Det finns så oändligt många val vi måste göra här i livet, val som innefattar allt från vad vi ska äta för dagen till vilken av våra framtidsdrömmar vi ska satsa på. Det första valet kan vara större än det andra, det tredje valet kan vara viktigare än det fjärde. Vissa beslut är lätta att ta, vissa är betydligt svårare. Vissa val blir fel, vissa blir helt rätt.

Ett val som alla någon gång har, eller kommer att ställas inför, det är gymnasievalet. Det är snart två hela år sedan jag, femton snart sextonårige Jennie, klickade i mina val inför min gymnasietid. Mitt slutgiltiga val blev någonting helt annat än hur jag tänkte när jag var tretton. Jag hade haft min tydliga bild av Mediaprogrammet på Karlfeldtsgymnasiet i Avesta, men det valet var borta ur bilden. Mediaprogrammet var borttaget, något jag var väldigt upprörd över och SYVens hjälp hade inte varit till min hjälp. I den "mörka" tunneln hade jag dock funnit min egen väg, en gul broschyr med programmet "Digital Design" hade fångat mitt intresse och efter en besöksdag var mitt beslut fattat: det var till den skolan jag skulle söka.

Mina betyg från höstteminen räckte gott och väl för att komma in på mitt preliminära val. Valen fick dessutom vara bestående under omvalsperioden, jag var säker på att jag valt rätt. Sommarlovet kom och jag fick mina slutbetyg i handen. Det riktiga beskedet kom och ja, jag kom in med goda marginaler kan jag säga. Till hösten slogs dörrarna upp för Digital Designprogrammet på Helixgymnasiet i Borlänge och en ny värld öppnades framför mina ögon

Jag trivdes verkligen bra, jag kände att jag hade hittat rätt. Gymnasiet blev helt klart nästan precis som den nystart jag önskat mig. Jag var så säker på att jag valt rätt, tills nya dörrar öppnade sig. Det var när Dahlandergymnasiet kom ut med sin nya idrottsprofil, nämligen ridsportprofilen som mina tankar började snurra. Jag önskade ungefär tusen gånger om att jag var född ett år senare. Tankar och funderingarna fortsatte spinna på i mitt huvud: "Är verkligen Digital Design rätt linje? Vad vill jag göra i framtiden? Är Dahlander en bättre skola för mig?". Efter lite prat med en av Dahlanders lärare och massor av prat med mina föräldrar bokades ett möte in med SYVen ute på Dahlander.

Mötet slutade med ännu mer förvirring. Ridsportprofil skulle innebära att jag var tvungen att söka om och börja om i ettan till hösten, men det lockade något enormt. Det slutade med att mina slutbetyg kopierades och postades iväg tillsammans med en gymnasieansökan. Jag hade för andra gången i mitt liv sökt in till gymnasiet, den här gången till Samhällvetenskapsprogrammet och Naturvetenskapsprogrammet på Dahlandegymnasiet i Säter.

Det preliminära beskedet visade att jag kom in med goda marginaler. Jag hade dock bestämt mig, efter mycket tankar fram och tillbaka, kommit fram till ett beslut redan innan beskedet kom. Mitt beslut föll på att jag skulle tacka nej och sagt och gjord, jag drog tillbaka min ansökan.

Ibland tror jag att vi måste våga chansa för att vinna, vi måste våga ta felaktiga beslut för nå fram till det rätta. Det är svårt att veta vad vi vill när vi är femton/sexton år gamla, jag är idag snart arton år och har fortfarande inte en blekaste aning om vad jag vill i framtiden. Från jag var tretton år har så många yrken passerat mitt huvud, allt från fotograf till civilingenjör. Idag vet jag inte ens varför jag läser en estetisk linje och kanske är det helt fel linje för mig. Visar det sig att det är helt fel får jag helt enkelt välja en annan väg för att nå dit jag vill, ingenting är omöjligt bara olika mycket svårt.