Jag vet inte hur många gånger jag gjort upp en plan över hur jag ska lägga upp min stallvistelse och jag vet inte hur många gånger den planen har spruckit. Varför ska det egentligen vara så svårt att bara göra det man ska för dagen? Ibland kan det visserligen vara skönt att "bara vara" i stallet och låta det ta tid, men ibland kan det vara ganska skönt att komma hem i tid också.

Igår var precis en sådan dag. Tisdagar är (eller kommer att har varit, kanske jag ska säga) varannan vecka ganska så stressiga för mig. Jag kommer till Säter klockan fyra, klockan fem börjar min ridlektion, direkt efter den slutat är det US's möte och därefter ska stallet fixas. Det tar tid att vara i stallet, så är det bara, men ibland kan saker och ting ta längre tid än det behöver. Ta gårdagen som ett exempel, där jag blev kvar en timme extra i samlingsrummet efter avslutat möte. Det lockade givetvis mycket mer att sitta där i lugn och ro på en mjuk stol och prata, än att gå ut i stallet för att ta tag i mockning av två boxar, fixa vatten och mat samt plocka bort alla mina saker.

Jag kan ändå inte undangå att sånna dagar är någon form av kvalitets tid. Jag älskar att vara i stallet och umgås med andra, bara prata om allt mellan himmel och jord. Det vore dock skönt att ha någon timme extra varje dygn, en timme där jag verkligen hann andas ut ordentligt och inte göra någonting. Livet med häst och skola må vara tufft, men samtidigt älskar jag det livet. Jag har valt det livet själv och jag ångrar det inte en sekund, även om det ibland känns extra tufft. För jag menar, vad skulle jag gjort annars?