Smedens Baccarat köptes av Säterbygdens Ridklubbs ungdomssektion vintern 2005. Hon var ett Shetlandsponnysto som föddes den 7 april 1992 och var omkring 105cm i mankhöjd. Sommaren 2006 drabbades Baccarat tyvärr av fång och efter ett år av behandlingar fick hon under sommaren 2007 vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Under några månader vintern 2006 var jag skötare på henne.

Jag minns Baccarat som en otroligt snäll och välvillig ponny. Hon stod alltid snällt medan man pysslade med henne och i ridningen gjorde hon det hon skulle. En perfekt liten barnponny helt enkelt, skulle jag vilja beskriva henne som. Till råga på allt var hon dessutom väldigt söt, någonting som hon givetvis tjänade in hos både de yngre och äldre på ridskolan.

Min tid tillsammans med Baccarat varade bara i några månader, stor för shettis var jag redan från början. Jag red henne på de lektioner det fanns tillfälle för, vilket var de gånger hon fortfarande var ett valbart alternativ när det var min tur att välja ponny inför kommande lektion. Mitt absolut starkaste minne tillsammans med henne är från en fredagskväll när alla andra skötare var med på pizzakväll, själv var jag inte intresserad av att vara med. Den kvällen satt jag på huk med henne i sin spilta (boxarna kom inte förens till sommaren), under vattenkoppen i ena hörnet. Jag satt där och bara klappade henne på mulen samt matade henne med några höstrån som fanns kvar från eftermiddagsmaten. Vi var så nöjda och glada båda två och den där stunden, den kommer alltid var lite extra speciell för mig.

Trots att jag inte var officiellt skötare på Baccarat under hennes sista levnadsår borstade och myste jag en hel del med henne trots allt. Hon var min lilla ögonsten, därför ägnade jag henne gärna en extra stund. Jag kommer därför aldrig glömma bilden av hur hon för sista gången leddes ut ur stallet, det var min sista skymt av henne. I den stunden viste jag inte direkt att det var den sista, men samtidigt kände jag såväl på mig då att det var det sista jag skulle få se henne.