Igår hade Juamnji en ny sväng med ont i magen, den här gången var det dock värre än de två tidigare gångerna han haft. Då har det släppt efter han fått promenera samt blivit longerad, han har aldrig behövt få någon medicin eller liknande. Pappa åkte hem tidigare från jobbet så att jag kunde åka med honom hem från Borlänge (skolan började igår), sedan åkte vi direkt till stallet.

I stallet möttes vi av en minst sagt hängig Jumanji. Började gå med honom på en gång, han hade dessutom promenerats i princip konstant sedan halv tolv, när jag kom var klockan ungefär kvart över två. Vi gick i ungefär en timme men det blev inte bättre, fortfarande lika tyst i magen och Jumanji flåsade. I väntan på att veterinären skulle komma lastade vi honom i transporten och körde dryga halvtimmen på småvägarna i hopp om att magen skulle komma igång. Jumanji sparkar vanligtvis väldigt mycket när vi kör på småvägarna, han stod blickstilla under turen bortsett från i slutet då han sparkade lite lätt två gånger. När vi lastade ur honom hade han bajsat lite, men magen var fortfarande tyst.

Jag promenerade med honom ännu mer tills veterinären kom. Vår ordinarie veterinär är inte tillgänglig just nu så därför fick vi ta ut en annan, men det fungerade bra det också. Det märktes tydligt att Jumanji inte var sig lik, det var inga som helst problem att ge honom sprutor vilket han i vanliga fall är väldigt rädd för. Efter liet undersökning konstaterades det att det var förstoppning, därför blev den slang genom näsan och ner i magen för att ge paraffinolja och vatten. Det var lite klurigt att få ner slangen och Jumanji började givetvis hosta en hel del när den kom ner i halsen, men när den väl var på plats var det inga problem. Han fick även muskelavslappnande.

Efter veterinärbesöket fick han stå och vila upp sig för att det lugnande skulle gå ur honom lite, därefter blev det promenad igen. Han fick även äta lite gräs för att hjälpa magen igång och sedan gå lite till. Veterinären kom tillbaka en stund efter vi ställt in honom i boxen. Han var piggare den här gången och var inte riktigt sugen på att få en spruta med lugnande, när han fått sprutan blev det samma procedur med slangen igen med slang i magen.

Åter igen fick han vila upp sig innan det blev mer promenad och lite gräsätning. Han åt lite gräs, men i mycket mindre mängd och segare tempo än vanligt. Vi är vana med att han bara maler in gräset i munnen, nu tog han ett strå i taget. Han fick sedan stå i boxen lite innan han fick sig lite promenad innan kvällsfodringen. Magen började komma igång lite, men fortfarande inget bajs. Till kvällen fick han bara betforvatten, vilket inte var någon större hitt.

Johanna och pappa stannade kvar uppe i stallet, jag var väl hemma vid halv tio ungefär. Mamma var upp och böt av pappa på natten, jag fick sova hela natten. Jag var i alla fall förbi stallet påväg till bussen, då hade han precis bajsat för första gången.

Nu mår han bättre, vi har gått med honom några gånger idag också för att hålla igång och. Han vill mer än gärna äta, lite taskigt är det allt att han inte får så mycket mat som han brukar få tycker han. Vi har i alla fall betat honom lite vid hand utöver höet. Jumanji är i alla fall sig själv nu, vilket är skönt!


Det är skönt att han mår bättre, det är verkligen inte roligt att se hur de har ont. Jumanji såg verkligen ynklig ut igår och det är absolut inte så jag vill se honom. Han ska vara den som gör allt för att få den där extra matbiten, inte den som bara står och småpillar lite i gräset. Nu får vi hålla all tummar för att han håller sig frisk i framtiden!

Ursäkta om inlägget är lite rörigt ...