Ett ge beröm
Publicerat av Jennie Börs den 11 November 2011 kl. 22:44 i Tankar & åsikter
Någonting som jag tycker är viktigt är att ge hästen beröm när den gör någonting bra. Beröm kan man ge på flera olika sätt och det är nog individuellt hur man ger berömmet, men det kan nog också bero på vilken situation det handlar om. Jag är en sån som alltid klappar hästen på halsen efter avslutat ridpass, oftast flera klappar och det är oavsett hur det gått och de där klapparna ger jag omedvetet (men jag tycker absolut att det är rätt att göra det!). Det är lika efter tävling, då ger jag alltid hästen flera klappar, även om det gått rent ut sakt åt helvete. Även i skrittpauser brukar jag ge lite beröm genom klappar.
Miro uppskattar de där klapparna, när man klappar eller stryker honom på halsen blir han verkligen mallig! Han böjer lite extra på nacken samt spänner den, hela hästen skiner lixom upp på något sätt. Eftersom jag vet att han gillar det får han alltid några extra klappar, hehe. ;)
Gör hästen något som är bra medan jag rider ger jag också beröm, dock brukar jag undvika klapparna i de fallet. Varför? Jo, för att när man ger hästen en klapp på halsen släpper man kontakten med munnen och det är något som jag vill undvika, speciellt i vissa situationer. I de här fallen berömmer jag helt enkelt med rösten istället. Sedan kan jag givetvis även ge en klapp ibland, det beror helt enkelt vilken situation det är. I skogen tex brukar jag klia/klappa honom lite lätt med ena handen samtidigt som jag säger "bra".
Ett annat sätt att berömma hästen när den gör någonting bra i en övning kan vara att lämna övningen när hästen är duktig. Miro tycker tex att skänkelvikning är lite småjobbigt, därför brukar jag rida ett par/några skänkelvikningar tills han gör det bra och sedan lämna det hela och gå vidare. Detta gäller även på träning, när han verkligen gjort det bra brukar vi alltid lämna den jobbiga övningen och gå vidare. Ryggningar är också en sådan övning, när han gjort någon bra ryggning släpper vi det alltid för den gången. När han lyssnar som bäst i en ryggning (även om den inte är superbra) får han alltid gå framåt igen och sedan får han massor av beröm!
Belöningar i from av godis ger jag sällan. Finns det lättillgängligt kan jag slänga åt hästen en bit, men annars blir det mest på tävlingar om vi har något med sig. Miro lär sig snabbt om han får mycket godis, då letar han i fickorna så fort han har chansen. Ger man honom mer sällan gör han dock inte det, Evita är lite lika dan. De får godis vid speciella tillfällen, som vid födelsedagar, julafton, efter tävling och sådär istället. :)
Miro uppskattar de där klapparna, när man klappar eller stryker honom på halsen blir han verkligen mallig! Han böjer lite extra på nacken samt spänner den, hela hästen skiner lixom upp på något sätt. Eftersom jag vet att han gillar det får han alltid några extra klappar, hehe. ;)
Gör hästen något som är bra medan jag rider ger jag också beröm, dock brukar jag undvika klapparna i de fallet. Varför? Jo, för att när man ger hästen en klapp på halsen släpper man kontakten med munnen och det är något som jag vill undvika, speciellt i vissa situationer. I de här fallen berömmer jag helt enkelt med rösten istället. Sedan kan jag givetvis även ge en klapp ibland, det beror helt enkelt vilken situation det är. I skogen tex brukar jag klia/klappa honom lite lätt med ena handen samtidigt som jag säger "bra".
Ett annat sätt att berömma hästen när den gör någonting bra i en övning kan vara att lämna övningen när hästen är duktig. Miro tycker tex att skänkelvikning är lite småjobbigt, därför brukar jag rida ett par/några skänkelvikningar tills han gör det bra och sedan lämna det hela och gå vidare. Detta gäller även på träning, när han verkligen gjort det bra brukar vi alltid lämna den jobbiga övningen och gå vidare. Ryggningar är också en sådan övning, när han gjort någon bra ryggning släpper vi det alltid för den gången. När han lyssnar som bäst i en ryggning (även om den inte är superbra) får han alltid gå framåt igen och sedan får han massor av beröm!
Belöningar i from av godis ger jag sällan. Finns det lättillgängligt kan jag slänga åt hästen en bit, men annars blir det mest på tävlingar om vi har något med sig. Miro lär sig snabbt om han får mycket godis, då letar han i fickorna så fort han har chansen. Ger man honom mer sällan gör han dock inte det, Evita är lite lika dan. De får godis vid speciella tillfällen, som vid födelsedagar, julafton, efter tävling och sådär istället. :)
Kommentarer
Trackback