Hade tänkt ta ett ganska lugnt pass idag, dock visade Miro alla tendenser till att det kunde jag glömma. För det första var han lite småspänd och för det andra hade han överskottsenergi = Jennie fick jobba.

Det känns jättekonstig att rida honom när han är lite småspänd nu för tiden faktiskt. Förut var det vardagsmat för mig men i dagens läge är det sällan han är så faktiskt. Överskottsenergin använde han på alla tänkbara sätt utom i en positiv väg, haha, men det gjorde att jag fick jobba lite extra. Han ville gärna trycka sig innåt eller utåt på volten och han sätter verkligen sina punkter kan jag säga, dock bra för mig som efter något varv snabbt kan korrigera honom rätt.

I galoppen var han absolut jobbigast. Först kunde han inte fatta utan att flyga rakt upp i luften med ett pip. När vi väl fick till en fattning drog han bara på med näsan mellan frambenen, vilket gör att han är väldigt opåverkbar. Efter massor av arbete, med att korrigera bogarna som levde sitt eget liv, höger bakben samt få nosen på rätt plats fick vi till det någorlunda i alla fall. Blev ganska jobbigt efter en stund för Miro tror jag, han tyckte jag begärde liet väl mycket när jag dessutom mitt upp i allt det där bad honom att samla sig lite ... Fick faktiskt en ganska bra känsla i den lite samlade galoppen efter ett tag i alla fall, speciellt i högervarvet. Miro blev i alla fall nöjd och glad när han fick gasa på framåt igen.

I det sista travarbetet, vilket var ungefär avtravningen, kom han på att ett ställe som vi ridit förbi ungefär hundraelvamiljoner gånger under passet var läskigt. Efter en ganska lång avtravning, med flertalet varbyten gav jag mig tillslut. Jag hade ingen toppenkänsla, men det kändes heller inte katastrof. Tur vi ska träna på söndag, det är verkligen välbehövligt just nu känner jag!