Idag var det dags för dressyrträning för Pernilla! Förra veckans träningstillfälle och övrig ridning var inte på tipptopp, förutom tävlingsdagen då, därför kändes det skönt att Miro satte ett bra joggingpass igår trots min omotivation. Dagens individuella framridning kändes dessutom bra även den, så skönt!

Idag började vi sätta lite mer press på allt, nu närmar sig nämligen årets första (och vår första storhäststart) i LA så nu är det dags att börja spänna bågen ytterligare lite igen. Vi började därför med lite skänkelvikning och en båge in på långsidan, till en början kändes det lite halvkärvigt faktiskt. Miro var inte helt framme men ändå mjuk, däremot hade jag lite svårt att få till ställningen då jag blev lite hastig i mina ageranden. När jag hittade balansen blev det däremot betydligt bättre.

Vi släppte sedan den övningen, därefter blev det mest ridning på fyrkantsspåret med massor av småvolter i alla gångarter. Lite förvänd galopp hann vi också med samt lite halter och ryggningar. Fokusen låg på att få igenom ställningen och böjningen samtidigt som han behöll bakbensaktiviteten, inte helt lätt men det går. Det var verkligen givande och gav väldigt bra effekt, för på slutet kunde jag rida in i en volt med enbart sitshjälperna utan att han backade av. Mellan volterna rörde han sig dessutom otroligt bra och känslan blir precis sådär härlig så jag bara vill rida, rida, rida.

Sammanfattningsvis är jag så nöjd med dagens träning. Förra veckan hade vi verkligen fastnat i varandra och idag, 6 dagar senare där vi ridit en tävling och två joggingpass (+ att Johanna hoppat honom), hittar vi tillbaka till ett flyt där vi jobbar med varandra. Hittade dessutom bra verktyg för att få till den där extra ställning/böjningen med väldigt fina hjälper, men även för att hålla mig kvar när han försöker sätta ut högerbak. Känslan var bara så bra, Miro var bara så bra och jag var bara så bra. Kan vi få tävla och visa vad vi kan nu, tack!