Idag hade jag planerat att ta en promenad med Miro, påväg ner till hagen fick jag däremot en annan idé. Banan var helt upptorkad, det kändes därför betydligt mysigare att skritta barbacka istället för att krångla på reflexer och gå ut på en promenad. Jag gick helt enkelt in och letade på en pall samt hämtade hjälm och väst istället.

Miro var väldigt pigg och glad, öronen var spikade framåt i princip hela tiden under de 30 minuter som vi skrittade runt. Lät honom skritta runt på långa tyglar men han var lika snäll för det. Det känns verkligen otroligt bra att han utvecklats och att jag faktiskt kan lite på honom, för något år sedan hade jag aldrig ens kommit på den här idéen. Nu däremot skrittar han runt som ingenting och den där säkerhetsvästen, ja, den har jag mest på mig för att det inte ska hända något.