Idag tog jag och Miro nya tag, på med dressyrsadel och in i ridhuset. Vet inte om det var våra diskussioner under onsdagen eller det godis jag mutat honom med de senaste dagarna, men idag var han både snäll och duktig!

Red fram längs fyrkantsspåret i alla gångarter med 10m volter inlagda lite här och var. Miro kändes fin, var rak redan från början och böjde sig rätt utan protester. Ibland tappade han högersidan något men inget extremt att hänga upp sig på. Red glatt runt där i alla gångarter, i traven red jag lätt till en början med satte mig sedan ner. Red lite förvänd galopp också, fick en riktigt bra känsla där han verkligen bar upp sig ordentligt!

La sedan lite mer fokus på traven eftersom galoppen kändes bra, jobbade med att hålla honom rak på rakt spår men la även in volter och sådant för att få med böjningen. Jobbade mycket på medellinjen, la in volter längs den samt höll honom rak. I övrigt jobbade jag mycket med själva uppridningarna och att han skulle vara ordentlig böjd både i upp- och utridningen. Red dessutom lite skänkelvikningar med bra flyt. Avslutade sedan med lite halter och ryggningar som i LA:1 innan jag gav mig.

Fick verkligen till känslan idag. Pernilla var in och stöttade lite dessutom och höll med om att han såg fin ut. Bra flyt och en fin känsla, där han sög tag i bettet utan att bli för på i handen. Kan leva länge på ridkänslan verkligen, kan knappt sätta orden på den. Huvudet höll han inte alls på med, kanske för att vi var inne, men ändå helt underbart! Gäller bara att vara mycket fokuserad på den där högersidan så att han inte lurar en lite och lägger sig emot högerskänkeln, måste hela tiden hålla koll på den för anars brister det. Massor av beröm till världens finaste ponny blev det i alla fall, kan jag säga.

Ibland kan jag fundera över vad det var som fick mig att falla för just Miro. Egentligen föll jag inget speciellt för hans "annons" om jag ska vara ärlig, jag hade inga större förhoppningar eller förväntningar på honom utifrån den information och de bilder vi fått. När jag däremot mötte hans blick där i stallet, då var jag helt såld. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet.

Han var för tillfället otroligt fet och otränad. I ridningen var han som en tunna, sadeln gled åt alla håll och kanter på hans runda rygg och att driva var som att nudda någonting stenhårt. Han var rätt så seg och galoppen kändes otroligt kantig. Jag var däremot helt såld, det kändes så rätt. Helst av allt ville jag i den stunden packa in honom i skuffen och ta med honom hem. Han var dessutom något av det snyggaste jag sett i ponnyväg tyckte jag.

Idag undrar jag faktiskt vad det var som jag föll föll så fasligt för. Om jag tyckte han var snygg då med ett x antal för många kilo på kroppen, vad är han då inte nu i lagom hull och muskler? Jag föll för honom ridmässigt då eftersom han gick på tygeln när man red honom från hand och skänkel, tänk hur såld jag varit om han dansat runt som han kan göra nu när han är i toppkondition. Anledningen till att jag föll för honom tror jag faktiskt var magkänslan, ni vet det där "klicket" som alla pratar om. Det klickade och jag bara visste att det här var rätt.

Så här såg det ut den 30 maj 2010, tre år sedan idag, när jag provred Miro: (Bra musik, fina för och eftertexter och så vidare)


Jag kommer alltid vara Caroline evigt tacksam för att hon tog kontakt med oss via vår köpesannons och att vi fick förtroendet att köpa den här underbara varelsen. Jag är dessutom otroligt glad över att Pernilla kunde se att det här var en bra ponny trots att mycket av det han bar på gömdes bakom ett halvt år på lösdrift.

När vi köpte Miro hade jag ingen aning om vilken kanonponny han var bakom det där lagret med fett. Jag hade inte en blekaste aning om vilken kapacitet och potential han egentligen bar på. I mina tankar var han en "snäll och okomplicerad" ponny, det äpplet har jag allt fått bita i kan jag säga. Det är dock saker som inte spelar någon roll. Miro är det finaste och dyraste jag har och jag älskar honom precis för den han är, jag ä faktiskt glad för att han visade sig vara den han egentligen är och inte den jag trodde.

Sju minuter efter Miro stod stretchad och klar efter ridpasset skulle jag sitta på nästa häst, gäller att ligga i. Idag fick vi välja hästar själva men jag fick ta den som blev över, men jag hade absolut ingenting emot att rida Samritha. Tyvärr fick jag rida i hoppsadeln eftersom hennes dressyrsadel inte är brukbar för tillfället, den är inte optimal för ändamålet men det fungerade ändå.

Vi red först fram på fyrkantsspåret och volterna i trav. Fick ganska snabbt bort känslan att hon bara springer på, istället kom jag åt henne så att hon dog lite för mycket. Jag fick därför engagera henne lite extra framåt istället, men hellre det och att hon får med sig bakbenen. Galopperade sedan även fram lite på volterna också. I framridningen kändes det helt okej, fick ganska bra grepp om henne från början.

Vi fick sedan göra skrittfattningar och avbrott från galopp till skritt på volten. Fick till väldigt bra fattningar, hon fattade bra på signalen och allting kunde jag göra med sittbenen i princip. I avbrotten blir jag lite för mesig och dessutom hade jag svårt att sitta upp ordentligt i hoppsadeln, sedan var jag nog lite trött i kroppen efter passet på Miro. Fick till några bra skrittövergångar i alla fall.

Dagens tema var enkla byten, så den övningen kom näst på tur. Vi gjorde det genom att byta om volt och göra bytet vid x, även här blev fattningarna bra med avbrotten lite halvdana. Avslutade sedan med att trava av, där började jag verkligen hitta rätt känsla i travarbetet kan jag säga. Hon travade på fint, fick lite mer egen drivkraft och hittade dessutom ner bra med rätt längd på halsen.

Helt klart nöjd med ridpasset! Var ett tag sedan jag red henne nu men hon är allt en bra trevlig häst. Dressyrsadeln hade nog underlättat mycket idag, men man kan inte få allt. Lite roligt dessutom att Samritha, fuxsto modell stor (ganska hög och grövre modell) hade mindre åsikter än Miro, mörkbrun D-ponnyvalack.

Jag och Miro skulle idag trimma ett vanligt dressyrpass på banan. Miro hade dock andra tankar i huvudet kan jag säga, från jag plockade upp tyglarna tills jag började skritta av tog 1 timme och 20 minuter (med skrittpauser, givetvis). Ponny med egna åsikter och humör var bara förnamnet.

Började med att skritta på upplockade tyglar på ett fyrkantspår ungefär 20x60m (innanför staketet så det blev lite mindre) och började trava fram på samma sätt, först runt fyrkantsspåret men la mig sedan på en volt (något mindre än 20m) och jobbade med att få honom ordentligt runt skänkeln. Huvudet höll han på med en hel del, men jag fick ganska bra grepp om det i alla fall. Skulle sedan galoppera, det var minst sagt spännande. Jag hade två växlar att välja mellan, den ena var supersegt och den andra var fullt ös. Styra gick inte, försökte rida på volter men det var omöjligt. Huvudet gick som på maskin dessutom, jag kände mig ganska hjälplös faktiskt. I det sega gick det inte att engagera honom och försökte jag styra gick det så långsamt och oengagerat att han totaldog, försökte jag istället rida lite fram gjorde han högersidan sju meter lång och bara drog iväg för mig. Gjorde några halter från galopp, ryggade och fattade galopp igen vilket gjorde saken liiite bättre, men knappt märkbar.

Red lite förvänd galopp däremot, det gick mycket bättre. Fick mer grepp om honom och han kändes mer stabil även om vi tappade högersidan lite väl mycket ibland. La sedan fokusen på traven, red så jag vända rätt upp och bytte varv med jämna mellanrum och jobbade med att hålla honom riktigt rak och att han skulle böja sig ordentligt på de böjda spåren. La även in lite volter längs medellinjen. Fick en någorlunda bra känsla, huvduet var inte helt still men annars kändes det helt okej i alla fall.

Tog sedan tag i galoppen igen, jobbade även här på medellinjen och fick kolla på styrningen i alla fall upp och ut ifrån den. När jag fått till bra uppridningar och rakriktning började jag lägga in skrittövergångar på själva medellinjen och fattade sedan den andra galoppen. Låg och rullade på så ett tag, Miro skötte sig faktiskt bra! I vanliga fall blir han lätt för taggad och ivrig i skritten, men idag kunde han slappna av och vänta på min signal. Vid något tillfälle gjorde han som han brukar, då gjorde jag bara halt och lät honom stå still en stund innan jag ryggade några steg innan han fick skritta igen - det fungerade superbra! Avslutade sedan med några skänkelvikningar i trav som bev helt okej.

Hur ridpasset ska summeras är svårt. Jag fick då jobba kan jag ju säga i alla fall. Känslan var helt okej, det ostabila huvudet förstörde en hel del men fick någorlunda okej fatt på högersidan i alla fall. Jag höll dessutom fokusen uppe trots att passet blev så långt, idag var en sån där dag när jag bara klarade av att bita ihop och göra mitt medan han krånglade på.

Idag fixade jag fram en bomserie som var upphöjd längs ena sidan och en galoppbom, sedan åkte hoppsadeln på! Tanken var att blanda nytta och nöje, vilket vi även gjorde.

Efter att ha skrittat fram började jag trava igång. Miro höll på med huvudet så fick sätta honom i jobb på en gång, inte det lättaste när han dessutom var väldigt ofokuserad på ridning överhuvudtaget. Hans fokus låg snarare på allt runt omkring. Fick någorlunda grepp om honom i alla fall, red varierat på fyrkantsspår och volter.

Började sedan galoppera, ville gärna lätte lit i sadeln och sådär men det fanns inte en chans. Så fort jag lättade ur sadeln började han mer med huvudet, så det var bara att hålla sig kvar nedsuttet. Varierade språnglängden, red lite volter och galopperade även över bommen några gånger åt vardera håll. Avslutade varje galopp med att gå över i förvänd galopp och där jobbade jag också lite på volt helt utan missöden!

Travade sedan bomserien, började på den sidan som inte var upplagd och flyttade oss sedan successivt till den sidan som var upplagd. Miro var verkligen jätteduktig på bommarna, vi hittade ett väldigt bra flyt där jag inte bara släppte fram eftergiften utan jag kunde istället hålla handen där den ska. Miro travade dessutom lagom mycket över bommarna, ibland överdriver han en aning men inte idag! Gjorde samma sak i båda varven. Avslutade sedan med lite skritt-galopp-skritt övergångar som fungerade helt okej innan jag travade av honom.

Jag är helt okej nöjd med passet, inget höjdarpass men samtidigt inte dåligt heller. Fick inte helt kontroll över huvudet idag men annars blev han rätt fin. Det duger helt enkelt.

Idag är det ingen vanlig dag för det är nämligen Evitas 21 årsdag, stort grattis till henne! Är det inte galet hur tiden går fort, det är hela två år sedan vi firade hennes 19 årsdag hemma på klubben med tårta och på ett sätt känns det som igår.

Det är lite galet att hon blivit så pass "gammal", för det är verkligen inget som synts på henne. Just nu går Evita och njuter av att vara mamma till sitt hingstföl som föddes för lite mer än en vecka sedan. En riktigt söt liten krabat som vi hoppas att vi snart för möjlighet att åka ut och hälsa på! Men det som drar mest är ändå Evita, hon är allt bra saknad vår lilla prinsessa.

Lite blandade bilder på Evita i ett genomgående färgtema. Blev mest bilder på Johanna och Evita men var ju trots allt hon som red Evita mest. Vi är i alla fall otroligt tacksamma för den tid vi fick med den här underbara ponnyn!

Idag gick vi ut på en lite kortare promenad, gick bara genom byn så det blev en vända på en 20 minuter. Miro skötte sig bra, inga större tönterier än att en galopperande Smilla bakom ett buskage var lite småläskigt. Han traskade glatt på framåt och allt sånt där så finns inte mycket att klaga på inte. Stretchade sedan när vi kom hem igen.

Idag stod det dressyrträning för Pernilla på schemat, hemma på klubben. Red ute på stora ridbanan trots att regnet sakta men säkert började droppa ner på oss en stund efter träningens början, men ärligt talat var det mest bara skönt.

I den individuella framridningen höll Miro på väldigt mycket med huvudet, till en början gick han i den blandade passage/spansk skrittliknande gångarten som han själv har uppfunnit, men efter massor av tempoväxlingar kunde han i alla fall trava som en häst. Kände på honom i alla gångarter på både raka och böjda spår.

När själva träningen kom igång blev det hårdkörning från start. Fick fortsätta att vara sådär oerhört bestämd och koncekvent, en pytteliten ram som han ska finna sig i att vara inom. Det han tjuvar med är högersidan som han gärna vill göra sig både lång och rak i så hela träningen gick ut på att få in den helt i ramen. Fick rida på fyrkantsspåret och mindre volter, vända upp på medellinjen och variera gångarter och varv. Hela tiden benhård fokus på högersidan!

Det går verkligen inte att slappna av en sekund på honom, men vilket resultat ridningen ger. Bitvis är han riktigt fin verkligen! Jag är helt klart nöjd med träningen, fick bukt på hans huvudskakningar och känslan hittade jag allt. Nu blir det ytterligare fortsatt trimning för att komma igenom de här sista små spärrarna!

Idag åkte dressyrsadeln på eftersom det var dags för ridtur nummer två i nya stövlarna. Den här gången utan hälkilar (de stjälpte mig snarare än hjälpte i det stora hela) vilket gjorde att stövlarna var ännu högre än sist, men det  fungerade fint ändå.

Började rida ute, skrittade fram väldigt länge för att både Miro skulle få komma igång och för att jag skulle hitta lite känsla i stövlarna. Travade sedan ungefär tre varv innan jag gav upp, Miro gick i en blandning mellan spansk skritt och passage samtidigt som huvudet pendlade upp och ner konstant. Jag insåg fort att det inte skulle bli ett hållbart ridpass och gick därför in i ridhuset istället.

Väl där inne höll jag mig på övre volten, det var länge sedan vi red i ridhuset och jag ville inte äventyra för mycket eftersom jag inte är världens smidigaste i stövlarna. Red i alla fall på volten, först i trav och Miro fortsatte med huvudet men ändå inte i samma grad. Efter en stund släppte han det mer och mer, men det kom någon skakning till och från. Tog lite galopp sedan, rullade mest bara på i lite lättsits på volten. Avslutade sedan med lite trav nedsuttet, la in lite mindre volter i den stora volten.

Dagens känsla var både bra och dålig. Bra för att det kändes som att Miro verkligen rörde sig genom hela kroppen (alltså när vi kom in i ridhuset), han kändes väldigt rörlig och igenom kroppen. Det dåliga kom av det ruskande huvudet, även om det blev bättre blev det inte bra. Fick inte känslan av att han verkligen tog tag i bettet och bara höll huvudet still utan till och från åkte det ur sin position. Jag får helt enkelt ta med mig den bra känslan och lägga den dåliga bakom mig.

Än en gång har jag suttit och bloggat ikapp Miros aktiviteter för de senaste dagarna. Egentligen tycker jag att det bästa är att sammanfatta allt samma kväll för att då är allting färskt i minnet, men jag har helt enkelt inte orkat startat upp datorn för att skriva på kvällarna.

Den senaste veckan har jag ägnat min stall och skolfria tid till att plugga matte. Det kändes verkligen som en befrielse igår efter jag lämnade in sista skriftliga delen av mattenationella, helt slut efter totalt 5,5h provskrivning. Bara det muntliga nationella i matte kvar för i år, det känns riktigt skönt. Bara tre veckor kvar i skolan dessutom, en hel del dagar som går bort och jag ska dessutom vara ledig för att introduceras på sommarjobbet. Jag kan dock inte slappna av trots det, har en hel hög med uppgifter som ska fixas klart eller kompletteras innan jag kan känna mig helt fri. Dags att ta tag i det nu så det slipper bli för stressigt i slutet!

Nu är det bara en halv skoldag kvar (en väldigt lugn sådan), sedan ska jag ta mig till Insjön med några kompisar. Vi ska ut och promenera samt övernatta i tält, kan nog bli en minst sagt spännande upplevelse. Resten av helgen blir det plugg, stall, ridning och en dressyrträning. Lite annat ska nog hinnas med även det!

Idag slängde jag på hoppsadeln, mer än en och en halv vecka sedan nu. Jag som vanligtvis rider mer i hoppsadeln än dressyrsadeln, men förra veckan var lite speciell också.

Skrittade fram honom väldigt länge för hand innan jag satt upp, både ute på vägen och på ridbanan. Satt sedan upp och skrittade en stund innan jag samlade ihop tyglarna och började trava. Fortsatte att jobba vidare med förra veckans tänk, väldigt bestämd ridning med en tydlig ram. Han accepterade ramen bra redan från början.

När jag fått en bra känsla i traven, både på raka och böjda spår, började jag galoppera. Jobbade varierat mellan nedsuttet och lättsits, hela tiden fokus på att få ihop honom med bibehållen energi. Jobbade lite volter och raka spår, sedan fortsatte jag att jobba vidare med lite förvänd galopp. Kunde verkligen få ihop honom ordentlig och jag kände verkligen hur han släppte efter ordentligt genom kroppen, helt underbar känsla!

Avslutade sedan med att trava lite till. Jobbade mycket nedsuttet och känslan blev riktigt bra. Kände hur han verkligen kom igenom ryggen och tog i bakifrån, kändes lite segt men det har med största sannolikhet att göra med att han kom igenom ett snäpp till.

Jag satt verkligen och log hela passet igenom, han var så fin idag. Ingen attityd alls (lite fjant i ett hörn, men det kan jag köpa!) och enbart två huvudruskningar, helt fantastiskt. Nej, det här passet kan jag leva på riktigt länge. Min finaste Miro. ♥

Idag laddade vi upp för ett lättare dressyrpass, det var nämligen äntligen dags för premiärpasset i nya stövlarna. Går fortfarande väldigt stelt i dem men jag körde ändå och jag lyckades ta mig upp helt själv utan hjälp till och med.

Började med att skritta länge, mest för att han skulle komma igång men även för att känna in stövlarna. Började sedan trava, jobbade vidare med det vi gjorde under träningarna förra veckan så gott det gick. Efter en stund vågade jag mig på lite galopp också, samma jobb även där.

Miro var lite skakig med huvudet men jag försökte rida på och korrigera så gott det gick. Det var inte helt lätt att rida i stövlarna, det kändes väldigt stelt och jag hade svårt att komma ner med hälen i botten på stöveln. Jobbade mycket med mig själv och känslan blev helt okej, men det är verkligen raka motsatsen att rida i hårda dressyrstövlar jämfört med mina MH-stövlar, Tretornstövlar och chaps+skor. Men det blir nog bra i slutänden när de är inridna!

Nöjd med Miro också, kändes som jag fick igenom en del trots att min ridning blev något begränsad. Han höll inte på att tjaffsa jättemycket med attityden så det var mest huvudskakningarna att arbeta med.

Idag tog vi oss en promenad genom Dalsbyn och ut på Norddalsvägen, var ute i strax över en halvtimme. Miro hade lite svårt att spänna av det sista idag även om han i övrigt kändes väldigt fokuserad och avslappnad, men det var några spärrar som inte släppte förens på hemvägen. Huvudsaken att det släppte i alla fall! Nästan inga tönterier i alla fall, endast något pyttelitet knappt märkvärt. Väl hemma igen stretchade vi.

Efter onsdagens träning i onsdags kändes en LA-klass väldigt långt borta kan jag säga, hoppet var lite dött även i fredags. Men efter träningen idag höjdes min motivation och jag kände att det fanns inget att förlora på att åka iväg och prova, hade det skitit sig totalt väl där uppe var det fortfarande inte för sent för en strykning.

Men motivationen och laddningen höll i sig och jag var redo för revansch. En revansch mot de senaste två tävlingarna och ett kvitto på att den här veckan gett mig mer kött på benen!

LA:1
Framridning: Genom hela framridningen fanns Pernillas ord i mitt bakhuvud. Bestämd ridning med stabila händer och armbågar, aktivera bakbenen och fånga upp högerbogen: det är jag som sätter ramen och inte han. Nöt extra när han gör fel och beröm genom att att "bara vara" när han gör rätt. Red en del övergångar, mindre volter, skänkelvikningar, förvänd galopp och ryggningar med galoppfattningar ur. Visst flög huvudet iväg lite då och då men inte alls på samma sätt som innan, idag hade jag mer kontroll. Hittade känslan rätt så bra i alla moment som jag red dessutom, det kändes bra! 

På banan: Inne på banan kände jag hur hans fokus flyttade sig lite på omgivningen, han ville gärna titta till lite extra på saker och bjudningen försvann. Innan startsignal hann jag i alla fall visa honom allt i både trav och galopp. Själva programmet flöt sedan på okej, han stod emot en del och jag tappade nog lite ridning även om jag fokuserade på de små sakerna. I volterna ville han slingra högersidan lite, i mellantraverna stod han emot men skänkelvikningarna var klar godkända. I vänster ville bogen sticka lite före och i höger baken, men mycket bättre flyt än det kan vara. I ryggningen slappnade han av bättre än han gjort inne på banan de senaste gångerna. Skritten var helt okej, första fattningen laddade han i. Galoppen flöt på, i volterna fick jag inte flytet och i halvt igenomvändningen snodde han högerbogen lite för mig och det kändes lite hastigt. I mellangaloppen hade vi världens motvind så det kändes som slowmotion ungefär, han tog dessutom min förberedelse för hörn som travövergång så den blev lite tidig. Huvudet var relativt stilla idag dessutom!

Känslan var inte så bra efter programmet. Han stod emot alldeles för mycket och det är inte bara att "sparka igång" honom heller precis. Men ska man se det ur ett utvecklingsperspektiv kändes det bättre än senaste ritten i alla fall och med tanke på den här veckan var jag glad över att jag kom ut från banan utan större strul. Jag hade gissat på runt 55%, men jag belönades med hela 60,53% för ritten! Det gör inte min känsla bättre men det är ett kvitto på att vi är på rätt väg. Har tidigare varit över 60% i LA:1 en gång, då landade vi på samma procent.


För många där ute är inte ett resultat på 60% i LA:1 något att hänga i julgranen, men det är det för mig. Kan vi de procenten på en sån här kass ridkänsla vill jag inte ens veta vart vi landar när han dansar fram. Sedan tävlingen i Torsåker har jag känt att jag befunnit mig i en mörk tunnel när det kommer till min och Miros status men nu börjar ljuset kika in igen. Jag vet hur mycket den här ponnyn och jag har att ge, hur mycket han och jag har sparat världen på att få se. Vi kan också, jag vet det.

 

Sedan känns set givetvis också skönt att allt kämpande den här veckan har givit någon form av resultat. Jag klarade dessutom av att rida enligt den nya planen på egen hand, något som kändes väldigt osäker för några dagar sedan. Vi blickar framåt!

Idag sadlade jag på dressyrsadeln för veckans fjärde dressyrpass och drog mig sedan ut på banan. Ärligt talat var jag inte allt för motiverad, mycket tankar snurrade i huvudet men jag körde på.

Skrittade fram lite själv och sedan kom Pernilla ut för att hjälpa mig. Vi fortsatte med samma tänk som tidigare dagar, allt för att få in det i systemet. Idag hittade vi rätt mycket fortare vilket givetvis kändes bra! Grundfokusen låg på bakbensaktiviteten, rakriktningen och att han helt enkelt skulle vara stadig sedan jobbade vi på med LA-rörelser utöver det. Mindre volter, skänkelvikningar, förvänd galopp, halter och ryggningar med mera.

Idag blev det inte ett fullt lika långt pass, men ändå längre och mer krävande än jag brukar dagen innan tävling. Men idag var det precis vad som behövdes, just för att få honom på plats och för att jag skulle kunna känna mig lugn inför tävlingsdagen. Hade det här passet inte gått bra hade jag nämligen strykt mig. Passet gick bra, vi levererade ännu mer mot tidigare dagar och allt har alla de här träningar haft sina riktiga ljusglimtar. Intensivt pass gör att mycket av det som gjorde försvinner, men allt vi gjore blev bra!

Nöjd med passet och allt. Otroligt tacksam för all hjälp. Vi kommer hela tiden lite närmre lösning, idag var huvudet i princip stilla trots att han inte hade något nät för näsan eller huva för öronen. Jag började komma in mer och mer i systemet dessutom!

Blev sen kvällsridning då jag varit till Stockholm med skolan. Dressyrsadeln åkte på och sedan gick vi ut på banan. Passet skulle viderafokusera på det vi gjorde i onsdags och jag skulle rida lite själv först och sedan skulle Pernilla komma och titta till oss.

Kan ju säga att allting gick åt skogen. Han var ofokuserad, jag försökte därför att sätta honom i jobb genom att aktivera bakbenen, vara stadig, lägga volter och allt sånt där. Tyvärr tog han allting så fel och många gånger stressade han iväg istället, vilket gjorde mig osäker. Allting kändes helt hopplöst och jag kan säga att när Pernilla kom ut rann tårarna nerför kinderna och jag hade halvt som halvt gett upp.

Med Pernillas hjälp blev det successivt bättre. Vi fokuserade hela tiden på att bakbenen skulle vara aktiverade och att han skulle vara helt rak, sen skulle huvudet inte flyga åt ala håll. I traven jobbade vi utöver själva grunden med volter, skänkelvikningar, övergångar och lite sånt där. I galoppen jobbade vi med volter och förvänd, den förvända på både fyrkantsspåret och på volt.

Vi gjorde även halter från olika gångarter och ryggningar med olika övergångar ur. Vi gjorde massor, ska jag vara ärlig har jag nog glömt hälften av alla övningar vi gjorde. Men 1,5h efter jag gått ut på ridbanan hade vi hittat rätt, då hade vi bitarna på plats.

Jag fick rida som en tok och kämpa mig igenom vartenda steg, men så värt det. Det började med tårar men slutade med ett leende. Det är verkligen en helt annan ridning mot innan och det tar tid att ta in allt och smälta, men jag tror verkligen att det här blir bra när vi fått alla bitar på plats i det "nya systemet". Jag är verkligen otroligt tacksam för all den hjälp jag får, den är verkligen guld värd.

Vi tog oss promenaden genom Dalsbyn och vidare ut på Norddalsvägen, tog oss en fyrtio minuter ungefär. Miro var mestadels snäll, några tönterier blev det efter vägen men han kunde släppa det på en gång. I övrigt knatade han på avslappnat och fint. Efter halva vägen började han dock greja med huvudet hej vilt, försökte komma åt och korrigera honom på massor av olika sätt men inget av dem gav tyvärr någon positiv verkan. Fick honom i alla fall at hålla sig någorlunda i sin ram. Avslutade med stretching hemma.

Idag tränade jag och Miro för Pernilla hemma på ridbanan i Säter, tanken var att vi skulle ta ett lättare pass men det slutade med en träning på en sådär 1,5h. Inte helt enligt planerna, men satans så välbehövligt det var!

I den individuella framridningen var Miro väldigt ofokuserad, fick ingen vidare känsla alls. När träningen sedan började fortsatte vi att jobba som i måndags i trav på fyrkantsspåret med småvolter inlagda. Miro kändes lite av men fokusen blev ändå lite bättre med tiden i alla fall. Vi jobbade på såhär en ganska bra stund faktiskt med varvbyten. Fokusen låg på att han skulle vara rak på rakt spår och ordentligt böjd på böjt spår, sedan även hålla en bra bjudning och allt sådant.

Fick sedan gå in och jobba på en liten volt runt Pernilla i skritt, där fick jag verkligen till känslan av att han blev rund för skänkeln kan jag säga. Fortsatte sedan med att få trava på en större volt och bara ta igenom böjningen. Miro hade en del förslag, men det absolut värsta han gjorde var ändå att han började rycka med huvudet precis som vid knottväder (vi hade här tagit av nätet, det var inga knott eller andra flygfän i luften = han hade inget att vara känslig för). Fick till en ganska bra känsla mellan gångerna i alla fall, men han försökte hela tiden att komma undan genom skakningarna.

Det slutade därför med att Pernilla fick sitta upp för att känna vad han gjorde och ta igenom det, Miro testade alla metoder för att komma undan. Pernilla red en bra stund i både trav och galopp, sedan fick jag sitta upp och rida lite till. Det blev ett helt nytt tankesätt att rida efter men det fungerade väldigt bra faktiskt, känslan blev bra ridmässigt även om Miro fortsatte att argumentera och ifrågasätta en hel del. Jag fick tuffa till min ridning betydligt och istället för att få honom att verkligen få med sig bakbenen genom att rida framåt som vi gjort innan fick jag istället samla ihop honom ordentligt och tänka piaff. Galopperade även lite åt båda varven och där var det samma tänk, fast i galopp.

Tror att vi alla tre fått jobbat hårt när träningen var över, men allt gav den resultat. Jag känner att jag har mycket mer kött på benen och har fått oerhört bra hjälpmedel för att komma ur den här svackan vi sitter i nu. Nu är det bara att fortsätta jobba på, leva på den bra känslan och komma ur ännu starkare än innan!

Miro och jag var ute på en liten promenad, gick vändan genom byn och ut på Norddalsvägen och vi var ute i strax över en halvtimme. Miro skötte sig mestadels bra, bortsett från två riktigt stora tönterier där han verkligen spelade över. Där emellan slappnade han i alla fall av och promenerade på bra. Avslutade med stretching hemma i stallet.

Idag var det dags för dressyrträning för Pernilla ute i Hedenslund, mycket välbehövligt eftersom det var nästan två veckor sedan jag tränade för henne sist. Har känt att under den senaste veckan när Miro har hållt på och headshakat har jag tappat honom en del i böjningen eftersom den helt enkelt har förhindrat honom att ta mina hjälper ordentligt.

I den individuella framridningen travade jag bara på på fyrkantsspåret och på volten, med fokus på rakriktning, böjning och tempot. Miro var väldigt pigg och glad kan jag säga, fick hela tiden jobba på att få tillbaka honom så det kändes väldigt bra. I övrigt försökte han slingra iväg för att slippa sätta under sig högerbak helt.

Träningen red sedan mestadels innanför fyrkantsspåret. Vi jobbade mycket med att få honom helt rak för att få de där bitarna som "trillat iväg" på plats och sedan la vi småvolter för att även få igenom böjningen. Följande gjorde vi i alla gångarter. Småvolterna i traven blev riktigt små, men det var ändå inga jättetstora problem. Vi låg såhär i princip hela träningen. På slutet fick jag gå in på en större volt för att känna att jag verkligen fick koll på böjning. Så mycket mer om själva passet finns det inte att skriva eftersom vi jobbade så mycket med samma saker.

Känslan passet gav var bra, men annorlunda. Miro blev väldigt fin men grejen var den att jag inte hade absolut någonting i handen. Men å andra sidan var han så fin i övrigt så får leva med det helt enkelt, för han kom igenom böjningen och allt sånt bra. 

Efter en vecka som varit väldigt dressyrinriktad med både träning och tävlingar tyckte jag att Miro kunde få göra lite annat idag, nämligen markarbete. La fram en cavalettiserie som var upphöjd med block på endast ena sidan och även en galoppbom. Tog även på novabettet för att se om det kunde passa bra i markarbetet eftersom han blir galet pigg, stark och på.

Efter en lång framskrittning började jag trava igång lite enkelt runt på stora fyrkantsspåret bara, med fokusen på rakriktning, böjning och tempot i vanlig ordning. Kändes som han var med från början och bettet accepterade han från start, ibland kan det ta en stund för honom att förstå grejen med novabettet. När jag travat lite åt båda hållen med en bra känsla fick han galoppera, lät honom galoppera på väldigt friskt i lättsits vilket gillades starkt av honom.

Vi skrittade sedan en stund innan jag började jobba med bommarna. Red så att jag bytte varv efter varje gång jag travad och gick även successivt närmre och närmre blocken för att han skulle få lyfta mer på fötterna. Han är dock väldigt duktig på det ändå, han tra verkligen i för kung och fosterland och ibland är det inte helt enkelt att hänga med i svängarna. Han var duktig  vilket fall!

Tog sedan ytterligare en liten paus innan jag började med galoppbommen. Kom några vgånger åt vardera håll först när den bara låg på marken, sedan lades den upp på lägsta hacket på ett block innan vi avslutade med att lägga upp den ytterligare ett hack. Rullade mest bara på och försökte hitta känslan, inte helt enkelt eftersom jag är väldigt orutinerad när det kommer till "hinder" på Miro och han dessutom bara laddar gärnet emot. Någon tveka finns det i alla fall inte i honom kan jag säga och han hoppar galtt ifrån både för tidigt och för nära inpå. Såg nog inte allt för vackert ut, men det var roligt i alla fall! Travade sedan av honom några varv och han kändes fin.

Jag är nöjd med passet. Miro kändes fin och glad, skakade dessutom inte på huvudet någon gång och det var en väldigt underbar känsla vill jag lova. Känslan överlag var mycket bra och det finns inte alls någonting att klaga på. Roligt att skutta lite dessutom, känns bra att jag börjar känna mig så pass trygg att jag till och med kan skutta lite blockhinder med Miro.

Mamma tog lite bilder, bjuder på ett gäng nu och sen kommer det antagligen några fler vid ett annat tillfälle!

I onsdags vaknade jag till ett mycket glädjande mejl, mina dressyrstövlar hade äntligen kommit! Det första jag gjorde efter att ha läst mejlet var att ringa till pappa och berätta den glada nyheten, följande eftersom han jobbar i Stockholm. Han åkte och hämtade de senare under dagen och betalade, till min stora förvåning blev de faktiskt billigare än jag räknat med.

Igår fick jag för första gången se dem i verkligheten, röra vid dem och slutligen även prova dem. Som ett barn på julafton, men de är så fina! Satt dessutom som ett smäck på benen, slimmade och väldigt höga. Promenerade runt lite i dem under gårdagen, ingen bekväm historia men det måste göras. Gjorde samma sak idag och la även i ett par hälkilar jag använde till mina andra stövlar i början, det gjorde det hela lite bättre. Ska gå i dem några dagar till, sedan är det dags att pina sig lite till häst också.

Jag är verkligen helnöjd med mitt inköp. I dagsläget förstår jag inte hur jag ska kunna rida i dem men det blir nog allt bra i slutänden. Om det är möjligt tävlar jag med dem redan nästa tävling, annars får jag helt enkelt vänta lite till.


Var inget bra ljus för fotografering, men med väldigt högt ISO och stativ blev det någorlunda bra i alla fall. Försökte få bilder när jag hade de på mig men det blev inget vidare. Men se bara så fina de är!

Var ut på en halvtimmes promenad med Miro idag, blev vändan genom byn och ut på Norddalsvägen. Miro skötte sig bra, var inte alls lika tittig idag som sist. Väldigt avslappnad och frustade verkligen mycket mer än vanligt idag, han kändes verkligen helnöjd! Mysigt att promenera i fina vädret dessutom och det börjar bli så fint ute med all grönska!

Väl hemma stretchade vi i vanlig ordning. Sedan tog jag ut Miro så han fick beta lite gräs en stund, en helnöjd ponny vill jag lova... :)

Idag var det dags för en regional tävling i Insjön, hade starttid på eftermiddagen vilket kändes väldigt skönt efter den sena tiden på söndagen. Miro taggade järnet redan på morgonen innan han ätit upp frukosten eftersom det var liv och rörelse utanför stallet redan tidigt på morgonen, mer taggad blev han av att stå inne för att bli fixad kan jag ju säga. Ibland förstår jag mig inte på honom alltså, men han är ju söt i alla fall!

LA:1
Framridning: Hade redan från början bestämt mig för att rida fram i ridhuset istället för ute som jag tidigare gjort i Insjön för att undvika flygfän, tur hade jag även eftersom ponnyernas framridning medan storhästarnas låg utomhus (ponny och storhäst gick samtidigt, på parallella banor). Började med att skritta fram honom, provade att variera lite och att han tog hjälperna bra vilket han också gjorde. Travade sedan fram lite lätt i den lägre formen och även det kändes bra, helt underbart med en ponny som inte skakade loss huvudet!

Huvudskakningarna kom dock krypande när jag började galoppera. Inte lika hysteriska som under söndagens träning och även mildare än under Göranträningen, men allt fanns de där. Resten av framridningen gick därefter åt till att försöka få honom på andra tankar genom massor av tempoväxlingar och en hel del övergångar. Provade även att irritera honom lite lätt med spöet, men det fungerade inget vidare faktiskt. Varierade gångarterna lite och fick faktiskt en bra ridkänsla så länge jag höll mig längs frykantsspåret, volterna var svårare att hitta känslan i dock. Men han kändes reglerbar annars och som att han lyssnade bra. Red även lite programdelar som fungerade helt okej. Skänkelvikningarna flöt på godkänt och den förvända lika så. Det var verkligen dödsäckligt i ridhuset luftmässigt, som i en bastu så både jag och Miro var svettiga och jag helt slut.

Gick därefter ner mot tävlingsbanan. Hann känna lite på några övergångar och så nere på framridningsbanan (var paus för storhästarna då) innan det var dags för min tur. Huvudet fortsatte att flyga lite upp och ner.

På banan: Miro tittade till ganska mycket inne på banan, både på växterna i bokstäverna och en vattenslang som låg i närheten. Han tappade därför en del framåtbjudning och samtidigt som han skakade på huvudet. Vi kämpade oss i alla fall igenom programmet, Miro backade en del och huvudskakningarna vra upprepande (dock i mildare grad än i Torsåker!). Med tanke på hur han var så hade vi inga större missar, finns inte så mycket mer att göra än att försöka lösa situationerna på bästa sätt.

Resultatet blev idag lite bättre i alla fall, även om jag inte är nöjd med ritten på långa vägar. Inga höjdarsiffror även idag och kommentaren "ostadig" på i princip varenda punkt, men den här domaren kunde i alla fall se och uttryckte i slutkommentaren att något inte stämde idag. Det kändes otroligt skönt måste jag säga och i övrigt fick han kommentaren "Jättetrevlig ponny!". Resultatet landade på 52,76%.

Lag 13
Skulle även debuterat nya lagtävlansprogrammet på tävling, men jag valde att stryka mig. Det kändes bara onödigt att gå in i ett program som kräver mer än LA:1 när vi ändå inte kunde leverera där till en början, det kändes inte schysst mot någon av oss. Ringde även och pratade med Pernilla innan jag strök mig och hon höll helt klart med om mitt beslut!


Blev inte så mycket ridbilder, bara några jättefå från när jag red lite på framridningsbanan ute. Tog några innan vi lastade i alla fall, man kan ju inte få för många bilder på snyggaste ponnyhästen heller... ♥

 

På veckans hopplektion där det stod banhoppning på schemat fick jag rida San Remo. Första hoppasset för oss två och det var minst sagt en upplevelse för sig, men snällare häst får man då leta efter!!

Vi började med att rida fram inne i ridhuset. San Remo kändes lite mer på än vanligt i traven men samtidigt hade jag inga större problem med att få honom tillbaka, det gäller bara att vara stadig och komma ihåg att inte släppa iväg honom. Vi la lite volter och flyttade även lite för skänkeln i traven vilket fungerade bra. Det märktes en tydlig utveckling i skänkelvikningarna sedan sist jag red honom, nu hittade han ytterligare lite bättre flyt, riktigt roligt! Vi galopperade sedan fram på volterna och där skulle vi variera sitsen och språnglängden, vilket också fungerade fint. Hoppade sedan fram på ett räcke två gånger, San Remo tog verkligen tag i hindret och vi flög över som ingenting.

Därefter öppnades porten ut och vi skrittade ut bakvägen till stora ridbanan, någon som San Remo tyckte var rätt så läskigt! Han blev lite småängslig och ville helst inte gå i närheten av utgången till en början och rätt som det var blev han själv kvar i ridhuset, då vågade han sig tillslut ut med lite övertalan. Väl ute fick vi hoppa fram på en oxer två gånger, första gången trodde jag att han skulle gå av lite närmre hindret men det gick bra än ändå och andra gången gick fint!

Sedan var det dags för lite banhoppning! Jag valde att hoppa en bana med typ 50cm hinder, det kändes alldeles lagom. Rundan blev rätt så av och på, fick några enstaka bra språng men de flesta blev smågalna då jag backade av lite för mycket i anridningen mot hindret. Fick komma om en oxer på diagonalen och en linje sedan, oxern tog det några gånger innan vi hittade flytet på men linjen fungerade bättre på en gång.

Kan ju säga såhär, hästen är ju bara för snäll. Han hoppade verkligen i alla lägen, oavsett hur galet det blev så hoppade han. Kände inte att min ridning var den bästa i hoppningen idag, kände mig lite osäker men San Remo grejade det fint ändå! Framridningen är jag dock väldigt nöjd med och hoppningen var inte fy skam den heller, även om det blev lite konstigt här och var.

Sanna och San Remo hoppar fram inför Påskhoppningen.

För ovanlighetens skull blev det ridning trots träning igår, en undantagsgång helt enkelt. Blev bara ett joggingpass ute dock, med nosnät över mulen. Det blev mycket bättre, men inte helt bra.

När jag skrittat fram honom började jag med att trava igång lite på ett fyrkantsspår, han kändes fin förutom att huvudet flängde lite upp och ner till och från. Varje gång det hände red jag framåt för att sedan ta tillbaka honom, fungerade relativt bra tills han kom på att han skulle gå i någon passageliknande gång samtidigt som han knäppte av i nacken och bara nickade med huvudet. Då började jag galoppera istället, runt fyrkantsspåret samtidigt som jag gjorde variationer i det. Huvudet flängde lite, men det blev mycket bättre. La även in lite volter och så.

Traven fungerade mycket bättre efter galoppen, huvudet flängde lite men inte alls som det varit tidigare ridpass eller innan galoppen. Fortsatte längs fyrkantsspåret och la även in några volter för att känna efter.

Helt okej nöjd med ridpasset. Han kändes reglerbar och sådär men sen förstör huvudruskningarna ridkänslan lite, helt klart.

Det blev Jumanjiridning även idag! Idag blev det dock ridbanan då det var lektion inomhus, vilket kanske inte var det mest optimala men så blev det. Det blev ett väldigt lugnt pass, dels skulle han bara gå lite lätt och dels kändes han lite loj. Han blir lätt påverkad av värmen den lilla ponnyn.

Efter framskrittningen började vi i alla fall med att trava igång lite. Jumanji kändes väldigt av och lite spänd, därför travade vi bara några varv åt vardera håll innan han fick galoppera. I galoppen fick han lite mer egen motor och kändes dessutom fin, lite småstark men det är sånt som man får ta. Rullade bara på i lättsits och varierade språnglängden lite försiktigt.

Avslutade sedan med att trava lite till. Han kändes fortfarande lite loj men det blev mycket bättre! Red lite volter och sådär för att känna att han kom igenom kroppen vilket han även gjorde. Han kändes avslappnad och jag kunde enkelt göra byten mellan varven.

Klart nöjd med ridpasset med tanke på kraven. Sedan kan man givetvis önska mer men man kan heller inte få allt alla gånger!

Idag fick jag motionera Jumanji också eftersom Johanna är i Stockholm. Det fick bli ett pass i dressyrsadeln och jag slår fast vid, jag älskar Jaguaren. Finner inte ord för hu skön den är att rida i alltså.

Vi började med att skritta fram utomhus, red en vända upp i byn och tillbaka. Sedan tog vi oss in i ridhuset för att slippa störa på ridbanan under träningen och för att slippa allt damm. I ridhuset började vi med att skritta lite längs fyrkantsspåret på uppkortade tyglar för att känna lite, sedan gick jag över och gjorde samma sak i trav. Jobbade med rakriktningen och böjningen, tempot lät jag vara lite då jag ansåg att det var bra.

Började sedan galoppera lite, la mig på en volt och jobbade på. Jobbade med att verkligen få honom runt på volten runt sitsen och han kändes väldigt fin förutom att han gärna ville tränga sig lite hit och dit. Han fick sedan hämta andan lite innan vi började jobba traven lite till, satte mig ner för att se om det fungerade bra vilket det även gjorde. red därför lite nedsuttet och jobbade oss runt på volten, provade även att öka och minska lite. När traven fungerade bra gjore vi samma sak i galopp. Följande gjordes i båda varven. Jag travade sedan av honom då jag tyckte det räckte med det arbetet för dagen.

Jag är nöjd med ridpasset. Han kändes med på noterna redan från början och blev sedan finare och finare. Avslappnad och fin i handen, blev lite småstark i galoppen till och från men annars bra. Han ville gärna tränga sig lite åt sidorna men det var inga större problem att korrigera. Duktig ponny helt enkelt!

Idag var det dags för månadens Göranträning och givetvis hade jag hoppats på helt rätt förutsättningar den här gången, men inte. Till en början med har jag under dagen fått ett nytt skavsår (något jag drabbats hårt av senaste tiden) som satt precis där stöveln ger som mest tryck på hälen samt precis där sporren sitter, var lite smärta när hälen trampades ner men överkomligt. Det större problemet var knott, jag lämnade nosnätet inne då jag tänkte att det skulle fungera ändå men där hade jag fel.

Redan när jag började rida fram individuellt började huvudruskningarna att komma på honom. Men jag red på med tampoväxlingar, rakriktning och böjningsfokus runt på ett stort fyrkantsspår så gått som det bara gick. Fick väl ingen vidare känsla om man säger så, men jag höll tålamodet uppe.

Vad vi gjorde under själva träningen är lite svårt att förklara i detalj faktiskt. I mångt och mycket handlade det om att jag verkligen skulle få honom ordentligt mellan hand och skänkel för att få huvudskakningarna att upphöra. Fick rida på volter och fyrkantsspåret varierat i trav och galopp, vid varje skakning skulle jag lägga på skänkeln och sedan ta tillbaka honom igen. Volternas storlekar varierade och i galoppen fick jag även rida lite förvädn på fyrkantsspåret och serpentin. I traven jobbade vi även med att flytta honom för skänkeln på volten och i skritten gjorde vi lite framdelsvändningar.

Ridkänslan var bra med tanke på hur han var i huvudet. Lyckades trots dessa skakningar få en känsla av att han faktiskt tog tag i arbetet trots allt men sedan rubbas givetvis en hel del tack vare skakningarna. Men det är väl bara att le och vinka och se det som en ny erfarenhet. Nu har jag trots allt fått hjälp med att få lite bukt på problemet och hur jag kan gå tillväga, jag blir nog lite för mesig och försiktigt när jag rider självständigt.

Jag och Miro tog oss en promenad genom byn och ut på Norddalsvägen. Det var i allra högsta grad helmysigt med tanke på värmen, Miro hade dock lite fjoll för sig. Det dyker upp nya saker på gårdarna nu när värmen hittat fram vilket han givetvis noterade och granskade kritiskt, som tur är kan han släppa saker och ting väldigt fort i alla fall.

I det stora hela traskade han på bra och avslappnat. En mysig promenad på en 30-40 minuter blev det vilket är helt lagomt. Avslutade givetvis det hela med stretching väl tillbaka i stallet.

Årets första utomhusstart, jag hade starttid klockan 19.30. Det är verkligen helkonstigt att starta så pass sent på kvällen men jag tycker inte att det ger mig som ryttare sämre förutsättningar mentalt. Däremot hade vi allvarliga problem med myggen som tog sig fram, vilket inte var lika roligt.

LA:1
Framridning: Till att börja med kan jag säga att Miro snabbt hittade på att ridbanans ena hörn var farligt, det är sällan han hittar på så stora tönterier nuförtiden men idag hade han bestämt sig för att han var tvungen att pröva fly från det där hörnet i vänstervarvet. Jag försökte som vanligt att inte göra någon grej av det och istället bara visa honom vägen, vilket gjorde att han gav sig lite i sina försök till att ta sig därifrån i alla fall. Det största problemet var att han gick och slog med huvudet konstant på grund av myggen. Jag försökte rida det vanliga upplägget men det är väldigt svårt att få någon känsla när huvudet flyger och far överallt, det är en känsla som inte känns igen. Det var bara att hålla tålamodet upp och göra det bästa av situationen, helt enkelt. Jag provade alla metoder för att få honom på andra tankar, men ingenting fungerade något vidare.

På banan: Samma sak fortsatte inne på banan, även om det inte var riktigt lika konstant som på framridningen som kom flängen med huvudet gång på gång. Ingen känsla elle ringet flyt programmet igenom, jag satt i princip bara och styrde runt och gjorde det jag kunde. Positivt sätt satte vi båda förvända i alla fall vilket kändes bra, att det fungerar bra trots det här strulet är ju alltid något.

Sammanfattningsvis kan jag säga såhär: Miro hade inte alls rätt förutsättningar. Fly förbannad och lite smått uppjagad på grund av myggen. Jag fick inte koll på alla hans delar eftersom det kom flängar med huvudet gång på gång och jag kände även att jag blev passiv i min ridning eftersom jag inte helt hundra visste hur jag skulle påverka honom.

Ett procentrekord neråt slog vi alla gånger med de 46,579% som vi lyckades skrapa ihop. Ingenting att hänga i julgranen eller som Pernilla sa, gräv ner de någonstans där uppe i Torsåker. Behövs nog ingen vidare beskrivning faktiskt.

 

Han är ju bra fin i alla fall den lilla ponnyhästen. Det är så otroligt synd att det alltid är något som ska sätta käppar i hjulen för oss men det väl helt enkelt så, "ett steg framåt och två tillbaka". Miro var dessutom ganska så uppstressad efter tävlingen, när vi skulle åka hem fick han typ som en black-out och skulle inte gå på transporten. Han stannade flera meter framför och bara frös fast, vilket inte är likt honom som alltid glatt springer på transporten.

Tidigare i veckan såg jag på Facebook att det skulle vara 50% på vita Pikeurridbyxor hos Norells i helgen, givetvis var jag då tvungen att få någon att åka dit med mig. Dessutom fick jag igår ett samtal därifrån att jag hade ett presentkort på 500:- inneliggandes där sedan jag vann en tävling förra året, då blev det ännu mer givet för ett besök. Faktiskt lite bra att det legat där i nästan ett år, hade garanterat köpt något onödigt som ett schabrak eller något annat ovärt för det annars, hehe... Även om schabrak är det bästa som finns (tillsammans med pannband) är shoppingvärlden bredare liksom.

Jag, mamma och farmor åkte därför förbi där på hemvägen från Insjön. Tittade lite efter andra saker men hittade inget, däremot fick en ny vattenhink till Jumanji följa med hem eftersom han haft sönder den ena. Provade sedan två par olika modeller av ridbyxor men valet föll verkligen på det ena paret, de satt mycket bättre och var även snäppet finare. 300:- fick jag betala för dem efter rabatt och att jag använt presentkortet, inte helt fel måste jag säga!

Titta bara på detaljerna, precis lagom diskreta men samtidigt det lilla extra Var lite skeptiskt till fuskfickorna bak till en början, men de gjorde sig bättre på och dessutom syns de antagligen inte speciellt mycket när man väl sitter i sadeln. Det är dessutom stretchmudd nertill och de är helt oskodda, kunde inte blivit bättre!

Idag harjag varit iväg på hopptävling med Johanna och Jumanji, första utomhus starten för i år! Tidig morgon, snabb tävlingsdag och lite halvdant väder, men man ska inte klaga på något av det. Mer detaljerade beskrivningar än det här kommer med största sannolikhet att dyka upp på Johannas blogg!

70cm (LD-10)
Det blev två stopp på hinder nummer två, men därefter hittade de till ett bra flyt där de enkelt kom över resten av hindren. Stoppen kändes mest som en vrånghet, hindret var inte tittigt och det var inget farligt runt omkring utan han bara dog några meter innan hindret. Det positiva var i alla fall att de hittade till rätt flyt efter de där stoppen! Blev även lite tidsfel.


80cm (LD)
Här gick de in och stannade tre gånger på första hindret, precis av samma orsak som i första klassen. I omstarten kom de över första hindret på första försöket, sedan kom nästa stopp på hinder nummer tre. De tog sig sedan över det men hittade inget flyt till nästa hindret i linjen, det blev därför ett stopp till. De tog om det och kom över, Johanna valde sedan att utgå.


Överlag måste jag säga att Jumanji såg väldigt fin ut på framridningen. Han såg rund och fin ut i kroppen och steget, riktigt roligt att se honom på det sättet. Han är allt förbaskat snygg den lilla ponnyn!

Idag trotsade jag och Miro vädret och red ute på ridbanan trots att det blåste och vankades regn i luften. Det fungerade dock fin fint ändå, ingen har dött av det vädret förut och inte vi heller - dessutom är det oerhört skönt att ha massor av plats att röra sig på!

Jag körde ett rent basicpass, därför arbetade vi mest runt på ett stort fyrkantsspår som sträckte sig över hela banan några meter innanför staketet. Tempoväxlingar framåt och tillbaka samtidigt som han skulle vara böjd respektive rakriktad vid rätt tillfällen. La även in lite volter här och var för att checka av. Red runt lite så i alla gångarter kan man väl säga hela passet, avslutade sedan med några övergångar mellan skritt och trav samt trav och halt, samt provade att sitta lite ner.

Passet det är jag nöjd med, Miro kändes fin ridmässigt! Ibland fick han små huvudskakningsryck men där emellan var han fin, hittade till en bra lägre form med fint tryck utan att bli springig eller för på. Kan inte annat än vara nöjd med honom!

Här kommer en uppdatering med vad som inhandlades under våra spenderade timmar på EuroHorse under GHS. På lördagen var det väldigt segshoppat kan jag tala om, jag och Johanna yrade mest runt hela mässan bland alla människor utan veta vad vi höll på med. Vi hittade inte riktigt någon struktur på hur vi skulle lägga upp shoppingen men lite fick vi med oss trots allt. Jag letade även efter jackor men utan resultat, de fina som jag hittade var lite dyrare än jag tänkt. Provade även ett par skor från Ariat, ren kärlek, men tyvärr fanns inte de svarta i min storlek.

Under söndagen var vår tid på mässan betydligt bättre, det kändes som vi hade en bättre struktur och framför allt ett bättre tålamod. I det stora hela blev det inte så mycket shopping faktiskt tycker jag, det hade kunnat bli betydligt mer. Letade efter flera saker som jag tyvärr inte hittade men det får bli en annan gång istället helt enkelt.

Det här fick följa med hem i alla fall:

Johanna var ute efter boots, och boots det blev. Två par av det här svarta bootsen i neoprenmaterial till att ha i transporten men även på träningar. Märket är Horsy House, som ni kan kanske kan se.

 

Johanna köpte även två par av de här bootsen som är i konstläder, lite mer "finboots" att ha på tävling. Equisafe heter märket, vilken även det syns på bilden

 

Köpte ytterligare ett par Vereduskopior från Börjes, har sedan tidigare hela settet i svart men nu fick ett sett i brunt följa med hem. Så nu har Miro ett par bruna skydd till sin bruna hopputrustning! Mamma betalade dock dessa eftersom det ingick i budgeten för att byta till brun hopputrustning, det var dessutom mässpris på hela settet.

Jag köpte en marinblå Eskadronhuva och en svart huva från Totti till Miro. Letade efter en svart Eskadron men hittade tyvärr inte någon i rätt storlek, så köpte den andra istället då det var väldigt bra pris på den. Det är verkligen inte lätt med huvor måste jag säga till Miro, han behöver storlek full mellan öronen men typ mindre än ponny i öronen. Ser lite lagom roligt ut på bilderna men jag lovar att öronen ska sys in! 

Vi plockade även en hink med lösviktshästgodis hos PS of Sweden, mest för skoj skull. Tror vi fick med oss fyra olika smaker hem, som ni ser på locket!

Ett vanligt silvrigt strasspannband från Charlies till Miros hemmaträns, det bruna har nämligen inte haft något blingpannband så det var ju ett måste... Jag sprang även över det turkosa pannbandet till ett bra pris i en monter och eftersom Jumanji numer har en dressyrsadel i svart behöver han ju ett pannband att matcha till schabraket. Märket heter Weber(?) och jag kan erkänna att pannband tillsammans med schabrak är min stora shoppingpassion.

Sist men inte minst hittade jag ett nytt träns till Miro, det hade några minus men jag tror inte att jag kan hitta mitt drömträns till ett rimligt pris heller. Jag prutade därför bort pullback-knäppningen och lät mig köpa ytterligare ett icke-rundsytt träns. Gillade däremot själva nosgrimman, de runda spännena och att nosgrimman går över nackstycket, extra plus för pannbandet dessutom. Fanns flera olika färger på pannbandet (svart, guld och silver) men jag valde det svarta eftersom det föll mig bäst i smaken. Märket är Totti, tränset var lite i minsta laget på vissa delar men det fungerar! Fick ett par gummityglar med, men jag valde snabbt bort dem mot mina egna favorittyglar.

Idag tog vi ett dressyrtrimpass ute på ridbanan i blåsten. Givetvis dressyrsadel på och red faktiskt utan huva på honom för första gången hemma på länge.

Efter framskrittning både för hand och uppsuttet började jag att jobba skritten lite på honom genom mindre volter och böjda spår, han kändes där fin på bettet men var inte speciellt aktiv med sina bakben. Övergick och jobbade på i trav istället därefter, längs hela stora fyrkantsspåret (dock en bit innanför staketet) med volter lite här och var. Fokuserade på rakriktningen och böjningen och i det red jag även lite tempoväxlingar, Miro kändes med på noterna och fin även om fokusen ibland ville slinka iväg på något annat. Travade även över några bomserier några vändor, Miro tog i för kung och fosterland och dressyrsadel var inte det mest optimala valet för den övningen.

Tog sedan och arbetade lite med galoppen längs fyrkantsspåret, med lite tempoväxlingar i arbetet med rakriktning och böjning. Miro kändes fin i galoppen, var lätt att reglera och blev inte så fasligt stark även om han gärna ville galoppera fort mest hela tiden. La även in lite volter i galoppen för att känna efter. Tog sedan en liten skrittpaus innan vi jobbade vidare, den här gången fattade jag galopp och red sedan en diagonal ut i förvänd galopp, låg några varv i förvända galopp och red sedan en nya diagonal och bröt från rätvänd galopp igen. Miro kändes väldigt fin, inga som helst problem i den förvända galoppen utan han kändes väldigt stark och med i kroppen.

Skulle sedan avsluta med lite travarbete, men jag hittade ingen vidare känsla i det nedsuttna arbetet om jag ska vara ärlig. Hittade några meter här och var som kändes bra och även några skänkelvikningar. Jag valde att nöja mig där, tror blåsten gjorde sitt lite till där och travade istället av. La ner formen lite på honom och red böjda spår och lite skänkelvikningar med en bra känsla ridmässigt. Avslutade med att känna på några halter och ryggningar.

Summeringsvis är jag nöjd med ridpasset även om jag inte kunde arbeta traven nedsuttet som jag önskat. Men eftersom jag är ganska säker på att känslan berodde på blåsten kändes det onödigt att sitta och nöta för mycket. Det som känns extra roligt är att jag känner att galopparbetet börjar kännas mer stabilt än innan, nu kommer jag verkligen till ridning och kan inverka bra. Galoppen har alltid varit en av mina svaga gångarter kan jag säga! Nöjd med Miro i vilket fall, han var en duktig ponny.

De senaste dagarna har verkligen innefattat en hel del händelser, det har gått lite smått i ett och min planering har inte helt blivit precis som jag tänkt mig kan jag ju säga. Veckan har dessutom känts väldigt avhuggen med tanke på att jag var ledig i måndags och det var röd dag i onsdags, helt dagvild har jag blivit!

I onsdags hade vi i alla fall jour, så jag blev i stallet nästan hela dagen då jag tränade mitt på eftermiddagen och hade dubbeltimme teori på kvällen. Miro var dessutom lite loj hela dagen, ville inte äta som han brukar och la sig gärna och sov. Egentligen är inget av det konstigt, men i en kombination med att han såg utmattat ut blev jag lite orolig. Tog därför tempen innan träningen men den visade inget, sedan presterade han på topp under träningen med massor av energi så då blev jag lugn igen.

Men matvägran och tröttheten kom tillbaka, under min teori gick mamma ut och gick med honom och ringde även efter Torkel. Mitt under min dubbelteori kom han, så jag gick ifrån hoppclinicen som vi hade och var med vid undersökningen istället. Ont i magen uteslöt han, något som även jag gjort från början då jag inte tyckte det kändes som det. Han kunde inte hitta något annat heller, men Miro fick en hel del B-vitamin i alla fall. Miro var väldigt duktig under hela tiden, veterinärer är inget han är rädd för inte. För säkerhetsskull halverade vi maten, ställde in en vattenhink i boxen samt gav honom betforvatten. På torsdagen var Miro helt som vanligt igen, så det kändes skönt.

Miro sovandes i hagen på sin 11 årsdag!
På torsdagen hade jag en hel del planer för vad jag skulle göra under kvällen, men dessa ändrades ganska så snart. Vi hade insläpp och första hästen jag tog in fick jag på foten när hon fick syn på en cykel och flög åt sidan. Fortsatte att ta in hästar även om jag kände smärtan i foten och tänkte att det borde ge sig efter ett tag. Det gav sig dock inte, foten svullnade upp och blev blåaktig vilket gjorde att mamma och pappa bestämde att vi skulle åka upp till akuten i Falun och kolla upp den trots att jag inte var lika pepp på det.

Kvällen spenderades därför på akuten, roligare saker kan man ju ägna sig åt en torsdagskväll. Det gick i alla fall relativt fort trots mycket folk och en inte allt för högt prioriterad skada. Kan ju i alla fall säga att det här besöket var oerhört mycket mindre smärtsamt än det förra i alla fall vilket kändes skönt, förra gången var röntgen hemsk trots både morfin och lugnande medan jag den här gången inte ens tagit en värktablett. Det var ingen större fara med foten i alla fall, bara mjukdelar som var skada vilket kändes skönt.

Igår hade jag betydligt mer ont än idag kan jag säga. Har fortfarande lite smärta kvar men jag kan gå utan problem så länge jag går på rätt sätt, smärtan har även avtagit ju mer jag gått vilket känns skönt.

Så nu har jag fått höra ett x antal gånger idag att jag borde byta gren kan jag ju säga, haha. Miro är nog inte så speciellt dålig heller längre med tanke på dagens händelse!

Idag tränade vi för Pernilla, på hemmaplan i ridhuset. Var ett tag sedan jag red Miro i ridhuset nu men han skötte sig ändå bra utan tönterier trots det. Träningen gick dessutom riktigt bra!

I den individuella framridningen jobbade vi på med rakriktning och böjning läs fyrkantsspåret, med tempoväxlingar. Joggade mest igång i en lägre form helt enkelt men känslan var bra förutom att han helst inte ville vara helt rakriktad. Men han var å andra sidan reglerbar och lyssnade bra både framåt och tillbaka, han tog dessutom bra tag i båda tyglarna.

När själva träningen började fick jag rida på ett spår innanför det ordinarie spåret och fokusera på böjningen i hörnen och raktriktningen på långsidorna. Vi gjorde följande i lättridning och jag fick ett väldigt positivt svar från Miro, det kändes som bitarna bara föll på plats vartefter. Fick även lägga några mindre volter och där jobba med att verkligen få igenom böjning och ställning. Det här gjordes i båda varven i både skritt och trav. I traven fick jag även göra några skänkelvikningar längs långsidan och sedan öka tempot ur det.

Fick sedan gå in och jobba med sluta i trav på medellinjen, där jag bytte varv varje gång. Det var lite jobbigt tyckte Miro och han försökte sig allt att slinka undan men trots det fick vi till några bra. Ridkänslan var dessutom bra där emellan, han kändes väldigt alert och med på noterna. Vi övergick sedan till att jobba i galopp istället, där fick jag ta ett varv i taget men fortfarande vända upp på medellinjen, men i öppna den här gången istället. Även detta fungerade bra även om Miro tyckte det var lite jobbigt. Jag fick även sätta ihop honom ordentligt längs fyrkantsspåret, inte helt lätt eftersom Miro blev galet stark och helst ville galoppera iväg. Men vi lyckades i alla fall, även om det krävde en hel del timing.

Avslutade sedan med att bara trava, även där låg han på en del och blev lite stark. Känslan var dock bra. Fick även rida någon skänkelvikning längs hörnlinjen, Miro blev lite för ambitiös åt sidan så fick rida den i etapper för att fånga upp ordentligt.

Jag är otroligt nöjd med träningen! Ridkänslan var verkligen bra även om han blir lite stark och så, men han vill bara framåt och det är oerhört positivt. Kan inte riktigt sätta orden på allting faktiskt, men summerar det hela som en väldigt bra träning. Bästa ponnyn!