Vi alla har våra förebilder här i livet, en del är självklara medan vi beundrar andra i det omedvetna. Vissa personer står dig nära, vissa personer har du aldrig ens träffat i det verkliga livet. Jag har en rad av olika förebilder idag, en del har jag haft under flera år medan andra tillkommit. En del förebilder har jag tappat min tillit till och släppt taget om.

Jag försöker alltid föregå med gott exempel när jag är i stallet, allt för att andra ska lära sig att ta efter rätt saker istället för fel. Det anser jag är mitt ansvar som hästägare uppstallad på en ridskola, jag måste följa de regler som finns uppsatta. Precis på samma sätt som under tiden jag var skötare. Jag måste även beté mig på ett sätt som är föredömligt både mot hästar och människor. För mig är det inga som helst problem att agera på ett bra sätt i stallet, det sitter liksom i ryggmärgen. Jag är uppvuxen med ett stort säkerhetstänk kring hästar, att de ska behandlas med såväl kärlek som respekt och att alla ska accepteras för den som den faktiskt är. I stallet anser jag att jag är precis så som en förebild ska vara, både för yngre och äldre.

Det samma gäller här på bloggen, även här vill jag föregå med gott exempel. Jag väljer själv vad som publiceras och vad som får stanna utanför. Allt som publiceras vill jag kunna stå för, det tror jag är grunden i allt.

 

Samtidigt är det svårt att alltid vara den där perfekta och felfria. Vi alla gör misstag ibland, ibland gör vi saker vi inte kan stå för. Det händer att jag agerar på ett sätt som jag egentligen inte tänkt agera på, det händer att jag slarvar medvetet. När det sker plötsligt kan jag inte rå för det, att saker och ting händer av en reflex kan jag inte rå för. Ibland bemöter jag hästen på vad jag anser vara fel sätt, men samtidigt ångrar jag mig alltid i sekunden efter och förlåter den för mitt misstag. Samtidigt finns de där riktiga slarvsakerna, som att Miro står lös i boxen när jag borstar, mockar eller tar av täcket. Jag vet att han ska sitta fast och jag vet varför. Varför slarvar jag då? Jo, för att jag gör det bara när ingen som tar skada av det ser och jag gör det bara av ren lathet. Den biten är det däremot slut med nu, nu står jag i ridskolestallet istället för privatstallet. Nu kommer det vara hur självklart som helst att sätta fast honom igen med tanke på att ridskolan drar igång igen imorgon.

Någonting som jag däremot tycker är svårt, det är det här med bildpublicering. Jag vet att många av de som jag borde vara en förebild för följer mig på instagram eller är vän med mig på facebook, kanske de rent utav läser min blogg. När jag skriver det här har jag en typ av bilder framför allt i huvudet, bilder där jag sitter till häst utan hjälm. Jag förespråkar inte på på något sätt att rida utan hjälm, verkligen inte. Det skulle aldrig falla mig i tanken att rida utan hjälm, för hjälm är en självklarhet till mig. Men samtidigt har jag suttit upp barbacka på båda ponnyerna utan en hjälm på huvudet vid fotograferingar.

Jag kan inte ens försvara det. "Jag satt upp i 10 minuter utan hjälm för att få fina bilder" är inget bra argument enligt mig, men det är sanningen. Olyckan kan vara framme lika lätt när jag sitter barbacka på en stilla stående ponny på en öppen äng utan hjälm som när jag rider dressyr med hjälm i ridhuset. Det förstnämnda lät till och med mer riskfyllt än det andra, enligt min mening. Samtidigt vill jag lägga upp bilderna eftersom de är fina och det har jag även gjort, trots att jag inte kan försvara det. Jag är å andra sidan arton år och myndig, jag får ta ansvar över mig själv. Men kom ihåg där ute att ni har bara ett huvud: var rädda om det och vårda det väl.

I mitt bakhuvud finns alltid tanken att jag vill kunna stå för mina handlingar, det är att vara en bra förebild enligt mig. Som en bra förebild ska du även behandla andra på ett bra sätt, oavsett om du älskar eller hatar någon. Det finns många faktorer som gör personer till bra förebilder, jag vet precis vilka mina förebilder är samtidigt varför de är det. Jag hoppas även att någon i alla fall ser mig som förebild. Den här meningen tycker jag är väldigt bra att ha i bakhuvudet, den gör dig automatiskt till en bra förebild: "Always try your best. You never know if it's a little girl watching & thinking: I wanna be just like her".