We gonna let it burn

Publicerat av Jennie Börs den 13 Januari 2014 kl. 22:04 i Vardag
Idag var planen att skritta ut en vända, men den ändrades om och blev till en vilodag istället. Miro har trots allt gjort någon form av arbete i en veckas tid nu så därför tyckte jag att han kunde förtjäna det. Imorgon ska vi däremot ut till Hedenslund och för ett individuellt dressyrpass, var riktigt länge sedan vi var där och red nu.

För min del blev det däremot ingen vilodag, jag körde på ett styrkepass hemma istället. Mitt mål är att hinna med två, gärna tre, styrkepass per vecka. För det första för att jag vill bli starkare, framför allt i bålmuskulaturen. Jag känner mer och mer att jag behöver bli ännu starkare för att klara av att rida Miro maxat, för även om jag har bra med magmuskler och klarar av att sitta kvar kommer det hjälpa mig mycket att bli ännu starkare. För det andra läser jag specialidrott och det är en del av kursen, vilket är bra för då får jag en extra push att komma igång.

Idag körde jag uppvärmning på crosstrainern, sedan gjorde jag framför allt mag- och ryggövningar men även lite armar och ben. Tanken är att fortsätta på ett liknande spår men bygga på mer och mer, har dels fått en del övningar från min lärare men utgår även från mitt program jag fick av en sjukgymnast tidigare för att hjälpa till att stärka framför allt min rygg. Nästa pass är inplanerat på torsdag och sedan ska det hinnas med ett pass i helgen också: då kan jag vara nöjd med min egna träning den här veckan.

Jag är en ganska lat person när det kommer till träning. Ridning är inga som helst problem, där klarar jag verkligen av att motivera mig och kämpa vidare trots att det är riktigt jobbigt. Kondition och styrketräning på backen däremot är inte min grej, jag tycker helt enkelt inte att det är roligt. Jag vet däremot att bara jag kommer igång och hittar ett mönster blir det lättare och dessutom: när jag väl är igång med ett pass vill jag verkligen fullfölja det!

Träningsbilder hade jag inga, därför kör vi lite omvänd psykologi på en sovande Bamse istället. Ibland önskar jag faktiskt att jag vore katt.

Kommentarer
Mitt namn är:
Kom ihåg mig

Min e-postadress: (publiceras ej)

Min blogg:

Kommentar:

Trackback