Eftersom jag inte sammanfattat någon tävling här på bloggen sedan jag tävlade i Gagnef den 19 maj tänkte jag dra en snabb liten summering med resultat och kortare reflektioner för er läsare som är intresserade. Jag kommer dela upp inlägget i två delar, här kommer del nummer ett.

Säterbygdens Ridklubb: 2 juni 2013

LA:1: Framridningkänslan var inte helt på topp, däremot stod både Pernilla och Karin vid staketet och peppade mig till att han såg väldigt fin ut. Minns inte att han hade några extrema headshakingsymtom även om de säkert fanns där. På banan hade jag känslan av att han inte var helt igenom i sidorna för att få den där optimala känslan, men trots det red vi hem 61.67% och en andra placering - den känslan var underbar! Jag var även nöjd i det stora hela.

LAG -13: Till den här klassen minns jag att han var något värre med headhakingen, han surade även som tusan på framridningen i galopp-skritt-galoppövergången. Eftersom han gärna blir taggad i dessa försökte jag få tillbaka honom, men det gillade han inte och slog därför ordentligt mot skänkeln. Inne på banan skötte sig han helt okej, fortfarande lite samma känsla att han inte var helt igenom och vi hade även dyr miss på ett avbrott tre meter innan den förvända linjen var helt färdig och i galopp-skritt-galopp-övergången minns jag att han istället för att tagga till så stannade han nästan istället, sen blev han arg när jag la till skänkeln. Jag var helt okej nöjd med den ritten som landade på 56.06%.

Säterbygdens Ridklubb: 15 juni 2013 (KM)

LA:1: Framridningen minns jag faktiskt inte så överdrivet mycket ifrån, det jag kommer ihåg var att jag kände mig nöjd när jag kom ut från banan för att det kändes som att jag hade kontroll på headshakingen och inga större katastrofer inträffade. Jag blev däremot besviken när jag fick veta resultatet, 55.96%. Efter lite diskussioner och så kändes det däremot bättre.

Ryttarkamraterna Kumla: 29 juni 2013

LA:4: Framridningen låg inomhus, vilket helt klart var till min och Miros fördel! Minns att känslan på framridningen var väldigt bra, jag fick verkligen med mig de där bakbenen och huvudet var på sin plats utan headshakingskakningar. Det jag minns allra starkast var däremot att han var otroligt reglerbar, kunde verkligen sitta och leka med steg/språnglängden och han var fortfarande väldigt lydig. Inne på banan blev det däremot lite mer spännande eftersom Miro höll på att kasta av mig det första han gjorde i en av sina 180 graders vändningar. Miro fortsatte att titta, spänna och kasta sig vid samma ställe flera gånger vilket gjorde att vi hade en hel del missar. Vi landade faktiskt på 53.78% trots allt, jag var nöjd med tanke på omständigheterna och kunde mest bara skratta åt Miro. Det var precis som att vi hade backat två år tillbaka i tiden!

Vetlandaortens Ryttarförening: 19-20 juli 2013 (Svenska New Forestmästerskapen)

LA:1: Den här klassen låg på fredagen. Framridningen var katastrofal, det tog mig ungefär halva framridningen innan jag kände att jag överhuvudtaget hade kontroll på Miro. Vet inte hur många gånger jag fick känslan att jag höll på att rida över någon stackare. Miro headshakade som bara den kan jag säga, hur hårt jag än höll honom gav han sig inte. Känslan var väl inte direkt på topp även om det kändes som jag fick mer kontroll på slutet. På banan var känslan okej, headshakingen hade jag fått kontroll på men däremot hade jag istället inte hunnit fått någonting annat. I första förvända fick jag känslan av att hela hästen kortade ihop sig och jag fick ingen respons på framåtdrivande hjälp, han bröt av ganska på en gång. I andra förvända skakade någon en filt precis intill banan där vi skulle vända ut, tack så jättemycket för det. Miro kastade sig givetvis och sedan var han för uppstissad för att kunna förvänd igen. Var så ledsen och så besviken efter den ritten, det där i förvända galopperna var ju bara skitsaker. Resultatet landade på 51.32%.

Utställning: Lördagen började med utställning. Innan var jag ute och gick med honom samt sprang lite för att han skulle komma igång, kändes bra förutom att skritten blev lite oengagerad bitvis. Själva visningen kändes bra, kändes som att jag verkligen lyckades korrigera småsaker bra. Var lite orolig för att skritten blev lite för oengagerad däremot. Fick dessutom beröm av domaren för min visning. Blev däremot besviken när jag fick höra resultatet eftersom han "bara" fick 39p, så jäkla surt! Var riktigt besviken på det faktiskt, ville så gärna att han skulle få guld även i år. Extra surt var det att se att en 9a i protokollet var ändrad till en 8a. Överlag tror jag att de i år ville ha ponnyer av en nättare modell, det syntes tydligt i ringarna senare. Miro var nog helt enkelt för kraftig, var rastypen som de ändrat siffran på. Jag tar däremot åt mig att jag fick visningspris och att det längst ner i protokollet står att ponnyn är i utmärkt skick, sånt tar man åt sig av!

LA:4 (SM-klass): Efter en dålig dressyrstart första dagen och ett inte fullt väntat resultat i utställningen var jag väldig nedstämd, men jag bestämde mig för att helt fokusera och ladda om inför lördagens dressyrstart. På framridningen hade jag betydligt bättre kontroll jämfört med under fredagen, headshakingen var betydligt bättre även om den inte var helt bra och jag kunde fokusera mer på att få igenom andra saker. På banan var känslan klart godkänd, saknade däremot den sista i böjningen eftersom det kändes lite "kantigt". Han headshakade, men det var ändå inte överdrivet extremt även om det fanns där. Vi hade sedan lite missar, bakdelsvändingarna hade jag nästan räknat med men sedan var det små kommunikationsmissar. Vi fick till exempel ett avbrott i uppsamlingen från mellangalopp till arbetsgalopp och när vi skulle vända över i förvänd kände jag hur hela ponnyn bara drog sig till höger. I sista sekund lyckades jag få stopp på honom precis innan staketet så vi diskret kunde vända åt rätt håll för att sedan fatta förvänd galopp. Vi slutade på 53.23% och jag var betydligt nöjdare efter den här ritten.

Orsa Ridklubb: 1 september 2013
LA:1: Framridningen var helt okej, fick inte till den absolut bästa känslan men den var helt klart godkänd. Minns att jag tyckte att Miro var lite för lite igenom i sidorna i framför allt galoppen och att han headshakade lite, om än kontrollerat. När vi kom in på banan blev han jättespänd, tittade och fjantade sig lite. Precis när jag skulle till att börja rida kom världens stormvindar, dressyrstaketet blåste ner och blommorna lika så. Domaren blåste av efter uppridningen för att de skulle bygga upp, men saker fortsatte blåsa omkull utan att hon blåste av efter det. Jag blev väldigt stressad och ofokuserad, jag visste liksom inte om jag skulle fortsätta rida eller inte och dessutom såg jag hur sakerna bara blåste omkull runt om mig. Miro blev givetvis spänd dels på grund av det, men även för att omgivningen ändrades. Travdelen var helt okej, men i galoppen kände jag bara ett stort motstånd. Miro var så spänd genom hela överlinjen att det inte gick att påverka honom, i första halvt igenomet fick jag känslan av hur hela han tryckte ihop sig. Precis framför staketet stannade han, jag lät honom titta på den nerblåsa blomman och därefter klappade jag om honom och tackade för oss. Det kändes inte rätt mot någon av oss att fullfölja ritten, jag är väldigt glad över mitt beslut. Jag var däremot krossad, kändes inte som världens bästa uppladdning inför DM helgen efter som dessutom skulle gå i en svårare klass.