemsidorna.

Att se någon rida programmet tycker jag hjälper mig en bit i inlärningen, jag brukar leta upp en film på YouTube om jag inte har möjlighet att se någon rida det i verkligheten. Övergår sedan till att rita upp dressyrprogrammet på ett papper (har en tavla med bokstäver, men det har fått fötter ...) och i huvdet tänka över vilken gångart rörelsen ska ridas i. Vid det här laget brukar programmet sitta i mitt huvud.


Min och Zanzibars sista lokala dressyrtävling tillsammans (2010), debuterade två för mig nya program!

Bjuder på en stor bildbomd från tisdagens Göranträning. Vi red inte mestadels i vänstervarv, men eftersom bilderna i det varvet hade bäst vinkel så blev de bilderna finast.

Jag är verkligen jättenöjd med schabraket, har använt det tre gånger nu. Det ligger bra under sadeln (mitt åker upp bak då jag har en padd under) och är väldigt stabilt. Finns inga minus med det! Lindorna är väl egentligen som vilka lindor som helst om ni frågar mig. Fleecelindor som gärna fått varit lite smalare för att passa Miros ponnyben. :)

Miro och Jumanji skulle väldigt gärna vilja ha ett nytt tävlingstäcke! Jag är därför med och tävlar om det här täcket, en tävling i ett samarbete mellan johannagrant.se och Horsemeup.se.

Vill du också vara med i tävlingen? Klicka HÄR!

Idag har vi jouren, i sin vanliga ordning placerade jag mig på höskullen när hästarna var ute i sina hagar. Får två veckor sedan fick vi in hö på hela skullen och i veckan började foderbytet, sommaren är påväg! Det känns alltid så speciellt när hästarna börjar vänjas in på hö, jag vet inte varför. Det luktar i vilket fall hö i hela stallet och det är en underbar doft!

Miro har hittills tagit bytet väldigt bra. Än så länge får de bara hö på kvällen, men han är inte så kinkig som han brukar. Tidigare gånger har han lämnat hälften av maten och dragit runt allt i hela boxen, men jag hoppas att han fortsätter äta med aptip. Dels är det bra att han får i sig den mat han ska, dels är det väldigt tråkigt att behöva slänga mat. Jumanji har nog knappt reflekterat över att det ligger hö i kvällspåsen, mat som mat.


Har även agerat lite ridlärare åt Johanna när hon hoppade med Jumanji. De var duktiga som vanligt, det slutade med en bana som låg på 90cm till 1m. Som vanligt ser det lekande lätt ut, det enda som jag behöver påminna om är att galoppen behöver läggas upp för att de ska få ett bättre flyt.


Nöjda efter avslutat ridpass!

Joggade honom lite idag bara och det kändes ganska bra! Fjantade lite för några fåglar men annars var han guda snäll. Han kändes fin i alla gångarter och allt flöt bara på, finns inte så mycket annat att säga. :)

Som vanligt är jag alltid ute i sista sekund när någonting ska göras. Igår började jag att leta efter bilder på ridskolehästarna eftersom vi ska försöka uppdatera deras sidor på hemsidan. Efter lite pussel hit och dit har jag fått tag på i alla fall två bilder på varje häst, inte världens bästa på alla, men det är bilder i alla fall. Förhoppningsvis har Karin hittat bättre bilder på de som felar för mig.

En sak kan i alla fall konstateras: det skulle inte vara något som hellst problem om det vore bilder på Miro, Jumanji, Evita, Blacky eller Zanzibar som jag skulle åt ...

Idag blev det ridning på lilla banan, perfekt när man ska rida lite programlinjer och dessutom är den inte en stoor vattenpöl som stora banan är just nu. Den är något tungriden, men så länge man håller sig på fyrkanten och undviker snäva spår så fungerar den bra!

Efter lite skrittarbete med skänkelvikning travade jag fram, började sedan rida skänkelvikningar även i traven. Red skänkelvikningen från hörnet och in till x, som den ligger i Lag 03, för att få känna på linjen. Red det åt båda varven tills jag fick en bra känsla. Eftersom vi fortfarande bara var i uppvärmningen red jag lätt, det hjälper även mig att kunna puscha på honom lite extra. För vänster skänkel har vi ett ganska bra flyt, men för höger viker jag mig i sidan vilket förstör lite. Efter lite eftertanke fick vi dock till några bra!

Tog sedan tag i galoppen, red lite i båda varven på fyrkanten samt la några volter. Försökte mig på 10m volter, men underlaget tillät inte det riktigt så det blev mest speedway. Valde därför att släppa det och gå vidare istället. Förberedde den sista galoppövningen genom att rida fövänd galopp på fyrkanten, för att känna in mig själv och Miro. Red sedan lite galoppserpentiner, som gick helt okej. Miro håller galoppen och går helt okej. Det är kanske inga toppserpentiner än så länge, men helt klart godkända är de!

Ganska nöjd med passet, Miro hade dock lite hyss för sig. Han var lite småspänd och tittig, flög till exempel i luften för en gul jacka bakom träden. Små läsikiga ridskoleponnyer kom ut på banan mitt uppe i allt också, de är Miroätande!

Min klass har gått vidare i Antivåldsstipendiet 2012 och har därmed chansen att vinna ett stipendium på 100 000 kronor! Vi skulle vara väldigt tacksamma om ni ville rösta på vårt bidrag, det är helt kostnadsfritt. För att komma till röstningen och bidragen, klicka HÄR!


Vårt bidrag. :)

Idag blev det bara en snabbvisit i stallet för min del. Hade insläppet och sedan mockades det sasmt fixades vatten. Hann sätta upp några affischer för Morsdagsridningen och pussa på ponnyerna en snabbis. Sedan har jag varit ute på andra äventyr i regnet, nämligen tittat på teater i Hedemora.

Imorgon är det fredag igen, det är helt sjukt vad veckorna går. Står nog inte på förens det är sommarlov!

I helgen satt jag och knåpade ihop en affisch till morsdagsridningen som US's ska ha. Efter gårdagens möte fick jag reda på lite mer i detalj vad som skulle finnas på lappen, därför satte jag mig ner idag och fixade samt la till det sista. Det blev några ändringar på den, men jag tycker att det slutgiltiga resultatet blev snyggare än min prototyp!

Idag stod det jogging på Miros schema, han var riktigt fin! Han travade på som sjutton i den låga formen och var väldigt fin, tog tag i arbetet jättebra. I galoppen var han lite smått övertaggad, för att få lite bättre kontroll på honom la jag in några galoppserpentiner i båda varven. Första gången vi rider förvänd på ett sådant böjt spår men vi klarade alldeles galant! Blev två omslag, men det var mitt fel då jag inte förberedde samt vägledde honom tillräckligt.

När vi travade av tog han i som sjutton, ibland kan man bara sitta och le åt honom alltså. Han har ett sådant arbetshuvud och vilja när han väl är på rätt humör! När vi kom in blev det lite stretching.

Har ni transportskydd på era hästar under transportfärden?

För ungefär ett år sedan hade Miro alltid låga transportskydd+boots under sina transportfärder, men idag har han oftast bara bootsen på sig när han är ute på äventyr. Ibland har han sina låga transportskydd, men endast som "lindskydd" när vi åker på träning. Även Jumanji står med endast boots i transporten.

Båda ponnyerna står helt still i transporten, Jumanji sparkade i början men har nu lugnat ner sig *pepparpeppar*. Miro har åkt utan någonting på benen vissa gånger till och med, utan en skråma. Anledningen till att de bara har boots på sig är för att trampskador inte är speciellt roliga när de uppstår. Transportskydd tycker jag är väldigt klumpiga, Miro skulle till exempel aldrig kunna gå i ett par vanliga höga. Det finns även en risk att de glider ner, det gjorde en av Miros när jag körde utan lindor under och efter det har han aldrig åkt med dem utan lindor under ... 


Miros transportboots. Jumanji har för till fället ett par i gummi.

Tränade ju som sagt fär Göran idag och det blev årets första utomhusträning, riktigt härligt! Det gick faktiskt väldigt bra idag och jag är nöjd med både min egen och Miros insatts. Miro hade dock lite hyss för sig, ett block var till exempel väldigt farligt varje gång vi red förbi det i vänster varv. Han tyckte även att Görans mikrofonhögtalare var lite läskig.

Blev att jobba med lite delar ut olika program, allt från LC:1 i början till att avsluta med lite delar ur LA:1. Fick redan från början beröm för att han blivit mycket finare i formen (inget jag märkt, hemmablind?) när vi red fram på volter, fyrkanten och serpentiner. Fick sedan jobba lite med skänkelvikningar vilket inte gick sådär överdrivet bra, i vänster varv fick jag dock till någon bra. Miro var inte helt framme för skänkeln och jag ville gärna förböja honom. Fick även rida några halter och ryggningar, halterna blir bra som vanligt men ryggningarna är lite svårare. Miro spänner gärna hela sig och stretar emot, men några steg fick vi till bra.

Avslutade travarbetet med några lägningar, de blev faktiskt ganska bra. I galopparbetet fick jag jobba med lite volter på långsidan, något snett igenom samt halvt igenom och ut i förvänd. Avslutade det hela med att reglera galoppsprången, 6 språng fram och 6 språng tillbaka. Miro lyssnade riktigt fint!

Jag är väldigt nöjd med träningen som sagt. Miro hade ganska bra med egen bjudning idag och jag kunde sitta och jobba med annat än bara det. Vi fick faktsikt en hel del beröm idag, vilket alltid är roligt! Göran tyckte att vi skulle prova starta en regional LA i alla fall, ska suga lite på den karamellen så får vi se vart det leder ...


Fler bilder kommer så snart jag tittat igenom dem och redigerat!

Jag köpte mitt första par Roecklvantar för lite mer än två år sedan. De paret har jag kvar än idag, rejält slitna men de fungerar fortfarande alldeles utmärkt. Vantarna kostar runt 360:- och om jag får säga det själv är de absolut värda det priset, de håller och man får ett underbart bra grepp med om tygeln. De finns dessutom i en hel uppsjö av olika färger! 

Har även ett par vita vantar, de är dock inte av den "vanliga" modellen av Roeckl. När jag skulle köpa ett par vita fanns de nämligen inte hemma i den kritvita färgen, därför fick de bli ett par andra istället. De har en ovansida i tyg mer, lite billigare men ger fortfarande samma bra grepp om tygeln och är minst lika sköna.

Den "vanliga" modellen, kan varmt rekomendera dem!

Jag trodde att det här skulle bli en relativt lugn måndag, i och med att det stod vila på ponnyernas schema. Ack så fel jag hade! Efter jag mockat åt Miro kom jag på att all hans utrustning var dränkt i lera och att träna i utrustning i det skicket är inte okej enligtt mig. Därför blev det en snabbputs av all dressyrutrustning, så nu kan vi vara fina på morgondagens dressyrträning. Jag har även mätt längder till lindor, 4m linda på ponnyben är nämligen ingen höjdare. Avrundade det hela med att låta Miro beta en stund, i sällskap med Johanna och Jumanji. Något som uppskattades av båda ponnyerna.


Väl hemma fortsatte lindarbetet med att klippa av lindorna i rätt längd, samt märka höger och vänster märka dem. Putsade även av mina stövar som också var dränkta i lera och packade ihop ridkläder till imorgon. Mamma och jag promenerade sedan upp till stallet ytterligare en gång för att lämna alla kläder, måste nämligen gå dit direkt från bussen imorgon.

Förhoppningsvis är träningen ute imorgon, om så är fallet kommer jag antagligen kunna bjuda er på nya ridbilder. Låter väl inte helt fel?

Nu är hälften av vårens lokala tävlingar slutförda, nu är det bara tre stycken kvar som återstår. Det kommer bli ganska mycket starter för mig och Miro är framöver, mycket som ligger tätt inpå varandra och så. Tror dock på ett sätt att det kan vara bra också, att få repitera och verkligen få en chans att kunna repetera och ta igenom det som krånglar lite inne på banan.

Såhär ser planeringen ut framöver:
20/5: Svärdsjö Ridklubb - Lokal LC:1 & LB:1
23/5: Säterbygdens Ridklubb - Pay & Ride Lag 03
27/5: Hedemorabygdens Ridklubb - Lokal LB:1
3/6: Säterbygdens Ridklubb - Lokal LC:1 & LB:1

Antagligen blir följande starter de sista för mig och Miro i LC, det känns faktiskt ganska skönt. Kunna lämna de klasserna bakom sig och istället kunna utmana oss själva i LA kommer kännas väldigt skönt för mig. Vi har stått och trampat på samma ställe på tok för länge nu. Självklart har vi kommit framåt i LC, men vi behöver större utmaningar för att kunna fortsätta utvecklas. Hade det funnits LA på lokal nivå nu framöver hade jag inte tvekat till att rida det, men nu är inte fallet så.

En sak som känns skönt är att Miro börjar kunna slappna av lite på banan nu för tiden. Han kan lägga in en frust här och där, han ridbar trots att han är spänd. Det enda som verkligen saknas på banan just nu är lite egen energi och framåtbjudning från hans sida, den försvinner tyvärr lite väl mycket.

Idag skrittade vi ut tillsammans med Johanna och Miro, lagomt efter en tävlingsdag! Blev vändan genom Dalsbyn, trav fram och tillbaka på Norddalsvägen och sedan skrittade vi över Nya Dalsbyn hem. Båda ponnyerna var snälla som vanligt!

Efter traven jobbade Jumanji på bra i en lång och låg form i skritten, superduktig var han! Även i traven kom han till ro och kunde arbeta ganska bra. :)

Belönade mig med en ordentlig sovmorgon, mycket välbehövligt eftersom jag missade några timmar av sömn under gårdagens natt. Väl utvilade tog jag mig i alla fall upp till stallet för att fixa mockning och sådant. Blev sedan kvar uppe i stallet eftersom det var hoppträning, lånade Karins kamera för att kunna fota lite. Var inte helt överens med kameran men det blev några bilder som klickades av i alla fall.

Nu ska jag försöka att knåpa ihop en liten affisch till en av US's aktiviteter. Ska ta fram min kreativa sida och se vad resultatet av det blir!


Miro har en trött ponny idag, han har legat och sovit/solat till och från!

Miro blir verkligen väldigt stolt över sig själv så fort han får en rosett i pannbandet. Han böjer på nacken och tycker att han är absolut finast i världen (det har han i och för sig rätt i).

Leriga och blöta blev vi så att det räckte och blev över kan jag då säga. Miro var lerig upp på bogen, ett tjockt lager under hela magen samt över hela benen. Jag hade lera enda upp på hjälmen, det kan jag nog tacka Miro för. ;)

Idag blev det uppstigning vid halv fem, faktiskt inte så överdrivet trött. Vädret var inte det roligaste kanske, men det är väldigt svårt att påverka. Vid klockan sex lastade vi ponnyerna och åkte upp mot Insjön. Dagens väder har varit varierat, en blandning mellan regn, hagel och snö. Det blev i alla fall en kort dag, jag hade endast en timme mellan starterna!

LC:1
Framridning: Miro var lite smått förbryllad över att det var klaffsigt underlag, han visade starkt sin motvillighet till att gå igenom de värsta pölarna. Han spände upp sig som tusan och bjöd inte för fem öre, i galoppen gjorde han tappra försök till att hoppa igenom dem. Tog därför ett spö i travarbetet för att få honom att tänka lite mer framåt, det fungerade fakttiskt lite bättre. Red även mycket där det var som blötast, för att han inte skulle bli allt för mycket förbryllad senare inne på banan. Miro frustade i alla fall som väääldigt mycket, gav honom skrittpauser ofta för att erbjuda honom och han tog tacksamt emot dem!

På banan: Inne på banan spände han till i sin vanliga ordning, la mig på en åttvolt vid domarbilen och tog igenom det så mycket som det gick innan startsignal. Travprogrammet gick ganska bra, han bjudningen och energin var dock inte den bästa. I den fria skritten kändes lite viglig och när vi skulle börja trava igenom blev Miro arg och kickade till (det skvätte upp grus bakom mitt öra, hehe). Han fortsatte sura fram till fattningen men efter det blev det bättre. Högerfattningen blev lite bättre, men fortfarande inte helt okej. I volten skvätte det sand på staketet vilket var lite småläskigt.

Var inte supernöjd med ritten, energin fattades och jag hade ju flera småmissar. Trots det räckte det till 63,33% och en första placering! Lite småchockad faktiskt, men det gjorde mig lite gladare faktiskt. Min och Miros första seger tillsammans, riktigt roligt! Slutkommentaren löd: "Mjuk, stadig ridning på lydig ponny som tyvärr tappar sin energi stundtals. Du inverkar bra, när den spänner sig. Lycka till!"



LB:1
Framridning: Hade ju inte så lång tid mellan klasserna, så var upp till transporten en snabbis efter prisutdelningen och sedan ner till framridningen igen. Han stod fortfarande emot lite (underlaget har nog en stor del i det hela) men i övrigt kändes han fin. Kände mest igenom honom lite och tog igenom honom lite extra.

På banan: Även i den här klassen försvann energin en hel del. Hade en del småmissar genom programmet, som till exempel att han surar ur i galoppfattningarna, i högergaloppen resulterade det korsgalopp som jag dock rättade på en gång. Mellan vänster- och högergaloppen blev han lite väl taggad och ville galoppera igenom kortsidan. I travprogrammet är det 6or och 7or rakt igenom, bortsätt från mellantraven där han inte bjöd för fem öre! I galoppen har vi en variation mellan 3or och 6or, vi behöver verkligen bli säkrare i galopprogrammet.

Var vä ungefär lika nöjd efter LBn som jag var efter LCn, fick dock inten stor överraskning när jag fick resultatet. Fick 55,86%, vilket var precis jag trodde att det skulle hamna runt. Slutkommentaren löd: "Du rider mjukt. Ponnyn tappar sin energi, speciellt i galoppen. Lite småmissar i programmet! Lycka till!"

Lite fler rosettbilder kommer, har tyvärr inga bilder från programmet då endast mamma var med idag. Sa till henne att filmningen var prio ett, det är för mig mycket roligare (och viktigare) att ha ritterna på film än bild!

Idag har vi en födelsedag att fira, det är nämligen så att min "lilla" kanin fyller hela fem år idag! Det är knappt att jag kan fatta det, att den där lilla filuren har varit min i snart lika lång tid. Grattis gumman!


Samma dag som vi hämtade hem henne ... ♥

Idag blev det bara lite lätt jobbing, i en lägre form. Han kändes faktiskt fin i alla gångarter, väldigt mjuk och lyssnade bra. Kändes inte alls sådär jättestel i högerbak vilket var väldigt skönt, stretchade även ut det efter ridpasset för att vara på den säkra sidan.

I vanlig ordning gick vi en vända över westernbron när vi skrittade av, Miro bryr sig inte alls om den längre. Snart är det nog dags att ta ännu ett steg, skritta över den uppsuttet. :)

Den 23 maj har vi en Pay and Ride på klubben, trots att det är mitt i en svärm av tävlingar har jag valt att vara med. Jag och Miro ska prova att rida ett helt nytt program, som är lite mer avancerat än vad vi tävlar idag. Vi ska prova att rida Lag 03 (Lagtävlan 2003 för ponnyallsvenskan). Det blir en hel del nytt som vi ska göra där inne på banan, men det är det som är utmaningen. Lika bra att passa på att ta chansen på en klubbtävling, för att se vad vi behöver jobba med.

Hade det funnits LA:1 som alternativ skulle jag valt det, men nu är inte så fallet. Men med lite extra träning på vissa delar av programmet borde det inte vara några större problem. För Miros del tror jag att det är bra att det händer lite mer i programmen, då blir hans huvud sysselsatt och han slipper tänka på allting runt omkring. Vi kan alla moment i programmet , det enda som är nytt är galoppserpentiner då vi inte provat det innan. Miro är dock väldigt stark i sin förvända så länge jag sitter rätt och rider ordentligt. Sedan har vi ryggningen, den är han fortfarande lite osäker i men det ska förhoppningsvis gå bra ändå.

Ska se till att se över alla rörelser efter helgens tävling, sedan ska vi ta en liten bit i taget. Hinner med någon dressyrträning innan också förhoppningsvis. Ska bli roligt och spännande att få prova ett nytt progarm också, LC och LB är ganska uttjatat i mina ögon nu för tiden ... NU KÖR VI!

På lördag är det dags för säsongens första utomhustävling, hos Insjöns Ridklubb. Jag och Miro rider i sin vanliga ordning en LC:1 och en LB:1, Johanna och Jumanji en LC:1. Ser verkligen ut att kunna bli en rolig tävlingsdag, det ska regna och första start går klockan 08.00! Vi kommer nog behöva åka hemifrån strax efter 06.00, men vad gör man inte för att få tävla?

Ska verkligen bli skönt att få starta utomhus, slippa ha en läktare med hästätande människor och att byta miljö. Miro känner dessutom till stället, vi har tävlat där två gånger tidigare. Tävlingarna brukar dessutom vara riktigt välorganiserade och flyta på bra! 


Insjön 7 maj 2011

Idag körde jag den sist riktiga igenomköraren inför helgens tävling, på en småarg och spänd ångvält till ponny! Ibland är det inte lätt att heta Miro alltså, speciellt inte när han har en matte som säger att han måste ta högerskänkeln och som dessutom har lärt sig sitta mitt i sadeln. ;)

Började med att bara irda runt på fyrkanten och få honom att ta högerskänkeln. Han var väldigt spänd, skulle titta på allt och inget, blev inte bättre av att de smällde smällare heller. En positiv sak var att han istället för att sega ihop och stå emot när jag bad honom att ta skänkeln var att han gick som en ångvält, det är i alla fall lite enklare att jobba med honom då. Dock blir han förbaskat stark istället, men det finns i alla fall något att jobba med. Tog igenom galoppen ordentligt i båda varven på en volt och efter han gått igenom hela sitt föråd om hur man kommer ifrån arbetet gav han sig faktiskt. Det är inte lätt för honom att smita undan när jag sitter som klistrad mitt i sadeln, han har inte en chans.

Avslutade galopparbetet med att rida några 15m volter tills jag fick en bra känsla i dem och sedan red jag lite serpentiner i trav. Han blev faktiskt ganska fin i traven, lite småstark bara till och från. Avslutade med att trava av honom och efter det var han jättehärlig att sitta på när jag skulle göra sista avsaktningen!

Passet har både sina positiva och negativa sidor, men jag tar med de positiva. Imorgon ska vi bara jogga lite och känna så att gas och broms fungerar!

Idag stod det vilodag på schemat för båda ponnyerna, välförtjänt och de får passa på att ladda upp lite extra inför helgen. Jag och Johanna tog i alla fall ut dem på lite gräsätning, något som uppskattades väl av båda ponnyerna också. Det märks dock att sommaren börjar komma, det fanns massor av flygfän runt omrking dem ... Avslutade i alla fall det hela genom att promenera över och stanna med Miro på westernbron, inga problem för honom!

Efter mockningen fixade jag lite frisering på dem. Miros ben snyggades till lite och Jumanjis fick sig en rejäl omgång. Dock är det inte lika lätt att få till hans ben lika fint som Miro eftersom Jumanji har ungefär tre gånger så mycket päls. Sånt är livet, helt enklet.

Vilodag för ponnyerna blev ganska bra för även mig, idag känns det faktiskt i kroppen att jag åkte av igår. Speciellt i vänstersidan eftersom jag satte mig på den, men det går nog över snart över. Ska lägga mig på spikmattan ikväll, det är så oerhört skönt och avslappnade. Förhoppningsvis släpper lite utav stelheten i axlarna också.

Ibland önskar jag att jag kunde skruva tillbaka tiden och återuppleva allting ännu en gång. Ändrat på mig själv och vågat stått upp för den jag var. Jag lät verkligen en stor del av vår tid bara rinna ut i sanden, givetvis hade jag mina anledningar men i alla fall. Men du ska veta att jag ångrar det så djupt inom mig.

Det finns så mycket som vi aldrig hann göra tillsammans, drömmar som aldrig blev till verklighet. Det finns så mycket som blev ouppklarat, så mycket som jag skulle viljat uppleva med dig en sista gång. Nu är det försent.

Jag saknar dig så mycket.

Idag har vi ridit ut tillsammans med Johanna och Jumanji, Klara och Gerda, Sandra och Classico. Det blev en tur till Djupdalarna, mycket trevligt och roligt. Miro såg även till att jag skulle få smaka på årets första ofrivilliga avsittning! Det hände i början av turen, vi hade precis kommit upp ur reningsverket. Rätt som det var skulle Miro inte gå framåt, så jag blev arg på honom och då gick han men fortfarande på helspän. Satt och jobbade honom helt som vanligt, när han helt plötsligt gör en helomvändning på bakdelen och springer åt andra hållet, jag hamnar på backen. Miro sprang iväg och stannade, kom nästan ifatt honom när han sprang iväg lite till. Sedan stannade han så att jag kunde fånga in honom, han såg mycket oskyldig ut ..

Resten utav turen klarade vi oss utan ofrivilliga avsittningar. Miro var lite på G hela turen och kastade sig ytterligare några gånger, dock inte lika häftigt så de gångerna var jag lite mer med på noterna. I traven kändes han gudomligt fin och i galoppen gick det mer uppåt än framåt. Han har lite problem med vilken galopp han ska ha till och från, då trixar han mellan höger, vänster och kors hej vilt. Det är tur att han är väldigt söt när han håller på sådär och man känner verkligen hur lycklig han blir.

Han är i alla fall min bästa galenpanna. ♥

Skulle jag varit hoppryttare tror jag seriöst att jag skulle köra på brunt. Jag har under en lång tyckt att det varit väldigt snyggt att köra på brunt, dock kräver det att det matchar väl med övrig utrustning på hästen också. Det är sällan man ser någon som kör på brunt rakt igenom, därför blir man dessutom lite utstickande. I dressyren är det dock svart som gäller från min sida, stilrent och fungerar till allt.

Någon gång i framtiden skulle jag faktiskt inte tacka nej till ett par skor+chaps eller ett par stövlar i brunt, att ha att rida i hemma alltså. Det ligger nog dock låååångt fram i tiden eftersom jag i dagsläget inte är i behov av att uppdatera mig på den fronten.