Dag 05 - Dressyr med egna åsikter
När jag var mindre tyckte jag att dressyr var jättetråkigt, man red ju lixom bara runt och gjorde ingenting! Men när jag blev lite äldre insåg jag charmen med det hela, det handlade ju faktiskt inte om att bara rida runt. Det var typ som en ny värld öppnade sig framför mig, när jag insåg att dressyren innebar ungefär 1000 andra saker än att bara rida runt. Helt plötsligt vart dressyr mycket roligare än allt annat!
Dressyren är grunden för all annan ridning, vilken gren man än tränar/tävlar i. Även om man ör hoppryttare måste man kunna rida dressyr, för hur ska man annars kunna komma upp i klasserna om man bara flänger runt som en tok? Hoppryttaren rider ju inte samma typ av dressyr som en dressyrryttare, skillnaden är kanske att de rider i hoppsadeln och rider hästen i en lägre form.
Jag och Zanzibar på dressyrbanan.
Jag och Miro, vår enda start (hittills i alla fall). Kanske inte så där superlyckad, men i år ska vi skaffa rutin!
Att titta på när världs stjärnorna rider dressyr, det är enormt maffigt tycker jag! Det ser ut som de sitter som klistrade i sadeln och bara följer med, men tänk hur oerhört mycket de egentligen gör med små, små, fina hjälper! Är det inte häftigt?
Bild från Globen.
Det är fantastiskt hur dressyren påverkar en som person också, dressyren har lugnet liksom.
Det får oss lugnare som personer och dressyren fick mig mer arbetsvillig i skolan också, man vill nå fram till målet liksom! :)
Jag förstår vad du menar även om jag inte är fascinerad av den engelska dressyren! Däremot Akademiska dressyren! När jag har egen häst kommer jag helt klart börja träna akademisk dressyr/ridkonst ^^
Lite svårt att göra det nu när man rider på ridskola!