Känslan man får när man är ett med hästen, den är verkligen häftig. Att allting bara flyter på, hästen lyder minsta lilla vink och man dansar tillsammans. Detta är nog det som vi ryttare på ett eller annat sätt strävar efter, att just känna att man hör ihop med sin häst.

När hästen gnäggar när man kommer gående mot hagen, då slår hjärtat en volt där inne i bröstet. Eller när hästen lungt blåser varmluft mot ens kind. Känslan av att känna sig älskad och speciell, den slår mycket den! Det här är känslor som inte går att beskriva, som man måste uppleva för att förstå. Icke-hästmänniksor förstår sig inte alls på det här, "det är ju bara en häst". Men för oss, är de här stora djuren så mycket mer.



För att nå det där krävs det att hästen får ett förtroende för en, och det är just förtroende som jag ville komma till i den här texten. Något jag skulle vilja göra för att Miro (framför allt han) ska få ett större förtroende för mig är att börja jobba mer från marken. Hans förtroende för mig har växt väldigt mycket, men jag tror att för att vi ska nå den framgång som jag vill måste det bli ännu starkare. Genom att han får ett starkare förtroende för mig på marken, följer även det med när jag sitter på ryggen.

Att jobba med honom från marken syftar jag inte på att lära honom trick, nej absolut inte. Det är ett arbete som ska handla om att han följer mig som ledare, något som vi jobbat lite gran med faktiskt. Ett exempel är att han gå brevid mig , när jag stannar ska han ställa upp sig med bogen brevid mig och när jag börjar gå ska han följa efter. På den biten är han väldigt lydig faktisk och följer mig som en hund! Dock skulle jag vilja utveckla detta ännu mer, men jag vet inte hur.