Första advent-helgen kan på bästa sätt förklaras: Stockholm International Horseshow!

Jag var uppe i tid i morse, vet inte när jag senast gick upp innan nio på en fredag. Imorse var jag i alla fall uppe vid 05.45 för att fixa iordning mig och packa det sista. Åkte sedan buss med skolan ner till SACO-mässan i Stockholm, det blev startskottet för min Stockholmshelg. Jag och mina kompisar var på några föreläsningar och sedan gick vi mest runt och samlade på oss tygkassar, pennor, mandariner och annat som fanns i montrarna.

Jag åkte inte med de övriga tillbaka med bussen mot Borlänge igen utan stannade istället kvar i Stockholm eftersom jag ändå skulle vara här över helgen. Lyckades tillsammans med några kompisar ta mig från Älvsjö till Centralen, där slog jag död på runt 3,5h innan Johanna kom ner med tåget. Vi åt på centralen innan vi tog pendeln till Sundbyberg och gick sedan till lägenheten. Väl där packade vi ihop massor av pantburkar och gick till Hemköp för att panta. Massor av pengar blev det och vi fick med oss Pringels, Ben &Jerry's och Cola - är det Stockholmshelg så är det. Lite frukost följde också med, nu sitter vi i lägenheten igen.

Imorgon väntar Ridsportmässan och shopping på stan, gissar på att det blir Drottninggatan. Insåg idag att jag har betydligt mer pengar än jag trott vilket känns bra, den här helgen ska jag shoppa utan dåligt samvete. På söndag väntar en heldag med Stockholm International Horseshow, kameran är laddad och minneskortet tömt. Gud vilken bra helg jag och Johanna har framför oss!

Ibland undrar jag om det finns något bättre än att ta på sig varma ytterkläder och gå upp till stallet i mörkret, öppna stalldörren och inse att ingen annan än hästarna är där. På vardagarna är det alltid människor i stallet och även om de andra inte är i just privatstallet tycker inte jag att jag får känslan av att vara själv. På helgerna däremot känns det mycket mer rogivande när ingen annan är där samtidigt.

Idag var jag upp och fixade stallet på dagen medan ponnyerna fortfarande var ute i hagen. Då är det standard att gå upp igen på kvällen om jag inte har någonting annat för mig för att pyssla lite och säga godnatt. Jag tycker att det är otroligt mysigt och rofyllt, det finns verkligen tid och rum för att bara njuta av lugnet och att höra sina egna tankar. Idag blev det lite borstning på Miro innan jag gav ponnyerna något äpple var och pussade de godnatt. Alla tre lika nöjda och glada efteråt.

Idag var det dags att ta fram saxen och förvandla Miro från trollponny till tävlingsponny. Under tävlingssäsongen får hans man se så vild och ovårdad ut som den vill, så länge knopparna blir fina är jag nöjd. Tyvärr har Miros nedre del av manen en viss tendens till att gå av vilket resulterar i en lång och tjock man framtill medans manen vid manken och lite framför är kort, tunn och står åt alla håll. Som tur är, är Miro minst lika söt ändå och hans nacke bär absolut upp man längden utan att det ser allt för dumt ut.

Det slutade med att manen blev blev i kortaste laget, i alla fall vad jag anser om Miros man. Ungefär 1,5 handsbredd, det är lagom eftersom han trots allt har lite nacke och dessutom är det lagom längd för att manen ska hålla sig på rätt sida. Jag kör stenhårt på sax när det kommer till att trimma manen, jag har provat att rycka men jag får det helt enkelt inte bra. Tycker faktiskt det är snyggt med en avklippt man när den är tjockare, speciellt efter någon vecka ner den slitit till sig lite nertill. Jag tunnar aldrig ur Miros man, har gjort det en gång för över tre år sedan men efter det har den fått varit i ordinarie tjocklek. Stora knoppar ska det vara, manen får därför även vara tjock.

Antagligen kommer små justreringar att behövas göras imorgon när den har lagt till sig ordentligt, så är blir det alltid. Måste verkligen hitta en bättre sax också, IKEA-sax är inte att föredra och en av de bättre saxarna är spårlöst försvunna. Jag får ge mig ut på saxjakt helt enkelt!

Idag när jag gick i kylan mot resecentrum slogs jag av tanken att det borde börja närma sig årsfirande för Jumanjis del, i samma sekund insåg jag att idag faktiskt var dagen med stort D. För exakt två år sedan lämnade vi tillbaka Evita efter nästan elva månader tillsammans och senare samma dag anlände vår nya prins. Det är helt galet vad tiden går fort egentligen! Jumanji har utvecklats massor under de här två åren och det ska verkligen bli spännande att se vart han står om ytterligare ett år.

Annars har dagen inte varit så speciell i hästväg. Ponnyerna blev vaccinerade i måndags vilket passade fantastiskt bra, lite vila kom helt lägligt. Miro fick sig en promenad på måndagen efter söndagens tävling och sedan har han faktiskt vilat helt två dagar i rad, det var länge sedan sist men samtidigt har han gjort sig välförtjänt av det. Imorgon är det däremot dags för en liten promenad igen, tänkte även pyssla lite extra med honom och förvandla vildhästmanen till vältrimmad man (nu när tävlingssäsongen är slut).

Jag fick i alla fall rida idag, äntligen. Lite abstinens får jag faktiskt efter att inte ridit varken måndag eller tisdag. Fick hoppa med ridskolans San Remo på dagens lektion, väldigt trevlig häst att rida som verkligen faller mig i smaken. Väldigt olik Miro att rida men det gör mig ingenting, att han dessutom är världens snällaste och coolaste häst är bra för min del. Andra veckan i rad jag hoppar honom, lite omställning har det däremot varit då jag hoppat små och kvicka ponnyer hela hösten!

Innan jag gick hem var jag in och pussade på ponnyerna och gav de lite äpplen. Miro var som vanligt avundsjukan själv när det var Jumanji som fick uppmärksamheten, orättvis matte tyckte han. De är i alla fall otroligt söta och charmiga båda två!

Än en gång har jag suttit och bloggat ikapp Miros aktiviteter för de senaste dagarna. Egentligen tycker jag att det bästa är att sammanfatta allt samma kväll för att då är allting färskt i minnet, men jag har helt enkelt inte orkat startat upp datorn för att skriva på kvällarna.

Den senaste veckan har jag ägnat min stall och skolfria tid till att plugga matte. Det kändes verkligen som en befrielse igår efter jag lämnade in sista skriftliga delen av mattenationella, helt slut efter totalt 5,5h provskrivning. Bara det muntliga nationella i matte kvar för i år, det känns riktigt skönt. Bara tre veckor kvar i skolan dessutom, en hel del dagar som går bort och jag ska dessutom vara ledig för att introduceras på sommarjobbet. Jag kan dock inte slappna av trots det, har en hel hög med uppgifter som ska fixas klart eller kompletteras innan jag kan känna mig helt fri. Dags att ta tag i det nu så det slipper bli för stressigt i slutet!

Nu är det bara en halv skoldag kvar (en väldigt lugn sådan), sedan ska jag ta mig till Insjön med några kompisar. Vi ska ut och promenera samt övernatta i tält, kan nog bli en minst sagt spännande upplevelse. Resten av helgen blir det plugg, stall, ridning och en dressyrträning. Lite annat ska nog hinnas med även det!

De senaste dagarna har verkligen innefattat en hel del händelser, det har gått lite smått i ett och min planering har inte helt blivit precis som jag tänkt mig kan jag ju säga. Veckan har dessutom känts väldigt avhuggen med tanke på att jag var ledig i måndags och det var röd dag i onsdags, helt dagvild har jag blivit!

I onsdags hade vi i alla fall jour, så jag blev i stallet nästan hela dagen då jag tränade mitt på eftermiddagen och hade dubbeltimme teori på kvällen. Miro var dessutom lite loj hela dagen, ville inte äta som han brukar och la sig gärna och sov. Egentligen är inget av det konstigt, men i en kombination med att han såg utmattat ut blev jag lite orolig. Tog därför tempen innan träningen men den visade inget, sedan presterade han på topp under träningen med massor av energi så då blev jag lugn igen.

Men matvägran och tröttheten kom tillbaka, under min teori gick mamma ut och gick med honom och ringde även efter Torkel. Mitt under min dubbelteori kom han, så jag gick ifrån hoppclinicen som vi hade och var med vid undersökningen istället. Ont i magen uteslöt han, något som även jag gjort från början då jag inte tyckte det kändes som det. Han kunde inte hitta något annat heller, men Miro fick en hel del B-vitamin i alla fall. Miro var väldigt duktig under hela tiden, veterinärer är inget han är rädd för inte. För säkerhetsskull halverade vi maten, ställde in en vattenhink i boxen samt gav honom betforvatten. På torsdagen var Miro helt som vanligt igen, så det kändes skönt.

Miro sovandes i hagen på sin 11 årsdag!
På torsdagen hade jag en hel del planer för vad jag skulle göra under kvällen, men dessa ändrades ganska så snart. Vi hade insläpp och första hästen jag tog in fick jag på foten när hon fick syn på en cykel och flög åt sidan. Fortsatte att ta in hästar även om jag kände smärtan i foten och tänkte att det borde ge sig efter ett tag. Det gav sig dock inte, foten svullnade upp och blev blåaktig vilket gjorde att mamma och pappa bestämde att vi skulle åka upp till akuten i Falun och kolla upp den trots att jag inte var lika pepp på det.

Kvällen spenderades därför på akuten, roligare saker kan man ju ägna sig åt en torsdagskväll. Det gick i alla fall relativt fort trots mycket folk och en inte allt för högt prioriterad skada. Kan ju i alla fall säga att det här besöket var oerhört mycket mindre smärtsamt än det förra i alla fall vilket kändes skönt, förra gången var röntgen hemsk trots både morfin och lugnande medan jag den här gången inte ens tagit en värktablett. Det var ingen större fara med foten i alla fall, bara mjukdelar som var skada vilket kändes skönt.

Igår hade jag betydligt mer ont än idag kan jag säga. Har fortfarande lite smärta kvar men jag kan gå utan problem så länge jag går på rätt sätt, smärtan har även avtagit ju mer jag gått vilket känns skönt.

Så nu har jag fått höra ett x antal gånger idag att jag borde byta gren kan jag ju säga, haha. Miro är nog inte så speciellt dålig heller längre med tanke på dagens händelse!

Efter tre nätter borta känns det bra att få sova i sin egen säng, trots att hotellsängen inte var dålig på något sätt. Jag har i alla fall haft toppendagar nere i Göteborg, jag tycker verkligen om den staden måste jag erkänna. Otroligt mysig och vädret har dessutom varit bra! 

Det var roligt att få uppleva GHS för första gången live, det blir absolut fler besök dit. Om det var bättre eller sämre än SIHS kan jag inte avgöra, de ligger nog faktiskt ganska så lika. Det var i alla fall en upplevelse att få se världscupfinalerna där och då, mycket bra ridning och fina hästar. Hämtat massor av inspiration och motivation kan jag säga. Klickade massor av bilder dessutom, trots att vi satt rätt så högt upp fungerade det fint!

Givetvis spenderades det endel timmar och pengar på mässan också. Fyndade endel från min lista, men hittade inte allt. Blev bara ett spontanköp utöver det faktiskt. Hör och häpnad fick jag inte med mig något schabrak hem, ärligt talat hittade jag inget "wow"-som jag bara var tvungen att ha. Ett separat inlägg med shopping kommer givetvis!

Jag och Johanna har haft det jättetrevligt, det är riktigt roligt att bara göra saker vi två. Vi hann dessutom med att spendera tid på stan utöver Scandi. Vi sprang även på lite Sätermänniskor och hann träffa Isabelle och Caroline (Miros förra ägare) en liten stund vilket var väldigt trevligt.

Alla tågresor har gått bra och vi har åkt spårvagn utan strul. Vi har haft det bra på hotellet och i matväg har det bara blivit snabbmat, längtar otroligt mycket efter riktig mat nu. Men allt har vi haft det bra!

När vi kom hem var vi in och pussade på två saknade ponnyer. De har i alla fall haft en bra helg med mamma och pappa som hästvakter. Skönt med dem för en liten vilohelg, men de har i alla fall blivit promenerade.

Nu ska jag sova, imorgon väntar en skoldag. Mer uppdatering kommer!

Idag har jag haft stalljour, ingenting ovanligt eller konstigt i min värld egentligen. Grejen är den att idag har jag haft jouren helt själv, för idag har jag nämligen fått betalt för att göra det. Att vara arton har helt klart sina fördelar ibland.

Det kändes minst sagt konstigt att gå upp helt själv och fodra i morse och sedan väga hö helt i sin ensamhet tills de som hade stalltjänst kom vid klockan nio. Allting har i alla fall flutit på bra. Inget krångel med varken morgon/förmiddagsdelen, insläpp eller kvällsfodring, precis så som det ska vara! Jag har klarat allting själv, mamma hjälpte till att ta en häst på insläppet men annars klarade jag allting helt på egna ben. Tumme upp!

Vädret har dessutom varit helt underbart idag. Solen har lyst och värmt, trots att det blåst till lite till och från. Jag och Miro tog premiärturen på ridbanan innan insläppet och efter insläppet hade jag och Johanna en liten fotografering i ridhuset. Bilder kommer att komma upp, några kommer förhoppningsvis upp redan ikväll!

Idag har Miro bevisat att det är vår, följande med att göra en riktigt ordentlig lerinpackning. Jag har länge väntat på att han ska upptäcka det bortsmälta inne på ridbanan (ponnyernas nuvarande hage) och idag hade det antagligen smält tillräckligt för att ta premiärrullningen i lera för i år. Han går numera utan täcke dessutom eftersom vädret är så underbart så lerinpackningen var verkligen ordentligt gjord. Hela hästen var ordentlig inrullad, från öra till hov.

Det var helt enkelt bara att sätta igång att borsta och jag är evigt tacksam för Magic Brushens existens, den är verkligen min bästa vän i lerans tider! Miro är ju dessutom väldigt duktig på att hitta de absolut värsta lerställena och rulla in sig ordentligt... Det är bara att finna sig i att jag har återfått min smutsgrå ponny.

Ingen vidare bild, men ni förstår hur vacker han var... :)

Min första dag som arton blev minst sagt fullspäckad. Ställde klockan så att jag var vaken vid 02.17 eftersom det var då jag föddes, var lite nördig och tog en screenshoot och la ut på instagram till och med! Tanken var att Johanna skulle ge mig paket där mitt i natten också, men hennes klocka hade inte ringt och jag hade ingenting emot att få lägga ihop ögonlocken på en gång.


På morgonen fick jag paketen från familjen innan vi åt en snabb frukost, därefter drog jag och Johanna upp till stallet. I stallet var det Påskhoppning för hela slanten och emellan Johannas starter hann vi även fixa i ordning stallet. Fick dessutom massor av grattis från både höger och vänster.

På eftermiddagen började släkten att rulla in och sedan var det folk hemma hela kvällen. Det bjöds på smörgåstårta, cupcakes, macarons och cheesecake i två omgångar och på kvällen öppnade jag även min flaska portvin som jag fått i doppresent som skulle öppnas på min 18 årsdag. Utöver det blev det en hel del prat, lite TP-spel och på kvällen körde vi även kinect.

I presentväg fick jag ihop pengar så det nästan täcker hela stövelinköpet, jag behöver enbart skjuta till lite av de redan ihopsparade pengarna. Följande känns väldigt bra eftersom jag nu kan betala stövlarna och ändå ha massor av pengar kvar! Fick även en del andra saker så som iPhoneskal, hörlurssladdsupprullare, en tröja muffinsformar, bakreceptbok, en leksaksbil, halsband, köksredskap och påskgodis.


Förutom min 18 årsdag firade vi även en annan viktig födelsedag, vår katt Bamse fyllde nämligen 14 år! Många tankar gick även till hans syster Trulsa som längre inte finns med oss, igår var första gången sedan vi skaffade katterna som enbart vi två firade födelsedag.

För exakt arton år sedan, den 29 mars 1995 kl. 02.17, föddes jag. Grattis till mig själv!

Onsdagar brukar i vanliga fall betyda ridlektion för min del, idag blev dock ett undantag. Jag lät Johanna rida i stället för mig dels för att jag vill att min förkylning ska ge sig (känner mig så extremt vuxen, har de senaste åren mest igronerat sjukdom och bara kört på med ridning trots allt, haha!), dels för att jag ridit istället för henne på många av hennes senaste lektioner.

Trots ingen ridning blev det givetvis stallvisit trots allt. Började med att fixa Jumanjis mat och vatten innan jag fixade i ordning San Remo åt Johanna (hon var iväg och köpte present till mig och kom i sista stund), så premiärhoppning på honom får det bli för mig en annan gång helt enkelt. När han var färdigfixad värmde jag bett till övriga i gruppen innan jag stack iväg och mockade åt ponnyerna. Satte mig sedan på läktaren och tittade på lektionen istället, roligt att se Johanna på något större än ponnyerna!

Fixade sedan i ordning Kuba åt Karin inför nästa lektion och tog sedan emot Con Rise för avplockning av grejer och avborstning. Hästskötarrollen var minst sagt min idag kan man säga! Hjälpte även till att väga upp kvällshösilaget innan jag avslutade kvällen med lite borstning och mys med Miro.

Miro tidigare i vintras.

Igår var minst sagt en hektisk dag, det var bara att ta sig från punk A till punkt B till punkt C för att hinna med allt som dagen hade att erbjuda. Direkt efter skolan var det bara att ta sig hem för att byta om, när jag sedan kom till stallet tog jag med Miro ut på en promenad det första jag gjorde. Lagom till vi var färdiga var det hög tid för US's mötet att börja, ett möte som faktiskt flöt på riktigt bra utan för mycket sidospår. Vi fick en hel del sagt och åt dessutom utav min specialsockerkaka som var god.

Direkt efter mötet var det dags för nästa tillfälle av mental träningen. Fick en hel del tips som jag ska prova nu framöver så får vi se vilket resultat det ger. Mycket intressant och lärorikt var det i alla fall! När alla möten och träffar var slut för dagen fixade jag och Johanna slutligen det sista i stallet innan vi gick hem.

Nu väntar en sista skoldag innan jag tar påsklov!

Den där motivationen från fredagskvällen försvann natten till lördag kan jag säga, men helgen har flytit på med stalljourer och plugg. Förkylningen har blivit snarare sämre än bättre, men det är väl bara att le och vinka.

Idag blev det en lugn stalldag, var enbart upp för att bygga lite hinder och titta på hoppning. Johanna och Sanna hoppade nämligen med ponnyerna, alla skötte sig bra ponnyer som ryttare och det är bara roligt att titta på. Stretchade sedan Miro och pussade lite på de båda två innan jag gick hem igen, Johanna fixade stallet idag.

Veckorna de bara rullar på, tycker att det mest är måndag och fredag hela tiden. Skolan rullar på och det känns som jag och Miro äntligen börjar hitta tillbaka på banan igen efter allt vilket verkligen är en stor lättnad för mig. Om en vecka är jag dessutom arton år fyllda vilket är helt galet när jag tänker efter, det är inte förens nu jag verkligen inser hur fort tiden rullar iväg.

I veckan har jag gjort kursvalen inför trean, de slutgiltiga valen känns dessutom bra. Två kurser har jag haft klart för mig sedan jag började i tvåan och för någon vecka sedan kom även ytterligare ett självklart val in. Sedan har jag länge velat över en kurs, en kurs som jag antagligen kommer ha väldigt stor nytta av i framtiden och jag valde den tillslut för att gynna mig själv. Vi får se om den blir av dock och i så fall kommer jag läsa den utöver mina 2500p. Nästa år kommer bli mindre hektiskt än i år, inte lika många pluggkurser och dessutom färre kurser. I helgen blir det däremot plugga som attan för att få en extra dags påsklov, den dagen kommer dessutom innebär några timmars jobb istället för skola!

Nu ska jag avrunda den här fredagen med lite musik, jag har precis klistrat ihop en nya Spotify-lista med en hel del betydelsefulla låtar (jag har säkert glömt hälften...) innan det är dags att ställa klockan för stalljour imorgon. Trots att halsontet börjat tränga sig på, öronen är lite konstiga och jag har en minst sagt uppbokad helg framför mig känner jag mig på något sätt full av motivation till allt, hoppas det håller i sig!

 

Igår blev det lite utav en stalldag kan man säga. Var i stallet vid en kvart i nio eftersom jag skulle börja jobba vid nio, men redan då började vi med att plocka fram täcken för att sedan borsta av hästarna innan täckning. Sedan var det allt stallarbete som gällde fram till halv ett, givetvis med en halvtimmes fika mitt i allt också. Känns lite konstigt att ha stalltjänst (eller ja, nu var jag ju typ arbetsledare för de som hade stalltjänst) utan att ha jour, men att tjäna pengar på att vara i stallet är inte direkt fel heller om man säger så. Allting flöt dessutom på väldigt bra!

Var sedan hem och åt lite innan träningen, hjälpte sedan Johanna att göra i ordning Jumanji för sin träning innan jag satte igång med Miro. När jag tränat färdigt hjälpte jag Johanna med det påbörjade projektet att tömma ponnyernas bäddar, nu är vi över på växelströ igen då det är så tråkigt att behöva plocka ur bäddarna en gång i veckan för att de ska hålla sig fräscha. Vi fixade även med allt annat stallfix efter det.

Idag blev det kvällsbesök i stallet då vi var iväg på en shoppingvända på dagen. Johanna promenerade båda ponnyerna idag, jag har nämligen konstigt ont under ena knäet. Medan hon var ute på promenaderna fixade jag i ordning med allt stallarbete och gjorde även lite annat småpyssel, stretchade även ponnyerna efter respektive promenad.

Nu ska jag titta på dagens avsnitt av Ponnyakuten, ett måste såhär på söndagskvällen!

Pusseponnyer i hagen för några veckor sedan.

Igår var det äntligen dags för den första mentalträningen genom projektet, som jag längtat efter det tillfället. Jag tycker för det första att det mentala är en väldigt intressant del och för det andra vet jag att jag som person har allt för många spärrar som sitter i huvudet.

Tyvärr hade jag en förskräcklig örvärk och lock för öronen under gårdagens eftermiddag och kväll, vilket gjorde att jag inte riktigt kunde fokusera på själva inlärandet så bra som jag önskat. Jag pinade mig dock igenom det hela för att jag så gärna ville ta del av informationen även om jag egentligen hade behövt gått hem och sovit (hade dessutom inte sovit ordentligt under natten). Lite av det som togs upp kände jag i alla fall igen från ett tidigare tillfälle när jag var på mental träning för samma person, så jag hängde i alla fall med någorlunda och fick uppdatera minnet lite.

När det kommer till öronen är problemet löst, jag tillbringade nämligen morgonen och en del av förmiddagen uppe på öronmottagningen i Falun. Under gårdagen hade vi livräddning på idrotten, självklart valde jag att djupa på den djupaste delen (3,8m) i bassängen och allt gick utan problem, förutom att öronen tog stryk. Jag har nu hål på båda trumhinnorna + att den vänstra dessutom är irriterad. Det gör inte ont längre i alla fall men jag har lock för öronen och hör lite mystiskt, alla ljud förstärks ungefär x3 och jag som redan är ljudkänslig för vissa ljud har även kunnat lägga till nya på listan. Dörrar som stängs, höpåsar som prasslar, ställfläktarna och hovklapper är några av de ljud som jag längre inte uppskattar till fullo. Ljuden uppfattas dessutom ungefär som om de kom ur en skränig högtalare, men det är väl bara att leva med det en tid framöver!

Just nu längtar jag efter sommaren!

Jag minns hur jag i januari nämnde att jag i år förhoppningsvis (med ett peppar, peppar efter) skulle kunna starta tävlingssäsongen som planerat i år, men icke. Det var allt innan Miro drog av sig en sko och drog på sig en rejäl spänning i bogen och på den tiden vi trodde att vårt sadelproblem var enkelt att lösa. Två månader senare sitter jag här och vet att det inte blev som planerat.

Teoretiskt sätt hade jag kunnat starta Miro idag, men det kändes helt fel. När jag tog beslutet för en vecka sedan kände jag att det inte kändes rätt för någon part, jag kände inte att jag kunde ge varken mig eller Miro tillräckligt bra förutsättningar för att kunna genomföra starten. Positiva upplevelser i tävlingssituation tror jag är viktigt för oss och jag ville helt enkelt inte dra ett allt för osäkert kort.


Igår hade jag i alla fall utvecklingssamtal, en möjlighet vi får genom projektet. Det finns möjlighet till att ha det både i hoppning och dressyr men eftersom mina tävlingsambitioner enbart inriktar sig på dressyr håller jag mig till det, därför hade jag det med Pernilla. Till en början fick jag fylla i en lapp där jag fick bedömma olika punkter om mig själv och Miro från skala 1-10 på hur jag tycker vi ligger idag, supersvårt tycker jag att gardera sig själv och hästen på följande sätt. Mycket 8:or blev det men även en del högre och lägre.

När det var ifyllt tittade vi lite på siffrorna och pratade lite om varför jag satt den siffran, vad som saknades för att nå till en högre siffra och så vidare. Vi jämförde även punkterna med mina tävlingsmål och pratade om vad som behövdes göras för att nå dit jag ville. Nu har många siffror sjunkit i och med allt trubbel vi haft under senaste månaden, men vi har nu en plan på hur vi ska jobba vidare för att komma tillbaka och även utvecklas vidare för att nå dit jag vill. Jag är nöjd med samtalet, fick en hel del klartecken vilket känns bra.

När det kommer till tävlingsplaneringen är det ytterligare en månad kvar till min och Miros årsdebut, under den tiden har vi planerat in minst en träning i veckan för Pernilla. Jag känner själv att jag behöver en del extra stöttning i dagens läge och är väldigt tacksam för att det går att lösa på ett sådant bra sätt!

Imorse var jag på plats i stallet strax efter sju på morgonen för att bortsa av Miro och förbereda inför hans massagetid vid halv åtta. Givetvis hade han sovit gott som alltid, Pernilla uttryckte en gång att han snarare sover under bädden än på den och det stämmer antagligen in väldigt väl.

Vi bestämde oss för i veckan att boka in ytterligare en massagetid för att verkligen vara på den säkra sidan över att spänningen han dragit på sig i bogen, antagligen efter att ha dragit av sig en sko i hagen, verkligen skulle gett sig helt. Även om han inte visat något obehag vid ridning har vi känt en liten spänning och därför ville vi helt enkelt vara säkra på att allt släppte. En minimal spänning fanns fortfarande kvar, därför fick han ytterligare en behandling där med både akupunktur och laser utöver vanlig massage. Även resten av kroppen blev genom masserad när hon ändå var där, en prins förtjänar ju det bästa, inte sant?

Nu ska i alla fall alla spänningar i bogen vara borta. På måndag ska jag rida för Pernilla för att få ytterligare en koll på hur snedheten ser ut, förhoppningsvis har det blivit lite bättre i alla fall och även för att komma vidare för att komma tillbaka dit vi var innan. På tisdag ska vi åka ner till Mustang Hästsport för att prova ut två nya sadlar, en hoppsadel och en dressyrsadel, och förhoppningsvis ska vi hitta något i alla fall.