Falu Ryttarsällskap: 23 augusti 2014
Publicerat av Jennie Börs den 23 Augusti 2014 kl. 17:09 i Tävling
Jag efteranmälde mig lite spontant till en dag på FaRS dressyrmeeting på Sveden bara någon dag innan efteranmälningstiden gick ut då jag kände att en månads tävlingsuppehåll blev lite väl långt efter sommaruppehållet. Tyvärr hade de ingen LA:3 på hela helgen, som jag gärna hade ridit, så det fick bli en LA:1 istället. Lite variation med tanke på att jag inte ridit det programmet sedan i maj.
LA:1
Framridning:
När jag i godan ro skirttade fram öppnade sig hela himlen och på bara någon minut var både jag, Miro och framridningsbanan genomblöta. När det värsta regnet lagt sig började jag rida fram, det var däremot inte helt lätt då jag var genomkall och blöt medan Miro kändes spänd. Min framridningsplan som jag hade tänkt mig fungerade inte alls, framridningen blev därför lite småkaos. I traven kändes Miro väldigt spänd och ibland småspringig, fick inte alls till känslan trots att jag försökte hitta på åtgärder. Galoppen kändes istället kort och spänd. Fick honom heller inte tillräckligt rund i sidan, utan han kändes lite stretig och ville inte släppa efter och igenom.
Hade nästan gett upp och tänkte faktiskt stryka mig, det började regna mer dessutom. Gick då in i ridhuset där de var framridning för de regionala klasserna (jag red lokalt) då de sagt att vi fick trängas där inne i de värsta skurarna. Där inne kändes det som jag fick grepp om trycket i traven i alla fall även om det var lite sisådär med styrningen och det övriga. Galoppen blev lite mindre spänd och kort, även där så länge vi inte styrde. En sådär tio minuter där inne gjorde verkligen skillnad.
I collectingring:
Collectingringen låg het under vatten i princip, men jag och Miro plaskade runt lite i både trav och galopp. Han kändes lite mer spänd igen vilket antagligen berodde på vattenmassorna och styrningen var forfarande lite sådär, men jag tänkte att det fick bära eller brista.
På banan:
På banan hade jag lite samma känsla som i collectingring, där inne var det däremot inte fullt lika blött förutom halva kortsidan vid domaren. Miro skulle däremot inte gå i närheten av ena långsidan i vänstervarvet, han bara vände och drog sig därifrån. Jag red däremot upp på medellinjen vid startsignal med tanken att om han blir för trixig utgår jag, annars kämpar vi på och tar saker och ting som det kommer.
Känslan under ritten var inte helt på topp. Miro bjöd däremot på sig själv och trampade på i vattnet som han aldrig gjort annat innan, vilket var lite förvånade. Min ridkänsla var däremot i övrigt inte så bra. Fick inte alls känslan av att han var mjuk och följsam i sidorna eller mellan hjälperna, därför kändes det lite hackigt. Traven kändes lite spänd och hastig ibland medan galoppen fortfarande kändes kort och spänd. Var inte speciellt nöjd med själva ritten, mer glad att vi tog oss igenom den utan större missöden med tanke på förutsättningarna. Jag kan rida så mycket bättre än jag gjorde idag, kändes mest som jag styrde runt. Den läskiga långsidan i vänstervarvet löste sig däremot, vi behövde aldrig rida förbi den egentligen i just det varvet, tur det!
Jag fick mig däremot ett överraskande uppvaknande när jag fick protokollet, 65.13%, min gissning låg på minst 10% under det och istället sätter vi nytt procentrekord i LA:1!? När jag tittade på filmen så här i efterhand såg det däremot bättre ut än det kändes. Det såg inte alls lika hackigt ut som jag upplevde det i traven, i galoppen syntes det däremot tydligare om än inte så illa som det kändes. Slutkommentaren löd "Liten trevlig häst som trots blötan gör sitt bästa. Släpper i formen ibland.", och ja, det stämmer nog. Miro gjorde verkligen sitt bästa i förutsättningarna idag inne på banan, jag kan inte klaga på honom ett endaste dugg. Idag ställde han verkligen upp, älskade lilla ponnyn. Jag lämnade Sveden med ett leende på läpparna och är glad att jag faktiskt inte strök mig.
Han är så himla fin min älskade lilla ponnyhäst. Alltså bilden i mitten, ett sådant typiskt Miro-uttryck! Öronen spetsade och det syns hur han spänner till sig, där rider vi nämligen ut mot den läskiga långsidan men det gick bra utan att han gjorde mer än just bara titta.
LA:1
Framridning:
När jag i godan ro skirttade fram öppnade sig hela himlen och på bara någon minut var både jag, Miro och framridningsbanan genomblöta. När det värsta regnet lagt sig började jag rida fram, det var däremot inte helt lätt då jag var genomkall och blöt medan Miro kändes spänd. Min framridningsplan som jag hade tänkt mig fungerade inte alls, framridningen blev därför lite småkaos. I traven kändes Miro väldigt spänd och ibland småspringig, fick inte alls till känslan trots att jag försökte hitta på åtgärder. Galoppen kändes istället kort och spänd. Fick honom heller inte tillräckligt rund i sidan, utan han kändes lite stretig och ville inte släppa efter och igenom.
Hade nästan gett upp och tänkte faktiskt stryka mig, det började regna mer dessutom. Gick då in i ridhuset där de var framridning för de regionala klasserna (jag red lokalt) då de sagt att vi fick trängas där inne i de värsta skurarna. Där inne kändes det som jag fick grepp om trycket i traven i alla fall även om det var lite sisådär med styrningen och det övriga. Galoppen blev lite mindre spänd och kort, även där så länge vi inte styrde. En sådär tio minuter där inne gjorde verkligen skillnad.
I collectingring:
Collectingringen låg het under vatten i princip, men jag och Miro plaskade runt lite i både trav och galopp. Han kändes lite mer spänd igen vilket antagligen berodde på vattenmassorna och styrningen var forfarande lite sådär, men jag tänkte att det fick bära eller brista.
På banan:
På banan hade jag lite samma känsla som i collectingring, där inne var det däremot inte fullt lika blött förutom halva kortsidan vid domaren. Miro skulle däremot inte gå i närheten av ena långsidan i vänstervarvet, han bara vände och drog sig därifrån. Jag red däremot upp på medellinjen vid startsignal med tanken att om han blir för trixig utgår jag, annars kämpar vi på och tar saker och ting som det kommer.
Känslan under ritten var inte helt på topp. Miro bjöd däremot på sig själv och trampade på i vattnet som han aldrig gjort annat innan, vilket var lite förvånade. Min ridkänsla var däremot i övrigt inte så bra. Fick inte alls känslan av att han var mjuk och följsam i sidorna eller mellan hjälperna, därför kändes det lite hackigt. Traven kändes lite spänd och hastig ibland medan galoppen fortfarande kändes kort och spänd. Var inte speciellt nöjd med själva ritten, mer glad att vi tog oss igenom den utan större missöden med tanke på förutsättningarna. Jag kan rida så mycket bättre än jag gjorde idag, kändes mest som jag styrde runt. Den läskiga långsidan i vänstervarvet löste sig däremot, vi behövde aldrig rida förbi den egentligen i just det varvet, tur det!
Jag fick mig däremot ett överraskande uppvaknande när jag fick protokollet, 65.13%, min gissning låg på minst 10% under det och istället sätter vi nytt procentrekord i LA:1!? När jag tittade på filmen så här i efterhand såg det däremot bättre ut än det kändes. Det såg inte alls lika hackigt ut som jag upplevde det i traven, i galoppen syntes det däremot tydligare om än inte så illa som det kändes. Slutkommentaren löd "Liten trevlig häst som trots blötan gör sitt bästa. Släpper i formen ibland.", och ja, det stämmer nog. Miro gjorde verkligen sitt bästa i förutsättningarna idag inne på banan, jag kan inte klaga på honom ett endaste dugg. Idag ställde han verkligen upp, älskade lilla ponnyn. Jag lämnade Sveden med ett leende på läpparna och är glad att jag faktiskt inte strök mig.
Kommentarer
Trackback