Miro

Publicerat av Jennie Börs den 02 Juni 2014 kl. 10:00
Miro är en 143cm hög New Forestvalack som föddes den 23 april 2000 i Tyskland. Han importerades till Sverige som fyraåring av familjen som vi köpte honom av den 14 juni 2010.

Efter att ha känt Miro i över fyra år kan jag med handen på hjärtat säga att det här är en speciell ponny. Givetvis har alla hästar och ponnyer sina speciella egenskaper, men Miro har verkligen det lilla extra. Samtidigt som han är världens snällaste har han ett temprament som heter duga och han blir lätt uppstressad i vissa situationer. I princip vem som helst kan ta in honom från hagen eller borsta på honom, på det sättet är han gudasnäll men i grund och botten behöver han en bestämd ledare som sätter gränser för honom eftersom han annars lätt tar över. Under det senaste året har han verkligen satt mig på prov och det är inte förens nu jag förstår hur svår han faktiskt är.

Miro är innerst inne en riktig arbetsmyra även om han är väldigt lat. Han är både känslig och kvick i ridningen vilket gör att han kräver en mjuk och stabil ryttare men samtidigt behöver han någon som sätter en tydlig ram för honom eftersom han gärna ifrågasätter och finner nya utvägar för att göra det "lätt" för sig. Miro håller alltid sin ryttare ständigt sysselsatt, det går absolut inte att "åka häst" utan du måste rida vartenda steg, hela tiden. Är ryttaren inte helt med på noterna känner Miro det direkt, då hittar han gärna på något för att få ryttaren vaken igen. Miro är väldigt välskolad och välriden som dessutom har såväl kvalitér och potensial, därför är han riktigt trevlig att rida. Får du dessutom den här ponnyn på din sida lovar jag att han går igenom eld för dig när han dansar fram, han är verkligen en riktig kämpe som aldrig ger upp. Miro är idag mestadels en dressyrponny men han älskar verkligen allt som har med bommar och hinder att göra. Han blir som en b-ponny som flyger fram, ju fortatare det går desto bättre är det.

Min och Miros resa på dressyrbanorna har varit en ständig berg- och dahlbana som har varit allt annat än enkel. Det har varit blod, svett och tårar samtidigt som det varit kärlek, glädje och utveckling: ett steg framåt och två tillbaka. Jag har aldrig gett upp på den här ponnyn och det kommer jag heller aldrig att göra, för jag vet att vi kan så mycket mer än det vi presterat inne på tävlingsbanan. Idag tävlar vi på lokal och regional LA-nivå bland storhästarna eftersom jag fallit för åldersstrecket, vi kämpar ständigt för att komma över den sista tröskeln för att komma ifrån medelmåtta resultat till den nivån vi ligger på träningsmässigt. I bagaget på ponnybanorna har vi placeringar upp till och med regional LA:1, två DM-starter (LA:4) och en SM-start (LA:4) i samband med Svenska Newforest Mästerskapen. Vi lyckades även debutera LA:P1 innan min ponnytid tog slut, även om det såg mörkt ut ett tag. På storhästbanorna har vi startat till och med LA:3 och fortsätter kämpa vidare. Går allt som planerat siktar vi mot en debut i MSV:C innan säsongen är slut.

Med tidigare ägare har Miro tävlat till och med LA-hoppning. När vi köpte honom var han mest hopptävlad på grund av ryttarens intresse, vi köpte honom däremot som en allroudponny med dressyrinriktning då han besitter mest kapacitet inom dressyren. Min syster har tävlat Miro på klubbnivå i vår ägo, följande grundar sig framför allt i en osäkerhet som uppkommit. Idag skuttar de dock glatt över de lägre höjderna felfritt på våra klubbhoppningar.

Miro är även utsälld flertalet gånger, med 41p som bästa resultat. Vid Svenska Newforestmästerskapen år 2006 blev han utsedd till Bästa Valack och RES Best in Show, 2011 blev han utsedd till Bästa Valack och tog även domarna med stormsteg och blev Best in Show, mot en hingst bedömd med 44p (hingsten i fråga vann dessutom över Miro 2006, revanch helt klart). 2012 snubblade han på målsnöret och fick nöja sig med att bli tredje bästa valack. 2013 ville domarna ha betydligt smäckrare ponnyer vilket gjorde att Miro fick nöja sig med 39p, men han fick en kommentar som löd "I utmärkt skick!" och jag fick dessutom pris för väl visad ponny.

Miro är för mig så mycket mer än en ponny och en tävlingskamrat, har är verkligen min bästa vän. Jag brukar säga att han är den som driver mig till vansinne samtidigt som han förgyller mina dagar, vilket verkligen stämmer. Han kan få mig att vilja slita mitt hår och bli vansinnig inombords för att han har så enomt mycket vilja och attityd, men samtidigt kan jag inte låta bli att smälta för den där söta busponnyblicken. Det finns ridpass där han verkligen motarbetar mig totalt men rätt som det är bara ger han sig och dansar med mig istället, därför ger jag aldrig upp. Jag tror verkligen att du måste förstå Miro för att kunna älska honom på riktigt, för om du inte förstår dig på honom kan du inte älska det som gör honom så oerhört speciell.