Har du någon gång känt att ditt självförtroende svikit dig? Vem vet, ditt självförtroende kanske sviker dig just nu? Jag vet hur det är att inte våga och att inte tro på sig själv, jag har en gång har varit där. Visst kan mitt självförtroende svika mig än idag i vissa situationer, men inte på samma sätt som förut. För att hitta en balans i mitt självförtroende har jag använt en väldigt enkel metod, jag har använt mig av mitt intresse.

Den redan stora hästen reser sig högt upp i luften på bakbenen, jag ser framhovarna flaxa förbi mitt framför ögonen på mig. Lika fort som hästen rest sig tar den åter mark igen med alla fyra hovar, men det dröjer inte många sekunder innan den står där på bakbenen igen. Därefter följer en rad mystiska hopp innan det går i 110 kilmeter i timmen den sista biten in i stallet, själv följer jag med så gott som det bara går efter i grimskaftet. Slutligen står hästen inne i sin box, hela turen har bara tagit någon minut, men för mig känns det som en hel livstid. Mitt hjärta bultar.

Mitt hjärta har många gånger slagit mycket snabbare än vad det borde, men efter år med erfarenhet börjar jag känna mig trygg i de flesta situationer. När jag började rida i åttaårsåldern var det med en skräckblandad förtjusning som jag såg på de stora hästarna. Det var med en förväntansfull blick som jag såg upp till de äldre eleverna på ridskolan, en dag skulle jag också våga hantera de stora hästarna precis som dem. Mitt självförtroende har alltid varit mindre bra, jag har alltid haft svårt att tro på mig själv och att jag inte ska klara av olika saker, både i stallet och i de flesta sammanhang. Hästarna har dock hjälpt mitt självförtroende att ökas gradvis under alla de år jag haft en kontakt med dem. Anledningarna till det ökade självförtroendet anser jag vara många men jag tror framför allt att det har med den naturliga hästvardagen att göra. Vardagen kring hästarna är inte alltid en dans på rosor, men det är just det som ger mitt självförtroende en kick i rätt riktning eftersom hästfolket alltid ställs inför nya utmaningar.

Ibland känner jag mig ganska liten och hjälplös jämfört med en häst, speciellt vid de tillfällen där hästen visar sig starkare än mig. För några år sedan blev jag livrädd så fort en häst gjorde något oväntat, minsta lilla hopp eller ett skutt i fel rörelseriktning fick mitt hjärta att sätta sig i halsgropen. Med åren har jag dock lärt mig att hantera de situationerna på ett helt annat sätt och jag tror att det till stor del handlar om att jag blivit säkrare i mig själv. Idag blir jag snarare full med jäklar anamma när någonting händer och det är något som jag tror kommer från ett förstärkt självförtroende.

För det första tror jag att självförtroendet har växt genom åren eftersom jag hela tiden har utsatts för nya utmaningar och för varje ny situation som jag varit tvungen att ta mig igenom, har jag insett att jag kan om jag bara vill. Hästen må vara mycket starkare än mig, men jag vet att om jag bara ger mig fan på att jag kan: då är jag tusen gånger starkare som hästens ledare. Många gånger har jag i det vardagliga livet insett att det självförtroende jag byggt upp i stallet har stärkt mig även utanför, någonting som jag tror har att göra med det ledarskap som jag fått med mig. Förut hade jag till exempel väldigt svårt för att ta kontakt men människor, men med hjälp av de erfarenheter jag fått genom stallet vågar jag idag både ringa till folk samt stå och prata inför en större grupp.

För det andra behöver hästen daglig omvårdnad och omsorg, den är totalt beroende av mig som människa för att ha en chans att överleva i dagens samhälle. Det är min uppgift att se till att den får rätt sorts utfodring varje dag, att den får motion i den mån som den behöver och att boxen är noggrant mockad. Jag behöver se till att all utrustning är välanpassad för att skador inte ska uppstå och det är mitt ansvar att veterinär tillkallas när det är något som inte står rätt till med hästen. Ansvaret ligger helt i mina händer och jag tror att det hjälper självförtroendet att få en skjuts framåt. Känslan av att veta att jag klarar av den uppgift som jag tagit mig an, tror jag har en stor bidragande effekt på mitt självförtroende.

Slutligen finns hästen alltid där som en trygghet, oavsett vilket väder eller årstid det är ute. Vetskapen av att det alltid finns någon som väntar på mig tror jag hjälper självförtroendet något enormt. Dagar som känns motiga vet jag att det räcker med att se hästens blick för att klumpen i bröstet ska lösas upp en aning. Hästen finns alltid där för mig, jag behöver inte känna mig ensam för jag vet att hästen aldrig skulle svika mig med mening. Jag tror att känna trygghet är väldigt viktigt för oss på vägen mot ett förstärkt självförtroende, även om det i ditt fall kanske inte handlar om att du känner trygghet och bygger självförtroendet hos en häst. Titta ut genom ditt fönster, världen där utanför är full utav nya utmaningar som väntar på dig. Det gäller bara för dig själv att inse vilken typ av utmaning du är redo för. Ett är i alla fall säkert: du kan om du vill och att misslyckas någonstans efter vägen är helt normalt, för tänk då på att ett misslyckande egentligen är ett lyckande med en miss. Vem vet, kanske finns din självförtroendehöjande utmaning bakom närmaste husknut!