Ni kan inte ana hur jag gått och laddat för dagens ridpass sedan jag vaknade i morse, har verkligen längtat efter att få komma upp på Miros rygg efter fyra dagars uppehåll. Vi tog oss i alla fall ett pass ute på ridbanan i hoppsadel, med fokus på tempoväxlingar.

Efter framskrittning både för hand och uppsuttet började vi trava, valde att lägga mig på ett fyrkantsspår runt hela paddocken men någon meter innanför staketet. Miro var lite motvillig, ville helst släppa högerbak något och han hade ingen speciell power i sig. Travade i alla fall några varv åt båda hållen, sedan tog vi lite galopp! Red ett kontrollvarv nedsuttet och sedan lät jag honom rulla på i lättsits med lite variationer i tempot, följande fick honom att vakna till lite vilket gjorde att han blev lite bättre i traven.

Valde dock att arbeta vidare med galoppen, fattade galopp från skritt och jobbade sedan med att växla språngens längd. Började med 10 tillbaka och sedan 10 framåt, sedan jobbade jag successivt bort ett språng i taget tills vi var nere i 5 språng för vardera växel. Miro blev väldigt på och lite stark, han ville helst bara galoppera fort. Men fick i alla fall till en bra känsla trots det.

Avslutade sedan med lite travarbete. Fortsatte runt det stora fyrkantsspåret och la in lite tempoväxlingar men även lite skänkelvikningar in och ut från spåret. I skänkelvikningar fick jag till en början inget bra flyt, men sedan insåg jag att jag glömde byta sittben och därefter blev det mycket bättre. Fick i alla fall en bra känsla, Miro ville gärna bli lite springig så fick jobba med det hela tiden.

Jag är i alla fall nöjd med passet. Miro skötte sig bra även om han blev på och lite springig, men det kan vara lite positivt också. Fokusen är inte den bästa utomhus ännu heller, han vill gärna titta sig omkring men det blir bättre för varje gång tycker jag. Men men, i det stora hela är jag nöjd. Hittade till en bra låg form och det kändes som jag kunde variera honom bra tillslut.

Efter tre nätter borta känns det bra att få sova i sin egen säng, trots att hotellsängen inte var dålig på något sätt. Jag har i alla fall haft toppendagar nere i Göteborg, jag tycker verkligen om den staden måste jag erkänna. Otroligt mysig och vädret har dessutom varit bra! 

Det var roligt att få uppleva GHS för första gången live, det blir absolut fler besök dit. Om det var bättre eller sämre än SIHS kan jag inte avgöra, de ligger nog faktiskt ganska så lika. Det var i alla fall en upplevelse att få se världscupfinalerna där och då, mycket bra ridning och fina hästar. Hämtat massor av inspiration och motivation kan jag säga. Klickade massor av bilder dessutom, trots att vi satt rätt så högt upp fungerade det fint!

Givetvis spenderades det endel timmar och pengar på mässan också. Fyndade endel från min lista, men hittade inte allt. Blev bara ett spontanköp utöver det faktiskt. Hör och häpnad fick jag inte med mig något schabrak hem, ärligt talat hittade jag inget "wow"-som jag bara var tvungen att ha. Ett separat inlägg med shopping kommer givetvis!

Jag och Johanna har haft det jättetrevligt, det är riktigt roligt att bara göra saker vi två. Vi hann dessutom med att spendera tid på stan utöver Scandi. Vi sprang även på lite Sätermänniskor och hann träffa Isabelle och Caroline (Miros förra ägare) en liten stund vilket var väldigt trevligt.

Alla tågresor har gått bra och vi har åkt spårvagn utan strul. Vi har haft det bra på hotellet och i matväg har det bara blivit snabbmat, längtar otroligt mycket efter riktig mat nu. Men allt har vi haft det bra!

När vi kom hem var vi in och pussade på två saknade ponnyer. De har i alla fall haft en bra helg med mamma och pappa som hästvakter. Skönt med dem för en liten vilohelg, men de har i alla fall blivit promenerade.

Nu ska jag sova, imorgon väntar en skoldag. Mer uppdatering kommer!

Här kommer första delen med bilder från när jag fotograferade i lördags! Tog en hel del ögonbilder, de blir så häftiga när solen lyser. De jag tog på Miro blev jag inte helt nöjd med, hittade inte riktigt rätt vinkel i ljuset mot vad jag önskat och uttrycket blev därför inte som jag tänkt. Bilderna på Jumanjis öga där emot, fullträff! Jag fullständigt älskar dem och hans specielle öga ger verkligen bilderna en extra touch.

Idag tog jag och Miro oss ett dressypass ute på ridbanan. Ställde upp fyra hinderstöd som vändningspunkter för en volt för att då tydliga punkter att rida efter.

Började med att trava fram runt hela banan efter jag skrittat fram, fokuserade på att han skulle vara rak och svara både framåt och tillbaka. Följande fungerade bra, Miro kändes fin och kunde variera tempot utan att bli springig. Gjorde sedan samma sak i galoppen, Miro sprack nästan av lycka när han fick galoppera jättefort! Inte helt lätt att hänga med alla gånger kan jag säga, men roligt är det.

Jag började sedan arbetet på volten, började med att skritta runt för självklart tittade han lite på hinderstöden. Började sedan trava och ganska på en gång började jag göra en skrittövergång vid vartannat hinderstöd. Övergångarna blev bra, vi lyckades hitta läget där han jobbar ordentligt in i övergången och sedan även hittar en bra trav igen. När jag fått till det övergick jag till lättridning och red lite mellantrav med jämna mellanrum, även det fungerade bra så då bytte vi varv och gjorde samma saker åt andra hållet. Låg många varv på volten åt vardera håll.

Började sedan med lite mer galopparbete, började med att checka av att gas och broms fungerade genom tempoväxlingar och sedan övergick vi till att rida övergångar mellan galopp och trav. Även dessa övergångar fungerade fint. Gjorde samma sak åt båda hållen. Jag travade sedan av i lite krusiduller på ridbanan, Miro kändes fin!

Jag är nöjd med passet! Miro kändes fin, det kändes som vi fick med oss bakbenen ordentligt. Han var inte så störd på flygfän idag, vet inte om det var för att det blåste idag, men det var i alla fall skönt att huvudet var still. Har inte så mycket att klaga på idag även om saker givetvis kan bli bättre, men allting var helt klart godkänt!

Idag stod det hoppning med kontrolltema på schemat för veckans lektion, jag fick rida Rebell. Har bara ridit dressyr på honom en gång innan och det var innan jul någon gång, men idag fick jag rida honom igen och dessutom hoppa honom.

Vi fick börja med att trava fram självständigt. Jag la fokusen på att det skulle gåatt variera honom och att han skulle få med sig högersidan ordentligt eftersom den är lite svagare. På långsidorna red jag lite tempoväxlingar och sedan la jag in lite volter här och var på det. Tycker att jag fick igenom min plan bra, Rebell kändes fin på alla sätt! Vi tog sedan galoppen gemensamt, där skulle vi länga längs ena långsidan och sätta ihop genom kortsidan och även lägga en volt i ett hörn. Även i galoppen fick jag en bra känsla.

Vi började sedan med hoppningen. Först skulle vi trava en slalom/serpentin på kortsidan innan vi svängde upp över en bomserie som låg längs långsidan och fortsätta travhoppa ett räcke. Det fungerade fint, jag tyckte det var lite svårt med travhoppningen då han inte riktigt tog tag ordentligt i hindret men det fungerade fint ändå. Vi byggde sedan upp travbommarna till ett räcke och kom på samma sak, hittade honom bättre i travhoppningen (första räcket) och hittade bra flyt till nästa hinder. En gång blev jag lite för bromsande men det var en bra lärorunda, för då märkte jag den stora skillnaden.

Tillslut byggde vi ihop en bana. Började på samma sätt, med en slalom/serpentin på kortsidan och sedan vända direkt upp på travräcket och en 5 galoppsprång till ett räcke till. Sedan galoppera genom kortsidan och bryta av till trav, vända in på diagonalen och trava över en bomserie och sedan travhoppa räcket på linjen igen. Landa i galopp och sedan vända upp och hoppa ett räcke på nästa långsida. Första vändan blev bra förutom att travräcke nummer två kom lite oväntat, andra blev mycket bättre med travhoppningen även om det inte blev helt bra. Tog sedan om allt utom sista räcket en gång för att få till travhoppningen, och då blev det bra!

Jag är väldigt nöjd med passet. Rebell var väldigt trevlig att hoppa, i travhoppningen blev han dock lite i sin egen värld så jag fick verkligen tänka på att få upp huvudet på honom. Annars flöt allting på väldigt bra!

En bild på Rebell från förra vintern när han precis kommit, nu är han lite vitare... :)

Jag och Johanna körde på ponnybyte idag. Det var ett tag sedan jag red Jumanji nu och han har dessutom kommit in i en liten period nu, så jag var förberedd på att passet inte skulle ge den bästa ridkänslan. Vi red dessutom ute på ridbanan och det blåste på skapligt mycket.

När vi skrittat fram både för hand och uppsuttet började jag trava lite på ett fyrkantsspår, han var otroligt spänd och trippig i steget. Jag valde därför att lägga in galoppen tidigt eftersom det får honom att slappna av bättre, vi tog därför och galopperade runt hela ridbanan. Jumanji var fortfarande spänd och sådär, men det var en mycket behagligare känsla än i traven.

Vi la oss sedan på en stor volt, började i skritt innan vi började trava. Sedan red vi där resten av passet, bytte varv emellan åt och skrittade lite men mesta delen trav. Allt jag gjorde var att göra mitt och vänta på att han släppte till och efter. Handen still för att bara finnas där om han ville ta tag i den ordentligt och sedan få honom ordentligt runt skänkeln.

Ärligt talat gick han mestadels med huvudet i luften, men bit för bit slappnade han av lite. Tillslut kom han igenom och slappnade av tillräckligt i alla fall. Hade gärna velat ta igenom honom lite till, men dit vi kom räckte gott och väl. Tiden fanns inte för ytterligare ridning och Jumanji var duktig trots allt!

Jag är nöjd med passet trots att det varken såg eller kändes bra större delen av passet, men å andra sidan har det sin charm också. Då uppskattar man mer när hästen väl släpper efter och det är dessutom roligt att se utvecklingen från passets början till slut!

Givetvis firades Miro med tårta igår på sin födelsedag, det är ett måste. Betfor, morot och äpple, det första och det sistnämnda lagren var nog de mest uppskattade. Han är i alla fall en van tårtätare och vet hur man enkelt puttar undan lagren för att komma åt det godaste! Även knäckebrödet åt han upp även om han inte är allt för förtjust i det, men lite godare blir det allt när det blivit lite smaksatt.

Bilderna blev kanske inte de mest fotogeniska, men ögonblicket blev i alla fall förverkligat. :)

Idag gick vi ut på en promenad tillsammans med Johanna och Jumanji. Det blev en vända genom byn och bort på Norddalsvägen, en svända som blev en ungefär 40 minuter. Ponnyerna var nöjda och glada, Miro trakade glatt på med en positiv attityd. Vid några tillfällen blev han lite hingstig, men det släppte fort.

Väl hemma i stallet blev det stretching. Mamma var med och tittade på för att lära sig till helgen när det är hon som har hand om Miro.

Grattis på 13-årsdagen världens bästa ponny! ♥

Idag stod dressyrträning i Hedenslund för Pernilla på schemat, lika roligt och välbehövligt som alltid!

 

I den individuella framridningen var Miro väldigt springig och på, red mycket på volt där jag jobbade med att verkligen få honom runt skänkeln. Följande gjorde honom lite lugnare, men han ville ändå springa så fort han fick chansen.

 

När själva träningen började startade vi med att rida på volten någon meter innanför vändningspunkterna, trav och nedsittning. Fortsatte att jobba på med böjningen där, Miro blev snart lugnare och han böjde sig bra runt skänkeln. Red sedan lite längs fyrkantsspåret och på långsidorna gjorde vi lite skänkelvikningarna i etapper med trav i framåttänk emellan. Miro kändes fin, växlingarna mellan skänkelvikningarna och traven i framåttänk gjorde dessutom honom bara gott då han bara blev finare och finare. Vi red både på volten och gjorde skänkelvikningsövningen i båda varen.

Vi gick sedan över och jobbade lite skritt, några meter innanför fyrkantsspåret med fokus på rakriktningen. I det fick jag sedan ställa honom inåt och när jag fått ett bra svar i både ställning och rakriktning fick jag göra en liten volt tillbaka som förberedning inför bakdelsvändningar. Idag kom vi dock aldrig så långt att vi tog igenom några ordentliga vändningar på bakdelen.

När vi jobbat en del i skritten började vi jobba i trav på fyrkantsspåret innanför spåret, fortfarande fokus på rakriktningen och att han skulle vara ordentligt ställd och böjd genom kortsidorna som blev som ett enda böjt spår. På långsidorna fick jag även lägga några volter in till meddellinjen så de blev max 6m i diameter men det fungerade bra ändå! Vi gjorde samma sak i galoppen sedan, med volterna också och det var inga större problem det heller. Jag fick en bra känsla i både traven och galoppen, han kändes verkligen fin! Avslutade sedan med att lägga ner formen på volten som avslutning i trav under lättridning. Även där kändes han fin.

Jag är helt klart nöjd med träningen! Ridkänslan var bra, jag kände mig stark och stabil i sitsen och allting flöt bara på helt enkelt. Det finns inte så mycket att klaga på faktiskt!

Idag har vi haft programridning på klubben, givetvis var jag och Miro med! Enligt min planering skulle jag tävlat i Köping igår men jag valde att återta min anmälan och satsa på programridningen istället. Det ger en så mycket mer att få feedback precis efter avslutad ritt muntligt istället för enbart ett papper med siffror och kommentarer!

Jag valde att rida den nya lagtävlansprogrammet, enligt planen hade jag tänkt rida det i Köping men ångrade mig av vissa skäl. Det var däremot ett självklart val på programridningen med tanke på att det är bra att få testa på när det ändå inte är "blodigt allvar".

Lag 13
Framridning: Framridningen skedde ute på stora ridbanan, Miro var väldigt taggad och på gång kan jag säga. Efter framskrittning både för hand och uppsuttet började jag trava igång, han var då lite lika som under gårdagen och sprang mest utan att ta för sig i arbetet. Jobbade honom lite på volt vilket gjorde det hela bättre, men bra blev det inte förens efter vi galopperat lite. I galoppen ville Miro gärna bestämma tempot, det vill säga så fort som möjligt, tyvärr delade jag inte hans åsikt.

Jag jobbade mycket med övergångar, framför allt mellan trav och galopp men även skritt och galopp. Han blir mycket kvickare i de övergångarna jämfört i skritt och travövergångar då han gärna släpar bakbenen lite efter sig. Galoppövergångarna gör att han däremot blir kvickare och verkligen tar för sig mycket bättre! När jag fått en bra känsla i galoppen red jag lite skänkelvikningar, fick till några helt okej men han stod emot lite för mycket för att vi skulle hitta flytet. Red även igenom de förvända delarna ur programmet. Ridkänslan varierade, bitvis kändes det väldigt bra och där emellan kändes det bra. Tyvärr ruskar och flänger han till med huvudet med jämna mellanrum trots att jag smort in honom med flugmedel, förbaskade jäkla flygfän!

På banan: När vi kom in i ridhuset var Miro förvånadsvärt lugn och avslappnad. Han gjorde ingen större grej av något, travade runt något varv innan starsignal med en bra känsla. Själva programmet flöt bra, i travdelen stod han emot en del och när i princip hela travprogrammet består av skänkelvikningar och mellantrav snett igenom känns det lite extra. I halvcirklarna blev han spänd och började skrika, tyvärr. Avspänd i skritten, sedan är det lite svårt att få fram näsan på honom. Galoppdelen fixade vi med bravur, inte en enda större miss där! Miro kastade sig visserligen ordentligt precis efter andra fattningen, det var vid dörren i läskiga hörnet och Johanna sa att de slängde ut mat i hagarna utanför så det var antagligen det. Fick i alla fall göra om och sedan flöt det på bra. I galopp-skritt-galoppdelen på medellinjen i slutet blev han även lite laddad och kan inte riktigt spänna av, vilket ledde till travinslag i skitten och en spänd fattning.

Jag är nöjd med ritten. Första gången vi rider igenom hela programmet och jag är nöjd med det flyt vi hittade och att vi inte gjorde några större missar. Visst tappar han en del bjudning men det kommer tids nog. Fick beröm för hans grundform och takten/rytmen, även för bra vägar och en stabil sits. Att bristningen ligger i framåtbjudningen och elastisiteten var ingen större nyhet. Fick i alla fall lite tips och idéer på hur jag ska jobba vidare för att hitta det sista, för i dagens läge är det verkligen just den där framåtbjudningen som saknas för att vi ska gå från medelmåttaritter till riktigt bra ritter.

Siffrorna blev jämna. I travdelen är det 5or i princip rakt igenom, lyckades få en 6a på ena skänkelvikningen. 6or i skritten och genom i princip hela galopprogrammet, bortsett från skrittfattningen på en 5a och galopp-skritt-galoppövergångarna där vi fick en 4a. Det känns överraskande att vi gjorde ett bättre galopprogram än travprogram, det brukar vara tvärs om. Tror det har att göra med att travprogrammet i mångt och mycket innehåller våra största svagheter och där vi verkligen kan samla poäng började han skrika. Det känns i alla fall bra att vi samlade 6or i galoppdelen, jag menar tänk när jag verkligen få ihop honom och kan rida! Samma sak gäller i travprogrammet, det finns mer poäng att hämta. Jag har fått slutsumman til 56,21% två gånger nu så litar på att jag räknat rätt, ett resultat som jag absolut är nöjd med!


Är väldigt nöjd med dagens outift! En marinblå huva hade varit pricken över i:et, har en men den gör sig tyvärr inte bra under pannbandet på tränset. Aja, den svarta passar bra in den också. Jag är även medveten om att han tippar bakom lodplanet och varför han gör det.

Här kommer första inlägget med bilder från dagen, dessa bilder tog Johanna på mig och ponnyerna efter jag fotat mina tänkta bilder. Genom dessa bilder kanske ni kan få en liten hint om temat på fotograferingen, mer än tänker jag inte avslöja just nu. Vi får se när resten av bilderna dyker upp, men inom en snar framtid så!

 

Idag fick vi äntligen ta premiärturen på ridbanan, som jag längtat efter den här dagen! Joggingpass stod på schemat, med fokus på att bara känna av att basicsaker fungerade.

Efter att ha skrittat fram både för hand och uppsuttet började jag trava runt lite, kan erkänna att jag till en början kände mig vilsen för att jag hade så stort område att röra mig på. Miro tyckte det var helskoj och låg på framåt men lyssnade ändå inte ärligt för skänkeln, vi jobbade därför lite med att han verkligen skulle ta den och komma fram till handen då han helst ville springa och böja på nacken. När jag fått en hyfsad känsla i traven galopperade vi lite eftersom jag tänkte att det skulle få honom mer fokuserad, vilket även stämde.

Travade och galopperade sedan runt lite på fyrkantsspår och volter. Jobbade hela tiden med att han skulle ta och följa skänkeln ordentligt samtidigt som tempot varierade. I galoppen kändes han väldigt reglerbar både framåt och tillbaka trots att han helst av allt ville galoppera fullt ös, i traven var det lite svårare att verkligen variera honom. Avslutade i alla fall med en bra känsla i alla gångarter.

Jag är nöjd av passet. Miros fokusering var inte 100%, finns så mycket mer att titta runt på utomhus. Han skötte sig ändå bra utan att fjanta sig för saker, han tittade bara till ordentligt enstaka gång men gjorde ingen större affär av det. Känsligheten för flygfän satt tyvärr kvar från i höstas, han började på en gång gå och rycka till med huvudet till och från. Lilla ponnyhästen...

Idag har jag haft stalljour, ingenting ovanligt eller konstigt i min värld egentligen. Grejen är den att idag har jag haft jouren helt själv, för idag har jag nämligen fått betalt för att göra det. Att vara arton har helt klart sina fördelar ibland.

Det kändes minst sagt konstigt att gå upp helt själv och fodra i morse och sedan väga hö helt i sin ensamhet tills de som hade stalltjänst kom vid klockan nio. Allting har i alla fall flutit på bra. Inget krångel med varken morgon/förmiddagsdelen, insläpp eller kvällsfodring, precis så som det ska vara! Jag har klarat allting själv, mamma hjälpte till att ta en häst på insläppet men annars klarade jag allting helt på egna ben. Tumme upp!

Vädret har dessutom varit helt underbart idag. Solen har lyst och värmt, trots att det blåst till lite till och från. Jag och Miro tog premiärturen på ridbanan innan insläppet och efter insläppet hade jag och Johanna en liten fotografering i ridhuset. Bilder kommer att komma upp, några kommer förhoppningsvis upp redan ikväll!

I onsdags var jag och mamma in på Norells för att leta efter ett nytt regntäcke till Jumanji. Vi hittade två stycken, ett blå/turkosrutigt från Shires (tror jag det var) och ett turkost från Bucas, det sistnämnda fick följa med hem. Det passade bra på Jumanji och han blev nöjd och glad. Idag var vi in på Norells igen för att köpa ytterligare ett lika dant täcke, fast en storlek mindre, till Miro som blev minst lika glad för sitt nya täcke.

Båda fick ett varsitt turkost, den andra korallrosa färgen föll mig nämligen inte helt i smaken. Hästarna ska nog vara Miro-färgade (mörkbruna eller svarta) för att passa i färgen, men valet föll ändå på det turkosa för det var absolut finast. Nu är de helt enkelt täckesmatchande i hagen! Deras gamla regntäcken får bli reservtäcken istället, det är egentligen inga större fel på dem (förutom att Miro bitit i Jumanjis så det är lagat både här och var) men skönt att uppdatera garderoben lite i alla fall. Det är bra att ha två uppsättningar, man vet aldrig om täckerna hinner torka eller inte över natten de perioder när det regnar som allra mest.

Idag var det kvällsdressyr i ridhuset som gällde, red lite senare än planerat för att få ha ridhuset för mig själv. Alltid enklare att vara ensam när man ska testa programlinjer!

Började med att skritta fram både för hand och uppsuttet innan jag började känna på honom längs fyrkantsspåret i trav. När jag fått en bra känsla där åt båda hållen gick jag in på mittvolten först i skritt och började sedan trava. Jobbade med att han verkligen skulle runda sig runt skänkeln och inte försöka slingra sig ur ramen vilket jag tyckte att jag kom åt bra idag, även när jag gick in och minskade ner volten. Inga åsikter om böjning i högervarvet idag, skönt det, även om jag nu känner att jag vet precis hur jag ska bemöta det känns det alltid extra bra om det finns någon på backen som kan stötta när han väl börjar.

I galoppen höll jag mig också på mittvolten, började med att galoppera fram i ett friskt tempo innan jag successivt satte ihop honom lite i taget. Fungerade bra att sätta ihop honom, han fortsatte att jobba på bra utan att ifrågasätta. När jag fått koll på allt red jag några övergångar mellan skritt och galopp, fick till flertalet bra. Han höll sig i chackt mellan fattningarna ganska bra idag faktiskt!

Efter det arbetet kände jag att vi var redo för lite programdelar, så jag red delar ur det nya lagtävlansprogrammets galopprogram. Jobbade med att hitta lugnet i min egen ridning, inte stressa iväg i de förvända delarna utan bara lugn ta det bit för bit. Jag vågar inte sätta honom helt i samlad galopp ännu, i dagens läge är det viktigare att hitta linjerna enligt mitt tycket (sedan går det ju inte att brassa iväg i världens fart, men vi rider fortfarande inte så samlat som det faktiskt går). De förvända linjerna fungerade bra, finns saker som kan utvecklas men vi tog oss igenom det utan omslag, missförstånd eller liknande. Tränade även på uppvändningen på medellinjen med galopp - skritt - galoppdelen, där blev han väldigt taggad men då fick han helt enkelt bara skritta vidare ut på fyrkantsspåret tills han kunde slappna av i skritten. Fick till en bra del som helt klart vore godkänd under bedömningen, men många gånger fick jag ta extra tid på mig. Han blev väldigt på i det här arbetet, därför valde jag att ge mig när jag fått en bra känsla. Avslutade sedan med att trava av honom på mittvolten, bara lägga ner formen och låta honom varva ner lite.

Jag är nöjd med passet! Det hade flera toppar men samtidigt några dalar. Framridningen var bra, hittade ett bra upplägg där jag kände att han jobbade med mig och lyssnade bra på mina hjälper. Fick sedan till flera linjer som jag känner mig nöjd med. Finns en del att utveckla med vidare träning, självklart, men det här är bara en början! Valde att inte arbeta honom så mycket i traven idag, la istället fokus på galoppen då jag känner mig osäkrast i den. Han blev dessutom väldigt upprörd i slutet av galopparbetet (jobbigt när man inte får galoppera när man själv vill vet ni...) och jag ville helt enkelt inte bråka för mycket med honom, han började dessutom kännas lite trött. Men i det stora hela är jag nöjd!

Körde svart outfit med rosa touch idag! Det är ju viktigt att vara fin en fredagskväll när enbart jag och Johanna är i stallet ver ni, haha.

Idag tog vi oss ett joggingpass i ridhuset. Passet blev inte riktigt som jag tänkt då saker kom ivägen men det blev rätt så bra trots allt tillslut.

Efter att ha skrittat igång på för hand och uppsuttet började vi trava lite längs fyrkantsspåret med samma tänk som jag brukar. När jag fått en bra känsla åt båda hållen började jag jobba honom lite på volt i traven, jobbade med att han verkligen skulle böja sig runt skänkeln. Fungerade bra, släppte ytterligare lite hela tiden. När jag var nöjd i traven gjorde jag samma sak i galopp, där fick jag bättre effekt från början tycker jag. Red givetvis i båda varven.

När vi fått till galoppen bra började jag jobba med lite skritt och galoppövergångar. Själva övergångarna är inte det största problemet och heller inte själva galoppen, utan det är skritten där emellan. Han blir så galet på, taktar iväg för minsta lilla rörelse och tar verkligen allt som galoppfattning eller att han ska takta iväg. Jobbade därför mest med den delen och sedan nöjde jag mig när vi kunde sakta av till skritt utan problem.

Travade sedan av honom på volten med en bra känsla innan jag gav mig. I det stora hela är jag nöjd med passet. Miro kändes hyfsat fin (kunde önskat ytterligare lite för att det skulle bli helt bra) och lyssnade bra.

Idag fick jag bli ponnyryttare på lektionen igen, roligt roligt! Saknar faktiskt att få rida på ridskoleponnyerna nu när det mestadels blir storhästridning på lektionen, så det gäller att njuta av de få stunder som blir. Idag hade vi dressyr på schemat med tema bakdelsvändning.

Vi började med att känna igenom oss själva och hästarna i skritt och trav längs fyrkantsspåret. Helios kändes pigg och framåt men lyssnade samtidigt väldigt bra och i det kändes han väldigt rakriktad vilket var roligt, då han gärna kan bli lite slingrig ibland. Vi gick sedan in på volterna och arbetade först lite i skritt, sedan gick över i trav. Längs halva delen av volten skulle vi rida hästarna i tagen bakdel/sluta, ett arbete som verkligen gjorde Helios gott. I själva slutan blev det lite motstånd men han blev finare och finare för varje gång och när jag sedan rätade ut honom igen efter slutan blev han väldigt fin. Vi galopperade även lite på volten vilket gick bra. Vi gjorde sakerna i båda varven.

Efter lite skrittpaus där vi fick låta de länga ut halsen samlade vi sedan ihop dem igen och gjorde lite halva bakdelsvändningar. Jag fick jobba med att verkligen få honom att trampa till lite extra, men överlag var det bra vändningar. Vi gjorde även ett par hela vändningar och där hittade jag trampet mycket bättre. Vi gjorde även några skrittfattningar och galopperade längs fyrkantsspåret, sedan var det avbrott ner till skritt igen som gällde. Fattningarna blev bra och avsaktningarna sådär, det blir några travsteg innan vi kommer ner i skritt men väl där slappnade på en gång. Vi jobbade sedan lite med skritten innan vi successivt fick länga ut tygeln.

Jag är nöjd med lektionen! Helios kändes ovanligt rakriktad vilket var väldigt roligt och han gav dessutom samma bra ridkänsla som alltid, jag har allt saknat att rida honom. Finns inte mycket att klaga på, han kändes fin från start men sedan utvecklas det lite för var sak.

Idag gick vi ut och promenerade i en halvtimme för att han skulle få röra sig efter gårdagens träning. Valde att anpassa mig efter underlaget idag då Miro tappade en sko igår (som tur är ska han skos imorgon!), därför letade jag mig till mjukare underlag. Miro är inte ömfotad av sig eller så, men jag har inte lyckats fått ur broddarna ur de övriga skorna då han slitit vissa lite galet så de inte går att få grepp om dem med verktyget jag har. Vill då att underlaget ska vara mjukt så han kan sjunka ner lite och slippa behöva gå med tre hovar på en högre nivå än den fjärde.

Nog om broddproblemet. Vi tog oss i alla fall en vända ut på Näs, snön har mestadels tinat bort men däremot var det väldigt blött. Valde att gå där trots allt i alla fall, men blev bara en vända och sedan höll jag mig på anläggningens marker. Miro var positiv till promenaden som han brukar, promenerade på avslappnad och fint. Avslutade sedan det hela med stretching.

Idag har vi varit ut till Hedenslund för dressyrträning för Pernilla. Var några veckor sedan sist eftersom jag tränade hemma i Säter under lovet och förra veckan tränade jag för Göran istället.

I den individuella framridningen fick jag inte till någon vidare känsla faktiskt. Miro var lite småarg, han ville inte riktigt komma till ro och arbeta avslappnat. Istället ville han springa på för allt vad benen bar samtidigt som han gick och ryckte i vänstertygeln, vilket i och för sig är positivt med tanke på att han ryckt i höger förut.

När träningen sedan drog igång fick jag börja med att trava runt på fyrkantsspåret och göra två bågar in från ena långsidan medan vi red skänkelvikning längs den andra. Miro fortsatte att sura lite men det blev bara bättre och bättre. Skänkelvikning längs en hel 60m långsida tog emot lite för honom men han gjorde det ändå bra. Gick sedan in och arbetade lite på volten. Red på stora volten med fick även minska den. Arbetade även i galopp på den mindre volten, något som inte var helt lätt idag då Miro gärna ville bli banan och köra iväg yttersidan. Det blev i alla fall bättre och bättre!

Bytte sedan varv till höger, gjorde skänkelvikning längs långsidan och arbetade även här på volten i trav. Idag kom attityden fram igen när vi skulle böjda höger och han började göra vändningar ut till vänster. Han lyckades dock inte så jättebra så efter ett x antal vändningar gav han sig. Kunde sedan rida på volten i mer böjning utan protester och även byta om volter utan problem. Miro fick mycket tryck i sig och sög tag i bettet även om fortfarande försökte smita iväg med högersidan, men det gick att korrigera. Fick fortsätta rida lite längs fyrkantsspåret och där var känslan i handen verkligen bra, sedan fick jag rama in honom en hel del för att högerbak skulle falla helt på sin plats. Men känslan var i övrigt bra!

Arbetade sedan lite med galoppen. Fick fatta rätvänd galopp och sedan rida fyra serpentiner över medellinjen med bibehållen förvänd i bågarna. Fokusen låg på att jag skulle rida lugnt, jag blir gärna lite stressad i min ridning för att jag vill få det gjort vilket leder till att det blir lite galet ibland. Första gången blev jag stressad men sedan tog jag det lugnt, och då, ja vi tog oss igenom bågarna utan problem. Bågarna blev kanske inte världens mest graciösa, men vi behöll rätt galopp och jag var lugn i min ridning. Fick efter sista bågen fortsätta runt några varv längs fyrkantsspåret i förvänd galopp vilket fungerade bra.

Avslutade sedan med ytterligare lite trav. I avtravningen fick jag rida några diagonaler som låg från kortsidans bokstav ner till näst sista bokstaven på långsidan i ökad steglängd. Följande för att även få variera upp tempot ordentligt eftersom vi fått jobba mycket med att få honom lugn i traven från början.

Jag är nöjd med träningen. Tror det var något extra med högerbak idag då jag kände av det lite extra, men inget allvarigt eller konstigt, bara dagsformen helt enkelt. Det mest positiva med allt var det sug jag fick i handen och att jag verkligen genom hela passet fick jobba med att få riktigt långa ben. Finns många delar att ta med sig från träningen!

Idag promenerade jag Miro en halvtimme inne i ridhuset, vi tog det ganska så lungt och traksade mest bara på, gick lite på böjda spår och bytte varv med jämna mellanrum. Miro var positiv och glad, ibland fick han något ryck och skakade på huvudet vilket sedan följdes av frustningar. Han är verkligen lite egen ibland, det är precis som att han blir arg och irriterad på sig själv när han måste frusta och tar då ut sin aggression genom att skaka på huvudet.

Miro får helt klart godkänt i alla fall, han verkade nöjd med livet och skrittade på både positivt och avslappnat.

En söt liten bild jag tog, finner inte ord för hur söt den är, hihi!

Det här med att ha en så pass sen starttid som tjugo över fyra i första klassen har aldrig hänt mig tidigare, jag har aldrig startat så sent som klockan sju på kvällen heller för den delen. Två erfarenheter rikare på den fronten blev jag helt enkelt under dagens tävling!

LB:1
Framridning: Framridningsunderlaget var inte det absolut bästa, en stor vattenböl längs ena långsidan som övergick i gegga men en del av banan var faktiskt ganska fin i alla fall, sedan var det lite fryst med snö på ett ställe. Det gick i alla fall att rida fram på, första gången jag red utomhus på bana i år dessutom. Framridningen la jag upp som förra helgen, började med att värma i alla tre gångarter och bara checka av så att gas, broms, rakriktning och böjning fungerade på ett fyrkantsspår med lite volter. Det var svårt att få in volterna, men några fick jag till i alla fall.

När det fungerade jobbade jag med massor av övergångar mellan både skritt och trav och trav och galopp, både längs frykantsspåret och på en volt. Känslan var relativt bra, Miro stod emot lite men samtidigt tog han mina hjälper på ett bra sätt och kändes fin.

I collectingring: Så fort vi kom in i ridhuset kändes det som att Miro blev en annan häst, åt det positiva håller. Ute backade han av lite på grund av underlaget men inne i ridhuset kände han sig mycket säkrare. Visst blev han lite spänd och så, men jag red på med övergångar mellan varierande gångarter både på ett fyrkantsspår och volter. Trots att vi var två ryttare inne samtidigt kunde jag komma till ett bra arbete, vilket kändes bra!

På banan: Han var väldigt spänd nere vid domaren innan starsignalen, han ville helst inte gå förbi till en början. Jag red i alla fall lite i trav och galopp, vilket gjorde att han släppte det lite. När vi sedan började programmet började det bar med inridningen och halten, sedan ville han inte riktigt gå ut vid domaren. Vi kom i alla fall förbi om än spänt och fortsatte vidare, samma sak blev det när vi vände över ridbanan och red mot läktaren. Han ville inte alls och bröt nästan av. Därefter slutade de fjanterierna i alla fall och han gick förbi överallt utan att protestera, istället blev bara bjudningen lite sämre de gånger han tittade till lite extra. I stora drag flöt resten av programmet på bra, han gjorde vad jag bad honom om även om han var lite spänd. Han kunde även spänna av ordentligt i skritten idag, vilket givetvis var roligt!

Var inte helt nöjd efter ritten då jag önskat lite mer flyt där jag inte behövt parera så mycket som jag gjorde, men antagligen gjorde jag pareringarna bra i vilket fall. Ett jämt program med 6or och 7or i mestadels, enbart två 5or där han spände till som mest. Belönades även med en 8a och en 7,5a. Slutresultatet landade på 64,31% vilket även räckte till en fjärdeplacering! Så här i efterhand efter lite berarbetning var det inte så tokigt som jag själv tyckte från början.


LA:1
Framridning: La en del av framridningen ute där jag började med att checka av skritten ordentligt först genom mindre volter och andra böjda spår. Travade och galopperade sedan igång lite innan jag började rida igenom lite skänkelvikningar, förvända galopper och 10m volter. Fick till en bra känsla i allt utom volterna där vi inte riktigt fick till vägarna bra men han tog i alla fall hjälperna på ett bra sätt. Avslutade sedan med att känna igenom någon ryggning.

I collectingring: Även den här gången fick jag en bättre känsla ridmässigt eftersom han litade bättre på underlaget. Red lite samma tänk som till första klassen i övrigt vilket fungerade bra. Här hittade jag även en bra känsla 10m volterna igenom.

På banan: Red runt lite i både skritt, trav och galopp nere vid domaren innan startsignalen vilket gjorde att han släppte det mesta spända, även om det fortfarande fanns kvar i bakgrunden. Hittade idag ett jämnare flyt genom programmet jämfört med förra veckan, tyvärr hade vi missar i alla koeffisienter idag istället. I båda skänkelvikningarna tappade vi motorn vilket gjorde att flytet inte blev så bra medan vi fick ett retligt omslag precis innan avbrottet i första förvända när jag manade till honom lite när han började stå emot innan hörnet. I andra blev han spänd för en lucka i väggen. Ryggningen blev inte heller så bra idag och innan fattningarna laddar han som vanligt, men idag tog han det lite lugnare i alla fall.

På det som inte brister ligger betyget på mellan 6-7, sedan slinker det in små 5-5,5 där det är halvdant. De större missarna leder till 4or, men det känns trots allt bra att vi kan prestera ett relativt bra flyt genom programmet. Även i det här programmet red vi även ihop en 8a. Slutresultatet landade på 57,63% vilket jag helt klart är nöjd med. Idag hittade vi ett bättre flyt men tyvärr smiter det in små missar som drar ner, men det är trots allt bara början av säsongen också.


I det stora hela är jag nöjd med tävlngsdagen. Höjde oss ungefär en 2% i respektive klass vilket gör att det känns som att vi går i rätt riktning. Miro får dessutom beröm för sina kvalitéer vilket alltid är roligt att få bekräftat även om han inte alltid lyckas visa dem till fullo. Extra plus i kanten får Miro idag för sina frustningar, han frustade ordentligt i collectingring inför båda programmen vilket är bra för att vara honom. Efter LAn kom dessutom ytterligare massor av frustningar. Tyvärr blev det inga rosettbilder tagna eftersom jag inte hade Miro med mig in på prisutdelningen, men Johanna fick ganska så bra inställningar i programmen trots aoutinställningar!

Johanna och Jumanji var iväg med mamma till Sala för lite hoppning, själv stannade jag hemma eftersom jag skulle tävla själv senare på dagen. Mer detaljerad beskrivning dyker upp på Johannas blogg!

80cm (LD)
Ett stopp på femman och sedan två på sexan.

80cm (LD)
Ett stopp på sexan och ett på sjuan, sedan ställde han upp och hoppade sista hindret trots att han först tvekade. Skönt att få komma runt banan i alla fall!

Red ett litet avcheckningspass i ridhuset på kvällen, mycket fokus på att han skulle lyssna för rätt hjälper och vara avspänd.

Efter framskrittning både för hand och uppsuttet travade vi först igång lite på både fyrkantsspåret och på volten. Samma gamla vanliga fokus på rakriktning och böjning i ett bra tempo. Övergick och tog lite galopparbete på volten, verkligen med fokus på att han skulle runda sig runt högerskänkeln i båda varven utan att gå emot den. Det var inga som helst problem, han arbetade glatt på!

Red sedan lite övergångar mellan skritt och trav på volten i nedsittning för att känna att han lyssnade ordentligt både i av- och igångsättning, till en början var det lite motstånd men efter en stund kom vi in i flytet. Avslutade sedan med att trava av lite längs med fyrkantsspåret med lite serpentinbågar för att känna att han verkligen kändes helt mjuk och fin.

Jag är nöjd med ridpasset. Han lyssnade bra och kändes både avslappnad och fin.

Miro och jag tog oss en promenad genom byn och ut en bit på Norddalsvägen. Fokuseringen från Miros sida var lite varierad, endera var han avspänd och stencool eller så spände han upp sig och lekte hingst. När han spände till kunde han i alla fall släppa det efter ett tag vilket var positivt. I det stora hela traskade han i alla fall på i ett bra tempo. Vi avslutade det hela med stretching.

Idag var det dags för månadens Göranträning, tyvärr var inte jag som ryttare helt på topp den här gången heller. Jag har brottats med huvudvärk och yrsel hela dagen, det släppte i alla fall lite tills innan träningen men sedan kom det tillbaka.

I den individuella framridningen hann jag inte rida fram helt som jag tänkt, vi fick oss i alla fall en ordentligt framskrittning. Vi hann sedan trava fram lite på en volt i högervarv innan det var dags att köra igång och då blev det att jag fick sätta ihop honom lite för fort, vilket gör att han istället för att bjuda i en bra takt springer iväg i världens fart.

Började träningen med att rida lite hörnpasseringar, fick även vända över ridbanan med jämna mellanrum för att få in några extra. Efter en stund la vi in lite volter i hörnen utöver hörnpasseringarna för att få in lite mer böjning. På de raka spåren skulle han givetvis vara rak. Övergick sedan till lite galopparbete, jobbade först lite med tempot, rakriktningen och böjningen innan vi red lite förvänd galopp. Fick rida linjen som i LA:1 och sedan fortsätta runt fyrkantsspåret. Miro blev väldigt på vilket gjorde att han blev lite hastig men jag tycker ändå att vi fick till det helt klart godkänt!

Efter galoppen började vi istället med att rida skänkelvikningar som i LA:1. Idag fick jag verkligen rida massor av skänkelvikningar för vadera skänkel, med stor fokus på att han verkligen inte skulle sticka iväg med varken någon bog eller något bakben. Fick jobba mycket med att motställa honom för att sedan successivt rätställa honom. Fick till flertalet bra skänkelvikningar, men även flera som inte var något att hurra över.

Jobbade sedan med lite trav-haltövergångar på medellinjen, fick till flertalet bra halter som jag gott kunde ta med mig. När vi jobbat vidare med det red vi istället skritt-galoppövergångar, inte helt lätt på en laddad ponny men det gick. Miro ville gärna takta iväg och så, väldigt bra att han vill framåt själv men min fokusering räckte inte helt för att hantera det idag. Fick till en del bra fattningar i alla fall där han väntade och var bra på signal, fick även till en del bra avbrott.

Avslutade sedan med att trava av honom på volten och lägga ner honom lite i formen igen. Hittade en bra känsla av att jag verkligen fick honom runt högerskänkeln där.

Jag är nöjd med träningen, trots att jag kände att jag inte kunde prestera på topp. Blev lite kontraster mot vad jag och Pernilla jobbat med vilket jag även förväntat mig. Miro kändes fin och bitvis gav han mig små extra ljusglimtar.

Jag och Johanna skrittade idag ut en sväng med ponnyerna. Vi red genom byn och sedan red vi bort till backen på Norddalsvägen och vände. Miro kändes avspänd och fin, jobbade inte så jätteavancerat utan fokuserade mest på att han skulle vara avslappnad och rak. Red lite tagenbakdel och skänkelvikningar över vägen på Norddalsvägen visserligen, mest bara för att checka av honom.

Han kändes i alla fall fin och skrittade på bra, duktiga lilla ponnyn!

Vädret busade ordentligt med oss, därför planerade jag en promenad i ridhuset men rätt som det tittade solen fram och vädret blev superfint! Jag ändrade därför planen och gick ut med honom en sväng istället. Gick först runt lite på anläggningen och på vägen utanför innan vi tog oss en vända ut på Näs. Miro traskade glatt och avslappnat på med en positiv attityd. Avrundade det hela med stretching som alltid!

Idag var vi iväg till Avesta för att Johanna och Jumanji skulle hopptävla. Mer detaljerade beskrivning hittar ni som vanligt på hennes blogg!

70cm (LD-10)
Ett stopp på tredje hindret på grund av lite brist i kommunikationen, Johanna tog en förhållning som han tog lite för kraftigt och därmed tappade de lite flyt. Efter det hittade de dock tillbaka till flytet och resten av banan fungerade galant!


80cm (LD)
De kom in i ett bra flyt i början av banan, han tvekade lite mot fyran men hoppade trots allt med rätt stöttning. Det blev sedan ett stopp på sexan då svängen in blev lite konstig, men när de kom igen hoppade han utan problem. Han stoppade sedan på hindret efter, vad som hände där vet jag inte då han verkligen bjöd emot hindret. När de kom om igen blev det lite stressat då funktionärerna smackade efter honom, vilket ledde till ett sista stopp och uteslutning. De kom då om på ettan igen, han hoppade då super!

Idag var det äntligen dags för min och Miros årsdebut, som jag längtat! Det tog inte ens emot att hoppa ur sängen klockan kvart i fem på morgonen, det blir så mycket mer värt det när man får tränga sig i ett par vita ridbyxor och gå upp till stallet och knoppa ponnyn.

Lokal LB:1
Framridning: Började med att värma honom lite i alla tre gångarter, fokus på att han skulle gå fram för skänkeln och i det hitta både rakriktning och böjning. Red mycket på fyrkantsspåret men la även in några varv på en volt emellanåt. När vi fått koll på alla delar började jag rida övergångar. Först mellan trav och skritt, ner i skritt höll han inte riktigt bjudningen enda in utan dog lite i förväg men in i traven var det bättre. När jag fått till några bra gjorde jag istället samma sak i mellan trav och galopp, där hittade vi mycket kvickare övergångar.

Hela framridningen bestod i stort sätt av att jag checkade av mes massor utav övergångar och att han tog högerskänkeln ordentligt. Volter och fyrkantsspår varierat. Red även några diagonaler, uppridningar och varvbyten på böjda spår. Känslan var helt okej, han kändes med och sådär men det där sista snäppet hittade kom vi inte över.

I collectingring: Här var det väldigt spänt, han blir lite svår att påverka och trycker sig både åt det ena och det andra hållet. Red lite i alla gångarter men framför allt i trav och galopp och jobbade med att runda honom för skänkeln.

På banan: Han var givetvis spänd när vi gick in på banan men han gjorde inga protester när vi travade runt på banan och la någon volt nere vid domaren. När vi fick startsignal hade han spänt av tillräckligt och var ridbar. Själva programmet gick bra, inga som helst större missar om jag får säga det själv. Visst han var lite spänd, hade inte en 100% framåtbjudning (men mycket bättre än det har varit!) och sådär, men bara det att han går in på banan efter ett halvår och inte gör någon grej av det är bra i mina ögon! Flytet var helt klart godkänd, jag kunde ha varit lite mer noggrann på vissa plan men det är bara att komma ihåg till nästa gång.

Hade en 4a i programmet, på skritten där han har absolut svårast att spänna av och på galoppfattningarna fick vi 5or. Annars var det siffror som varierade mellan 6-7,5 och det är jag helt klart nöjd med! Slutresultatet landade på 62,069% vilket la oss som första utanför placering, lite surt kanske men placeringar är inte allt. Jag är helt klart nöjd, en bra början på säsongen!

Regional LA:1
Framridning: Redan i skritten började jag med att lägga några mindre volter där han verkligen skulle komma runt skänkeln, inga som helst problem. Travade sedan igång lite längs fyrkantsspåret och la lite 10m volter här och var, samma fokus där på att han verkligen skulle runda sig för skänkeln och även några skänkelvikningar för att känna av. Red lite övergångar mellan skritt och trav som följdes av trav och galoppövergångar, dessa fungerade bra! I galoppen kände jag sedan på 10m volterna och den förvända galoppen, allting flöt på bra och kommunikationen fungerade verkligen bra. Avslutade sedan med lite skänkelvikningar nedsuttet, några kändes väldigt bra!

Enligt mig var det en bra framridning, full fokus och allting skedde kvickt men ändå lugnt. Jag fick en bra känsla även om vi inte riktigt kom helt över spärren, men känslan var mycket bättre jämfört med första klassens framridning.

I collectingring: Han var ännu spändare inför den här klassen, men vi jobbade på så gott det gick i både trav och galopp.

 

På banan: Även på banan var han spändare än i första klassen, men han höll sig ändå i skinnet. Red lite samma tänk innan startsignal som i första klassen, men den värsta spändheten höll i sig. Vi fick därför en väldigt dålig start, han stod emot och ville inte ta högerskänkeln till 100%. Det blev sedan bättre men vid skritten började det igen, när vi kom ner till hörnet efter diagonalen skulle han dessutom vända istället för att fortsätta framåt. Vi tog oss igenom hörnet och fick en dålig galoppfattning eftersom han var både spänd och taggad men hittade sedan tillbaka lite fram till innan nästa fattning där han laddade i igen. Tyvärr fick vi sedan avbrott både innan och efter volten då han tittade till ordentligt på blomman vid bokstaven och några småfåglar som flög och kvittrade runt i ridhuset. Hittade sedan tillbaka till flytet som varade till nästa fattning där samma sak hände igen, men sedan hittade vi flytet igen.

Siffrorna varierade här mellan 3or och 7or, nerdrag på de många missar som blev men samtidigt fick vi betalt för det som kändes bra. Fick en 4a på ena skänkelvikningen och en 6a på den andra, enligt min mening var de dock ganska likvärdiga i känslan. Han står emot lite och vi tappar därför flytet, men men. Den förvända galoppen fick vi 7or på båda, en väldigt glad uppmuntran! Slutresultatet landade på 55,789% vilket jag helt klart är nöjd med, första starten för året med flertalet missar och ändå kan vi rida in missarna så pass bra. Även här, en bra början för säsongen trots alla missar och dylikt!

Ni anar nog inte hur mycket jag längtar efter att mina nya stövlar ska anlända!!

Vi tog ett jogging- och "känna igenom"-pass i ridhuset, red i hoppsadeln för första gången på nästan en vecka.

Började med att skritta honom lite för hand och sedan även lite uppsuttet innan vi satte igång. Började trava och kände lite på honom längs fyrkantsspåret med samma tänk som vanligt och det fungerade bra, han hittade framåtläget och tog skänkeln bra. Galopperade sedan lite, mesta dels på volt med fokus på att han verkligen skulle forma sig runt högerskänkeln (i båda varven, han går emot den mer än vänsterskänkeln) vilket fungerade finfint. Han kändes väldigt fin i det arbetet. Provade även att rida den förvända linjen i LA:1 för att checka av, inga problem som helst!

Tog sedan lite mer travarbete, kände dels igenom honom på volt men även en hel del på fyrkantsspåret, gjorde någon skänkelvikning på hörnlinjen dessutom. Fram tills hit fungerade allt bra, sedan skulle jag avsluta med att checka av lite övergångar. Där tappade Miro mycket, gick emot högerskänkeln och gjorde tappade bjudningen. Fick väl ordning på det helt okej i alla fall, men ville inte nöta för mycket heller.

Första delen av passet är jag nöjd med, sedan var övergångsbiten mot slutet inte den bästa. Nästa gång lägger jag in det tidigare i passet, det är bara att lära sig av sina misstag.

Idag tog vi oss ytterligare en promenad, jag tänkte vara lite vårig och lämnade jackan i stallet och körde enbart på hoodtröja+dunväst men tyvärr försvann solen bakom molnen så det blev lite småkyligt. Vi var i alla fall ute i en halvtimme idag, gick genom byn och ut på Norddalsvägen. Miro traskade som vanligt på bra framåt och var avslappnad, däremot hade han lite attityd idag.

Jag vet inte riktigt vad det var som inte riktigt passade herren idag men han gick runt och slängde till med huvudet lite då och då. Värst var det när han skulle frusta, det var precis som han blev jättearg varje gång en frustning kom. Han är ju bara för härlig lille Miro, personligheten är det då inget större fel på! När vi kom tillbaka till stallet igen körde vi det vanliga stretchprogrammet.

Idag har Miro bevisat att det är vår, följande med att göra en riktigt ordentlig lerinpackning. Jag har länge väntat på att han ska upptäcka det bortsmälta inne på ridbanan (ponnyernas nuvarande hage) och idag hade det antagligen smält tillräckligt för att ta premiärrullningen i lera för i år. Han går numera utan täcke dessutom eftersom vädret är så underbart så lerinpackningen var verkligen ordentligt gjord. Hela hästen var ordentlig inrullad, från öra till hov.

Det var helt enkelt bara att sätta igång att borsta och jag är evigt tacksam för Magic Brushens existens, den är verkligen min bästa vän i lerans tider! Miro är ju dessutom väldigt duktig på att hitta de absolut värsta lerställena och rulla in sig ordentligt... Det är bara att finna sig i att jag har återfått min smutsgrå ponny.

Ingen vidare bild, men ni förstår hur vacker han var... :)

Har du någon gång känt att ditt självförtroende svikit dig? Vem vet, ditt självförtroende kanske sviker dig just nu? Jag vet hur det är att inte våga och att inte tro på sig själv, jag har en gång har varit där. Visst kan mitt självförtroende svika mig än idag i vissa situationer, men inte på samma sätt som förut. För att hitta en balans i mitt självförtroende har jag använt en väldigt enkel metod, jag har använt mig av mitt intresse.

Den redan stora hästen reser sig högt upp i luften på bakbenen, jag ser framhovarna flaxa förbi mitt framför ögonen på mig. Lika fort som hästen rest sig tar den åter mark igen med alla fyra hovar, men det dröjer inte många sekunder innan den står där på bakbenen igen. Därefter följer en rad mystiska hopp innan det går i 110 kilmeter i timmen den sista biten in i stallet, själv följer jag med så gott som det bara går efter i grimskaftet. Slutligen står hästen inne i sin box, hela turen har bara tagit någon minut, men för mig känns det som en hel livstid. Mitt hjärta bultar.

Mitt hjärta har många gånger slagit mycket snabbare än vad det borde, men efter år med erfarenhet börjar jag känna mig trygg i de flesta situationer. När jag började rida i åttaårsåldern var det med en skräckblandad förtjusning som jag såg på de stora hästarna. Det var med en förväntansfull blick som jag såg upp till de äldre eleverna på ridskolan, en dag skulle jag också våga hantera de stora hästarna precis som dem. Mitt självförtroende har alltid varit mindre bra, jag har alltid haft svårt att tro på mig själv och att jag inte ska klara av olika saker, både i stallet och i de flesta sammanhang. Hästarna har dock hjälpt mitt självförtroende att ökas gradvis under alla de år jag haft en kontakt med dem. Anledningarna till det ökade självförtroendet anser jag vara många men jag tror framför allt att det har med den naturliga hästvardagen att göra. Vardagen kring hästarna är inte alltid en dans på rosor, men det är just det som ger mitt självförtroende en kick i rätt riktning eftersom hästfolket alltid ställs inför nya utmaningar.

Ibland känner jag mig ganska liten och hjälplös jämfört med en häst, speciellt vid de tillfällen där hästen visar sig starkare än mig. För några år sedan blev jag livrädd så fort en häst gjorde något oväntat, minsta lilla hopp eller ett skutt i fel rörelseriktning fick mitt hjärta att sätta sig i halsgropen. Med åren har jag dock lärt mig att hantera de situationerna på ett helt annat sätt och jag tror att det till stor del handlar om att jag blivit säkrare i mig själv. Idag blir jag snarare full med jäklar anamma när någonting händer och det är något som jag tror kommer från ett förstärkt självförtroende.

För det första tror jag att självförtroendet har växt genom åren eftersom jag hela tiden har utsatts för nya utmaningar och för varje ny situation som jag varit tvungen att ta mig igenom, har jag insett att jag kan om jag bara vill. Hästen må vara mycket starkare än mig, men jag vet att om jag bara ger mig fan på att jag kan: då är jag tusen gånger starkare som hästens ledare. Många gånger har jag i det vardagliga livet insett att det självförtroende jag byggt upp i stallet har stärkt mig även utanför, någonting som jag tror har att göra med det ledarskap som jag fått med mig. Förut hade jag till exempel väldigt svårt för att ta kontakt men människor, men med hjälp av de erfarenheter jag fått genom stallet vågar jag idag både ringa till folk samt stå och prata inför en större grupp.

För det andra behöver hästen daglig omvårdnad och omsorg, den är totalt beroende av mig som människa för att ha en chans att överleva i dagens samhälle. Det är min uppgift att se till att den får rätt sorts utfodring varje dag, att den får motion i den mån som den behöver och att boxen är noggrant mockad. Jag behöver se till att all utrustning är välanpassad för att skador inte ska uppstå och det är mitt ansvar att veterinär tillkallas när det är något som inte står rätt till med hästen. Ansvaret ligger helt i mina händer och jag tror att det hjälper självförtroendet att få en skjuts framåt. Känslan av att veta att jag klarar av den uppgift som jag tagit mig an, tror jag har en stor bidragande effekt på mitt självförtroende.

Slutligen finns hästen alltid där som en trygghet, oavsett vilket väder eller årstid det är ute. Vetskapen av att det alltid finns någon som väntar på mig tror jag hjälper självförtroendet något enormt. Dagar som känns motiga vet jag att det räcker med att se hästens blick för att klumpen i bröstet ska lösas upp en aning. Hästen finns alltid där för mig, jag behöver inte känna mig ensam för jag vet att hästen aldrig skulle svika mig med mening. Jag tror att känna trygghet är väldigt viktigt för oss på vägen mot ett förstärkt självförtroende, även om det i ditt fall kanske inte handlar om att du känner trygghet och bygger självförtroendet hos en häst. Titta ut genom ditt fönster, världen där utanför är full utav nya utmaningar som väntar på dig. Det gäller bara för dig själv att inse vilken typ av utmaning du är redo för. Ett är i alla fall säkert: du kan om du vill och att misslyckas någonstans efter vägen är helt normalt, för tänk då på att ett misslyckande egentligen är ett lyckande med en miss. Vem vet, kanske finns din självförtroendehöjande utmaning bakom närmaste husknut!

Jag och San Remo har blivit ett litet par tror jag allt, fick rida honom även idag! Inget mig emot dock, den här hästen har verkligen många sidor som jag gillar och han har allt blivit en favorit även om inte allt faller mig helt i synvinklar. Dressyr med tema halter och ryggningar stod på schemat.

I framridningen skrittade och travade vi först igång lite längs fyrkantsspåret, med fokus på tempo, sits, rakriktning och böjning. San Remo travade som vanligt på för glatta livet framåt men där kommer allt mina magmuskler till användning kan jag säga, för det mesta lyckas jag hålla honom i ett bra tempo även om han försöker och även lyckas springa iväg lite då och då. Efter lite trav på fyrkantsspåret gick vi in på volterna och fortsatte jobba vidare med oss själva och hästarna på böjt spår.

Fick en bra känsla även runt på volten i traven. Galopperade även åt båda hållen på volterna, faktiskt första gången jag galopperar på honom. Det fungerade fint, han rullade på i en härlig rytm men även här fick jag sitta emot en hel del för att det inte skulle gå för fort. Vi gjorde även några framdelsvändingar mellan galopperna, där märktes det tydligt att han utvecklats sedan första gången jag red honom.

Efter lite skrittpaus började vi jobba med halter från trav. Mellan halterna jobbade jag nedsuttet och fick en härlig känsla, även halterna blev bra även om han gärna ville köra in rumpan lite innanför själva spåret. Senare gjorde vi istället halterna från skritt och gjorde ryggningar ur det, något som San Remo ännu inte lärt sig helt. Han gjorde det dock bra trots allt, han är så oerhört klok den här hästen och vill verkligen göra rätt så bara man visar honom försiktigt gör han sin bästa.

Avslutade sedan med att trava av längs frykantsspåret, där gjorde jag lite tempoväxlingar som fungerade fin fint. Vi kunde reglera lite framåt utan att det bara bar iväg och sedan enkelt hitta tillbaka igen.

Jag är nöjd med lektionen, finns inte mycket att klaga på här inte. Bra känsla passet igenom, fint flyt och allting bara stämmer känns det som. Jag är nog allt lite småkär i den här hästen, hihi!

Ibland händer det saker som verkligen får en att haja till, idag har det gått ett år sedan en förändring skedde snabbt och orförberett i mitt liv. Idag är det ett år sedan min älskade Trulsa tog sina sista andetag.

Jag har svårt att tro att tiden faktiskt har gått så fort som den har, att det faktiskt var ett år sedan en del av min värld rasade samman. Samtidigt får det mig att inse hur stark jag faktiskt varit. Jag är fortfarande imponerad över hur jag dagen efter enbart faktiskt utnyttjade min sovmorgon för en gångs skull och sedan bara torkade bort tårarna, la dit ett fejkat leende och tog mig igenom en skoldag med mentorstid, ibarb, matte och dubbel mediaproduktion. Tårarna de brände bakom ögonlocken hela dagen, jag minns så väl hur de höll på att svämma över varje gång jag passerade den där affischen i korridoren där hon fanns med på ett litet hörn och jag har nog aldrig varit så tyst en hel dag. Jag berättade aldrig för någon vad som egentligen hänt dagen innan, ingen påpekade heller att något inte var som det brukade vilket jag även var och är glad över. När jag väl kom innanför dörren hemma igen brast allt igen, det är så typiskt mig: jag vill inte dela med mig av allt för starka känslor inför vem eller vilka som helst.

I Trulsas fall hände allting så plötsligt. Ena veckan fyllde hon tretton år, lekte som en galning med sina leksaksmöss och tiggde glatt skinka vid frukostbordet, veckan därpå låg hon bara på ett varmt ställe och maten ville hon knappt titta på. Den här förändringen hände bara på ett par dagar. Det är saker som den här som får en att inse hur skört livet egentligen är, att allting kan vända i ett handslag. Allting hände så fort och oförberett, rätt som det var fick vi ta farväl av henne när hon låg där på bordet i Torkels garagemottagning. Pappa fick inte ens chansen att vara med i den stunden. Jag kommer aldrig att glömma känslan av hur hon tog sina sista andetag och blev alldeles tung i hela kroppen eller synen av att lämna rummet och se hennes kropp ligga där alldeles stilla på bordet. Samtidigt som det var en oerhört jobbig stund var det så oerhört fint, en stund värd att minnas av flera anledningar helt enkelt.


Än i dag kan jag sakna hur hon ständigt skulle springa in och ut genom dörren, hur hon svansade runt frukostbordet i hopp om att få en skinkskiva, hur hon kom för att möta mig när jag kom hem från skolan, hur hon lekte med det mesta som kom i hennes väg eller hur hon tog upp halva sängen på nätterna. Jag saknar hur hon försiktigt smög runt överallt och hur hon blygsamt sökte uppmärksamhet, för det var precis så hon var blygsam, försiktig och lite tillbakadragen. Precis som jag. De gånger hon tillät mig att ha henne i mitt knä kände jag mig så oerhört speciell, för det var inte många som hon litade tillräckligt så pass mycket så att hon kunde finna sig till ro i sådana situationer.

Det kanske låter galet, men jag kan fortfarande inbilla mig hur min sovrumsdörr skjuts upp på kvällarna, hur någon hoppar upp i min säng eller hur jag rent av faktiskt ser henne. Jag har flertalet gånger drömt att hon kommit tillbaka till livet, dessutom. Ärligt talat tror jag faktiskt att hon vakar över oss här hemma från ovan.


Jag lovar att Trulsa lämnade ett stort tomrum här hemma, för såväl oss mig, mamma, pappa och Johanna men även för hennes bror Bamse. Trots att de inte var de absolut bästa vännerna alla gånger har det märkts tydligt på honom att det är något som saknar. Tiden efter vi tagit bort Trulsa gick han runt och småletade efter henne och efter det gick han in precis som i en depression. Han har även förändrats mycket under det här senaste året, sedan om det har med att han är själv kvar vet vi inte men det kan mycket väl vara så.

Jag saknar Trulsa så oerhört mycket vissa stunder när jag kommer att tänka på henne. Samtidigt är jag tacksam för de nästan tretton år vi fick tillsammans. Alla sätter sina speciella spår i hjärtat och i mitt minne kommer hon leva förevigt. Det finns även saker runt om i min vardag som gör att jag gång på gång påminns av henne, vilket jag är väldigt glad över.


29 mars 1999 - 3 april 2012
Tack för allt min älskade vän. Sov sött så ses vi en dag igen. ♥

Även idag har vi tränat dressyr för Pernilla hemma i ridhuset, det gäller att passa på nu när det är lov och den lilla extra tiden finns!

Red fram individuellt som alltid, jobbade först lite enkelt runt fyrkantsspåret med fokus på böjning och rakriktning i trav. La sedan även in lite övergångar mellan skritt och trav med jämna mellanrum för att checka av det och avslutade sedan med lite trav på volten och lite galopp på fyrkantsspåret innan han fick sakta av och pusta lite i skritt innan träningen drog igång.

Började sedan med att trava nedsuttet några varv runt fyrkantsspåret innan vi gick in och jobbade på en volt, hela tiden fokus på att han skulle spåra och runda sig ordentligt runt skänkeln. Det är verkligen mycket att hålla reda på när vi rider på volten, allting ska ske i rätt ordning och vid rätt tidpunkt eftersom han är så förbaskat snabb på att ändra sin plan när jag kommer åt honom. Men skam den som ger sig, det är bara att hålla full fokus så fungerar det utmärkt! Volten minskades ner till 10m och där låg vi några varv åt ena hållet innan vi bytte om volt red åt andra varvet. Varierade lite så några gånger dessutom.

Tog sedan lite galopp, fick börja med att fatta på en volt och känna att han verkligen tog alla hjälper innan vi gick ut på fyrkantsspåret och red halvt igenom och ut i förvänd. Fokusen låg på att jag skulle ta det lugnt och okomplicerat i halvt igenom eftersom jag gärna stressar iväg. Fungerade helt utan krångel, Miro blev lite väl laddad i den förvända bara ocg drog satan men vi tog oss genom några hörn utan problem också.

Red även några skänkelvikningar för vänsterskänkeln, hittade inte helt flytet i dem men blev bra lite här och där. Fick dessutom med mig högersidan ordentligt och det var till största delen det som var det viktigaste idag och att jag red genom rätt hjälper.

Avslutade sedan med ytterligare lite galopp på volten och fyrkantsspåret, sedan travade vi lite mer på mindre volter där vi även bytte om volt. Avslutade slutligen med lite lättridning i traven.

Jag är nöjd även med dagens träning, även om det bitvis känns lite hejsanhoppsan. Men sedan kommer de där glimtarna när jag verkligen förstår att det är värt allt slit och arbete. Det är mycket att hålla reda på, det är det verkligen men jag har verkligen börjat hittat in i allting. Jag vet hur jag ska sitta, hur jag ska korrigera och hur jag ska göra: så det är bara att vara hård mot sig själv och göra rätt. Bara att ge både mig och Miro varsin klapp för att vi varit duktiga idag. ;)

Frågorna kommer titt som tätt, både i verkligheten och här på bloggen. Det är så svårt att veta vad jag ska svara för jag vet inte ens om jag själv har svaret på frågorna . Här kommer ett inlägg som jag filat på under en lägre tid, ett inlägg där jag ska försöka göra ge en liten klarhet om allt som rör ponnytiden, mitt sista ponnyår, Miro och storhästtankar.

Jag har alltid varit en ponnyryttare innerst inne, för mig har tankar på storhäst känts väldigt långt borta även om de alltid funnits där. När folk har frågat mig varför jag fortfarande rider ponny har det för mig varit det mest självklara i världen, du får en ponnytid i ditt liv och för mig är det en självklarhet att ta vara på den. Jag har aldrig förstått förtjusningen med storhäst, jag har alltid sett charmen i ponnyerna. Det är inte förens jag började rida ridskolans storhästar regelbundet som jag insett att rida storhäst faktiskt kan vara minst lika roligt som att rida ponny. Jag har fått blodad tand och tankarna på storhäst har allt växt mer och mer.

Överst till vänster: Jag och Gerda 2010     Överst till höger: Jag och Bruning 2011
Nederst till vänster: Jag och Figaro 2012     Nederst till vänster: Jag och Debbie 2012
Tanken på att det här är mitt sista ponnyår är väldigt skärmande måste jag säga. Jag kan inte riktigt förstå att det här är sista året som jag får tävla ponny på riktigt och att den här tiden aldrig kommer att komma tillbaka. Samtidigt är jag väldigt tacksam för allt jag hittills fått ut av den. Jag fick stadigt början på ridskolans ponnyer, tillsammans med Blacky fick jag starta mina första klubbtävlingar samtidigt som jag på Zanzibar fick starta mina första lokala tävlingar. De två lärde mig så otroligt mycket och de har verkligen lagt grunden för min ridning. Sedan har vi Miro, han som har lärt mig allt och lite till av det jag kan. Han har verkligen utvecklat och utvecklar fortfarande min ridning något otroligt. Evita och Jumanji har givetvis varit med på ett hörn även de, byggt upp mitt självförtroende när det behövts som mest och även gett mig en hel del ridmässigt.

Jag har verkligen haft tur. Fem helt underbara och olika ponnyer som matat in mig med kunskap och erfarenheter. Ponnytiden är dessutom inte slut ännu och jag lovar er att jag kommer ta vara på den tiden in i den sista sekund. Jag kommer inte ångra eller älta något när den är slut, den här tiden kommer att ha gett mig tillräckligt ändå även om jag inte gjort exakt allt som den kan erbjuda. Tiden som är kvar kommer jag dessutom att ta tillvara på tills sista sekund, det kan jag lova er.

När jag ser tillbaka på min ponnytid kommer jag inte framför allt att tänka på vad jag presterat på tävlingsbanan. All tid som jag spenderat med ponnyer, från stallvardag och träning till tävling, det är min ponnytid. Min ponnytid kommer heller inte sluta bara för att det plötsligt blir 2014, all den tid som jag kommer spendera med ponnyer efter det kommer också vara en del av ponnytiden tycker jag.

I mitten: Jag och Zanzibar 2010
Nederst till vänster: Jag och Jumanji 2013    Nederst till höger: Jag och Miro 2012

När det kommer till hur jag ska göra vid slutet av mitt ponnyår vet jag faktiskt inte. Jag har alltid varit inställd på att Miro ska säljas men ärligt talat får vi se hur det blir med allt när den tidpunkten kommer. Kanske känns det rätt att sälja honom när säsongen är slut, kanske känns det mer rätt att behålla honom över vintern för fortsatt träning och sedan starta honom bland storhästarna. Personligen tycker jag att den möjligheten är guld värd, att jag faktiskt kan starta honom bland storhästarna utan att behöva mäta upp honom om jag skulle vilja det.

För mig är det inte brottom att bli av med honom för att gå över till storhäst, för även om det känns lockande att skaffa storhäst är jag lite velig. Jag har ingen aning om hur mitt liv ser ut efter studenten och jag har ingen aning om jag i framtiden kommer ha ekonomiska förutsättningar eller tid för en storhäst när gymnasiet är slut. Framtiden får utvisa helt enkelt.

Miro kommer heller inte att säljas till första bästa som vill ha honom, för mig är hans nästa hem väldigt viktigt. Han är så mycket mer än en tävlingskamrat för mig, han är min bästa vän och livsglädje. Jag vill att Miros nästa ryttare ska se honom på samma sätt som mig, som en bästa vän och inte som en tävlingsmaskin. Det spelar ingen roll om nästa ryttare vill satsa mot SM eller bara utvecklas även om det vore roligt om någon skulle vilja fortsätta att förvalta den kapacitet och potensial som Miro faktiskt bär på. Hemmet är det absolut viktigaste och jag har faktiskt några matchningar i huvudet som jag gärna skulle vilja se honom tillsammans med i framtiden, sedan får vi se hur det blir när allt väl kommer till kritan.


Som ni säkerligen förstått vet inte ens jag hur framtiden kommer att se ut. Det finns så mycket tankar men jag tycker ändå att det bästa är att låta tiden utvisa hur det blir, för det känns bäst för mig. Jag vill inte sätta ett slut redan nu för slutet behöver inte vara nära. Från min sida kommer det behöva mycket mental förberdelse innan jag låter Miro gå, idag förstår jag inte ens hur jag någonsin kommer kunna släppa taget om min älskade ponny.

Jag tänker inte utelåta några frågor så om ni undrar eller funderar över något, fråga! Det är inte säkert att jag kan ge ett direkt och konkret svar, men jag kan alltid försöka så gott jag kan. För jag förstår om det här inlägget kanske inte gav er mer direkta svar än innan.

Det finns vissa få saker i livet som verkligen gör mig sådär speciellt extra glad av bara en liten glimt, Miro är en av dessa. Bara att se honom stå där i hagen när jag går hem från bussen eller se honom titta upp bakom boxgallret när jag öppnar stalldörren får mig att bli så oerhört glad, det är verkligen någonting speciellt som jag ser i hanom. De där vackra och kloka men samtidigt glimtande ögonen, G:et i pannan, det upp- och nervända hjärtat på mulen och de små öronen med en avbiten topp på vänsterörat som riktas rakt framåt. För mig är han verkligen någonting alldeles extra, så vacker, alldeles underbar och speciell.

Egentligen är det konstigt att allting kan kännas så mycket enklare av att bara se honom. När motivationen tryter eller när jag känner mig nere räcker det att få den där lilla glimten av honom för att jag ska fyllas med ny energi och mer positiva tankar. Samtidigt känns det som att han klarar av att läsa mig så väl, han vet precis vilket humör jag är på för dagen. Han hjälper till att bygga upp min värld igen när den rasar genom att bara finnas till, han kräver aldrig att få veta för han förstår ändå.

För någon vecka sedan skrev jag på instagram "Han som driver mig till vansinne samtidigt som han förgyller mina dagar." och den meningen stämmer så väl. Det spelar ingen roll hur förjävlig han är för även om han går mig på nerverna kan jag inte låta bli att bli glad av honom. Precis som jag skrev i min uppsats på svenska nationella i nian, även om det är han som är anledningen till en negativ känsla kan han ge tillbaka den positiva energin. Efter ett avslutat ridpass där ingenting verkligen har fungerat till exempel, då räcker det att jag sitter av och tittar på honom för allt ska kännas lite enklare.

Även om jag vet att Miro inte är den enda som kan lysa upp min tillvaro med sin närhet är det skrämmande att veta att han en dag inte kommer finnas vid min sida. För vem ska då ta "hans plats"?

 

Det är inte första gången det här videoklippet används i ett inläggt och antagligen heller inte den sista gången. Men jag gillar den verkligen starkt, både budskapet och klippen är verkligen helt underbara.

Idag tog jag och Miro oss en promenad i det underbara vårvädret på förmiddagen, viktigt att få röra lite på benen efter gårdagens träning! Vi var ute i en 45 minuter och vi gick väl egentligen den vanliga vändan genom byn och sedan ut på Norddalsvägen, helt underbart att all is i princip är helt borta nu.

Miro njöt lika mycket av promenaden som jag kan jag säga. Som alltid gick han glatt med öronen spetsade framåt samtidigt som han traskade på i ett bra och avslappnat tempo. Han spände till vid några tillfällen men kunde sedan släppa det snart igen. När vi kom tillbaka till stallet stretchade vi som alltid!

Som person är jag väldigt viljestark, vill jag något riktigt mycket är jag verkligen beredd att gå långt för att nå det jag vill. Viljestarkheten för givetvis något som för med sig många positiva delar, jag är till exempel inte den som ger upp i första taget och mitt tålamod är allt annat än dåligt men tyvärr för den där viljestarkheten med sig även negativa bitar. Min viljestyrka finns såväl inom hästsporten som vardagslivet, men eftersom det här är en hästblogg tänker jag rikta det ur den synvinkeln även om det går att dra många paralleller till det som är utanför hästvärlden.


Min viljestyrka inriktar sig framför allt på mina mål, drömmar och drömmål. När jag ser något av följande framför mig målar jag tydligt upp en tydlig bild i mitt huvud, dessa finns i många lika synvinklar och perspektiv men de går på repeat i mitt huvud om och om igen. Så snart en sån här scen har spelat upp sig i mitt huvud är jag verkligen säker på att det är något som jag verkligen vill och därmed är jag verkligen beredd på att göra allt för att nå dit. Ibland är vägen rak och enkel men i de flesta fall är vägen väldigt lång och krokig och det är här det ställer till sig för mig.

Mina mål och drömmar förvandlar jag många gånger till krav, något som jag faktiskt anser att jag måste uppnå. Det är aldrig någon som ställt krav på att jag måste starta en viss klass och prestera en rad med saker i den klassen till exempel, men om jag mitt mål är att rida en viss klass och prestera på ett visst ställer jag kravet på mig själv att jag i framtiden måste göra det. Jag kan så tydligt se framför mig hur jag och Miro dansar fram genom ett visst program, hur vi sätter rörelse efter rörelse och verkligen presterar på topp. När verkligheten sedan inte speglar det samma sänks givetvis mitt självförtroende eftersom jag inte kan leva upp till det som jag vill leva upp till i mina tankar. En stor del av grunden i mitt dåliga självförtroende byggs antagligen upp här, för att jag inte klarar av de krav som jag ställer på mig själv.

Å andra sidan är jag den som aldrig ger upp när jag verkligen vill något. I mitt huvud finns den där ritten där Miro och jag dansar fram, sätter rörelse efter rörelse och presterar på topp. Jag har gjort och kommer göra allt för att nå dit. Vägen dit har hittills varit lång och krokig, ännu har vi inte nått enda fram, men jag har inte slutat kämpa för det. Rom byggdes trots allt inte på en dag och hoppet är det sista som överger oss, det är jag helt säker på. Det finns heller inte några misslyckanden, utan bara lyckanden med missar. 

De mål och drömmar som verkligen betyder något för mig kommer jag verkligen försöka att nå. Ibland kommer jag antagligen behöva ta en omväg, vilopaus eller funderare. Men vem har sagt att det är omöjligt?

Idag stod dressyrträning här hemma i Säter för Pernilla på min och Miros planering.

Började med att rida fram lite individuellt som vanligt, fokuserade mest på rakriktning och böjning runt på fyrkantsspåret i en bra takt och i ett bra tempo i trav och skritt. Miro kändes väldigt mjuk och fin samtidigt som han hittade ett framåtläge.

Själva träningen inriktade sig sedan framför allt på mittvolten, med block vid varje vändningspunkt. På meddelinjen låg det två som vi skulle rida emellan medan det vid långsidorna enbart låg ett innanför spåret. Fick börja med att hitta voltspåret ordentligt i trav nedsuttet åt vänster, efter något varv la vi in skrittövergångar mellan blocken på medellinjen. Till en början blev det mest tvärstopp in i övergångarna men de blev lite finare för varje gång och efter en stund flöt övergångarna mellan skritt och trav riktigt bra. När vi fått till flera bra övergångar togs de bort och vi red enbart runt på voltspåret. Vi bytte sedan varv och gjorde samma sak åt andra hållet med övergångar och även att bara följa voltspåret.

Galopparbetet bestod av att vi från trav fattade galopp mellan blocken på ena sidan medellinjen för att sedan galoppera ett halvt varv och göra ett avbrott till trav mellan blocken på andra sidan medellinjen, så flöt det sedan på. Galoppfattningarna blev bara bättre och bättre för varje gång, vi hittade verkligen ett flyt och fick till väldigt fina fattningar. Avbrotten var inte så tokiga de heller, Miro blev dock väldigt väldigt på efter avbrottet men det är bara att bita ihop och lugnt hitta tillbaka till rätt tempo. Gjorde samma sak åt båda hållen och hittade samma bra känsla åt vardera håll!

Avslutade sedan med ytterligare lite trav på mittvolten. Vi red lite vänd genom volten och i högervarvet minskade vi även volten något, helt utan större protester från Miros sida! Kände verkligen hur jag hittade honom mer och mer, länga voltspåret och det följde även med när vi red lite på fyrkantsspåret.

Jag är väldigt nöjd med träningen! Det kändes som att blocken gjorde mycket idag, det är så mycket enklare att fokusera när det finns tydliga punkter för vart spåret verkligen ska rida. Kändes även som jag kunde hitta en bra kommunikation mellan hjälperna och trots att det är mycket att hålla reda på så flöt det på bra. Jag kände verkligen att jag hittade knapparna idag och känslan blev bra. Har flera bra galoppfattningar att ta med mig dessutom. Nöjda, glada och svettiga var både jag och Miro efter träningen!