Dagens promenad blev inne i ridhuset, det är isgata på mina promenadställen (inte ens sandat) så jag var inget vidare sugen på att gå ut och halka runt (båda visserligen utrustade med broddar om så varit fallet, men ändå).

Började med att promenera honom tio minuter åt varje håll i ridhuset, enda kravet jag hade på honom var att han skulle promenera på med bra framåtbjudning och någorlunda avslappnat vilket han även gjorde. Därefter passade jag på att arbeta lite mer när vi ändå hade möjlighet, började med att göra serpentinbågar över medellinjen där jag även gjorde dem från både hans vänstra och högra sida. Han lyssnade bra och blev allt rakare över medellinjen. Sedan gjorde vi "skänkelvikning" på kvartslinjen, på en mjuk linje flyttade vi ut mot fyrkantsspåret och han förstod och gjorde helt rätt.

Avslutade sedan med att ha lite lydnadsövning genom att göra halt, ur vissa gjorde vi även ryggningar. När jag går på vänstersidan är det inga problem som helst, när jag går på högersidan blir han dock lite osäker. Han lyssnar bra och så men eftersom det är ovant blir han lite mer eftertänksam. Totalt var vi inne i ridhuset i strax över 40 minuter och jag är nöjd med Miro, han skötte sig bra och gjorde det jag bad honom. Avslutade givetvis med lite stretching i boxen när vi kom in dit igen.

Idag fortsatte vi att jobba på ytterligare på det rakriktande arbetet, även idag samma tänk som tidigare.

Skrittade först fram honom för hand innan jag satt upp och jobbade skritten. Idag började vi att arbeta på volten från början och det fortsatte vi även med i traven. När vi travat lite åt båda hållen tog vi galoppen, idag vågade jag kräva lite ytterligare av honom med rakriktningen och tänkte på samma sätt som i traven även om jag inte ställde honom lika ordentligt utåt, allting fortfarande i lättsits. Han accepterade det hela väldigt bra och som beröm fick han då galoppera på fritt en stund.

Fortsatte sedan ytterligare lite med travarbetet på volten innan jag gick ut och arbetade honom på raka spår. Idag kunde jag även börja variera tempot ganska så ordentligt och han lyssnade fortfarande väldigt bra och höll sig inom sin ram.

Jag är nöjd med ridpasset, känns som det släpper någonting nytt hela tiden. Han fortsätter att frusta på och vara positiv, så jag kan inte vara annat än en nöjd ryttare.

Red ett pass i ridhuset med samma tänk rakhetstänk som under tisdagens träning, repetition och chans till att få honom rakar från grunden igen helt enkelt.

Började med att skritta honom en bra stund för hans innan jag satte mig upp och arbetade skritten på både rakt spår och på volten i båda varven. Övergick sedan till trav och jobbade vidare på samma sätt. När jag känt på honom lite åt båda hållen på volten tog jag lite galopp, även den på volt då han idag var otroligt spänd nere vid läktaren. Lät honom jobba på väldigt fritt under lättsits, men korrigerade ändå lite enkelt bara för att han skulle hålla sig så rak som möjligt. Fortsatte sedan att jobba vidare med arbetet på volten i traven innan vi skrittade av igen.

Jag är nöjd med passet, Miro accepterade allting väldigt bra och kom in mer och mer i ramen. Han fortsätter att frusta ordentligt vid flera tillfällen när någonting släpper i kroppen på honom och han arbetar på med en positiv attityd. Duktig ponny helt enkelt!

Idag tog vi en promenad för hand eftersom han jobbat på så bra två ridpass i rad, bra för kroppen att få vila lite. Blev en vända på runt en 30 minuter där Miro mestadels skrittade på avslappnat och fint, vid några tillfällen spände han till ganska rejält men kunde släppa det snabbt trots allt. Lite töntig var han allt också, helt plötsligt fick han syn på som ett sträck som gick genom hela snödrivan och trots att han gått förbi det där sträcket i säkert 50m blev det superfarligt. Töntponny!

Han var duktig i det stora hela i alla fall och skrittade på bra samt avspänt genom kroppen. Vi avslutade givetvis med lite stretching efteråt.

Idag tränade jag som nämnde tidigare för Pernilla. Dressyrträning var väl tanken men jag och Miro såg nog snarare ut som ett hoppekipage, haha. Ensamma om det var vi då inte, idag red alla dressyrryttare i just hoppsadel.

Jag började med att ta Miro på en liten promenad innan vi gick in i ridhuset, blev väl en kvart sådär ute längs vägen. Miro tyckte jag var väldigt konstig tror jag, promenera utomhus med sadel var lite mystiskt. Han kunde i alla fall både slappna av och frusta. När vi kom in i ridhuset blev det ytterligare en tio minuters skrittande för hand, det var lite försenat så då passade jag på. Där fick Miro ytterligare några fler frusttillfällen. Satt sedan upp och skrittjobbade honom i en tio minuter innan jag tog lite trav. Jobbade mest med att få in högerbak, framför allt på volten, men även mycket med mig själv. Miro släppte efter och slappnade av, frustningarna kom även dem.

När själva träningen började fortsatte vi att jobba på med att få högerbak in ordentligt under kroppen. Blev mycket jobb på 20m volten med små bitar här och där på fyrkantsspåret. Fick jobba mycket med att ställa honom utåt ordentligt och ta igenom för att sedan mjukt och fint ställa honom rätt igen. Korrigeringarna fick komma eftersom han hittade på sedan, han är ju smart så när man kommer åt en sak måste han prova en annan. Han släppte i alla fall efter fint och hittade in bra i ramen. Bitvis var han finare än andra, men i det stora hela var det bra.

Jag är nöjd med träningen, kändes verkligen nyttig att få extra ögon på sig under hela ridpasset. Även om det så handlade om att vi red lätt på en volt i trav större delen av en träningen är det vad som behövs för att han ska hitta tillbaka. Miro var dessutom duktig idag, även om han spände till lite bitvis hittade han å andra sidan helt rätt andra stunder, han kämpade på bra. Miro visade ingeting idag heller, skönt, för även om vi inte red några mindre spår eller så pressade vi ände en del. I övrigt kände jag mig stabil i min ridning idag!

Så här fin var Miro idag, jag matchade med svarta ridbyxor, turkos tröja och svart dunväst!

Känslan av nervositet fanns i kroppen när jag sadlade på Miro och gick in i ridhuset, jag kunde inte riktigt glädjas över att å sitta upp på min älskade ponny eftersom jag inte visste i förväg hur han skulle reagera. Som tur var lättade han allt upp den känslan!

Började med att skritta fram honom för hand i en kvart innan jag satt upp, så fort jag satte mig i sadeln spände han till något. Den spändheten släppte dock nästan så snart vi började skritta. Kortade upp tyglarna på en gång och började arbeta honom på fyrkantsspåret, sned var han. Han satte högerbak en aning utanför kroppen som jobbade metodiskt för att få in det, var hela tiden konsekvent på min egen ridning för att jag skulle göra rätt. Handen skulle bara ligga där framme medan sitsen skötte resten och där kan jag faktiskt ge mig själv beröm, för jag gjorde rätt!

Arbetade honom åt båda hållen och ju mer jag arbetade desto mer kom högerbak med i ramen, han frustade ordentligt vid flera tillfällen och jag kunde känna hur bitarna föll på plats. Underbar känsla, minst sagt. Gick sedan in på en 20m volt och arbetade på samma sätt där för att få in högerbak, även här släppte han efter mer och mer och frustade. Fick verkligen en bra känsla, där jag kände att jag fick med mig saker och ting.

Skrittarbetade i en 25 minuter eller något, då bestämde jag mig för att ta lite travjobb. Första travstegen spände han till konstigt och jag blev lite hönsig eftersom jag trodde han hade ont av något, men sa bestämt till mig själv att ge det en liten chans. Började åter igen på fyrkantsspåret och arbetade metodiskt för att få in honom i rätt ram och även här kom det mer och mer samtidigt som frustningarna kom då och då. Ingenting att oroa sig för helt enkelt. När jag travat lite åt båda varven på fyrkantsspåret övergick jag till att arbeta på 20m volten. Fler spänningar släppte och Miro visade inga tendenser på obehag, skönt! Travarbetet blev väl en 15 minuter långt, därefter skrittade jag honom lite uppsuttet innan jag skrittade av honom för hand igen.

Jag är nöjd med passet och ponnyn, en liten sten har lossnat från min hjärta. Etapp ett är avklarad och det är att han klarar av att gå i böjning på en 20m volt utan problem, att han sätter högerbak utanför kroppen är jag i dagsläget inte orolig över. Miro har alltid varit sådan i mer eller mindre mån och nu när han inte blivit riden på två veckor är det inte konstigt att det är så. I övrigt jobbade han på med en god vilja, ifrågasatte mig inte under arbetets gång utan gjorde istället det jag bad honom om. Han släppte efter bra, frustade och började skumma så jag kan inte vara annat än nöjd. Nu håller vi tummen för att det håller i sig!

Idag longerade jag Miro på morgonen, han såg lite smått fundersam ut när han inte fick äta sin frukost i vanlig ordning. Började med att skritta honom i ungefär 20 minuter innan jag tog in honom på en större volt där han fick först skritta lite innan han fick trava lite, i båda varven. Spände sedan in honom lite och jobbade ytterligare lite på en större volt.

Gjorde lite övergångar mellan skritt och trav vilket fungerade bra, annars jobbade vi mest på att hålla voltspåret vilket fungerade bra även det. Blev ingen längre stund med longering eftersom huvudsyftet var att se hur han reagerade på böjningen, jag kunde dock inte märka att han försökte fly från något i alla all. Får vänta och se hur han är uppsuttet imorgon, kan ju få en annan reaktion då. Avslutade med att skritta honom för hand i ungefär en kvar efteråt.

Den bästa biten av dagens longering var helt klart att kommunikationen mellan mig och Miro var bättre än innan. Är över ett år sedan jag longerade honom sist nu och då hade vi lite problem med övergångarna mellan trav-skritt, det tog ett x antal varv från första signal till Miro faktiskt skrittade. Idag däremot lyssnade han väldigt bra på röstkomandonen och övergångarna blev fina.

Miro var inte på något vidare posarhumör imorse.

Idag fick vi med Johanna och Jumanji på promenaden. Blev en liten tur ner för reningeverksbacken och upp igen för lite lagom småklättring och sedan gick vi även en slinga genom Dalsbyn.

Miro var duktig även idag och promenerade på bra med en positiv inställning. Avslutade givetvis det hela med stretching hemma i stallet igen.

Idag var vi ute och promenerade igen, var ute i en 40 minuter även idag. Miro var en snäll promenadponny även idag, avslappnad, positiv och gjorde det han skulle. Visst spände han till några gånger men sedan släpper han det igen, precis som det ska vara helt enkelt.

Vi gick den vanligase vändan, genom Dalsbyn, bort en bit på Norddalsvägen för att sedan vända och gå genom Dalsbyn hem igen. På Norddalsvägen gick jag lite i snirklar över vägen, på bortvägen gick jag på hans vänstra sida och när vi vända tillbaka bytte jag sida och gick på den högra istället för lite variation. Lät honom även sträcka ut ordentligt.

Duktig ponny som skötte sig utmärkt och gjorde det han skulle. I stallet stretchade vi i vanlig ordning.

Vi promenerade i 40 minuter idag, blev bara i trakterna kring anläggningen då jag lät honom vila från bett i munnen. Gick lite här och var, på vägen utanfrån, runt själva anläggningen och in på alla små "till hagen"-vägar vilket faktiskt blir en bit. Vid två tillfällen la jag även tydliga serpentinbågar några på transportparkeringen, eftersom massören tyckte jag skulle låta honom få gå i lite sådan böjning.

Miro var idag en glad och nöjd promenadponny igen, njöt av stunden och var positiv. Lyssnade bra på alla signaler som jag gav honom och traskade på avspänt och fint. Avslutade givetvis det hela med stretching.

Sista promenaden inför massagebesöket blev det idag och bara för att jag berömde Miro igår över att han var en duktig promenadhäst igår, bevisade han motsatsen idag. Till en början var han väldig ofokuserad, kastade sig för att han blev rädd utan att jag kunde se något att bli rädd för och så vidare. När vi kom ut till Norddalsvägen blev fokuset från hans sida bättre i alla fall och det höll sedan i sig.

Promenaden blev en 40 minuter lång och den var som vanligt mysig, även om Miro krånglade lite. Kändes som att han tillslut kunde komma till ro och arbetade som jag vill att han ska arbeta. När vi kom tillbaka blev det som vanligt lite stretching.

De senaste fyra dagarna har jag promenerat Miro för hand, helt enligt planerna. Våra promenader har sträckt sig mellan 30-40 minuter och fokuset har jag lagt på att få en avspänd häst, givetvis. Har verkligen funnit ett sätt för att ordentligt kunna rama in bakbenen på honom från backen och det är verkligen häftigt att se hur så lite kan göra så mycket.

Miro har överlag varit avspänd och fin, visst har det funnits stunder då han spänner till men han kan sedan släppa det och komma till ro igen. Han har fått med sig sina bakben ordentligt under promenaderna och fått ner och ut halsen, vilket leder till att han får sträcka ut sig ordentligt. Spänningar har släppt och han har varit glad och positiv.

Finns inget att klaga på helt enkelt, det här med att promeneras för hand är verkligen någonting som Miro är bra på! Givetvis har vi avrundat det hela med den vanliga stretchingen.

Hittade en bild på en lurvig Miro, tagen förra våren.

Jag och Miro tog oss en promenad, blev en vända runt Dalsbyn och en extra vända på vägen vid stallet när vi kom tillbaka. Promenaden blev runt 30 minuter lång och Miro traskade glatt på med öronen framåt, positiv och glad. Största anledningen till den lilla snoan vid stallet var för jag märkte hur han började på att frusta, det var frustningar som verkligen kom långt inifrån och det hjälper då alltid om han får gå lite till. Väl inne i stallet igen fick han stretcha som i vanlig ordning.

Idag tränade jag för Göran. Var riktigt nervös innan med tanke på Miros betéende veckan innan, det här var liksom "domedagen" på något sätt. Skulle rida i Jaguaren för att kunna utseluta att det var sadeln som störde honom och jag skulle dessutom få det hela från en ny synvinkel. Hade  turen att få rida helt själv i alla fall,sjukt stor skillnad är det verkligen mellan att rida själv och rida tillsammans med en till

Redan i den individuella framridningen kände jag att det inte var sadeln som spelade oss ett spratt. På raktspår visade han ingenting förutom att han var sned, men när jag gick in på en mindre volt åt höger reagerade han genom att slänga sig ut på vänsterbogen. När Göran väl kom in och frågade hur det hade gått förklarade jag vårt problem som uppstått den senaste veckan och även hur vi provat sadlar och så vidare.

Fick som alltid börja med att titta på formen, fick beröm för att takten blivit bättre men naturligtvis påpekade han att han satte högerbak utanför sig. Skulle sedan gå in och rida ett varv på en större volt (runt 18m var den nog) i högervarv och Miro bangar på en gång, på en så pass stor volt. För att få honom rak fick jag då rida öppna och sedan en övergång till förvänd sluta i höger varv för att få till rakriktningen, i vänster varv fick jag sedan rida sluta av samma anledning på långsidorna. Efterhand fick jag även lägga in lite volter, större till en början och sedan minskades de. I högervarv försökte han att slinka undan han gjort men det fick jag korrigera när det kom.

I skritten fick jag även där rida sluta respektiva förvänd sluta (i vänsterböjning) beroende på varvet, fick även göra några vändningar på bakdelen. Med tanke på allt tycker jag att de var bättre än innan faktiskt!

Sedan i galoppen fick jag jobba med rakriktningen och sedan la vi även lite volter i större format, strax under 15m blev nog den minsta. Även här reagerade han på böjningen åt höger i volten. Sedan fick jag trava av, fortfarande samma tänk med sluta och förvänd sluta.

Grundridning med inriktning på rakriktning blev det, helt klart. Göran konstaterade snedheten men han såg inte någonting nytt mot vad vi märkt, alltså att han inte vill sätta under sig högerbak eller böja det ordentligt vid böjning. Min känsla personligen var väl inget vidare, när han blir rak känns det bra och annars inte alls bra och vi presterade verkligen inte på topp, men utifrån de förutsättningar vi hade.

Idag red vi ut en sväng tillsammans med Johanna och Jumanji i sönvädret. Två glad ponnyer vill jag lova!

Vi skrittade genom Dalsbyn och sedan travade vi på Norddalsvägen. På bortvägen såg vi absolut ingenting eftersom snön kom rakt emot pannlampornas sken, men det gick bra trots allt. När vi vände så tog vi faktiskt och galopperade lite, eftersom sikten blev bättre, och ponnyerna blev riktigt glada för det beslutet kan jag säga! Travade sedan en bit bort bara igen på Norddalsvägen för all lugna ner dem lite innan vi vände och red hemåt igen.

I både skritten och traven red jag lite öppnor och slutor, i traven behövdes det framför allt för att hålla ner takten lite på honom. I galoppen fick han bara galoppera på framåt, det tyckte jag att han förtjänade. Han skötte sig bra och var snäll i alla fall, satte inte speciellt mycket krav på honom idag heller förutom att han inte skulle bli för snabb i takten. Härligt att det kommit ett ordentligt snötäcke på vägarna dessutom måste jag säga.

Idag har vi provat sadlar hemma i ridhuset, med hjälp av Pernilla. Ska bli spännande att se hur den här historien slutar kan jag säga, om det ens finns ett slut på den.

Började med att rida i en Passier-sadel som vi lånade av en annan i stallet. På fyrkantsspåret och på volten, det fungerade bra tills vi skulle vända in på en mindre volt i högervarv. Miro gjorde precis som i måndags och som han gjorde i onsdags. Red lite till och provade galoppera, sadeln började glida utåt när vi skulle vända in på en mindre volt. Den låg still bakom bogbladen men gled som sagt utåt i galoppen på en mindre volt. Schabraket gled bakåt även det och den shippade lite i trav under lättridning. Helt bra var det inte, som sagt.

Vi provade att lägga på en av ridskolans dressyrsadlar, en Albion som vi inte provat innan. Tyvärr var den en bomvidd för smal vilket gjorde att det inte fungerade. Slutligen la vi på en ponny Passier-sadel som vi tagit hem från Strömsholm då de trodde det kunde fungera, visst låg den bra men det var på tok för liten för mig som ryttare.

Just nu känns allt väldigt jobbigt. Känns hopplöst att hitta en sadel och jag är orolig över Miros beteende när vi minskar volten i höger varv. Varken jag eller Pernilla kan sätta fingret på vad det är, han är i övrigt precis som vanligt och visar ingenting annat. Det där han gör kommer dessutom helt utan förvarning och antydan. Han har aldrig gjort så tidigare och det enda som är nytt är annorlunda är att han har haft andra sadlar på sig.

Älskade lilla ponny, allt vore så mycket enklare om du kunde prata...

Red ett ridpass i ridhuset, i hoppsadeln idag. Jobbade vidare med samma sak som i torsdags.

Blev arbete innanför fyrkantsspåret och på 20m volten. Jobbade med rakriktningen och en jämn kontakt med handen. Till en början var Miro lite seg, konstig känsla eftersom han sällan är det. Det gick dock över efter en stund och i stället blev han väldigt framåt istället, men jag tar hellre tillbaka honom än att behöva rida på framåt. Han vile dock inte ta högerskänkeln riktigt i alla lägen, men det blev bättre och bättre.

Summeringen av ridpasset är blandade känslor. I traven hittar vi det bra men i galoppen är det destor svårare, speciellt när sadeln inte ligger riktigt där den ska.

Idag red jag i hoppsadeln för första gången på väldigt länge, har inte ridit i den förens förra söndagen. Jag som i vanliga fall alltid rider i den i princip skulle jag vilja säga. Tryckte i alla fall in mig i ridhusthålet.

Kändes att Pernilla red igår kan jag säga, han kändes jämnare än han gjort på slutet och ytterligare spänningar hade nog släppt för han frustade en hel del. För att inte greja med handen hade jag satt en rem på sadeln men den var lite fö rkort så jag fick handen för långt bak, därför red jag med tygelbrygga istället. Red mycket längs fyrkantsspåret och jobbade enbart med rakriktningen, sedan red jag även lite på en 20m volt.

I traven fick jag till en bra känsla där han kändes rak med lika mycket tryck i båda händerna, i galoppen fick jag dock inte till riktigt samma känsla. Var lite rörigt i ridhuset och jag ick ändra mitt spår så pass mycket, men det gick helt okej i alla fall. Traven kändes som sagt bra i alla fall och jag tvingade verkligen mig själv att sitta rätt och tygelbryggan gjorde att handen blev både jämn och stadig.

Jag är nöjd med ridpasset, det kändes som att jag fick fram det jag ville i skritten och traven i alla fall. Galoppen var helt okej men den kan bli mycket bättre, men å andra sidan jobbade jag den enbart på böjt spår också (hade säkert fått en bättre känsla på rakt).

Idag red jag lite för Pernilla i ridhuset hemma bara för att kolla hur Miro betedde sig, med tanke på hur det var på måndagens träning. Dest slutade även med att hon fick sitta upp och rida.

Red först fram lite individuellt, skrittade och travade då llite innanför fyrkantsspåret och jobbade mest bara med rakriktningen. När Pernilla sedan kom in fortsatte vi så och gick sedan även in och jobbade på en volt. Fortsatte att jobba med rakriktningen och vi minskade även volten för att se vad han gjorde. Han reagerade lite på samma sätt, men inte alls i samma utsträckning som i måndags. Vi galopperade även lite, längs fyrkantsspåret fungerade bra men när vi gick in på en volt så bara försvann sadeln utåt och då var det väldigt svårt att gå in på en mindre volt när både häst och sadel gick i riktning utåt.

Efter det satt Pernilla upp i stället och red. Väldigt intressant att se och hon kunde även konstatera att han var lite sne, så hon ska rida honom igen inom en snar framtid innan jag sitter upp. Har haft väldigt problem med att bli jämn i handen nu på slutet, blir för glapp i vänsterhanden och för stum i högerhanden. Det är dessutom väldigt svårt att korrigera till när Miro gärna lurar mig att göra så, därför ska hon rida innan så att han är rak redan från start när jag sitter upp.

Sadeln vi har lånat för att prova har vi bestämt oss för att inte köpa, den ligger inte still i sidled helt enkelt och det är lite för mycket pengar för att chansa. Istället ska vi prova en i stallets sadel på Miro, den såg ut att ligga bra från backen så vi får helt enkelt se hur det blir under ryttare.

Idag tog vi den vanliga promenaden, blev en vända till Norddalsbacken och tillbaka. Den vändan tar en 40 minuter att gå, en relativt lång promenad helt enkelt. Snötäcket som lagt sig över backen kunde jag bara glädjas åt, för det första slipper vi isgatan och för det andra blir det inte samma stumma och hårda underlag.

Miro traskade på glatt som vanligt, öronen framåt och han promenerade även avslappnad större delen. När vi kom ut på Norddalsvägen blev han lite laddad och spänd, han gjorde då precis som han gör ibland när man går med honom på tävling eller i framskrittningen: viker hela halsen åt vänster, släpper ut högerbogen och släpper högerbak. Det accepterade jag inte, därför gick jag och korrigerade honom genom att ställa honom till höger med hjälp av tygeln från backen. Han hittade då tillbaka i sin ram och efter en del korrigeringar gick han rakt igen.

Annars fungerade promenaden lika bra som alltid, vi avrundade även med lite stretching när vi kom tillbaka till stallet.