Här har det minst sagt ekat tomt ett tag med väldigt oregelbunden och utebliven bloggning. Nu tänkte jag däremot ge en liten lägesrapport!

Till att börja med kan jag meddela att gymnasiet är klart för min del. Idag klockan 16.00 var det kursslut och även deadline för att skicka in uppgifter, jag skickade däremot in min sista uppgift i tisdagseftermiddag. Det känns väldigt konstigt alltihop måste jag säga, det känns overkligt alltihop. Nästa vecka ska jag in till skolan för att fixa till flaket, ha den årliga grillunchen med klassen + mentorer samt lämna in dator, nycklar och tagen. Sen är det bara studentveckan kvar med mösspåtagning nummer två, studentmiddag, fotbollsturnering och själva studentdagen. Allt känns så galet overkligt!

Miro han tränar på, vi fortsätter att stretcha ut hans korta bakben och få igenom böjningen på honom. Märks på en gång om det inte hålls efter, då blir han lätt förslöad och ridkänslan blir inte alls så bra som den kan bli. Som tur är behövs det bara ett ordentligt pass för att han ska hitta tillbaka igen, så det är skönt det i alla fall. Han är dessutom väldigt mottaglig och tar det mesta med ro, visst ifrågasätter han ibland men det ger nästan bara positiva effekter i slutänden i alla fall. När allt är på sin plats är det värt de där småkonflikterna, för fysatan vad fin han blir.

Jumanji däremot är för tillfället konvalicent. I tisdags var vi till Wilkesbacka veterinärklink då han varit lite ofräsch, det var inte alls mycket men något stod inte helt rätt till. Väl på plats såg det däremot väldigt ljust ut, han travade utan anmärkningar på gången, under longering och genom böjprovet, till sista böjningen lågt som var på höger fram. Han visade obehag vid böjning men visade knappt något hälta i traven därefter, kotleden bedövades därför och sedan fick han diagnosen kotledsinflamation som han nu är behandlad för. Nu blir det tre veckor med promenader och mindre hage fram tills återbesöket den 18 juni.

Annars har jag, den tid som inte ägnats åt skola eller stall, mest umgåts med min fina pojkvän. Sysslolös skulle jag defintivt inte vilja säga att jag varit, det har mest varit fullt upp hela tiden. Min förhoppning är att få ta det i alla fall lite lugnt nu i tre veckor fram tills det är dags att börja sommarjobba, men om jag känner mig rätt kommer det inte bli så!

 

Just idag är det även fyra år sedan Miro stal mitt hjärta vid första ögonkastet. Precis som på bilden här ovan mötte jag honom första gången och redan då visste jag att det här var ponnyn med stort P. Jag kommer aldrig någonsin ångra mitt val, för mig är han den bästa ponnyn på hela jorden och jag älskar honom mer än jag egentligen borde (om man nu kan älska någon för mycket...).