Uppsittning
Publicerat av Jennie Börs den 29 Juni 2012 kl. 19:46 i Tankar & åsikter
Själva uppsittningen inför ett ridpass är någonting som är knepigare än vad många tror, i alla fall om man ska se det från säkerhetsperspektiv och vad som är bäst för sadel, häst och ryttare. Jag har under åren fått lära mig många små knep och regler, jag tänkte nu beskriva steg för steg hur jag sitter upp.
1. Jag börjar alltid med att se till att stiglädren är lagom långa, i möjligaste mån försöker jag undvika att reglera dem från hästryggen. När stigbyglarna är neddragna på båda sidor känner jag på gjorden och spänner den efter behov.
2. I nio utav 10 fall sitter jag upp med pall, de enda gånger jag inte använder pall är när det inte finns någon tillgänglig (vid tävling till exempel). Anledningen till att jag sitter upp med pall är för attt det spar på hästens rygg, sadeln och mig själv. De gånger jag inte sitter upp med pall får någon annan hålla emot i stigbygeln på andra sidan sadeln. Pallen (eller mig själv) placerar jag så att jag hamnar ungefär vid hästens bog, för att jag inte ska hamna efter hästen utifall den skulle bli rädd för något.
3. Vid uppsittning tar jag alltid mantag med vänsterhand medan högerhanden först placeras på bakvalvet för att sedan i "upphävningen" snabbt byta position till flärpen som täcke stiglädrets fäste. Jag har fått lära mig att man inte ska hålla i fram och bakval eftersom det drar sadeln snett, det där med att ta tag i flärpen har blivit en ren reflex för att hålla sadeln med still.
4. Efter själva uppsvinget försöker jag alltid att sätta mig så lugnt och mjukt som det bara går i sadeln, för att hästen inte ska få en oväntad och häftig duns i sadeln. Jag placerar sedan den andra stigbygeln på foten, känner efter om sadelgjorden behöver spännas och sedan får hästen skritta. För mig är det väldigt viktigt att hästen står stilla under uppsittningen och inte går framåt förens jag ber om det.
Har ni någon plan för era uppsittningar?
1. Jag börjar alltid med att se till att stiglädren är lagom långa, i möjligaste mån försöker jag undvika att reglera dem från hästryggen. När stigbyglarna är neddragna på båda sidor känner jag på gjorden och spänner den efter behov.
2. I nio utav 10 fall sitter jag upp med pall, de enda gånger jag inte använder pall är när det inte finns någon tillgänglig (vid tävling till exempel). Anledningen till att jag sitter upp med pall är för attt det spar på hästens rygg, sadeln och mig själv. De gånger jag inte sitter upp med pall får någon annan hålla emot i stigbygeln på andra sidan sadeln. Pallen (eller mig själv) placerar jag så att jag hamnar ungefär vid hästens bog, för att jag inte ska hamna efter hästen utifall den skulle bli rädd för något.
3. Vid uppsittning tar jag alltid mantag med vänsterhand medan högerhanden först placeras på bakvalvet för att sedan i "upphävningen" snabbt byta position till flärpen som täcke stiglädrets fäste. Jag har fått lära mig att man inte ska hålla i fram och bakval eftersom det drar sadeln snett, det där med att ta tag i flärpen har blivit en ren reflex för att hålla sadeln med still.
4. Efter själva uppsvinget försöker jag alltid att sätta mig så lugnt och mjukt som det bara går i sadeln, för att hästen inte ska få en oväntad och häftig duns i sadeln. Jag placerar sedan den andra stigbygeln på foten, känner efter om sadelgjorden behöver spännas och sedan får hästen skritta. För mig är det väldigt viktigt att hästen står stilla under uppsittningen och inte går framåt förens jag ber om det.
Har ni någon plan för era uppsittningar?
Kommentarer
Trackback