De senaste dagarna har verkligen innefattat en hel del händelser, det har gått lite smått i ett och min planering har inte helt blivit precis som jag tänkt mig kan jag ju säga. Veckan har dessutom känts väldigt avhuggen med tanke på att jag var ledig i måndags och det var röd dag i onsdags, helt dagvild har jag blivit!

I onsdags hade vi i alla fall jour, så jag blev i stallet nästan hela dagen då jag tränade mitt på eftermiddagen och hade dubbeltimme teori på kvällen. Miro var dessutom lite loj hela dagen, ville inte äta som han brukar och la sig gärna och sov. Egentligen är inget av det konstigt, men i en kombination med att han såg utmattat ut blev jag lite orolig. Tog därför tempen innan träningen men den visade inget, sedan presterade han på topp under träningen med massor av energi så då blev jag lugn igen.

Men matvägran och tröttheten kom tillbaka, under min teori gick mamma ut och gick med honom och ringde även efter Torkel. Mitt under min dubbelteori kom han, så jag gick ifrån hoppclinicen som vi hade och var med vid undersökningen istället. Ont i magen uteslöt han, något som även jag gjort från början då jag inte tyckte det kändes som det. Han kunde inte hitta något annat heller, men Miro fick en hel del B-vitamin i alla fall. Miro var väldigt duktig under hela tiden, veterinärer är inget han är rädd för inte. För säkerhetsskull halverade vi maten, ställde in en vattenhink i boxen samt gav honom betforvatten. På torsdagen var Miro helt som vanligt igen, så det kändes skönt.

Miro sovandes i hagen på sin 11 årsdag!
På torsdagen hade jag en hel del planer för vad jag skulle göra under kvällen, men dessa ändrades ganska så snart. Vi hade insläpp och första hästen jag tog in fick jag på foten när hon fick syn på en cykel och flög åt sidan. Fortsatte att ta in hästar även om jag kände smärtan i foten och tänkte att det borde ge sig efter ett tag. Det gav sig dock inte, foten svullnade upp och blev blåaktig vilket gjorde att mamma och pappa bestämde att vi skulle åka upp till akuten i Falun och kolla upp den trots att jag inte var lika pepp på det.

Kvällen spenderades därför på akuten, roligare saker kan man ju ägna sig åt en torsdagskväll. Det gick i alla fall relativt fort trots mycket folk och en inte allt för högt prioriterad skada. Kan ju i alla fall säga att det här besöket var oerhört mycket mindre smärtsamt än det förra i alla fall vilket kändes skönt, förra gången var röntgen hemsk trots både morfin och lugnande medan jag den här gången inte ens tagit en värktablett. Det var ingen större fara med foten i alla fall, bara mjukdelar som var skada vilket kändes skönt.

Igår hade jag betydligt mer ont än idag kan jag säga. Har fortfarande lite smärta kvar men jag kan gå utan problem så länge jag går på rätt sätt, smärtan har även avtagit ju mer jag gått vilket känns skönt.

Så nu har jag fått höra ett x antal gånger idag att jag borde byta gren kan jag ju säga, haha. Miro är nog inte så speciellt dålig heller längre med tanke på dagens händelse!